Tröttsamt och pinsamt från trista sursossar!

Sitter på Heathrow på väg hem efter tre väldigt nyttiga dagar. När jag kopplar upp mig för att se vad som händer hemma så blir jag nästan generad.

Kort rekapitulation: Den 18-19 december 1914, strax efter första världskrigets inledning, träffades de tre kungarna för Sverige, Norge och Danmark i Malmö. Nu har det motionerats i Malmö att detta ska uppmärksammas med ett nytt trekungamöte i Malmö 2014. Igår avslog socialdemokraterna i kulturnämnden förslaget.

Det är kanske inte så mycket att hetsa upp sig över, motioner avslås hela tiden, men det pinsamma är anledningen.

"Jag är republikan. Det finns ingen anledning att bjuda hit personer som inte är demokratiskt valda", säger kulturnämndsledamoten Göran Andersson (s) till Sydsvenskan. På tidningens fråga om detta kan få konsekvenser nästa gång Kungen kommer till Malmö svarar självaste kulturkommunalrådet Carina Nilsson (s) "Jag antar att kungen är väl medveten om att det finns sådana åsikter överallt i Sverige. Det kan han inte vara omedveten om."

Egentligen är jag inte förvånad. Snart är det dags för riksdagens högtidliga öppnande. Kungafamiljen är närvarande och som traditionen bjuder sjungs Kungssången när Kungen anlänt. På kvällen är det alltid ett gäng sossar som vägrar resa sig upp, ser ut att vara surast i universum och högt pratar med varandra om hur pinsam Kungen är.

Vi har ett statsskick i Sverige som heter monarki. Det innebär att Kungen är statschef. Det har vi fattat ett demokratiskt beslut om. Sedan kan Carina Nilsson, Göran Andersson och andra sursossar tycka vad tusan de vill. De kan motionera på partistämmor och deras kollegor kan driva frågan om republik i riksdagen. Men när de sitter på myndighetsuppdrag är det deras förbannade uppgift att finna sig i de lagar, regler och statsskick vi har.

Jag kan för övrigt berätta att sursossarna som sitter och muttrar när kungssången sjunges är precis samma sursossar som står först i kö när Kungen bjuder riksdagen till slottet. Kungens vin och cognac smakar tydligen utmärkt, men respekten för de viktiga uppgifter han utför är obefintlig!

Nyttiga länkar från London

Som jag tidigare berättat så är syftet med mitt Londonbesök att fördjupa mig, dels när det gäller public service, men kanske framför allt kring samarbetet mellan kultur och näringsliv. Kanhända finns det fler som är intresserade av vad som händer här. Jag rekommenderar då följande länkar till de verksamheter jag besökt:

Creative Britain - http://www.culture.gov.uk/
NESTA/National Endowment för Science Technology and the Arts - http://www.nesta.org.uk/
Arts & Business - http://www.AandB.org.uk/

Integritet i ett nytt perspektiv

I Malmö har det länge diskuterats kameraövervakning av de centrala delarna av staden. Allt för att öka säkerheten. I London har de redan genomfört det. Och jösses vad de genomfört det.

Det sägs att av alla världens övervakningskameror är 4 av 5 uppsatta i Storbritannien. Huruvida detta stämmer eller inte vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. I genomsnitt filmas den som rör sig i London över 200 gånger om dagen utan att man vet om det. På varje buss finns 6-7 övervakningskameror. I varje taxi två stycken.

För en tid sedan var det slagsmål utanför svenska ambassaden. Polis tillkallades och kom strax till platsen. De var dock inte särskilt oroliga. "Det är lugnt, vi tittar på filmen sedan". Alla är filmade. Allt är lagrat.

Och redan i Sverige går det alldeles utmärkt att kartlägga oss de flesta av dygnets timmar. Är någon försvunnen kollar man var personens mobiltelefon senast befann sig. Genom kortanvändning och rörelsemönster lämnar vi avtryck precis överallt.

I Malmö är malmöborna i huvudsak för kameraövervakning. Den allmänna uppfattningen verkar vara att "om man inte har något att dölja, har man inget att oroa sig över".

Nej, det här är inte ett nytt inlägg om FRA. Däremot en fundering kring den allmänna integriteten, säkerheten och gränsdragningen. FRA handlar om en dator som letar efter sökbegrepp. Det kan man vara för eller emot. Gott så. Men allt det andra då?

Svenska ambassaden

Efter besök på National Endowment for Science Technology and the Arts, NESTA, är det nu dags för svenska ambassaden. Jag har varit på några av våra ambassader, men den i London tar nog priset som en av de fulaste. Hoppas innehållet är lite mer spännande! :)

På väg längs Themsen

Promenerar längs Whitehall i kvällssolen. Under eftermiddagen har jag varit på kulturdepartementet och fått en dragning om den spännande satsningen på Creative Britain och träffat ledningen för Tories kampanjhögkvarter. Det verkar som om näste premiärminister heter David Cameron!

Public Value som Public Service

Ett mycket bra besök på BBC. Public Service-diskussionerna från Sverige känns igen, men här har man kommit längre. Det handlar om att göra lite mindre, men att göra det bättre. Att höja kvaliteten ochn prioritera Public Value. Eller "to make the good popular and the popular good".

Velande vänster

Sitter på Kastrup och läser i SvD, under rubriken "Ohly vill göra som alliansen" att Lars Ohly nu vill tillsätta en arbetsgrupp för att utmejsla en rödgrön regeringpolitik efter valet 2010. Även DN har en blänkare. Suck. Orkar man höra fler turer om vad som komma skall? Ohly är frustrerad. "Det är rimligt att vi väljer ut några viktiga politiska områden och sätter oss ned och diskuterar inriktning för en ny politik" säger han. Men någon valplattform är inte aktuell.

Hur ska ni ha det i vänstern egentligen? Vill ni både ha kakan och äta den? Ni vill inte berätta vad ni vill göra tillsammans, men ni vill ha en arbetsgrupp som ska presentera förslag på en gemensam politik. Ni ryker ihop med miljöpartiet titt som tätt. Ni slåss om Monas gunst, men hackar gärna på sossarna för att ni tycker att de började det "elände" ni nu beskyller den borgerliga regeringen för.

"Vi är överens om att vi är emot den här regeringen, men vad innebär det egentligen? Nu är det dags att diskutera politiskt innehåll, och visa vad vi ska stå för om vi får majoritet efter valet 2010." säger Lars Ohly till Svenska Dagbladet. Jaha?

Det är inte utan att man kan tycka lite synd om Mona ibland. Om hon nu skulle lyckas baxa vänstern och miljöpartiet till någon form av gemensamt besked före valet, undrar man ju hur i jösse namn hon ska klara regera med dem efter valet...

Själv åker jag nu på morgonen till London. På programmet står möten med bland andra BBC, engelska kulturdepartementet och Arts & Business Council. Rapporter utlovas! :)

Magnus Betnér kommer ut

Bland andra Aftonbladet rapporterar att komikern Magnus Betnér kommer ut i det nya numret av QX. Det är väl inte så mycket att yvas över kan man tycka. Att kändisar kommer ut till höger och vänster börjar bli vardagsmat.

Men jag gillar Magnus. Framför allt för att det inte verkar vara någon stor grej för honom överhuvudtaget. Han har inte ens varit med en kille. Han bara vet att det är så. "Det är mest en tillfällighet att jag bara har legat med tjejer. Jag är bisexuell." Och svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

Sedan vet jag inte riktigt om jag håller med om nästa sak han säger. "Det tror jag de flesta människor är, om de skiter i att tänka efter". Nja du, Magnus... Jag har försökt att båda tänka och inte tänka efter. Men hur det än är så landar jag där jag gör. Fast å andra sidan. Hade jag inte haft Cristofer... Ja, man kanske aldrig ska säga aldrig ändå! :)

Helhetsgrepp om flykting- och invandringspolitiken

SvD tar idag upp den debattartikel som publicerades igår på DN Debatt där moderaternas integrationsgrupp tillsammans med migrationsminister Tobias Billström lägger flera förslag för hur vi ska få en mer effektiv integrationsprocess framöver för asylsökande.

Under mina år i malmöpolitiken var detta kanske den hetaste frågan och är det ännu. I debattartikeln konstaterar man att regeringens reformer är bra, men räcker inte. Självständighet och självförsörjning ska prägla svensk invandringspolitik. Arbetslinjen ska prioriteras redan i asylmottagandet. Det ska finnas tydliga ekonomiska incitament att flytta dit det finns jobb och bostäder. Det är inte rimligt att många nyinvandrade blir hänvisade till en svart arbetssektor, istället måste man kunna jobba vitt redan första dagen.

Redan i februari skrev jag och Tobias en debattartikel i Sydsvenskan där vi krävda skärpta krav för anhöriginvandring. En person som är bosatt i Sverige och vars familjemedlemmar söker uppehållstillstånd här skall kunna visa att han eller hon har en regelbunden inkomst. Dessutom skall det finnas en lämplig bostad innan familjen beviljas uppehållstillstånd.

Det är bra och viktigt att vi nu tar ett helhetsgrepp om svensk flykting- och invandringspolitik. En större tydlighet om rättigheter, friheter, krav och skyldigheter är oändligt mycket bättre än falska förespeglingar och löften som försätter människor i utanförskap.

Dagens intervju- och boktips

SvD Kultur har idag en intervju med den egyptiske författaren Dr Alaa Al Aswany. På fredag kommer hans succéroman The Yacoubian Building i svensk översättning.

Inför min resa till Egypten tidigare i år läste jag boken första gången. Den är en fantastisk berättelse och en väldigt spännande skildring av hur dagens Egypten ser ut och har vuxit fram. Allt skildrat genom ett hus i centrala Kairo där människor från samhällets alla delar och nivåer möts. I uppföljaren Chicago har han flyttat handlingen till USA och ser där Egypten ur ett helt annat perspektiv.

Al Aswany skriver väldigt rakt och ryggar inte för att beskriva såväl tortyr och förtryck som homosexualitet. Samtidigt är det en väldigt kärleksfull skildring av Egypten.

På frågan om vad han vill säga om Egypten med boken och svarar Al Aswany: "Det finns inget sätt att presentera mänskligt liv utan ett politiskt och socialt sammanhang. Litteratur kan ge dig en indikation om samhället, men den ger dig inte en slutsats. Det finns en skillnad – och det är slutsatser är vetenskapliga och att det här är en konstart."

Lite senare säger han dock: "Hade jag däremot inte varit personen som skrev Yacoubians hus utan bara en läsare, tror jag att jag hade tolkat boken som att diktaturen i Egypten är en hemsk sjukdom med många komplikationer. Komplikationer läker inte utan att man botar sjukdomen och demokrati är medicinen."

På fredag kommer jag även köpa den svenska översättningen. Alaa Al Aswany kommer till Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i september. Jag hoppas då få tillfälle att möta honom!

Bikinivaxning

Liksom många andra blev jag chockerad när jag såg Metros löpsedlar. 8-åringar får bikinivaxning. Dagen efter följer ett antal tidningar upp nyheten och berättar att det finns en klinik i Kalmar som vaxar 12-åringar. "Det finns ingen åldersgräns" säger företrädare för kliniken.

Så började jag fundera. Vad ligger egentligen bakom nyheter som dessa? Handlar det verkligen om orimliga skönhetsideal där barn hetsas att bli vuxna i förtid, eller ligger det något annat bakom?

Jag minns min egen mellanstadietid. Hur viktigt det var att passa in. Inte bara när det gäller kläder, idrottsintresse eller vilken musik man skulle tycka om. Utan också att hänga med när kroppen börjar utvecklas. Hormonerna började bråka. Någon sköt i höjden. Någon fick bröst väldigt tidigt. Hår kom på konstiga ställen.

I mellanstadiet kan ibland varje dag kännas som en kamp på liv och död. Vad hade man inte gjort om ens eget barn blivit mobbat, haft ångest, vägrat gå till skolan?

Dominika Peczynski skriver precis om detta på Expressens debattsida idag. "När rasade någon senast över att föräldrar köper acnemedel till sina finniga tonåringar, att man fixar tandställning till ungar så att de ska slippa bli kallade för kaniner. Att operera gomspalt eller kraftigt utstående öron tycker ingen heller är konstigt. Men behåring. Och på en skönhetssalong. Det måste ju ändå vara fel."

Jag blir betydligt mer upprörd över när kvälls- och veckotidningar pådyvlar unga flickor anorektiska idealkroppar och när man kan köpa stringtrosor till barn i klädbutikerna. Vem vet vilka händelser som ligger bakom att en tolvårig flicka i Kalmar söker professionell hjälp?

Grattis till Ricky Martin!

Media har i helgen rapporterat att Ricky Martin drar sig tillbaka ett tag från strålkastarljuset för att ägna sig åt pappaledighet. Genom surrogatmödraskap har Ricky blivit pappa till två tvillingpojkar.

De officiella källorna berättar inte om huruvida han ska uppfostra pojkarna själv eller med någon eventuell partner. Vissa tidningar uppger emellertid redan att det är tillsammans med pojkvännen som Martin fattat beslut om att skaffa barn och rykten om tjejidolens privatliv har förvisso funnits länge. Det får vara hur det vill med den saken. Oavsett vilket är det fantastiskt för Ricky Martin.

Tyvärr är det inte möjligt att göra som Ricky i Sverige. Det är djupt beklagligt. Ibland har jag och Cristofer pratat om hur det skulle vara med barn, men det faller ofta på det praktiska. Många löser detta genom att två gaykillar helt enkelt planerar ett barn med ett lesbiskt par eller en ensamstående mamma. Barnet växer sedan upp med delad vårdnad.

Det är många barn som får en fantastisk uppväxt på det sättet. Men var och en måste känna efter själv hur man kan erbjuda bästa möjliga uppväxtvillkor för ett barn. För min högst personliga del vill jag inte planera för ett "delat" barn. Det är Cristofer jag levt i tio år med. Om jag ska se mitt eget barn växa upp vill jag göra det med honom.

Just nu är det äktenskapsbalk som är den största frågan i den politiska debatten. Aningslösa kritiker frågar ibland: "Jaha! Om vi tillåter det här, vad blir nästa steg?!" Ofta med kränkande och ovärdiga tillägg som "Ska vi tillåta folk att gifta sig med sina hundar också?" eller som Maria Abrahamsson, en i övrigt lysande skribent och debattör som för några år sedan gjorde ett fullkomligt magplask i Svenska Dagbladet där hon befarar att nästa steg blir att bästa väninnorna ska få för sig att gå till prästen.

Ja, hör ni... ni kan ju gissa vad jag tycker ska vara "nästa steg" när jag säger stort grattis till Ricky Martin och hoppas på samma möjligheter här!

Bröllop!

Idag har jag haft glädjen att viga två väldigt goda vänner - Kicki och Lasse. Efter 12 år slog de äntligen till. Ikväll hurrar vi och skålar vi för dem och själv ska jag njuta av en riktigt bra fest!

Socialdemokratiska konspirationsteorier

Expressen och Politikerbloggen basunerar ut att Prins Carl Philips flickvän Emma Pernald ska bli projektledare för moderaternas Europakampanj. Emma arbetar uppenbarligen som junior planner på Storåkers McCann och moderaterna anlitat den byrån för att hjälpa till med kampanjen inför EU-valet.

Min kära riksdagskollega från Malmö, Hillevi Larsson (s), passar på att frossa till det i konspirationsteorier. "Det är ju uppenbart att det inte är en slump eller ett sammanträffande!" säger en upprörd Hillevi till Politikerbloggen. Det måste vara spännande att sitta inne med så mycket kunskap om hur det "egentligen" ligger till, som Hillevi Larsson gör.

Vad är det hon rasar emot? Att Prins Carl Philip har en flickvän som har ett riktigt jobb? Eller menar hon på fullaste allvar att de politiska partierna ska undersöka vilken partibok de har som är anställda hos de vi anlitar?? Gör socialdemokraterna det?

Jag har själv varit med och jobbat med olika reklambyråer kring våra olika valrörelser genom åren. Det har alltid handlat om professionella yrkesmänniskor som kunnat arbeta med såväl moderater som socialdemokrater. Aldrig har jag varit med om att vi har kollat eller ställt krav på vilket parti medarbetarna på reklambyrån ska rösta på. Inte heller vem de råkar vara flickvän till.

Blodgivningsförbud hävs? Nja...

Socialstyrelsen vill göra det möjligt för män som har haft sex med män att ge blod rapporterar Svenska Dagbladet. Sydsvenskan publicerade nyheten redan igår. "Äntligen!" vill man utropa! Idag utestängs många från att bli blodgivare, inte på grund av ett eventuellt riskbeteende utan på grund av grupptillhörighet. Det är givetvis orimligt. Jag har därför motionerat om detta i riksdagen och länge drivit frågan om blodgivning på lika villkor.

Det är ingen rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet att få blod när man behöver det. Blodgivning räddar liv. Samtidigt är blod en bristvara. Enligt dagens regler är en man som haft sex med en annan man avstängd från blodgivning på livstid. Risken bedöms vara för stor. Detta oavsett hur den aktuelle mannen levt sitt liv. Själv har jag levt i en fast relation i tio år. Jag har heterosexuella kompisar som inte helt sällan följer med någon hem från krogen och som byter partner ganska ofta. Inget fel i detta. De är ansvarstagande människor och om de inte byter sexpartner på tre månader är de välkomna att lämna blod igen. Jag är inte välkommen.

Det behöver sättas större fokus på de risker eventuella blodgivare utsätter sig för genom sitt levnadssätt oavsett vilken grupp i samhället de tillhör. Det är självklart att den som uppvisar ett riskbeteende inte heller ska lämna blod. Därför är det också rimligt att män som har sex med män och som utsatt sig för någon som helst risk för hivsmitta inte heller kan vara blodgivare. Samma regler bör givetvis gälla heterosexuella män och kvinnor som utsatt sig för liknande risker.

Nu vill alltså Socialstyrelsen ändra reglerna. Jättebra! Eller?

Enligt de nya reglerna införs en regel om sex månaders gräns sedan en man haft sex med en annan man. För heterosexuella är gränsen tre månader om man bytt sexpartner. Fortfarande är det alltså inte riskbeteendet som står i fokus utan grupptillhörigheten. För de nya reglerna gäller även de som lever i fasta relationer. Om du så haft samma partner i tio år är det ändå sex månaders celibat som gäller för blodgivning om du råkar vara homosexuell. Bög-genen lever och frodas hos Socialstyrelsen.

Om nu reglerna trots allt ändras, och visst är det ett stort steg i rätt riktning, blir nästa naturliga fråga varför homosexuella fortsatt ska vara avstängda från organdonation. För så är det. Skulle någon av oss drabbas av problem som kräver nya organ gäller det att hoppas på att det finns en heterosexuell donator i närheten. För oavsett hur stort och livsviktigt vårt behov är, sätter samhället fortfarande stopp om donatorn skulle råkat vara homosexuell.

Madama Butterfly i Dalhalla

På plats i Dalhalla för att se Madama Butterfly. Ett fantastiskt ställe där jag tidigare sett Malmöoperans gästspel med Aida. Kyligt är det, men ser ändå fram emot en härlig kväll!

Spännande möten i Pride Park

En kanonkväll i Pride Park, trots ösregnet! Mycket mingel och träffar med spännande människor. Bland annat fick jag tillfälle att prata en stund med årets invigningstalare, Prins Manvendra Singh Gohil från Indien. Prinsen såg jag första gången när han framträdde hos Oprah Winfrey och berättade om sin ganska besvärliga komma ut-process i Indien. 

I TV-programmet fick en företrädare för en amerikansk hbt-organisation frågan om vilket land som var mest liberalt i världen och svarade då Sverige. Prinsen berättade att han ända sedan dess bestämt sig för att han ville besöka Sverige och att det därför var självklart att invigningstala i år. Han var också imponerad av hur många parlamentariker och ministrar som kunde leva helt öppet med sin sexuella läggning. 

Det är nyttigt som svensk att ibland påminna sig själv om hur mycket svårare situationen kan vara i andra länder.

Don't rain on my parade!

Jo, visst blev det regn! Men vad gjorde det? Enligt förhandsprognoserna var det ca 80.000 som trotsade regnet och gick i paraden och enligt DN väntades ca 600.000 personer följa den från åskådarplats. Den har aldrig känts större! 

Ett av de största ekipagen var moderattåget. Uppskattningsvis 350 personer deltog och många ytterligare slöt upp längs vägen. Temat för moderaterna i år var Moderate Party Breaking Borders. Bland deltagarna märktes riksdagskollegorna Sofia Arkelsten, Anna Kinberg Batra, Lena Asplund och Tomas Tobé. Christofer Fjellner representerade Europaparlamentet och Anders Borg och Tobias Billström deltog från regeringen. 

Framför allt var det ca 250 muffare som höll ett sjuhelsikes drag i tåget. Supertack till er som gjorde det så lyckat!

Obalans i Öresundsregionen

I onsdags hade jag en debattartikel i Kvällsposten om Öresundsregionen. Det råder obalans på arbetsmarknaden mellan de två sidorna om Sundet. Danmark har ett övertag genom bättre regler för företag än vad Sverige har. Med högre skatter, lägre löner och i jämförelse orimligt höga arbetsgivaravgifter kan skånska företag inte hävda sig i konkurrensen om arbetskraften.

Om Sverige får fortsätta att slå i underläge mot Danmark kommer obalansen att öka, något som försvårar arbetet med att göra Öresundsregionen till en av Europas största och mest expansiva handelsregioner. Läs artikeln här!

I Stockholm och pridar loss

Tillbaka i landet efter två sköna veckor utomlands med sol och bad! Den här veckan är det Stockholm som gäller. Började redan i tisdags med mitt första besök på Allsång på Skansen. Jösses! Vilken industri! En fantastisk kväll och jag sjöng ända från tårna. :)

Europride är igång och igår eftermiddag stod jag tillsammans med finanslandstingsrådet i Stockholm, Catharina Elmsäter Svärd, i moderaternas tält och pratade med pride-besökare. Bland annat blev det mycket tal om transsexuellas situation. En besökare berättade om hur hon tvingats söka hjälp utomlands. Trots att hon fått hjälp i ett annat EU-land så godkänner inte Sverige den utredning som har gjorts där och betraktas därför fortfarande som man i sitt svenska pass. Inför den kommande könstillhörighetsproppositionen är detta ett viktigt perspektiv att ha med sig. Det kändes bra att kunna föra synpunkterna vidare direkt till justitieminister Beatrice Ask som avlöste mig i tältet!

Kvällen avslutades med en schlagerparad utan like! Läs mer om artisterna på QX. Idag tar jag paus från Pride och ger mig istället ut i Stockholms skärgård med familjen. I morgon: Paraden!