I en fråga var Fredrik och Mona överens i dagens partiledardebatt. "Det finns ingen militär lösning på konflikten i Gaza" sade statsministern. "För varje bomb ligger en tvåstadslösning längre bort" kompletterade Sahlin. Sedan var det inte mycket man var överens om.
Jag förstår att Mona Sahlin är arg. Det är hennes jobb. Hon är oppositionsledare och ska kritisera regeringen. Det är bara så synd att hon inte har mer på fötterna. Idag blev det nästan parodiskt när hon först säger att regeringen bidrar till växande budgetunderskott när hon samtidigt lovar reform efter reform av ofinansierade förslag.
Vi är en enig rödgrön allians och ett tydligt alternativ, påstod hon idag. Hur det är med den tydligheten blev ganska klart när statsministern kontrade med att nämna inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, fastighetsavgiften och bensinskatten som områden där de tre oppositionspartierna står miljarder ifrån varandra. Något löfte om att man skulle ena sig på de här områdena fick han aldrig från Sahlin. Inte blev det tydligare när Maud Olofsson tog upp utrikes- och säkerhetspolitiken som ytterligare ett område där vänstersplittringen är total.
Jag tycker att Fredrik har helt rätt när han om och om igen betonar vikten av att nu inte släppa på stabiliteten i statsfinanserna. Förutom att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lösa globala problem med nationella verktyg, kommer rekylen bli ack så mycket värre för de som redan har det svårt när man tvingas skära i välfärden och höja skatterna för vanligt folk för att finansiera de rödgröna "krispaketen".
"Det finns ingen mirakelkur mot krisen", sade statministern och konstaterade att oppositionen nu bara lägger ofinansierade populistiska förslag, som dels ger väldigt liten effekt för de berörda, men framför allt skjuter de offentliga finanserna i sank. Jag håller med!
Mer om partiledardebatten: Sydsvenskan, DN, SvD
Jag förstår att Mona Sahlin är arg. Det är hennes jobb. Hon är oppositionsledare och ska kritisera regeringen. Det är bara så synd att hon inte har mer på fötterna. Idag blev det nästan parodiskt när hon först säger att regeringen bidrar till växande budgetunderskott när hon samtidigt lovar reform efter reform av ofinansierade förslag.
Vi är en enig rödgrön allians och ett tydligt alternativ, påstod hon idag. Hur det är med den tydligheten blev ganska klart när statsministern kontrade med att nämna inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, fastighetsavgiften och bensinskatten som områden där de tre oppositionspartierna står miljarder ifrån varandra. Något löfte om att man skulle ena sig på de här områdena fick han aldrig från Sahlin. Inte blev det tydligare när Maud Olofsson tog upp utrikes- och säkerhetspolitiken som ytterligare ett område där vänstersplittringen är total.
Jag tycker att Fredrik har helt rätt när han om och om igen betonar vikten av att nu inte släppa på stabiliteten i statsfinanserna. Förutom att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lösa globala problem med nationella verktyg, kommer rekylen bli ack så mycket värre för de som redan har det svårt när man tvingas skära i välfärden och höja skatterna för vanligt folk för att finansiera de rödgröna "krispaketen".
"Det finns ingen mirakelkur mot krisen", sade statministern och konstaterade att oppositionen nu bara lägger ofinansierade populistiska förslag, som dels ger väldigt liten effekt för de berörda, men framför allt skjuter de offentliga finanserna i sank. Jag håller med!
Mer om partiledardebatten: Sydsvenskan, DN, SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar