Kulturpolitik under omprövning

Var är alliansens kulturpolitik? Varför bara utredningar? Tycker ni ingenting?

Tyvärr frågor som möter en allt som oftast. Förståeligt, men samtidigt beklagligt. Förvisso var det så att det inte fanns någon alliansöverenskommelse, eller Bankerydsuppgörelse, när det gäller kulturpolitiken. Därav en lång startsträcka efter valet. Det fanns helt enkelt inte samma "startknapp" som när det gäller jobb, skola eller sjukvård.

Samtidigt har inte mycket hänt på kulturpolitikens område sedan 1974 års berömda kulturproposition. Oavsett styre har det i princip bara varit fråga om att ratta lite mer eller ratta lite mindre. Under den tid som gått sedan 1974 kan vi dock se hur kulturen fått allt lägre status i det svenska samhället, framför allt i politiken. Den lokala kulturnämnden har mest setts om en inskolningsplats för politiska nybörjare. Det är inget annat än samhällspolitiskt slöseri.

Jag tillhör därför en av dem som mer än välkomnar alla de utredningar som nu satts igång på kulturområdet. Nu senaste har en ny filmutredning aviserats, annars är det givetvis den stora kulturutredningen som står i fokus.

Kritik har framförts från socialdemokraterna att det är så få parlamentariska utredningar. Tack och lov, säger jag! Parlamentariska grupper ska nämligen inte sitta och utreda saker. Vad som då sker är att varje parti kommer med sin lilla verktygslåda och oftast slutar det med en kompromiss för att hitta minsta gemensamma nämnare. Resultatet är inte till nytta eller glädje för någon.

Bättre då som man nu gör! En helt fristående utredning, bemannad av personer med hög en integritet och professionell kompetens inom området. Sedan när utredningen är klar får var och en läsa den med sina partipolitiska glasögon och överenskommelser kan eventuellt göras.

Att göra som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nu gör är modigt. Mycket modigt. En fristående utredning kan mycket väl lägga förslag som slår tillbaka rakt in i regeringen. Men om resultatet blir en bomb så blir det åtminstone en spännande bomb.

Därför är socialdemokraternas agerande så obegripligt. Istället för att välkomna och omfamna kulturutredningen kallade partisekreterare Ulvskog till presskonferens i Göteborg och förkunnade att de minsann ska göra sin egen utredning. Ordförande blir deras egen gruppledare i kulturutskottet Margareta Israelsson, som för övrigt är den socialdemokrat som suttit längst i riksdagen. Tjo flöjt! Förändringens vindar räcker inte ens till en bris när socialdemokratin ska "ompröva".

Carl-Otto Werkelid skriver i Svenska Dagbladet idag att nu bjuder kulturministern upp till dans. "Det här är en chans för kulturlivet att visa upp sig, skryta lite, manifestera sina insatser för individ och samhälle, bestrida de fördomar om att utgöra tärande inslag i samhället som odlas på sina håll, inte minst i den politiska världen." Jag kan inte annat än hålla med!

Läs Carl-Otto här

Jag och Billström om anhöriginvandring

Malmö representerar i mångas ögon ett havererat flyktingmottagande och segregationen är ett faktum. Den förra socialdemokratiska regeringen vidtog, trots upprepade påstötningar, väldigt få åtgärder. Istället för att ta tag i problemen valde man att blunda, som så många gånger tidigare.

På kort tid bygger alliansregeringen nu om migrationspolitiken så att den anpassas efter verkligheten. För att anhöriginvandrare inte skall hamna i utanförskap i Sverige måste de ha försörjning och bostad. Det kan vända utvecklingen i Malmö och andra städer.

Om detta skriver jag och migrationsminister Tobias Billström i gårdagens Sydsvenska Dagbladet. Läs artikeln här!

Borg visar tillförsikt och självinsikt

Finansminister Anders Borg berättade på den moderata riksdagsgruppen att han hört någon säga att vi i Sverige har en finansminister som är 30-nånting och ett skattetryck som är 50-nånting och att man önskat att det var tvärtom. "Jag kan tala om att vi i så fall är på rätt väg" sade Borg och rev ner applåder. Det påminner om när Carl Bildt som nyvald partiledare fick frågan om hur han såg på kritiken att han var för ung och svarade att "det är ett problem av övergående karaktär"...

Kultursponsring 2

Sponsringsseminariet visade sig bli en ganska bra tillställning och även om det nog rådde ganska stor samsyn i salen, så var det ett antal spännande punkter som framkom. Susanne Bolgar från Kultur och Näringsliv hade lite otur med siffrorna först, men gjorde en intressant jämförelse med Storbritannien. Där inkommer ca 600 miljoner pund årligen från företag, stiftelser och privata donatorer. Skulle samma proportioner i förhållande till folkmängd råda i Sverige, skulle detta innebära ytterligare 1,1 miljarder till kulturen. Detta är ca 10 procent av statens kulturbudet (!) och inget att förakta.

Robert Weill hade ett något mer filantropiskt anslag och menade att det inte främst handlar om sponsring som något kortsiktigt och mätbart, utan snarare om långsiktiga investeringar i ett dynamiskt samhälle som slutligen blir lönsamt för oss alla. Utan vetenskaplig forskning och experimentlusta skulle vi inte ha någon framtid, samma gäller kulturen och konsten där det experimentella står för hela produktutvecklingen.

Weill gjorde också ett intressant konstaterande när han påpekade att Moderna Museets hela samling faktiskt är uppbyggd genom olika donationer. Om den uppskattningsvis har ett värde av 50 mdr idag, så är det faktiskt ett ganska enormt värde som nu tillhör oss alla utan att det kostat skattebetalarna en krona.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gjorde en väldigt bra uppsummering där hon konstaterade att sponsring av kultur kan och bör utgöra ett viktigt komplement till andra finansieringsformer. Företags sponsring av kultur, liksom enskilda personers gåvor och donationer, visar på ett engagemang för kulturen som staten ska uppmuntra och visa uppskattning för.

Hon hänvisade även till den moderata partistämmans beslut att partiet ska verka för avdragsrätt för kultursponsring och fastslog att även om man ska ha respekt för den arbetsfördelning som råder inom regeringen så kommer kulturdepartementet fortsätta jobba för att kultursponsring inte ska missgynnas och att förändringar ska ske under mandatperioden.

Jag säger: Heja!

Kul Pihlsäter om kultur

Seminariet inleddes av näringsutskottets ordförande Karin Pihlsäter (fp) som, apropå uttrycket att kultur är det som skiljer människan från djure, konstaterade att "Människan är det enda djur som kan le. Och betala skatt. Dock inte samtidigt..."

Sponsringsseminarium i riksdagen

Eftermiddagen ägnas åt det seminarium om kultursponsring som arrangeras i riksdagen av alliansen i kulturutskottet och näringsutskottet. Medverkar gör bland andra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, Robert Weil, Jan Bjuvberg som är doktor i finansrätt och Moderna Museets sponsringsansvariga Katarina Swanström. I salen intill talar EU-kommissionens ordförande Barroso. Så kan det vara ibland i riksdagen! ;)

Direkt från Public Service-dagen

Den stora Public Service-dagen i Stockholm har inletts med att Niklas Zennström talat om framtidens TV. Förutom att göra reklam för sin nya tjänst Joost efterlyste han Public Service i allmänhetens tjänst, men framför allt på allmänhetens villkor. Niklas talade väl om Public Service som företeelse, men riktade också en ganska rejäl bredsida mot hur Public Service genomförs idag. Förhoppningen om att licensfinansieringen snart byts ut mot betydligt modernare finansieringssystem möttes inte bara av glada leenden från den ca 700 personer stora publiken...

Ledarskap inställt

Gång efter annan anklagar Mona Sahlin regeringen i allmänhet, och statsministern i synnerhet, för att visa dåligt ledarskap. Senast igår, när det efterlängtade beskedet kom att förslaget om minskningsregel i sjukförsäkringen dras tillbaka, var hon snabbt ute och kallade regeringen för oansvarig.

Mona Sahlin är oppositionsledare och jag utgår från att hon har ambitionen att bli Sveriges statsminister efter valet 2010. Då borde hon också fundera över vad politiskt ledarskap egentligen handlar om. Fredrik Reinfeldt envisas med att upprepa tre frågor till Sahlin; Vad vill du göra, hur ska du göra det och med vem ska du göra det? Hon borde åtminstone kunna svara på en av dem.

Är det något alliansregeringen har och har haft så är det ett tydligt fokus, ett övergripande mål, en gemensam riktning. Vi måste få Sverige i arbete. Valrörelsen handlade om jobben och jobben får också genomslag i det mesta vi gör. Säga vad man vill om Göran Persson, men nog visste han vad han ville. Han visste det så till den milda grad att han körde över såväl expertis som partikollegor.

Där Persson åtminstone var tydlig är det nu bara tomt. För Sahlin verkar begreppet oppositionspolitik uteslutande handla om regeringskritik. Och visst är kritik en viktig del av oppositionsarbetet, men man kan inte leda ett land genom att bara kritisera andra.

Den sista frågan om vem Sahlin ska göra det med lär bli den svåraste att besvara. Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar turas om att kasta skit på varandra. Socialdemokraterna står tysta i mitten.

Skönaste killen är dock Lars Ohly i SvD idag. Motsägelsefull som alltid. Han är övertygad om att socialdemokraterna kommer att gå till val på en samlingsregering, och det blir v och mp som de vill ha med. Men själv tänker han då inte medverka till någon gemensam plattform. Tvärtom avvisar han alla förhandlingar och kompromisser före ett val. "Det skulle innebära att vi suddar ut vår profil."

Innan Sahlin siktar på att leda landet, är det nog bra om hon börjar med att försöka leda oppositionen...

Ohly-intervjun i SvD

Välkommet besked om sjukförsäkringen

Så kom idag beskedet att den föreslagna minskningregeln i sjukförsäkringen inte kommer att genomföras. Att beskedet kom var både bra och väntat. Möjligen hade det kunnat komma lite tidigare. Det är ingen hemlighet att skepsisen varit stor även i de borgerliga riksdagsgrupperna.

Även om detta förslag nu är avfört är det dock viktigt att inte arbetet för fler i arbete avstannar. Vi vet att det förekommer en hel del fusk när det gäller sjukskrivningar och vi vet att sjukskrivningens längd påverkas av hur hög ersättning man får. Att det ska göra skillnad i plånboken om man arbetar eller inte arbetar är centralt i vår politik, men det måste givetvis genomföras med respekt för människors rätt att välja sitt sparande och sina försäkringar.

Svenska Dagbladet frågar Urban Bäckström om inte detta är en prestigeförlust för regeringen. "Nej, det är starkt att den lyssnar till kritiken", svarar Bäckström och jag håller med. Jag ser hellre en regering som är handlingskraftig och inte vilar på hanen i viktiga frågor, än en regering som aldrig vågar göra något av rädsla för kritik. Däremot är det också viktigt att man kan lyssna till kritik och ändra sig. Det gör regeringen nu och det tycker jag är utmärkt!

Artikel i SvD

Spännande tankar från Juttan

Regeringens Public Service-utredning håller som bäst på och många väntar andäktigt på utredaren Rose-Marie Frebrans slutrapport. En av de frågor som diskuterats den senaste tiden är hur de tre public service-företagen (SVT, SR och UR) ska organiseras i framtiden.

Att SVT länge velat lägga vantarna på Utbildningsradion, och framför allt på UR:s produktionsresurser, är väl ingen hemlighet, och ofta är det just UR:s eventuella samgående med SVT som diskuterats.

Jag är skeptisk mot en sådan sammanslagning. Framför allt med tanke på de olika uppdrag företagen har. SVT (och även Sveriges Radio) är framför allt granskande företag. De ska i möjligaste mån vara fristående från såväl politiska som kommersiella intressen. UR å andra sidan är framför allt ett utbildningsföretag som arbetar med uppdrag från olika kunder. Skulle detta inordnas under SVT så skulle det bli betydligt svårare för SVT att fortsätta hävda sitt fristående.

Istället borde man kanske se över vattnet till Storbritannien och det av vår PS-chefer så omhuldade BBC. Där har man ett samlat public service-företag som inom sig har såväl radio som TV. Det kan finnas goda skäl att överväga ett sådant alternativ även i Sverige. Den oro som finns, framför allt inom SR, om att radions särart skulle hotas kan lösas genom skrivningar i sändningsavtalet.

Förre SVT-chefen Christina Jutterström gör ett bra inlägg på DN debatt idag. Hon ställer där följande fråga: "Varför ska svensk public service, till skillnad från nästan alla andra liknande företag i Europa, behålla två medarbetaruppsättningar på varje programområde, två ledningar på alla nivåer och två styrelser också under nästa tillståndsperiod med start 2010?"

Jutterström presenterar också spännande tankar kring hur ett avgiftssystem skulle kunna se ut efter TV-licensen. Läs gärna artikeln och för all del hennes nya bok Fri Television? Public service i en ny medievärld

Länk till DN Debatt

Lynn Ljungberg lämnar politiken

Malmös kultur- och fritidskommunalråd Lynn Ljungberg (s) har lämnat besked om att hon avgår och lämnar samtliga politiska uppdrag vid halvårsskiftet.

Jag har jobbat med Lynn under fyra år i stadshuset i Malmö. Man får nog konstatera att det blåst en hel del kring henne sedan hon tillträdde. Själv arbetade jag med kulturpolitik och kunde konstatera att Lynns huvudintresse inte alls låg inom kulturen utan snarare på idrott och fritid. Därför har jag också haft en hel del bataljer med henne i kommunfullmäktige genom åren.

Det finns många som nu kommer tävla om att skriva Ljungbergs politiska testamente i mer eller mindre positiva former. Jag tänker inte bidra till detta. Enligt min uppfattning har hon i själva verket fått klä skott för (och är kanske också ett exempel på) ett genuint ointresse för kulturen i socialdemokraternas politiska ledning i Malmö.

Ilmar Reepalu (s) är utmärkt på att sätta Malmö på kartan med spännande hus, men är ganska ointresserad av att fylla husen med spännande innehåll. Kultur har han under mina år i malmöpolitiken, mest verkat betrakta som onödiga hål i kommunens budget. Då har Lynn varit en tacksam målvakt att skicka ut för att ta smällarna.

Även om vi ofta haft olika uppfattningar, tycker jag att jag alltid haft en bra kontakt med Lynn och hon har ett ärligt och uppriktigt engagemang för idrott, friskvård och föreningsliv. Jag önskar henne därför all lycka och ser med spänning fram emot den bok hon håller på att skriva med sin egen version av allt som hänt det senaste året...

Veckans fredagsfräckis!

Äntligen fredag! Denna gång i Stockholm. Imorgon ska det bli spännande att gå och se Folkoperans nya föreställning Friskytten - får återkomma med recension...

Avslutar med en liten fredagsfräckis! ;-)

Nya fall av tortyr i Egypten

Idag skriver bland andra Expressen om två homosexuella i Egypten som torterats av polisen. De beskriver hur de låstes fast vid ett skrivbord i flera dagar för att de skulle erkänna att de är homosexuella för att sedan tvångundersökas med tortyrliknande metoder.

Dessa undersökningar har jag fått beskrivna för mig av andra personer i Egypten. Det innebär poliser helt sonika kör upp en träbatong i anus på den omhändertagne för att se om personen är sodomit.

När jag tidigare i vintras besökte Egypten tog jag upp frågan om homosexuellas situation med generalsekreteraren för National Human Council for Human Rights (NHCR). Han konstaterade att det inte finns några lagar i Egypten som kriminaliserar homosexuella eller förbjuder homosexualitet. Däremot ska man uppträda sedesamt på offentliga plats. Jo, jag tackar...

Klicka här för att läsa Expressens artikel

Svenska skyskrapor

Jag har tidigare skrivit om de så kallade skyskraporna som planeras i Stockholm. En rätt skrattretande diskussion i ett internationellt perspektiv. 

För den som vill få lite perspektiv på höga hus och i Sverige har jag hittat en lysande sida i form av skyscraperpage.com. Här finns såväl en förteckning över världens mest berömda skyskrapor (tänk att Sverige trots allt fått med ett hus på den listan), men man kan också söka på respektive land och få diagram över de olika husen.

Vill du se de svenska höghusen, klicka här!