Först av allt: Man har rätt att tycka vad man vill om mig - det är helt ok. Jag både hoppas och tror att de som följt mig, såväl under min tid i riksdagen som tidigare, vet att jag är allt annat än "arrogant" och "dryg" mot dem som gett mig förtroendet att sitta i riksdagen. Det är jag inte heller i den här frågan!
Den som har läst vad jag har skrivit vet också att jag verkligen inte vänder mig emot att människor hör av sig. Om det så är 10 , 100, 1000 eller 10000 personer. Ibland sker det via en listserver som ger tillfälle för många att genom ett klick förmedla sin uppfattning. Helt ok.
Men jag tycker att det är trist när en av landets större tidningar som borde se som sin uppgift att journalistiskt granska stora viktiga beslut istället ägnar sig åt den här formen av kampanjande.
Inför voteringen om FRA publicerade Expressen e-postadresserna till alla borgerliga ledamöter. Läsarna uppmanades höra av sig med synpunkter. Detta var ett BRA initiativ. Det uppmuntrade kontakt och dialog. Jag har haft spännande dialoger med många av de som då mailade, vi har inte alltid landat i samma slutsats, men haft bra diskussioner för och emot.
Nu väljer tidningen att istället göra sig till kanal för masskommunikation. Tusentals exakt likadana e-postmeddelanden strömmar in. Det som en gång var en dialog har istället blivit ett slagfält.
Återigen, det är inte mailen eller listservern som är problemet. Det är att Expressen väljer att använda sina resurser på det här sättet. Thomas Mattsson skriver på sin blogg att Expressen har misslyckats före beslutet. Jo, det kan man lugnt säga.
För drygt åtta år sedan började diskussionerna kring hur man kunde reglera FRAs verksamhet. Den socialdemokratiska regeringen fick slutligen fram en proposition, som dock gömdes undan lagom till valet. För 18 månader sedan presenterades en ny proposition där man tog betydligt större hänsyn till den personliga integriteten än i s-förslaget. För 12 månader sedan röstade riksdagen första gången och förslaget bordlades. Sedan har en mängd integritetsvärnande punkter förts in. Ett nytt förslag presenterades, men även detta förbättrades sedermera ur integritetshänseende.
Olika typer av signalspaning har förekommit från svensk sida sedan andra världskriget. Syftet har varit, och är, att skydda rikets säkerhet. Tycker man att Sverige ska upphöra med signalspaning nu så förstår jag också att man är helt emot den nya lagen. Men jag tycker att vi ska fortsätta använda oss av signalspaning. Det är en viktig förutsättning för vår underrättelseverksamhet. Och då måste också signalspaningen kunna anpassas efter tekniken. Spaningen blir också genom den nya lagen teknikneutral. Istället för att enbart få spana i etern blir det nu möjligt att också spana i kabel, just där som mycket av trafiken numera går. Fortfarande får spaningen endast avse utländska förhållanden. I takt med att ny teknik används måste man också hela tiden se över och värna den personliga integriteten. Därav den nya lagen.
Varför röstade jag då för lagen? Jag har ju blivit anklagad för att aldrig ha förklarat varför. Det har jag visserligen gjort flera gånger men låt mig göra det återigen.
- FRA bedriver bara spaning mot företeelser utanför Sveriges gränser.
- Signalspaning är inte tillåten när det gäller kommunikationer inom Sverige. Inte heller när det gäller trafik som sker inom landet, men passerar gränsen av tekniska skäl är det tillåtet att spana på- vare sig mail eller telefon.
- Signalspaning får bara ske efter särskild beställning från regeringen och berörda myndigheter.
- Myndigheterna kan inte själva bestämma om vad som ska spanas efter, utan måste söka om tillstånd.
- Signalspaningen ska bara ta sikt på yttre hot mot rikets säkerhet, internationell terrorism eller mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet.
- FRA avgör inte själva vad man ska spana på. En ny myndighet utformad som en domstolsliknande nämnd inrättas som prövar tillståndsgivning. I myndigheten kommer både juridiska företrädare samt politiker från riksdagens alla partier att sitta.
- Den domstolsliknande nämnden ska fatta beslut om huruvida "synnerliga omständigheter" föreligger för sökning på person.
- Ett ytterligt fåtal meddelanden träffas av sökbegreppen. Det som inte fångas upp passerar rakt igenom och kan inte återskapas.
- Det införs tydliga regler om hur rapportering ska ske och när de uppgifter som fångats upp ska förstöras.
- Det inrättas ett särskilt integritetsskyddsråd inom FRA.
- Datainspektionen ska fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv.
- Regeringen tillsätter en särskild kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsperspektiv. Kommittén kommer att verka utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud som ska bevaka att integriteten för personer bosatta i Sverige garanteras.
- Regeringen ska ha skyldighet att ta integritetshänsyn vid fattande av inriktningsbeslut.
Vi lever i ett fritt samhälle. Det är jag tacksam över. Det innebär att det är fritt fram att föra fram åsikter och tycka till. Att höra av sig och att klargöra sin uppfattning. Men det innebär också att jag har rätt att tycka till om Expressens kampanj. Det har jag gjort i ett brev till Otto Sjöberg här på min blogg. Att brevet är skrivet med ett stänk ironi och med försök till glimt i ögat har de flesta förstått. Men att ironi inte alltid går fram och uppfattas rätt kanske jag borde ha förstått. Där får jag väl lära mig.
Till alla er som är oroliga för mina bristande tekniska kunskaper och min ”översvämmade brevlåda”. Jodå, jag vet också hur man använder sorteringsfunktionen och det har jag gjort. Däremot har jag inte använt borttagningsfunktionen. Alla mail jag fått de senaste dygnet ligger i en särskild mapp och jag kollar igenom den några gånger om dagen.
Och tro mig – jag tar intryck av den starka manifestation som de som mailar ger uttryck för.