"Bevara Äktenskapet startar därför en mejlkampanj med syfte att påverka regeringens ministrar och de riksdagsledamöter som utgör underlag för regeringen att inte köra över Kristdemokraterna i äktenskapsfrågan.
Ett väldigt effektivt sätt att påverka är att mejla riksdagsledamöter från Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet och även regeringens företrädare.
Det räcker troligtvis med att 100 personer mejlar samtliga dessa personer för att det skall uppfattas som en massiv proteststorm. Skulle vi mobilisera 500 mejl skulle aktionen förmodligen sakna motstycke. Bakom varje mejl står nämligen statistiskt sett många andra.Betänk att över 60 000 personer har skrivit på Bevara Äktenskapets lista, så nog borde vi kunna mobilisera många mejl?!
Vi ber Dig därför att göra följande:
Klicka på följande länk och välj en av de fyra texterna i "Brev till riksdagsledamöter och ministrar"
Klistra in texten i Ditt mejlprogram och skriv under med Ditt eget namn längst ner Skriv in Din egen mejladress i adressfältet "Till"
Klicka länken nedan för att få adresser till moderater, folkpartister och centerpartister i riksdagen samt regeringens ministrar.
Kopiera samtliga dessa adresser och klistra in dem under "dold kopia" eller "hemlig kopia". (Detta gör att de inte själva ser vilka övriga mejlet har gått till, vilket ökar effekten av kampanjen.)
Skriv in en lämplig rubrik på temat
Skicka iväg mejlet!Genom denna enkla åtgärd har Du visat att det är många i vårt land som står upp för äktenskapet. Vi på Bevara Äktenskapet har inte gett upp kampen för äktenskapet och vi hoppas att Du vill stå med oss ända in i det sista."
fredag 31 oktober 2008
Mailkampanjen mot ledamöterna
Det är föreningen Bevara Äktenskapet som ligger bakom den pågående mailkampanjen mot alliansens riksdagsledamöter. Nyss fick jag ett mail från Bevara Äktenskapet med en liten lektion i hur man påverkar riksdagspolitiker som jag gärna delar med mig av. Jag svarar dock inte för hur effektivt det är. Just den här kampanjen har i alla fall ännu inte ändrat min uppfattning.
Surt, sa räven och Marita Ulvskog
Socialdemokraterna rasar i senaste Synovateundersökningen som presenteras i DN idag. Jag ska inte förneka att jag gladdes i morse, framför allt åt uppgången för (m), men visst fanns det lite skadeglädje också.
Samtidigt så vidhåller jag följande: Opinionsundersökningar är bara opinionsundersökningar. Mycket kan hända innan valdagen och fortfarande är det en rejäl skillnad mellan blocken. Dagens undersökning visar dock att det knappast är fråga om att någon sida är "utdömd" inför nästa val. Oberoende av vad Sören Holmberg och andra proffsanalytiker tycker.
Lika rolig som vanligt är Marita Ulvskog. Hon ser alls inga problem. Allt är naturligt. Ingen oro. Till SvD säger hon: "Jag tror problemen för regeringen kommer när jobbkrisen slår in väldigt hårt mot Sverige. Det kommer att bli en dramatiskt snabb arbetslöshet, och det har de ingen politik för. De har en budget som talar om att det fortsätter att vara vackert väder och hela deras arbetslinje håller på att förändras till en socialbidragslinje."
Låt mig för skojs skull upprepa något av det jag skrev i ett tidigare inlägg här.
Genom det vi genomdrivit och som (s) har röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann.
När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. I det läget vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. De vill dessutom ta bort skatteavdraget på hushållsnära tjänster, genom vilket vi har lyckats göra svarta jobb vita och breddat inkörsporten till arbetsmarknaden.
Slutligen vill de återinföra förmögenhetsskatten mitt under brinnande finanskris och gör därmed sitt bästa för driva kapital och arbetstillfällen ur landet.
Vi vet att arbetslösheten kommer att öka framöver, det finns också med i regeringens prognoser. Jag är bara tacksam för att det inte är Ulvskog & Co som sitter vid spakarna. Då hade vi haft ett betydligt sämre utgångsläge!
Samtidigt så vidhåller jag följande: Opinionsundersökningar är bara opinionsundersökningar. Mycket kan hända innan valdagen och fortfarande är det en rejäl skillnad mellan blocken. Dagens undersökning visar dock att det knappast är fråga om att någon sida är "utdömd" inför nästa val. Oberoende av vad Sören Holmberg och andra proffsanalytiker tycker.
Lika rolig som vanligt är Marita Ulvskog. Hon ser alls inga problem. Allt är naturligt. Ingen oro. Till SvD säger hon: "Jag tror problemen för regeringen kommer när jobbkrisen slår in väldigt hårt mot Sverige. Det kommer att bli en dramatiskt snabb arbetslöshet, och det har de ingen politik för. De har en budget som talar om att det fortsätter att vara vackert väder och hela deras arbetslinje håller på att förändras till en socialbidragslinje."
Låt mig för skojs skull upprepa något av det jag skrev i ett tidigare inlägg här.
Genom det vi genomdrivit och som (s) har röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann.
När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. I det läget vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. De vill dessutom ta bort skatteavdraget på hushållsnära tjänster, genom vilket vi har lyckats göra svarta jobb vita och breddat inkörsporten till arbetsmarknaden.
Slutligen vill de återinföra förmögenhetsskatten mitt under brinnande finanskris och gör därmed sitt bästa för driva kapital och arbetstillfällen ur landet.
Vi vet att arbetslösheten kommer att öka framöver, det finns också med i regeringens prognoser. Jag är bara tacksam för att det inte är Ulvskog & Co som sitter vid spakarna. Då hade vi haft ett betydligt sämre utgångsläge!
Varför ska inte alla barn omfattas av trygghet och villkorslös kärlek?
Just nu pågår en mailkampanj där jag får några förskrivna mail i minuten från människor som vill värna det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna. Jag tänker inte börja om hela argumentationen om varför jag är för en könsneutral äktenskapsbalk, det har jag redan skrivit så mycket om här på bloggen.
Men jag börjar bli uppriktigt irriterad på de, framför allt inom politiken, som använder barnen som slagträ i äktenskapsdebatten. Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar. Argumentet att äktenskapet är en institution som syftar till reproduktion är grundat på religiösa traditioner, men det är inte rimligt att sådana ligger till grund för lagstiftning i dagens svenska riksdag.
Jag driver frågan om könsneutral äktenskapsbalk och jag gör det även för barnens skull. Jag gör det även för alla de barn som växer upp med ensamstående föräldrar och som nu får veta att någonting är fel på deras familjer. Jag gör det för alla de barn som växer upp i samkönade relationer. Jag tror nämligen att alla barn har rätt till trygghet och villkorslös kärlek utan fördömanden och utpekanden. Min politiska övertygelse, och för den delen också min tro, utgår från att vi ska hitta lagar och regler som omfattar alla barn. Inte bara de som växer upp i av andra godkända familjebildningar.
Men jag börjar bli uppriktigt irriterad på de, framför allt inom politiken, som använder barnen som slagträ i äktenskapsdebatten. Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar. Argumentet att äktenskapet är en institution som syftar till reproduktion är grundat på religiösa traditioner, men det är inte rimligt att sådana ligger till grund för lagstiftning i dagens svenska riksdag.
Jag driver frågan om könsneutral äktenskapsbalk och jag gör det även för barnens skull. Jag gör det även för alla de barn som växer upp med ensamstående föräldrar och som nu får veta att någonting är fel på deras familjer. Jag gör det för alla de barn som växer upp i samkönade relationer. Jag tror nämligen att alla barn har rätt till trygghet och villkorslös kärlek utan fördömanden och utpekanden. Min politiska övertygelse, och för den delen också min tro, utgår från att vi ska hitta lagar och regler som omfattar alla barn. Inte bara de som växer upp i av andra godkända familjebildningar.
torsdag 30 oktober 2008
Apropå äktenskap
Läser i Expressen signaturen ulluff: "Det är klart att homosexuella får göra vad de vill i smyg. Men att gifta sig, gå hand i hand och kyssas på gatan går inte. Det skadar barnen." Om det hela är ett skämt eller ej vet jag inte. Det enda man kan göra är ändå att skratta högt! :)
onsdag 29 oktober 2008
Stabilare finansmarknad?
Nu har vi precis fattat beslut om det nya stabilitetspaketet. Återstår att se marknadens reaktioner!
Taxar behöver hjälp!
Foto: Expressen
Ibland gör det extra ont i hjärtat. Taxarna på bilden är några av de 47 taxar som behöver ett nytt hem, efter att polisen omhändertagit dem på en gård på Söderslätt i Skåne. Det är nästan så att man funderar på om inte vår tax Kasper skulle behöva en lillebror. Går du i hundtankar och kan erbjuda ett tryggt hem? Eller har du kanske redan en hund och har plats och hjärta för en till? Hör av dig till polisen - kontakt får du via Kvällsposten på den här länken.
lördag 25 oktober 2008
Jag har mött Jesus
Eller i alla fall Ola Salo. Var igår på det förberedande genrepet av kommande Jesus Christ Superstar på Malmö Opera. Som påpekades innan föreställningen så är man inte helt klar med alla detaljer. Mycket ska putsas och filas på. Men en sak kan jag säga. Det blir en fantastisk föreställning. Kombinationen Ronny Danielsson/Ola Salo är genialisk. Nu längtar jag till nästa fredag och premiär!
fredag 24 oktober 2008
Samarbete eller veto i äktenskapsfrågan?
Farhågorna om att regeringen ska lägga fram ett urvattnat kompromissförslag i äktenskapsfrågan verkar komma på skam. Flera media (SvD, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan) rapporterar nu att m, fp och c inte accepterar några kompromisser. Det är utmärkt!
Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. När jag kandiderade till riksdagen var en av mina huvudfrågor den om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag tycker uppriktigt sagt att det är förnedrande att jag och Cristofer i lagens mening betraktas som "registrerade". Vad blir vi om vi (gud förbjude) skulle skilja oss? "Avregistrerade"?
I själva verket är den här frågan väldigt enkel. Antingen tycker man att bögar och flator ska få ingå äktenskap och få samma rätt till trygghet i sin familjerelation som alla andra, eller också tycker man inte det. Det går inte att gifta sig "lite grann" och därför faller också eventuella kompromisser.
Motståndare till könsneutrala äktenskap hävdar ofta att det bara är symbolvärdet som talar för en könsneutral äktenskapsbalk. Man kan lika gärna vända på hela diskussionen och konstatera att det nu bara är symbolvärdet som talar emot. Hur skulle vi reagera om den här frågan gällde en annan grupp i samhället, låt säga invandrare? "Ni har ju samma rättigheter, det får bara inte heta samma sak". Jag tror de flesta hade tyckt att symbolvärdet i så fall varit avgörande. Det är inte ofta jag använder mig av den typen av argument, men i den här frågan är det precis vad det handlar om.
Jag vet inte i vilken ordning diskussionerna har förts i regeringen, men jag håller inte med om ordvalet att kd "körs över" i frågan. Ibland får man helt enkelt konstatera att man har olika syn i en fråga och acceptera det. I det här fallet finns det en bred majoritet i riksdagen där samtliga partier utom ett nu är överens. Är det rimligt att kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?
Jag har full respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag tidigare föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens. Jag kan acceptera att kristdemokratiska riksdagsledamöter får rösta enligt sin övertygelse när det är dags för votering i riksdagen, men att kd också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.
Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. När jag kandiderade till riksdagen var en av mina huvudfrågor den om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag tycker uppriktigt sagt att det är förnedrande att jag och Cristofer i lagens mening betraktas som "registrerade". Vad blir vi om vi (gud förbjude) skulle skilja oss? "Avregistrerade"?
I själva verket är den här frågan väldigt enkel. Antingen tycker man att bögar och flator ska få ingå äktenskap och få samma rätt till trygghet i sin familjerelation som alla andra, eller också tycker man inte det. Det går inte att gifta sig "lite grann" och därför faller också eventuella kompromisser.
Motståndare till könsneutrala äktenskap hävdar ofta att det bara är symbolvärdet som talar för en könsneutral äktenskapsbalk. Man kan lika gärna vända på hela diskussionen och konstatera att det nu bara är symbolvärdet som talar emot. Hur skulle vi reagera om den här frågan gällde en annan grupp i samhället, låt säga invandrare? "Ni har ju samma rättigheter, det får bara inte heta samma sak". Jag tror de flesta hade tyckt att symbolvärdet i så fall varit avgörande. Det är inte ofta jag använder mig av den typen av argument, men i den här frågan är det precis vad det handlar om.
Jag vet inte i vilken ordning diskussionerna har förts i regeringen, men jag håller inte med om ordvalet att kd "körs över" i frågan. Ibland får man helt enkelt konstatera att man har olika syn i en fråga och acceptera det. I det här fallet finns det en bred majoritet i riksdagen där samtliga partier utom ett nu är överens. Är det rimligt att kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?
Jag har full respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag tidigare föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens. Jag kan acceptera att kristdemokratiska riksdagsledamöter får rösta enligt sin övertygelse när det är dags för votering i riksdagen, men att kd också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.
Grattis Ulrica!
Idag skickar jag ett särskilt grattis till Ulrica! Förutom att hon är en av mina allra käraste vänner är det nu officiellt att hon också är Senior Partner på Hallvarsson & Halvarsson. Ulrica är en briljant person, det har jag alltid tyckt. Hon är också en av de som verkligen var med och skapade nya moderaterna och därmed också lade grunden för valsegern 2006. Att nu Hallvarsson & Halvarsson drar nytta av hennes kunskaper och erfarenheter kan jag bara gratulera! :)
onsdag 22 oktober 2008
High Chaparall på Smittskyddsinstitutet
Det är lite oklart om Smittskyddsinstitutet vill göra det lagligt att medvetet sprida HIV eller om de bara tycker att straffsatserna är för hårda. Klart är i alla fall att man vid två tillfällen har sagt nej till att göra så kallade jämförelseanalyser på uppdrag av åklagarmyndigheten. Något man tidigare gjort under 15 års tid för att hjälpa polis och åklagare att få fast den som medvetet utsätter sina medmänniskor för stor fara.
Fallet det nu gäller var att hitta smittkällan till en hiv-smittad kvinna. Något SMI vägrat bidra till. "Få fall har engagerat mig så mycket som det här, både känslomässigt och yrkesmässigt", säger kriminalinspektör Kent Eriksen enligt Aftonbladet.
"Jag är osäker på om vi egentligen får säga nej, men jag får stå för det beslutet. Vi tycker att det borde vara rimliga straffsatser. Man ska inte stoppa in folk i fängelse under flera år fastän att de inte har smittat någon" säger SMI:s generaldirektör Ragnar Norrby till DN. Jan Albert, ansvarig för hiv-sektionen på SMI, går ännu längre och säger att "Vi anser numera att spridning av hiv inte bör vara kriminaliserat".
Vad är det för stollefasoner? Att själv göra sig till uttolkar för vilka lagar som är rimliga eller orimliga att följa? Våra myndigheter har alla möjligheter i världen att uttrycka sin uppfattning om vilka regelverk som fungerar och vilka som borde förändras. Men om man tror att det är myndigheten själv som vet bäst och som står över svensk lag så är man ute på farliga villovägar.
Det är bra om diskussionen om HIV kan få ett rimligare tonläge. Kanske är det också en tanke att se över straffsatserna. Det finns väldigt många fördomar om vem som är i riskzonen och hur smittan sprids. Ännu värre är en ung generation som växer upp och inte inser riskerna för sexuellt överförbara sjukdomar förrän det är för sent.
Själv har jag lagt två motioner i riksdagen som rör regler för blodgivning och donation för män som har sex med män. Här har vi regleringar där det inte är riskbeteendet som står i fokus utan grupptillhörigheten. Om du så haft samma partner i tio år är det till exempel ändå sex månaders celibat som gäller för blodgivning om du råkar vara homosexuell enligt Socialstyrelsens förslag till nya regler för blodgivning. Böggenen lever och frodas hos Socialstyrelsen.
När det gäller organdonation är det lika illa. Hjärtan klappar lika kraftfullt, njurar renar lika bra och lungor tar upp syre lika effektivt oavsett vilken sexuell läggning givaren har. Ändå är en man som lever i en fast relation med en annan man inte välkommen som organdonator om de haft sexuellt umgänge under det senaste året.
Givetvis är detta orimligt och grundar sig på felaktiga slutsatser om risken för spridning av HIV. Men låt oss för guds skull ha en sansad diskussion om det, utan myndighetschefer som leker High Chaparall!
Fallet det nu gäller var att hitta smittkällan till en hiv-smittad kvinna. Något SMI vägrat bidra till. "Få fall har engagerat mig så mycket som det här, både känslomässigt och yrkesmässigt", säger kriminalinspektör Kent Eriksen enligt Aftonbladet.
"Jag är osäker på om vi egentligen får säga nej, men jag får stå för det beslutet. Vi tycker att det borde vara rimliga straffsatser. Man ska inte stoppa in folk i fängelse under flera år fastän att de inte har smittat någon" säger SMI:s generaldirektör Ragnar Norrby till DN. Jan Albert, ansvarig för hiv-sektionen på SMI, går ännu längre och säger att "Vi anser numera att spridning av hiv inte bör vara kriminaliserat".
Vad är det för stollefasoner? Att själv göra sig till uttolkar för vilka lagar som är rimliga eller orimliga att följa? Våra myndigheter har alla möjligheter i världen att uttrycka sin uppfattning om vilka regelverk som fungerar och vilka som borde förändras. Men om man tror att det är myndigheten själv som vet bäst och som står över svensk lag så är man ute på farliga villovägar.
Det är bra om diskussionen om HIV kan få ett rimligare tonläge. Kanske är det också en tanke att se över straffsatserna. Det finns väldigt många fördomar om vem som är i riskzonen och hur smittan sprids. Ännu värre är en ung generation som växer upp och inte inser riskerna för sexuellt överförbara sjukdomar förrän det är för sent.
Själv har jag lagt två motioner i riksdagen som rör regler för blodgivning och donation för män som har sex med män. Här har vi regleringar där det inte är riskbeteendet som står i fokus utan grupptillhörigheten. Om du så haft samma partner i tio år är det till exempel ändå sex månaders celibat som gäller för blodgivning om du råkar vara homosexuell enligt Socialstyrelsens förslag till nya regler för blodgivning. Böggenen lever och frodas hos Socialstyrelsen.
När det gäller organdonation är det lika illa. Hjärtan klappar lika kraftfullt, njurar renar lika bra och lungor tar upp syre lika effektivt oavsett vilken sexuell läggning givaren har. Ändå är en man som lever i en fast relation med en annan man inte välkommen som organdonator om de haft sexuellt umgänge under det senaste året.
Givetvis är detta orimligt och grundar sig på felaktiga slutsatser om risken för spridning av HIV. Men låt oss för guds skull ha en sansad diskussion om det, utan myndighetschefer som leker High Chaparall!
För gentlemän med doftintresse
För gentlemän med doftintresse kommer här dagens hemsidestips! Min förre politiske sekreterare Mattias arbetar sedan i våras i Europaparlamentet för Gunnar Hökmark. Vid sidan om detta har han en av landets främsta näsor när det gäller herrdofter. Framöver kommer Mattias skriva om dofter för stilbloggen Manolo. Läs hans första krönika här! Kolla gärna in Mattias blogg också på http://www.monkeymanmatts.blogspot.com/
tisdag 21 oktober 2008
På samma sida som Åsa Linderborg?
"En biografi om Mona Sahlin kan kanske inte handla om politik, eftersom hon inte har någon. Hon har aldrig hållit ett ideologiskt linjetal eller skrivit något av bestående värde. Den som hoppades att hon efter två års tystnad nu äntligen skulle drämma till med nåt som visar att socialdemokratin är ett tydligt alternativ till högeralliansen, måste känna sig både lurad och desperat".
Så skriver vänsterdebattören Åsa Linderborg när hon i dagens Aftonbladet recenserar Christer Isakssons bok "I väntan på Mona Sahlin". Därmed bekräftar hon också Sahlins företrädare Persson som sarkastiskt konstaterade att "tänkandet inte är Monas starka sida".
Hur det är med Monas tänkande är jag inte rätt person att bedöma, men jag håller med om att avsaknaden av politiskt alternativ är bekymrande, i förlängningen också för alliansen. Allianspolitiken blir ju tydlig först när den kan ställas emot någonting. Detta är också en förutsättning för nästa valrörelse som annars diminueras till en folkomröstning om regeringens politik.
Nya moderaterna kallas av sina motståndare omväxlande för klassiskt högerparti och sosse light. Sammanblandningen kanske är förståelig när man inte längre vet vad sossarna själva står för. Vissa menar att alliansen vann förra valet på grund av missnöje med Persson, det skulle vara lite trist om vi vann nästa på missnöje med Sahlin.
Så för en gångs skull står jag på Åsa Linderborgs sida, om än vi kommer från olika håll. Fram med alternativen så att vi äntligen kan få en politisk framtidsdebatt!
Läs för övrigt även Rakel Chukris träffsäkra recension i samma Aftonbladet av Lotta Grönings bok - även den om Mona Sahlin.
Så skriver vänsterdebattören Åsa Linderborg när hon i dagens Aftonbladet recenserar Christer Isakssons bok "I väntan på Mona Sahlin". Därmed bekräftar hon också Sahlins företrädare Persson som sarkastiskt konstaterade att "tänkandet inte är Monas starka sida".
Hur det är med Monas tänkande är jag inte rätt person att bedöma, men jag håller med om att avsaknaden av politiskt alternativ är bekymrande, i förlängningen också för alliansen. Allianspolitiken blir ju tydlig först när den kan ställas emot någonting. Detta är också en förutsättning för nästa valrörelse som annars diminueras till en folkomröstning om regeringens politik.
Nya moderaterna kallas av sina motståndare omväxlande för klassiskt högerparti och sosse light. Sammanblandningen kanske är förståelig när man inte längre vet vad sossarna själva står för. Vissa menar att alliansen vann förra valet på grund av missnöje med Persson, det skulle vara lite trist om vi vann nästa på missnöje med Sahlin.
Så för en gångs skull står jag på Åsa Linderborgs sida, om än vi kommer från olika håll. Fram med alternativen så att vi äntligen kan få en politisk framtidsdebatt!
Läs för övrigt även Rakel Chukris träffsäkra recension i samma Aftonbladet av Lotta Grönings bok - även den om Mona Sahlin.
fredag 17 oktober 2008
Ikväll fick Sissela Kyle mig att gråta
Ikväll: Sissela Kyle. Två timmar och tio minuter av riktigt bra underhållning. Som rör och som berör. Sissela gör en lysande föreställning och man märker vilket underbar förening det är mellan henne och Calle Norlén kring manusarbetet. Alla som arbetar med kultur, teater, konst eller kulturpolitik borde definitivt se åtminstone första akten. Det är en kärleksförklaring till teatern med udden riktad inåt. Jag skrattade så tårarna rann. Det finns ingen skönare gråt och ikväll var vi många som delade den.
Efter knappa två timmar träder hon så in på scenen i form av den norrländska fjollan Carl-Magnus. Jag skrattade först hjärtligt av igenkänning åt den ohjälpliga småstadsfjollan som kommer till storstaden i jakten på glitter och glamour "på resan genom gryningen". Men så fastnar skrattet i halsen när Carl-Magnus går hem från fjoljollen Patricia.
Lycklig och pruttfull går han bakom ett annat sällskap. Det sista han minns är att han går fram till ett ungt par i gänget och tycker det är "alldeles underbart" att de har hittat kärleken! Själv ska han hem till sin pojkvän. Istället vaknar han upp på akuten, sönderslagen med brutna revben. Ändå ser han på det hela förlåtande och med kärlek där han tröstar sin gråtande pojkvän Hampus från sjuksängen.
Skrattet fastnade i halsen. Tårarna kom av nya anledningar. För detta händer. Om och om igen. Så tänk på det, du som tittar snett på Prideparaden. Du som undrar "varför de håller på som de gör". För den du tittar snett på kanske är den där Carl-Magnus som äntligen får vara den han eller hon verkligen är. Får vara stolt och inte längre skämmas. Men som ändå vet att det kanske är just han eller hon som vaknar upp på akuten efter ett förfluget ord eller en felaktig blick.
Ikväll fick Sissela Kyle mig att gråta. Av skratt. Men också av ödmjukhet och av stolthet.
torsdag 16 oktober 2008
Rosa pengar
100 miljoner kronor. Så mycket omsatte pridebesökarna i Stockholm under årets Pridefestival. "Omsättningen på 100 miljoner kronor omfattar pengar som har spenderats utanför festivalområdet, alltså på restauranger, hotell och butiker runtom i Stockholm. De pengar som har spenderats av besökare från Stockholm har inte räknats in. Uträkningen omfattar både besökare som har löst biljett till festivalområdet och dem som bara har gått i paraden." skriver DN.
Mattias Rindberg, chef för evenemang på Stockholm Visitors Board säger dock till tidningen att det viktigast är att Stockholm profilerat sig om en tolerant och öppen stad.
Visst har han rätt. Allt mer pekar dock på att just den profileringen också leder till ekonomisk lönsamhet. Satsningar på tolerans, öppenhet, kultur och kreativitet skapar miljöer som människor vill vistas och utvecklas i.
Det kan vara bra att komma ihåg när debatten ibland uteslutande verkar fokusera på kommers som en motsats till goda och nyttiga värden. I själva verket så är det ju i kombination som vi verkligen kan tala om lönsamhet. Inte bara i plånboken, utan även i kropp och själ.
Mattias Rindberg, chef för evenemang på Stockholm Visitors Board säger dock till tidningen att det viktigast är att Stockholm profilerat sig om en tolerant och öppen stad.
Visst har han rätt. Allt mer pekar dock på att just den profileringen också leder till ekonomisk lönsamhet. Satsningar på tolerans, öppenhet, kultur och kreativitet skapar miljöer som människor vill vistas och utvecklas i.
Det kan vara bra att komma ihåg när debatten ibland uteslutande verkar fokusera på kommers som en motsats till goda och nyttiga värden. I själva verket så är det ju i kombination som vi verkligen kan tala om lönsamhet. Inte bara i plånboken, utan även i kropp och själ.
Dagens filmis
Jag får erkänna att jag inte är världens flitigaste kyrkobesökare. Det blir mest barndop, bröllop, dessvärre en och en annan begravning. Och den årliga utskällningen i Sjömanskyrkan när Rotaryklubben har julgudstjänst (jo, faktiskt!).
Möjligen hade jag blivit mer frekvent om de här pajsarna hade varit ett stående inslag!
Möjligen hade jag blivit mer frekvent om de här pajsarna hade varit ett stående inslag!
Moderna Museet Malmö - början på något mycket större?
Denna artikel publicerades i Kvällsposten i måndags.
Debatt: En ny era för Konstmalmö
Regeringens budget är ett lyft för kulturen. Förutom en kraftfull satsning på museisektorn är det scenkonsten och samtidskonsten som står i fokus. För Skånes del innebär satsningen på regional scenkonst att den så kallade kulturpåsen förstärks för detta ändamål. De fria scenkonstgrupperna får en större budget att söka ur och de enskilda konstnärerna har en höjd visningsersättning att se fram emot. Mest spännande är dock den satsning som kulturministern presenterade under måndagen på Rooseum i Malmö.
Rooseum grundades 1988 av finansmannen och konstsamlaren Fredrik Roos med hans samling av nordisk samtidskonst som bas. Efter Roos död 1991 drevs museet vidare av en stiftelse med Malmö stad, familjen Roos och det danska konstmuseet Louisiana som huvudmän. Rooseum blev ett viktigt nav för samtidskonsten i Sverige och ett av Malmös mest kända varumärken utomlands. Med hjälp av flera privata sponsorer kunde man presentera utställningar som gav stort internationellt eko.
De senaste åren har dock tunga moln vilat över verksamheten. Stor osäkerhet har rått kring vad som ska hända med den fantastiska byggnaden från 1900, tillika en av landets vackraste utställningslokaler.
Nu återvänder den tidigare Rooseumchefen Lars Nittve åtminstone delvis till Malmö när han som chef för Moderna museet presenterar den nya filialen "Moderna museet Malmö". Vi är många som kämpat för att detta ska bli verklighet. Genom en unik trepartsöverenskommelse mellan staten, Region Skåne och Malmö stad kommer vi nu åter kunna se spännande samtidskonst i Rooseumbyggnaden.
Moderna museet är ett av Europas ledande museer för modern och samtida konst med en betydande samling. Genom filialen i Malmö får man möjlighet att producera fler utställningar och exponera sin samling i nya sammanhang. Samtidskonstens roll förstärks när den får fler arenor. Att det sker i Öresundsregionen är naturligt. Här finns, förutom en stor och intresserad publik, en kulturell miljö som saknas i Stockholm. Moderna närmar sig nu kontinenten och skapar en axel till europeiska konstmetropoler som till exempel Berlin.
För Malmös del är det naturligtvis välkommet. Staden har sedan tidigare ett rikt konstliv, mycket beroende på de stora satsningar som gjordes under de borgerliga glansåren på 80- och 90-talet. Förutom Rooseum är Malmö Konsthall en institution med internationellt rykte. Många unga konstnärer har fått sin utbildning på Konsthögskolan och det finns ett stort antal gallerier.
Moderna museet Malmö kan vara början på en ny era för Konstmalmö, men det är först när satsningen kombineras med flera andra som den fulla potentialen kan nyttjas. På Malmö konstmuseum finns landets största samling av nordisk samtidskonst. Denna konstskatt ligger i dag nerpackad i magasin eftersom utställningsytor saknas. Under alla de år jag själv var aktiv i Malmös kulturpolitik var ett nytt konst-museum en av de saker vi slogs mest för.
Malmö har nu ett unikt tillfälle till att åter göra staden till en metropol för samtidskonsten och att återskapa ett spännande och kreativt klimat där konstnärer vill växa och utvecklas. Med Moderna museet Malmö som första steg borde den naturliga fortsättningen vara ett nytt konstmuseum. Nu har man chansen, det gäller bara att ha politiskt mod att ta den.
OLOF LAVESSON
Malmöbo och riksdagsledamot i kulturutskottet (m)
Debatt: En ny era för Konstmalmö
Regeringens budget är ett lyft för kulturen. Förutom en kraftfull satsning på museisektorn är det scenkonsten och samtidskonsten som står i fokus. För Skånes del innebär satsningen på regional scenkonst att den så kallade kulturpåsen förstärks för detta ändamål. De fria scenkonstgrupperna får en större budget att söka ur och de enskilda konstnärerna har en höjd visningsersättning att se fram emot. Mest spännande är dock den satsning som kulturministern presenterade under måndagen på Rooseum i Malmö.
Rooseum grundades 1988 av finansmannen och konstsamlaren Fredrik Roos med hans samling av nordisk samtidskonst som bas. Efter Roos död 1991 drevs museet vidare av en stiftelse med Malmö stad, familjen Roos och det danska konstmuseet Louisiana som huvudmän. Rooseum blev ett viktigt nav för samtidskonsten i Sverige och ett av Malmös mest kända varumärken utomlands. Med hjälp av flera privata sponsorer kunde man presentera utställningar som gav stort internationellt eko.
De senaste åren har dock tunga moln vilat över verksamheten. Stor osäkerhet har rått kring vad som ska hända med den fantastiska byggnaden från 1900, tillika en av landets vackraste utställningslokaler.
Nu återvänder den tidigare Rooseumchefen Lars Nittve åtminstone delvis till Malmö när han som chef för Moderna museet presenterar den nya filialen "Moderna museet Malmö". Vi är många som kämpat för att detta ska bli verklighet. Genom en unik trepartsöverenskommelse mellan staten, Region Skåne och Malmö stad kommer vi nu åter kunna se spännande samtidskonst i Rooseumbyggnaden.
Moderna museet är ett av Europas ledande museer för modern och samtida konst med en betydande samling. Genom filialen i Malmö får man möjlighet att producera fler utställningar och exponera sin samling i nya sammanhang. Samtidskonstens roll förstärks när den får fler arenor. Att det sker i Öresundsregionen är naturligt. Här finns, förutom en stor och intresserad publik, en kulturell miljö som saknas i Stockholm. Moderna närmar sig nu kontinenten och skapar en axel till europeiska konstmetropoler som till exempel Berlin.
För Malmös del är det naturligtvis välkommet. Staden har sedan tidigare ett rikt konstliv, mycket beroende på de stora satsningar som gjordes under de borgerliga glansåren på 80- och 90-talet. Förutom Rooseum är Malmö Konsthall en institution med internationellt rykte. Många unga konstnärer har fått sin utbildning på Konsthögskolan och det finns ett stort antal gallerier.
Moderna museet Malmö kan vara början på en ny era för Konstmalmö, men det är först när satsningen kombineras med flera andra som den fulla potentialen kan nyttjas. På Malmö konstmuseum finns landets största samling av nordisk samtidskonst. Denna konstskatt ligger i dag nerpackad i magasin eftersom utställningsytor saknas. Under alla de år jag själv var aktiv i Malmös kulturpolitik var ett nytt konst-museum en av de saker vi slogs mest för.
Malmö har nu ett unikt tillfälle till att åter göra staden till en metropol för samtidskonsten och att återskapa ett spännande och kreativt klimat där konstnärer vill växa och utvecklas. Med Moderna museet Malmö som första steg borde den naturliga fortsättningen vara ett nytt konstmuseum. Nu har man chansen, det gäller bara att ha politiskt mod att ta den.
OLOF LAVESSON
Malmöbo och riksdagsledamot i kulturutskottet (m)
onsdag 15 oktober 2008
Ohlys syn på arbetslösa
Att Lars Ohly inte jublar över regeringspolitiken kan man väl leva med, men hans syn på de som står utanför arbetsmarknaden har jag lite svårare för. "För många återstår vid arbetslöshet bara att få socialbidrag eller att gå över till kriminalitet. Det är vad som återstår!" sade han i en replik på Maud Olofsson. En skrämmande människosyn och en fullständig misstro mot de som kämpar sig ur utanförskap. Människans egen kraft är uppenbarligen inget som Lars Ohly ger särskilt mycket för.
När ljuset vänds mot oppositionen
Partiledardebatten är i full gång och jag kommer precis från kammaren. Det är en ny debatt. Alternativ ställs mot varandra. När det visar sig att regeringspolitiken faktiskt fungerar blir det allt svårare att bara falla tillbaka på gamla klyschor för oppositionen. Det vassaste Sahlin kunde komma på i morgonens debatt var det vanliga tugget om att regeringen "medvetet ökar orättvisorna". Hur trovärdigt är det? Är det verkligen någon som tror att det finns politiker som "medvetet" gör vad den kan för att öka orättvisorna? Och detta påstås i tider när det, trots lågkonjunktur, finns fler i arbete än det gjort på väldigt, väldigt länge.
Det är många som är oroliga nu och det finns det visst fog för. En global finanskris råder. Vi är inne i en lågkonjunktur. Varsel hänger över mångas huvuden. Låt oss för ett ögonblick fundera över var vi hade stått om (s) vunnit valet senast.
Genom de reformer regeringen har genomfört och som (s) röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann. På vilket sätt blir Sverige tryggare och rättvisare av det?
När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. Nu vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. Tror du det blir fler eller färre unga i utanförskap då? Hur blir Sverige tryggare och rättvisare av det?
Genom skatteavdrag på hushållsnära tjänster har vi lyckats göra svarta jobb vita, samtidigt som många som stått långt från arbetsmarknaden har fått riktiga jobb att gå till. Det avdraget vill (s) ta bort. Hur skapar detta trygghet och rättvisa?
I ett läge där varslen duggar tätt och finanskrisen ligger över oss vill (s) återinföra förmögenhetsskatten och på så sätt driva kapital och arbetstillfällen ur landet. Tror de verkligen att tryggheten och rättvisan blir större då?
Har man ambitionen att styra landet räcker det inte med klyschor. Då krävs det raka besked, ansvarstagande och en långsiktig politik för en stabil ekonomi och fler arbetstillfällen. Det blir tillbaka till ritbordet för Sahlin.
"Jag ser fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm" sade Pär Nuder när han lämnade uppdraget som ekonomisk talesman. Idag stod de båda och tasslade vid väggen längst bak i kammaren. De såg med rätta bekymrade ut.
tisdag 14 oktober 2008
Jag är så jäkla besviken på oppositionen!
Men inte förvånad. Så här mitt i "superveckan" blir jag ruskigt påmind om hur det var att sitta i opposition under 90-talet. Man blir ifrågasatt. För allt. Regeringsalternativ granskas med rätta. Vad får vi istället? Kan ni hålla sams? I början av 2000-talet var det fortfarande så, men vi lärde oss och vi levererade.
Vi gjorde vår läxa, men varför har inte den nuvarande oppositionen lärt av våra misstag??
Mona Sahlins agerande de senaste veckorna är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig i opposition och ett rakt plagiat av borgerlighetens alla misstag under 90-talet. Det var extra tydligt under söndagens partiledardebatt i SVT och det upprepades i kvällens duell i KGB's program.
Ikväll valde hon den aggressiva linjen. Efter att blivit ovän med sitt parti i veckan som gått försökte hon ikväll spela sin klassiska roll av "arg sosse". Det gick sådär. För det duger ju inte att vara arg retoriker om man har ambitionen att leda en regeringen. Det duger inte heller att ständigt stöta sig med sina tilltänkta regeringskamrater och det duger definitivt inte att totalt ducka varenda möjlighet att ge besked om politikens innehåll.
Fredrik har sedan mandatperiodens början ställt tre relevanta frågor till Mona. 1) Vad vill du göra? 2) Hur vill du åstadkomma det? 3) Med vem ska du göra det? Det enda rimliga borde vara att börja med politikens innehåll, men Mona valde förra veckan konstigt nog att istället försöka svara på frågan 'med vem'. Det gick åt pipan.
Den bästa beskrivningen av vänsterblockets försök till "samling" gavs ikväll vid ett möte i eftermiddag när vi i riksdagen hade en träff med alla alliansledamöter. Anders Borg mindes hur man som liten lekte "Hela havet stormar". Det är tre som leker, men bara två stolar. När musiken tystnar får man se vem som hamnar utanför. Ibland är det miljöpartiet och ibland sossarna. Just nu är det Lars Ohly som inte får vara med.
Och precis så är det ju i oppositionen just nu: Hela havet stormar!
Mer om kvällens duell hittar du på SvD och DN.
Vi gjorde vår läxa, men varför har inte den nuvarande oppositionen lärt av våra misstag??
Mona Sahlins agerande de senaste veckorna är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig i opposition och ett rakt plagiat av borgerlighetens alla misstag under 90-talet. Det var extra tydligt under söndagens partiledardebatt i SVT och det upprepades i kvällens duell i KGB's program.
Ikväll valde hon den aggressiva linjen. Efter att blivit ovän med sitt parti i veckan som gått försökte hon ikväll spela sin klassiska roll av "arg sosse". Det gick sådär. För det duger ju inte att vara arg retoriker om man har ambitionen att leda en regeringen. Det duger inte heller att ständigt stöta sig med sina tilltänkta regeringskamrater och det duger definitivt inte att totalt ducka varenda möjlighet att ge besked om politikens innehåll.
Fredrik har sedan mandatperiodens början ställt tre relevanta frågor till Mona. 1) Vad vill du göra? 2) Hur vill du åstadkomma det? 3) Med vem ska du göra det? Det enda rimliga borde vara att börja med politikens innehåll, men Mona valde förra veckan konstigt nog att istället försöka svara på frågan 'med vem'. Det gick åt pipan.
Den bästa beskrivningen av vänsterblockets försök till "samling" gavs ikväll vid ett möte i eftermiddag när vi i riksdagen hade en träff med alla alliansledamöter. Anders Borg mindes hur man som liten lekte "Hela havet stormar". Det är tre som leker, men bara två stolar. När musiken tystnar får man se vem som hamnar utanför. Ibland är det miljöpartiet och ibland sossarna. Just nu är det Lars Ohly som inte får vara med.
Och precis så är det ju i oppositionen just nu: Hela havet stormar!
Mer om kvällens duell hittar du på SvD och DN.
måndag 6 oktober 2008
Två förslag för ett växande kulturliv!
Låt stiftelser som stödjer kulturändamål få begränsad skattskyldighet och underlätta sponsring av kultur. Detta är två förslag som väsentligt skulle kunna öka möjligheterna för fler att bidra till ett växande kulturliv. Det är också innehållet i två av de motioner jag väcker nu i veckan.
Kulturens frihet värnas bäst när den kan baseras på stöd från många källor. En av den sittande regeringens huvudlinjer på kulturpolitikens område har varit att öppna upp fler finansieringsvägar in i kulturen så att enskild och offentlig finansiering kan verka sida vid sida.
Låt stiftelser som stödjer kulturändamål få begränsad skattskyldighet!
Stor del av vårt kulturliv bedrivs genom stöd från olika stiftelser. Enligt huvudregeln är stiftelser skattskyldiga till statlig inkomstskatt för all sin inkomst. Genom ett system av undantagsregler har vissa stiftelser helt eller delvis befriats från denna skattskyldighet om de uppfyller ändamålskravet enligt Inkomstskattelagen.
Idag räknas inte kulturverksamhet som ett sådant ändamål. Detta är märkligt om man samtidigt har ambitionen att fler ska motiveras att ekonomiskt stödja kulturlivet. Stiftelselagen bör ändras så att även stiftelser som stödjer kulturändamål omfattas av begränsad skattskyldighet!
Underlätta sponsring av kultur!
Skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag för sponsring. Kostnader för sponsring är istället avdragsgill under vissa förutsättningar. Många av kraven är svåra för kulturen att uppfylla. Möjligheten för exponering av varumärken är till exempel starkt begränsad.
Idag tvingas företag ofta hitta andra vägar att kunna göra avdrag för sina sponsringsomkostnader. Det kan kallas personalvård, forsknings- och utvecklingskostnader eller i vissa fall representation.
Det behövs enklare regler för sponsring med en generösare gränsdragning för skatteavdrag. Sponsring bör kunna betraktas som avdragsgill marknadsföring. Lagtexten måste därför förtydligas och det skall tydligare framgå vad som är godkänd och avdragsgill sponsring.
Kulturens frihet värnas bäst när den kan baseras på stöd från många källor. En av den sittande regeringens huvudlinjer på kulturpolitikens område har varit att öppna upp fler finansieringsvägar in i kulturen så att enskild och offentlig finansiering kan verka sida vid sida.
Låt stiftelser som stödjer kulturändamål få begränsad skattskyldighet!
Stor del av vårt kulturliv bedrivs genom stöd från olika stiftelser. Enligt huvudregeln är stiftelser skattskyldiga till statlig inkomstskatt för all sin inkomst. Genom ett system av undantagsregler har vissa stiftelser helt eller delvis befriats från denna skattskyldighet om de uppfyller ändamålskravet enligt Inkomstskattelagen.
Idag räknas inte kulturverksamhet som ett sådant ändamål. Detta är märkligt om man samtidigt har ambitionen att fler ska motiveras att ekonomiskt stödja kulturlivet. Stiftelselagen bör ändras så att även stiftelser som stödjer kulturändamål omfattas av begränsad skattskyldighet!
Underlätta sponsring av kultur!
Skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag för sponsring. Kostnader för sponsring är istället avdragsgill under vissa förutsättningar. Många av kraven är svåra för kulturen att uppfylla. Möjligheten för exponering av varumärken är till exempel starkt begränsad.
Idag tvingas företag ofta hitta andra vägar att kunna göra avdrag för sina sponsringsomkostnader. Det kan kallas personalvård, forsknings- och utvecklingskostnader eller i vissa fall representation.
Det behövs enklare regler för sponsring med en generösare gränsdragning för skatteavdrag. Sponsring bör kunna betraktas som avdragsgill marknadsföring. Lagtexten måste därför förtydligas och det skall tydligare framgå vad som är godkänd och avdragsgill sponsring.
onsdag 1 oktober 2008
Det ligger en doft av punsch-veranda över Timbro...
Inledde morgonen med kulturfrukost på Timbro. Carl Rudbeck presenterade rapporten "Kulturförvandling observerad". Jag gillar Rudbeck. Han är en av de som verkligen har tänkt till. Därför läser jag honom ofta med stort intresse när han skriver i bland annat Sydsvenskan. Men det är inte alltid jag håller med. Ej heller denna gång.
I Timbros pressmeddelande hävdas att det i essän görs en kvalitativ analys av kulturklimatet. Nja. Snarare en nostalgisk betraktelse över borgerligheten och en floskeltyngd retorik om vad som bör göras framöver.
En av slutsatserna är att kulturen måste ställas mot andra politiska områden. "Kulturministern måste kunna motivera varför vi ska ge pengar till en ny spelfilm snarare än till en ny strålkanon som här och nu räddar liv och minskar lidande. Ministern borde ha modet att berätta för dem som har smärtor, ångest eller väntar på cancerbehandling eller en ny höftled, att de får vänta tills våra vanligaste centrallyriker och mimartister har fått sitt." säger Rudbeck och undrar om kulturbyråkrater som Lars Nittve, "sittande på sina feta pastorat", verkligen är värda mer än fem sjuksköterskor.
Svante Weyler undrade i morse varför det just är kulturen som alltid ska ställas mot sjuksköterskor och lärare. Rudbeck kallar kulturpolitiken "en finare form av a-kassa där de som inte klarar sig på marknaden anser sig ha rätt att få sin bärgning tryggad av allmänna medel". Men det är ju inte bara kulturskapare som får sin finansiering från det offentliga, det får ju även de som arbetar med vetenskaplig grundforskning eller naturskyddande åtgärder. Rudbeck hävdade att detta inte riktigt gick att jämföra då naturvetenskapen tillfredställer ett visst behov av nyfikenhet. Ursäkta, men det argumentet går väl precis lika bra att applicera på konsten och kulturen?
Om samhället har ett ansvar för infrastruktur, gäller inte detta också kulturell infrastruktur? Om samhället har ett ansvar för kunskap, gäller inte detta också bildning? Om samhället har ett ansvar för kroppens hälsa och välmående, gäller inte detta också själens?
Istället driver Rudbeck tesen att alla får den kultur de förtjänar. Man anar att han drömmer sig tillbaka till punsch-verandans tidevarv då symbios rådde mellan borgare och bohemer "där bohemerna stärkte borgarnas självkänsla i utbyte mot pengar". Borgare och konstnärer behöver fortfarande varandra menar han och pekar på de boende på Östermalm som lojalt håller uppe publiktrycket på Dramaten.
Visst är det uppfriskande när Rudbeck tar i, men tusan vet om det för debatten så mycket framåt. Läs rapporten och bedöm själv.
I Timbros pressmeddelande hävdas att det i essän görs en kvalitativ analys av kulturklimatet. Nja. Snarare en nostalgisk betraktelse över borgerligheten och en floskeltyngd retorik om vad som bör göras framöver.
En av slutsatserna är att kulturen måste ställas mot andra politiska områden. "Kulturministern måste kunna motivera varför vi ska ge pengar till en ny spelfilm snarare än till en ny strålkanon som här och nu räddar liv och minskar lidande. Ministern borde ha modet att berätta för dem som har smärtor, ångest eller väntar på cancerbehandling eller en ny höftled, att de får vänta tills våra vanligaste centrallyriker och mimartister har fått sitt." säger Rudbeck och undrar om kulturbyråkrater som Lars Nittve, "sittande på sina feta pastorat", verkligen är värda mer än fem sjuksköterskor.
Svante Weyler undrade i morse varför det just är kulturen som alltid ska ställas mot sjuksköterskor och lärare. Rudbeck kallar kulturpolitiken "en finare form av a-kassa där de som inte klarar sig på marknaden anser sig ha rätt att få sin bärgning tryggad av allmänna medel". Men det är ju inte bara kulturskapare som får sin finansiering från det offentliga, det får ju även de som arbetar med vetenskaplig grundforskning eller naturskyddande åtgärder. Rudbeck hävdade att detta inte riktigt gick att jämföra då naturvetenskapen tillfredställer ett visst behov av nyfikenhet. Ursäkta, men det argumentet går väl precis lika bra att applicera på konsten och kulturen?
Om samhället har ett ansvar för infrastruktur, gäller inte detta också kulturell infrastruktur? Om samhället har ett ansvar för kunskap, gäller inte detta också bildning? Om samhället har ett ansvar för kroppens hälsa och välmående, gäller inte detta också själens?
Istället driver Rudbeck tesen att alla får den kultur de förtjänar. Man anar att han drömmer sig tillbaka till punsch-verandans tidevarv då symbios rådde mellan borgare och bohemer "där bohemerna stärkte borgarnas självkänsla i utbyte mot pengar". Borgare och konstnärer behöver fortfarande varandra menar han och pekar på de boende på Östermalm som lojalt håller uppe publiktrycket på Dramaten.
Visst är det uppfriskande när Rudbeck tar i, men tusan vet om det för debatten så mycket framåt. Läs rapporten och bedöm själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)