I Malmö har det länge diskuterats kameraövervakning av de centrala delarna av staden. Allt för att öka säkerheten. I London har de redan genomfört det. Och jösses vad de genomfört det.
Det sägs att av alla världens övervakningskameror är 4 av 5 uppsatta i Storbritannien. Huruvida detta stämmer eller inte vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig. I genomsnitt filmas den som rör sig i London över 200 gånger om dagen utan att man vet om det. På varje buss finns 6-7 övervakningskameror. I varje taxi två stycken.
För en tid sedan var det slagsmål utanför svenska ambassaden. Polis tillkallades och kom strax till platsen. De var dock inte särskilt oroliga. "Det är lugnt, vi tittar på filmen sedan". Alla är filmade. Allt är lagrat.
Och redan i Sverige går det alldeles utmärkt att kartlägga oss de flesta av dygnets timmar. Är någon försvunnen kollar man var personens mobiltelefon senast befann sig. Genom kortanvändning och rörelsemönster lämnar vi avtryck precis överallt.
I Malmö är malmöborna i huvudsak för kameraövervakning. Den allmänna uppfattningen verkar vara att "om man inte har något att dölja, har man inget att oroa sig över".
Nej, det här är inte ett nytt inlägg om FRA. Däremot en fundering kring den allmänna integriteten, säkerheten och gränsdragningen. FRA handlar om en dator som letar efter sökbegrepp. Det kan man vara för eller emot. Gott så. Men allt det andra då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar