Sponsringsseminariet visade sig bli en ganska bra tillställning och även om det nog rådde ganska stor samsyn i salen, så var det ett antal spännande punkter som framkom. Susanne Bolgar från Kultur och Näringsliv hade lite otur med siffrorna först, men gjorde en intressant jämförelse med Storbritannien. Där inkommer ca 600 miljoner pund årligen från företag, stiftelser och privata donatorer. Skulle samma proportioner i förhållande till folkmängd råda i Sverige, skulle detta innebära ytterligare 1,1 miljarder till kulturen. Detta är ca 10 procent av statens kulturbudet (!) och inget att förakta.
Robert Weill hade ett något mer filantropiskt anslag och menade att det inte främst handlar om sponsring som något kortsiktigt och mätbart, utan snarare om långsiktiga investeringar i ett dynamiskt samhälle som slutligen blir lönsamt för oss alla. Utan vetenskaplig forskning och experimentlusta skulle vi inte ha någon framtid, samma gäller kulturen och konsten där det experimentella står för hela produktutvecklingen.
Weill gjorde också ett intressant konstaterande när han påpekade att Moderna Museets hela samling faktiskt är uppbyggd genom olika donationer. Om den uppskattningsvis har ett värde av 50 mdr idag, så är det faktiskt ett ganska enormt värde som nu tillhör oss alla utan att det kostat skattebetalarna en krona.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gjorde en väldigt bra uppsummering där hon konstaterade att sponsring av kultur kan och bör utgöra ett viktigt komplement till andra finansieringsformer. Företags sponsring av kultur, liksom enskilda personers gåvor och donationer, visar på ett engagemang för kulturen som staten ska uppmuntra och visa uppskattning för.
Hon hänvisade även till den moderata partistämmans beslut att partiet ska verka för avdragsrätt för kultursponsring och fastslog att även om man ska ha respekt för den arbetsfördelning som råder inom regeringen så kommer kulturdepartementet fortsätta jobba för att kultursponsring inte ska missgynnas och att förändringar ska ske under mandatperioden.
Jag säger: Heja!
Robert Weill hade ett något mer filantropiskt anslag och menade att det inte främst handlar om sponsring som något kortsiktigt och mätbart, utan snarare om långsiktiga investeringar i ett dynamiskt samhälle som slutligen blir lönsamt för oss alla. Utan vetenskaplig forskning och experimentlusta skulle vi inte ha någon framtid, samma gäller kulturen och konsten där det experimentella står för hela produktutvecklingen.
Weill gjorde också ett intressant konstaterande när han påpekade att Moderna Museets hela samling faktiskt är uppbyggd genom olika donationer. Om den uppskattningsvis har ett värde av 50 mdr idag, så är det faktiskt ett ganska enormt värde som nu tillhör oss alla utan att det kostat skattebetalarna en krona.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gjorde en väldigt bra uppsummering där hon konstaterade att sponsring av kultur kan och bör utgöra ett viktigt komplement till andra finansieringsformer. Företags sponsring av kultur, liksom enskilda personers gåvor och donationer, visar på ett engagemang för kulturen som staten ska uppmuntra och visa uppskattning för.
Hon hänvisade även till den moderata partistämmans beslut att partiet ska verka för avdragsrätt för kultursponsring och fastslog att även om man ska ha respekt för den arbetsfördelning som råder inom regeringen så kommer kulturdepartementet fortsätta jobba för att kultursponsring inte ska missgynnas och att förändringar ska ske under mandatperioden.
Jag säger: Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar