Slaget om pensionärerna

Den senaste tidens politiska debatt har i huvudsak handlat om pensionärerna. Det är bra, det. En av de största grupperna i Sverige har det talats förvånansvärt lite om de senaste åren. Däremot tycker jag att budgivningskarusellen den senaste veckan tagit lätt förnedrande former. En pensionärer uttryckte i ett TV-inslag härom dagen att hon kände sig förolämpad. Som att hennes röst var lättsåld till högstbjudande.

Pensionsnivån är viktig, och det absolut bästa sättet att höja pensionerna är att fler kommer i arbete och att skattekraften ökar. Då ökar också pensionen, eftersom det är så vårt pensionssystem är konstruerat. Minskar skattekraften, minskar också pensionerna. Detta är precis vad som hänt i Sverige under finanskrisen och för att mildra detta har vi också sänkt skatten för pensionärer i två steg redan.

Genom att fler arbetar och genom att vi har ordning och reda i de offentliga finanserna så ökar också pensionerna och det blir ett större utrymme att sänka skatten för ålderspensionärer. En god offentlig ekonomi innebär också mer resurser till vård, omsorg och trygghet.

Det här vet Sveriges pensionärer, därför är det också glädjande att se hur Alliansen nu går fram i den här gruppen. I Rapport igår (inslaget ovan) presenterades en SIFO-undersökning som visar att Alliansen har ökat med hela 8 procentenheter sedan mätningen i april-maj och att det nu är 20 procent mellan blocken i pensionärsgruppen. Undersökningen återges också i bl a DN, SvD och Sydsvenskan.

För mig är detta ett tecken på att Alliansen lyckats bygga ett långsiktigt förtroende och att vi har visat att vi tar pensionärernas situation på allvar. Visst handlar det om mer pengar i plånboken, men det handlar framför allt om en långsiktig politik som både säkrar en god utveckling av pensionsnivån och en bra grund att bygga en trygg välfärd.