Gång efter annan anklagar Mona Sahlin regeringen i allmänhet, och statsministern i synnerhet, för att visa dåligt ledarskap. Senast igår, när det efterlängtade beskedet kom att förslaget om minskningsregel i sjukförsäkringen dras tillbaka, var hon snabbt ute och kallade regeringen för oansvarig.
Mona Sahlin är oppositionsledare och jag utgår från att hon har ambitionen att bli Sveriges statsminister efter valet 2010. Då borde hon också fundera över vad politiskt ledarskap egentligen handlar om. Fredrik Reinfeldt envisas med att upprepa tre frågor till Sahlin; Vad vill du göra, hur ska du göra det och med vem ska du göra det? Hon borde åtminstone kunna svara på en av dem.
Är det något alliansregeringen har och har haft så är det ett tydligt fokus, ett övergripande mål, en gemensam riktning. Vi måste få Sverige i arbete. Valrörelsen handlade om jobben och jobben får också genomslag i det mesta vi gör. Säga vad man vill om Göran Persson, men nog visste han vad han ville. Han visste det så till den milda grad att han körde över såväl expertis som partikollegor.
Där Persson åtminstone var tydlig är det nu bara tomt. För Sahlin verkar begreppet oppositionspolitik uteslutande handla om regeringskritik. Och visst är kritik en viktig del av oppositionsarbetet, men man kan inte leda ett land genom att bara kritisera andra.
Den sista frågan om vem Sahlin ska göra det med lär bli den svåraste att besvara. Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar turas om att kasta skit på varandra. Socialdemokraterna står tysta i mitten.
Skönaste killen är dock Lars Ohly i SvD idag. Motsägelsefull som alltid. Han är övertygad om att socialdemokraterna kommer att gå till val på en samlingsregering, och det blir v och mp som de vill ha med. Men själv tänker han då inte medverka till någon gemensam plattform. Tvärtom avvisar han alla förhandlingar och kompromisser före ett val. "Det skulle innebära att vi suddar ut vår profil."
Innan Sahlin siktar på att leda landet, är det nog bra om hon börjar med att försöka leda oppositionen...
Ohly-intervjun i SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar