En god vän slogs ner

Igår slogs en god vän till mig ner. Igen. Fredrick Federley ligger idag på sjukhus med kraftig hjärnskakning och en fraktur på näsbenet sedan fyra unga män slog ner honom utanför hans port igår kväll. Varför vet vi ännu inte. Fredrick har tidigare berättat i media om hot och att det har vidtagits säkerhetsåtgärder runt honom. Lena Mellin skriver idag om politikers utsatthet i Aftonbladet.

Oavsett vad som ligger bakom är det fullständigt oacceptabelt att någon blir nedslagen och rånad utanför sin port. Ingen förtjänar att bli nedslagen och ingen har rätt att slå ner någon. Detta hände dessutom i ett i övrigt lugnt område en tidig och fortfarande ljus kväll. Att det finns en koppling till att Fredrick är en offentlig person, och ibland en ganska kontroversiell sådan, är därför inte särskilt otroligt.

Fredrick har blivit nedslagen tidigare. Då med tydlig koppling till att han är homosexuell. Den gången (2007) skrev jag en artikel i Kvällsposten om händelsen. Även om vi inte vet om hans sexuella läggning spelade in den här gången så är artikeln fortfarande högaktuell. Du kan läsa den här nedan.

Vem är det som avviker?

Härom kvällen blev en god vän till mig misshandlad i centrala Stockholm. Min första tanke var att det kunde varit jag.

Flertalet tidningar rapporterade kring händelsen med rubriker som ”Fredrick Federley slogs ner för att han är homosexuell”. Något som gjorde både mig och flera av mina vänner såväl irriterade som förbannade. Som en vän konstaterade: ”Fredrick blev inte nedslagen för att han är bög, han blev nedslagen för att han träffade ett antal idioter”!

I det här fallet stannade misshandeln vid några rejäla snytingar. Så är inte alltid fallet. En augustikväll år 2000 slogs Mark Levengood ner i Mora. Kvällen slutade med spräckt läpp, spricka i tån och en värkande höft. I Borås blev handbollsdomaren Peter Mattias Jansson brutalt slagen över magen, ryggen och benen med ett tillhygge medan någon skrek ”bögjävel”. Medvetslös fördes han till Borås sjukhus.

16-årige Kristian Kabelacs har blivit mobbad och slagen under större delen av sin skolgång. För Per Skogsberg, Jonas Östman, Bengt Janson, Josef Ben Meddour, 15-årige Anton och flera andra har det slutat på kyrkogården.

Tänk om vi åtminstone i teorin kunde stoppa allt våld mot homosexuella. Bara för en vecka. Gör det de sex, sju killarna som knackade bög på Drottninggatan till bättre, klokare och mer toleranta människor? Knappast. Troligen hade någon annan som köpt korv väckt deras irritation. En invandrare? Någon med konstiga kläder? En överviktig person eller kanske någon med för långt hår?

Som så ofta vid den här typen av händelser blir fokus i rapporteringen fel. Även om det förmodligen inte är illa menat. Vi måste sluta behandla våld mot homosexuella, invandrare, kvinnor, eller vem det vara månde, som om problemet är att människor avviker från det vi valt att kalla norm.

Problemet är i stället att det finns alltför många små, fega huliganer som anser sig ha rätt att i grupp ge sig på någon annan och med slag och sparkar misshandla den personen. Slynglar som tappat all respekt för människovärde.

Missförstå mig inte – givetvis är det oerhört viktigt att våld mot oss homosexuella uppmärksammas. Förhoppningsvis kan det leda till att fler reagerar. Men rubriker av den typ som nämns ovan gör också att det sitter ett antal personer vid sina köksbord och funderar över om inte Fredrick Federley, Mark Levengood, Kristian Kabelacs, eller för den delen jag själv, kunde vara lite försiktigare. ”De behöver ju inte vara så utagerande, det förstår man ju att det retar folk…”

Men vem är det egentligen är som avviker? Den som tar sig en korv vid en kiosk på Drottninggatan på väg hem från krogen, eller den som saknar spärrar och ser det som sin rätt att slå ner sina medmänniskor?

Olof Lavesson

Riksdagsledamot (m), Malmö

Publicerad i Kvällsposten den 12 december 2007