Ordförandeskapet flipp eller flopp?

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Året är snart till ända och därmed också Sveriges EU-ordförandeskap. Som riksdagsledamot har man märkt att inrikespolitiken gått lite på lågvarv det senaste halvåret. Fokus har legat på Europafrågorna, statsråden har haft fler länder än Sverige att ta ansvar för.

Nu börjar det också bli dags att summera och se hur Sverige har klarat av uppgiften. Socialdemokraterna letat varje tänkbart tillfälle att klanka ner på det Fredrik Reinfeldts ordförandeskap. Lågvattenmärket stod (som så ofta annars) Marita Ulvskog för när Fredrik presenterade det svenska ordförandeskapets prioriteringar i Strasbourg.

Ordning och reda i finanserna kallade hon "att sätta anorektiska ekonomier på svältkur" och hänvisade till Reinfeldts "inrikespolitiska tillkortakommanden", enligt SvD. Att Ulvskog kackar i galen tunna blev ganska tydligt när en annan socialdemokrat, Margot Wallström, i samma veva gav regeringen beröm och tyckte den borgerliga alliansen gjort bättre ifrån sig i EU än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde.

Ulvkog till trots så är nog den allmänna bilden att Sverige har skött sig bra. Tidningen Fokus har låtit åtta europeiska EU-kännare utvärdera hur det gått och betyget är i de flesta fall översvallande. Längst går italienske Marco Incerti, forskare på Centre for European Policy Studies i Bryssel. Han ger Sverige betyget 5 av 5 och säger att det är ett av de starkaste ordförandeskapen EU har haft.

På frågan om vad som skiljer Sveriges första ordförandeskap 2001 från detta, svarar den tjeckiske frilansreportern Tomas Sniegon: "Det här är betydligt nyktrare, man är inte så nöjd med sig själv offentligt utan nu snarare jobbade man hela tiden."

Enligt bl a DN och Expressen har även EU-parlamentarikerna överöst Sverige och Fredrik Reinfeldt med beröm. Ordförandeskapet kallades "modigt och effektivt" och "hederligt och ansvarsfullt". Kommissionsordförande Barroso säger till och med att det är det bästa av de elva ordförandeskap han arbetat med.

Nu lackar det mot jul och nyår. 2010 står för dörren, ordförandeskapet är avslutat och vi går in i ett valår. Det innebär också att det nu är inrikespolitiken som står i fokus. Som riksdagsledamot känns det rätt skönt. Allvarligt talat, nu är jag riktigt sugen på att ta fighten med vänsterkoalitionen om Sveriges framtid!

LO-medlemmar och rödgröna väljer alliansen

DN har tillsammans med Synnovate gjort en undersökning om huruvida folk känner sig gynnade av regeringens politik. En rejäl omsvängning har skett bland LO-medlemmar och rödgröna sympatisörer. De två första åren tyckte ca 45% att de missgynnades av politiken och ca 33% att de gynnades. Nu är det tvärtom. 43% tycker att de gynnas mot 34% som tycker att de missgynnas. Det mest intressanta är dock att 40% av LO-medlemmarna känner att de gynnas och hela 33% av de som sympatiserar med den rödgröna oppositionen.

Fokus för regeringen har hela tiden varit att förbättra för låg- och medelinkomsttagare, ha arbetslinjen i fokus och sänka tröskeln in på arbetsmarknaden. Det är roligt att människor känner att detta ger resultat. Samtidigt är vi noggranna med att inte riskerar den samhälleliga ekonomin. Att ständigt värna våra offentliga finanser och ta väl vara på våra gemensamma skattemedel.

Jag kan inte annat än hålla med "Magnus 53" som röstat rött i princip hela sitt liv men som nu håller på Alliansen. Han säger till Aftonbladet: "Jag förstår det här med att alla ska ha del av välfärden. Men vi betalar så mycket indirekta skatter i Sverige och ändå går det inte ihop. Man kan inte ständigt och jämt användna skattemedel för att hålla allting rullande".

Historisk uppgörelse sätter fokus på (s)

Så blev det idag klart att alliansen enats om en ny energipolitik! Det är dessutom en riktigt bra uppgörelse. Från ett tidigare skyttegravskrig har såväl Centern som KD idag en mer pragmatisk inställning till framtidens energiförsörjning. På andra sidan har vi "klassiska" kärnkraftsförespråkare också en betydligt mer nyanserad bild på hur vi ska kunna gå över till förnyelsebar energi.

Uppgörelsen är bra ur flera perspektiv tycker jag. För det första finns det ett tydligt klimatfokus. I uppgörelsen ligger att vi ska göra Sverige oberoende av fossila bränslen för uppvärmning till 2020. Det innebär att energiförsörjningen framöver kommer vila på tre ben. Kärnkraft, vattenkraft och förnybar energi, företrädelsevis vindkraft.

För det andra säkrar vi industrins överlevnad och jobben. Om inte Sveriges ekonomi även framöver står stark finns det heller inga resurser att hantera välfärden och en offensiv klimatpolitik.

För det tredje innebär dagens besked att vi i framtiden kan klara vår egen energiförsörjning och inte behöver importera varken kol- olje, eller för den delen kärnkraft från mindre säkra kärnkraftverk.

För det fjärde finns det nu en möjlighet till en bred politisk överenskommelse över blockgränsen. Men det innebär å andra sidan att (S) nu måste sätta ner foten. Redan har såväl företrädare för (S) i Oxelösund som starka LO-förbund som Pappers uppmanat Mona Sahlin att gå med på en uppgörelse. Än så länge verkar dock Sahlin istället välja Peter Erikssons sällskap och kallar uppgörelsen för undermålig. jag håller med Jan Björklund som enligt SvD säger att Sahlin bör "lyssna mer på LO än Miljöpartiet".

I Sydsvenskan spekuleras redan om detta nu innebär att Barsebäck kan få nytt liv. Även om jag är en av de första att beklaga Barsebäcks nedstängning, det var trots allt ett av våra modernaste kärnkraftverk, får man nog i sanningens namn inse att loppet nog är kört när det gäller en återuppöppning.

Dels ligger det inte i dagens överenskommelse. Där sägs rakt ut att taket även i fortsättningen ska ligga på tio reaktorer och att det nu handlar om att kunna byta ut gamla reaktorer mot nya. Och dels har redan avvecklingen av Barsebäck kommit så långt att det är tveksamt om en återuppöppning är ekonomiskt försvarbar.

Istället får man glädjas åt att Sverige nu även i fortsättningen har goda förutsättningar för en tryggad energiförsörjning med låga utsläpp. Även om reaktorerna inte finns i Skåne.

Regeringen presenterar krispaket

Ett antal åtgärder presenterades idag från regeringen för att möta krisen. Dels kom propositionen kring det krispaket som presenterades i december. Totalt handlar det nu om satsningar på ca 40 miljarder, motsvarande ca 1,3 procent av BNP. Propositionen innehåller följande åtgärder:

- Stöd till nya arbetslösa och korttidsarbetslösa i form av bland annat coachning och fler praktikplatser
- Förstärkt stöd till långtidsarbetslösa genom fördubbling av kompensationen till arbetsgivare för nystartsjobb
- Fler platser på yrkeshögskolan och yrkesinriktad gymnasial utbildning (yrkesvux)
- Omfördelning av medel mellan universitet och högskolan
- Ökad satsning på infrastruktur
- HUS-avdrag för reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad (ROT-tjänter)

Utöver detta presenterades förslaget att arbetsgivare under högst två månader under året kan få uppskov med att betala in arbetsgivaravgifter och de anställdas preliminära skatt, samt att Riksgäldskontoret får ansvaret att hantera undsättningslån till företag inom fordonssektorn som omsätter minst en halv miljard kronor.

Jag antar att det är allt detta Mona Sahlin menar när hon anklagar regeringen för att lämna walk-over. Eller...?

Opposition på villovägar

I en fråga var Fredrik och Mona överens i dagens partiledardebatt. "Det finns ingen militär lösning på konflikten i Gaza" sade statsministern. "För varje bomb ligger en tvåstadslösning längre bort" kompletterade Sahlin. Sedan var det inte mycket man var överens om.

Jag förstår att Mona Sahlin är arg. Det är hennes jobb. Hon är oppositionsledare och ska kritisera regeringen. Det är bara så synd att hon inte har mer på fötterna. Idag blev det nästan parodiskt när hon först säger att regeringen bidrar till växande budgetunderskott när hon samtidigt lovar reform efter reform av ofinansierade förslag.

Vi är en enig rödgrön allians och ett tydligt alternativ, påstod hon idag. Hur det är med den tydligheten blev ganska klart när statsministern kontrade med att nämna inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, fastighetsavgiften och bensinskatten som områden där de tre oppositionspartierna står miljarder ifrån varandra. Något löfte om att man skulle ena sig på de här områdena fick han aldrig från Sahlin. Inte blev det tydligare när Maud Olofsson tog upp utrikes- och säkerhetspolitiken som ytterligare ett område där vänstersplittringen är total.

Jag tycker att Fredrik har helt rätt när han om och om igen betonar vikten av att nu inte släppa på stabiliteten i statsfinanserna. Förutom att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lösa globala problem med nationella verktyg, kommer rekylen bli ack så mycket värre för de som redan har det svårt när man tvingas skära i välfärden och höja skatterna för vanligt folk för att finansiera de rödgröna "krispaketen".

"Det finns ingen mirakelkur mot krisen", sade statministern och konstaterade att oppositionen nu bara lägger ofinansierade populistiska förslag, som dels ger väldigt liten effekt för de berörda, men framför allt skjuter de offentliga finanserna i sank. Jag håller med!

Mer om partiledardebatten: Sydsvenskan, DN, SvD

Kommentar med anledning av statsministerns besked om en könsneutral äktenskapsbalk

- Ett utmärkt besked som Fredrik Reinfeldt lämnade i Ekot om könsneutrala äktenskap. Nu får frågan äntligen en lösning som en bred majoritet i riksdagen kan ställa sig bakom.

- Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. Fredrik Reinfeldts besked idag visar att vi nu står för detta och redan till den 1 maj 2009 får en könsneutral äktenskapsbalk på plats. Det innebär att vi får en lagstiftning som faktiskt svarar mot de familjebildningar som är reella i Sverige idag.

- Jag har tidigare uttryckt respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag också föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens och att kristdemokraterna tillåts reservera sig i regeringen. Detta har inte visat sig vara en framkomlig väg och därför är den lösning som nu presenterats den bästa. Den innebär att kristdemokraterna kan stå fast vid sin ståndpunkt, men att vi också respekterar den breda majoritet som finns i riksdagen.

- Nu gäller det att ta vara på den beredningsprocess som har pågått i justitiedepartementet sedan Hans Regnér presenterade sin utredning. Ett kommande förslag bör utformas i enlighet med utredningen och dessutom sträva efter ett så snabbt genomförande som möjligt. Det är också viktigt att formuleringarna blir sådana att de kan stödjas av en bred majoritet i riksdagen.

Mer om frågan kan du läsa i DN, SvD, Sydsvenskan, QX

Surt, sa räven och Marita Ulvskog

Socialdemokraterna rasar i senaste Synovateundersökningen som presenteras i DN idag. Jag ska inte förneka att jag gladdes i morse, framför allt åt uppgången för (m), men visst fanns det lite skadeglädje också.

Samtidigt så vidhåller jag följande: Opinionsundersökningar är bara opinionsundersökningar. Mycket kan hända innan valdagen och fortfarande är det en rejäl skillnad mellan blocken. Dagens undersökning visar dock att det knappast är fråga om att någon sida är "utdömd" inför nästa val. Oberoende av vad Sören Holmberg och andra proffsanalytiker tycker.

Lika rolig som vanligt är Marita Ulvskog. Hon ser alls inga problem. Allt är naturligt. Ingen oro. Till SvD säger hon: "Jag tror problemen för regeringen kommer när jobbkrisen slår in väldigt hårt mot Sverige. Det kommer att bli en dramatiskt snabb arbetslöshet, och det har de ingen politik för. De har en budget som talar om att det fortsätter att vara vackert väder och hela deras arbetslinje håller på att förändras till en socialbidragslinje."

Låt mig för skojs skull upprepa något av det jag skrev i ett tidigare inlägg här.

Genom det vi genomdrivit och som (s) har röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann.

När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. I det läget vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. De vill dessutom ta bort skatteavdraget på hushållsnära tjänster, genom vilket vi har lyckats göra svarta jobb vita och breddat inkörsporten till arbetsmarknaden.

Slutligen vill de återinföra förmögenhetsskatten mitt under brinnande finanskris och gör därmed sitt bästa för driva kapital och arbetstillfällen ur landet.

Vi vet att arbetslösheten kommer att öka framöver, det finns också med i regeringens prognoser. Jag är bara tacksam för att det inte är Ulvskog & Co som sitter vid spakarna. Då hade vi haft ett betydligt sämre utgångsläge!

När ljuset vänds mot oppositionen

Partiledardebatten är i full gång och jag kommer precis från kammaren. Det är en ny debatt. Alternativ ställs mot varandra. När det visar sig att regeringspolitiken faktiskt fungerar blir det allt svårare att bara falla tillbaka på gamla klyschor för oppositionen. Det vassaste Sahlin kunde komma på i morgonens debatt var det vanliga tugget om att regeringen "medvetet ökar orättvisorna". Hur trovärdigt är det? Är det verkligen någon som tror att det finns politiker som "medvetet" gör vad den kan för att öka orättvisorna? Och detta påstås i tider när det, trots lågkonjunktur, finns fler i arbete än det gjort på väldigt, väldigt länge.

Det är många som är oroliga nu och det finns det visst fog för. En global finanskris råder. Vi är inne i en lågkonjunktur. Varsel hänger över mångas huvuden. Låt oss för ett ögonblick fundera över var vi hade stått om (s) vunnit valet senast.

Genom de reformer regeringen har genomfört och som (s) röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann. På vilket sätt blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. Nu vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. Tror du det blir fler eller färre unga i utanförskap då? Hur blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

Genom skatteavdrag på hushållsnära tjänster har vi lyckats göra svarta jobb vita, samtidigt som många som stått långt från arbetsmarknaden har fått riktiga jobb att gå till. Det avdraget vill (s) ta bort. Hur skapar detta trygghet och rättvisa?

I ett läge där varslen duggar tätt och finanskrisen ligger över oss vill (s) återinföra förmögenhetsskatten och på så sätt driva kapital och arbetstillfällen ur landet. Tror de verkligen att tryggheten och rättvisan blir större då?

Har man ambitionen att styra landet räcker det inte med klyschor. Då krävs det raka besked, ansvarstagande och en långsiktig politik för en stabil ekonomi och fler arbetstillfällen. Det blir tillbaka till ritbordet för Sahlin.

"Jag ser fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm" sade Pär Nuder när han lämnade uppdraget som ekonomisk talesman. Idag stod de båda och tasslade vid väggen längst bak i kammaren. De såg med rätta bekymrade ut.

Mer om partiledardebatten: SvD, DN, Expressen.

Jag är så jäkla besviken på oppositionen!

Men inte förvånad. Så här mitt i "superveckan" blir jag ruskigt påmind om hur det var att sitta i opposition under 90-talet. Man blir ifrågasatt. För allt. Regeringsalternativ granskas med rätta. Vad får vi istället? Kan ni hålla sams? I början av 2000-talet var det fortfarande så, men vi lärde oss och vi levererade.

Vi gjorde vår läxa, men varför har inte den nuvarande oppositionen lärt av våra misstag??

Mona Sahlins agerande de senaste veckorna är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig i opposition och ett rakt plagiat av borgerlighetens alla misstag under 90-talet. Det var extra tydligt under söndagens partiledardebatt i SVT och det upprepades i kvällens duell i KGB's program.

Ikväll valde hon den aggressiva linjen. Efter att blivit ovän med sitt parti i veckan som gått försökte hon ikväll spela sin klassiska roll av "arg sosse". Det gick sådär. För det duger ju inte att vara arg retoriker om man har ambitionen att leda en regeringen. Det duger inte heller att ständigt stöta sig med sina tilltänkta regeringskamrater och det duger definitivt inte att totalt ducka varenda möjlighet att ge besked om politikens innehåll.

Fredrik har sedan mandatperiodens början ställt tre relevanta frågor till Mona. 1) Vad vill du göra? 2) Hur vill du åstadkomma det? 3) Med vem ska du göra det? Det enda rimliga borde vara att börja med politikens innehåll, men Mona valde förra veckan konstigt nog att istället försöka svara på frågan 'med vem'. Det gick åt pipan.

Den bästa beskrivningen av vänsterblockets försök till "samling" gavs ikväll vid ett möte i eftermiddag när vi i riksdagen hade en träff med alla alliansledamöter. Anders Borg mindes hur man som liten lekte "Hela havet stormar". Det är tre som leker, men bara två stolar. När musiken tystnar får man se vem som hamnar utanför. Ibland är det miljöpartiet och ibland sossarna. Just nu är det Lars Ohly som inte får vara med.

Och precis så är det ju i oppositionen just nu: Hela havet stormar!

Mer om kvällens duell hittar du på SvD och DN.

Pompa och ståt!

Idag öppnas riksdagen högtidligen i närvaro av H M Konungen. Det blir sång, spel, pompa och ståt. Jag som är lite svag för det celebrala tycker det är lite småmysigt!

För två år sedan var det nervöst! Att första gången inta sin plats i kammaren, högt säga JA när talmannen ropade upp en och att faktiskt inse att nu sitter man i landets högsta beslutande församling.

Jag ska inte säga att jag nu har vanan inne och kör det hela på rutin, men det är en annan känsla. Då läste Fredrik Reinfeldt för första gången upp regeringsförklaringen och statsråden presenterades. Valet var nyss vunnet och ett hårt arbete låg framför oss.

Nu är vi halvvägs. Oerhört mycket är gjort. Vallöften betas av i rasande takt och vi kan se att politiken faktiskt fungerar och håller i skarpt läge.

När jag idag sitter i kammaren och Fredrik läser upp sin tredje regeringsförklaring kommer känslan vara att "Nu gäller det!". Nu är det två år kvar. Två år att bevisa att man kan lita på den borgerliga alliansen, att vi levererar och att vi tagit det förtroende väljarna gav oss på allvar.

Som sagt: Nu gäller det!

Storsatsning på Öresundsregionen

Regeringen storsatsar på Öresundregionen i den kommande budgetpropositionen. Och det är inte en dag för tidigt!

Det var bra besked de fyra partiledarna kom med i Göteborg idag när de presenterade de kommande infrastruktursatsningarna. Äntligen satsar man på E22-utbyggnaden. Motorväg blir det ända från Trelleborg och ytterligare en bra bit mot Kristianstad i andra riktningen. Dessutom satsas enligt Sydsvenskan 540 miljoner på järnvägssatsningen "Kraftsamling Öresund". Syftet är enligt Regeringens hemsida att öka tillförlitligheten och punktligheten i trafiken. Lysande. Då kanske vi äntligen kan hoppas på att vårt pendeltåg till Köpenhamn går lika punktligt som Stockholms tunnelbana.

Jag har tillbringat den här veckan med att träffa olika parter som är engagerade i Öresundsregionens utveckling. En fråga som alla återkommer till är att infrastrukturen måste fungera bättre på den här sidan bron. Det gäller bland annat E22, men även E6 upp till Helsingborg som redan är överbelastad.

Dagens besked är definitivt ett steg i rätt riktning. Det kommer ge effekter, inte bara för Öresundsregionen utan för hela Sverige!

Länk till Regeringens förslag

Utmärkt, Bea, men skynda på!

"Vi skärper straffen mot rattfylla" skriver Beatrice Ask i Aftonbladet. Utmärkt!

Den 1 juli trädde en lag i kraft som gav Tullverket och Kustbevakningen befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott genom att ta alkoholutandningsprov och ta bilnycklarna från den som är rattfull. Ett förslag finns om att polisen ska kunna förordna väktare och ordningsvakter att ta alkoholutandningsprov i anslutning till bilfärjor i Sveriges hamnar. Det finns förslag som skulle göra det enklare att förverka fordon som använts vid trafikbrott. Man tittar på frågan om bland annat återfall i brott då ska leda till strängare straff än det gör i dag och regeringen arbetar med ett förslag som ska skärpa straffet bland annat för den som orsakar någon annans död genom rattfylleri.

Allt detta är utmärkta åtgärder och artikeln är välkommen. Några uppslag tidigare i Aftonbladet berättar tidningen en hjärtknipande historia om en stackars man som äntligen ska få vård mot sin alkoholism. Tack vare Aftonbladet får han hjälp. "Tack så mycket, helt suveränt!" säger mannen.

Grav alkoholism har ofta en tragisk bakgrund och ju fler som får hjälp desto bättre. Visst är det fantastiskt om mannen i artikeln äntligen kan få hjälp. Samtidigt har jag svårt att känna något större medlidande. Mannen i fråga är samme person som tidigare omskrivits för att han åkt fast 48 (fyrtioåtta!) gånger för rattfylla. Det är ingen orimlig gissning att han kört full flera gånger då han inte har åkt fast. Den senaste helgen åkte han fast två gånger. Genom sitt agerande har han åter och åter igen utsatt människor för livsfara.

I våras körde han på en mamma med barnvagn i 100 knyck. Enligt Aftonbladet flög barnet upp i luften och endast genom ett mirakel lyckades mamman fånga upp flickan. Trots det satte han sig full bakom ratten igen.

Jag tänker idag på mamman med barnet och alla de andra människor som utsatts för livsfara. Och jag hoppas att regeringens åtgärder snabbt kommer till stånd och att de gör det svårare för notoriska rattfyllerister att färdas på våra vägar.

******** UPPDATERAD ***********

Även DN skriver idag om den traumatiska händelsen ovan. Den som ändå bara var en i raden av 48 vansinneskörningar. Beatrice Ask säger till DN att notoriska återfallsrattfyllerister inte borde ha tillgång till bil och att förslag nu kommer om ksärpta straff för allvarliga våldsbrott och hur återfall ska värderas vid straffmätningen.

Att man nu diskuterar en fördubbling av fängelsestraffet är bra, även om jag också kan hålla med den som kommenterat mitt inlägg här att egentligen är det alldeles för lite med ett år för den som tagit ett mordvapen och urskillningslöst riktat det mot allmänheten.

Partiledardebatt del 2

Så fick vi då åtminstone två tydliga besked under förmiddagens partiledardebatt:

1) Klyftan mellan LO och (s) är milsvid när det gäller nivån i a-kassan. Sahlin klargjorde idag att några 90% i ersättningsnivå blir det inte tal om. Sedan beklagade hon sig över att inte statsministern prioriterat möten med Wania Lundby Wedin högre. Kanske vore bättre om Sahlin var ute och träffade de LO-medlemmar hon tänker höja skatten för, istället för att sitta och fika med Wania på partistyrelsemöten.

2) Skulle (s) vinna nästa val får landets unga hålla i sig. De 10 miljarder regeringen har satsat på att halvera arbetsgivaravgifterna för unga tänker Sahlin ta tillbaka. Det innebär att arbetsgivaravgifterna fördubblas i förhållande till dagens nivå. Tror ni att det innebär att blir lättare eller svårare att anställa ungdomar då?

PS. Socialdemokraterna vill ju trots allt också satsa 200 miljoner för att unga ska få jobb. Hmm... låt se... satsa 200 miljoner och samtidigt dra in 10 000 miljoner? Låter inte som guldregn i mina öron.

Just nu: Partiledardebatt

Nu pågår vårens sista partiledardebatt. Fredrik är riktigt bra och inledde med att väcka den retoriska frågan om vem som egentligen är bäst när det gäller att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Man kan konstatera att det enda som förenar vänsterblocket är en allmän utgiftshysteri. Höjda bidrag ska finansieras med höjda skatter. Har vi hört det förut? Fredrik konstaterade att det är jobben som avgör. Den som kan ge möjlighet för fler att komma i arbete kan också fixa bäst välfärd. I så fall har Mona och socialdemokraterna mycket kvar att bevisa!

Så trött man blir på Östros!

Så fruktansvärt tröttsamt det är att lyssna på Thomas Östros! Det är banne mig svårt att ta killen seriöst när man hör honom debattera. Även om jag inte håller med honom politiskt är det trist när någons argumentation helt överskuggas av halvtaskiga punchlines och nödlögner.

Den här typen av debatteknik har tidigare främst praktiserats av Pär Nuder och vi var väl ganska många som tyckte det skulle bli uppfriskande med någon ny förmåga i de ekonomiska debatterna. Tyvärr verkar Pär slutat sin karriär som ekonomisk talesman med att ge efterträdaren en snabbkurs i Nudersk retorik.

När man använder sig av argument som att det är en medveten linje från regeringen att försöka klämma åt de som har det sämst så hårt det bara går, för att kunna ge i överflöd till de som redan har. Eller när man försöker påstå att man hört statsministern säga att pensionärerna gott kan betala för att de har det så gott ställt ändå. Ja, då har man i alla fall tappat all respekt hos mig.

Om man inte tror mer på sin egen politik än att man behöver sänka sig till en kavalkad av verbala pungsparkar, då är det dags att gå tillbaka till kammaren och revidera politiken!

Läs mer

Satsning på pensionärerna

Bland de synpunkter som förs fram när man träffar väljare runt om i landet är en av de vanligare att inget görs för pensionärerna. Om och om igen har man försökt förklara att det är genom att vi får fler i arbete som pensionärerna också får det bättre eftersom pensionerna i det nya ålderspensionssystemet är knutna till genomsnittsinkomsten.

Nu börjar vi se resultatet. År 2008 och 2009 blir den årliga höjningen av pensionerna i genomsnitt 4000 respektive 6000 kronor. En kraftig uppgång jämfört med tidigare år!

På Brännpunkt i SvD idag aviserar dessutom Fredrik och de övriga alliansledarna att det nu är dags att förbättra villkoren för de sämst ställda pensionärerna. Förslagen aviseras i vårpropositionen imorgon och kommer skarpa i budgetpropositionen i höst.

Länk till SvD Brännpunkt

Nu kommer tredje steget!

På moderaternas kommunala rikskonferens presenterade statsministern förslaget om ett tredje jobbskatteavdrag. På DN Debatt idag berättar de fyra alliansledarna att man har enats om detta och att förslaget presenteras i vårpropositionen nästa vecka.

Inriktningen blir dels sänkt genomsnittsskatt så att trösklarna in på arbetsmarknaden sänks, dels ytterligare sänkt marginalskatt för låg- och medelinkomsttagare så att det lönar sig att arbeta mer samt gå från deltid till heltid. Man vill också begränsa uttaget av statlig inkomstskatt, för att öka drivkrafterna även för heltidsarbetande och göra det mer lönsamt att utbilda sig.

Exakt hur det utformas får vi veta om en vecka, men detta kombinerat med de satsningar på välfärden som aviserats visar att Sverige är på rätt väg. Tack vare fler i arbete och god ekonomi finns det utrymme för välfärdsreformer såväl 2009 som 2010 enligt de fyra!

Värnskatt om bakfoten

Idag skriver 17 moderata kommunstyrelseordförande på DN Debatt om att "Moderaterna måste avskaffa värnskatten". Man är förgrymmad över att höginkomsttagare betalar så ohemult mycket i skatt och att marginalskatten kommer upp i 57 procent.

Det finns två frågor man kan ställa sig. Är värnskatt en bra skatt? Är det en prioriterad skatt att ta bort?

På båda frågorna svarar jag nej. Det är aldrig bra med skatter som lappar och lagar ovanpå det övriga skattesystemet. Man kan ha olika synpunkter på hur hårt olika grupper ska beskattas, men då bör det lösas inom systemet. Nu blir effekten av en löneökning från 42.000 till 43.000 att den måste vara ganska rejäl för att man inte ska förlora pengar på den efter skatt.

Men jag kan samtidigt inte tycka att det är den mest prioriterade skatten att ta bort. Hela politiken går ut på att sänka skatterna nerifrån och upp. Om vi vill få fler i arbete och att fler ska bli oberoende av bidrag så måste vi fortsätta lägga skattesänkningar med fokus på låg- och medelinkomsttagare.

Själv betalar jag värnskatt, men har ändå fått ganska rejäla skattesänkningar även när det är låg- och medelinkomsttagare som prioriteras. Ofrånkomligen blir det så när vi har ett progressivt skattesystem.

Därför tycker jag att värnskattens borttagande, orättfärdig som den må vara, är lite av ett lyxproblem. Så kära m-kollegor, lägg ner värnskattekampen och fokusera krafterna på områden där vi faktiskt kan fortsätta det viktiga arbetet för att få landet i arbete och för att de som tjänar lite mindre ska få en rejäl slant kvar i plånboken!

Länk till DN Debatt

Gapet minskar

Såg att det kom en Skop-undersökning igår där gapet mellan blocken nu är nere på 5%. Jag vet - långt till valet och allt det där, men det visar i alla fall att olyckskorparna som helt räknat ut alliansen nu får revidera sina prognoser. Var fjärde väljare skulle lägga sin röst på (m), vilket inte är så illa pinkat även om vi tidvis vant oss vid betydligt högre opinionskurvor. Det är dock obegripligt varför nästan 40% fortfarande skulle rösta (s). Partiet har inte levererat ett jota i opposition och kan inte förklara hur eller med vem de vill styra Sverige. Men förmodligen är det väl just det som är själva grejen och förklarar kanske varför de tappar någon procentenhet så snart någon öppnar käften.

Jag och Billström om anhöriginvandring

Malmö representerar i mångas ögon ett havererat flyktingmottagande och segregationen är ett faktum. Den förra socialdemokratiska regeringen vidtog, trots upprepade påstötningar, väldigt få åtgärder. Istället för att ta tag i problemen valde man att blunda, som så många gånger tidigare.

På kort tid bygger alliansregeringen nu om migrationspolitiken så att den anpassas efter verkligheten. För att anhöriginvandrare inte skall hamna i utanförskap i Sverige måste de ha försörjning och bostad. Det kan vända utvecklingen i Malmö och andra städer.

Om detta skriver jag och migrationsminister Tobias Billström i gårdagens Sydsvenska Dagbladet. Läs artikeln här!