Lavesson 2.0

Bloggar jag fortfarande?! En högst berättigad fråga om man ser på den senaste tidens bloggfrekvens. Svaret på frågan får för tillfället bli "Nja". Jag funderar just nu på hur jag bäst kan kommunicera med omvärlden. Blogg? Facebook? Twitter? Hemsida? Flickr? Youtube?

Min slutsats är att jag kommer hålla upp med det traditionella bloggandet ett tag (vilket ju redan märkts). Det känns ibland som att det finns tillräckligt många politiker som bloggar om ditten och datten, och om man inte gör det riktigt bra så finns det bättre kanaler. Dessutom tror jag att föreningslokaler på nätet är ungefär lika ute som föreningslokaler på stan. Bättre att jag tar mig dit där människor är, än att jag sitter och väntar på att de ska söka upp mig. :)

Vill du följa mina dagsaktuella kommentarer gör du det för tillfället bäst på Twitter eller, om du känner mig, genom att vi är vänner på Facebook.

Den här sidan kommer att leva kvar, men förmodligen få en lite annan roll. En tanke är att den mer och mer bli ett referensbibliotek för vem Olof är. Möjligen kommer du hitta lite längre analyser då och då. Länkar till debattartiklar och intervjuer. Motioner. Vem vet... Detta ska jag fundera på under sommaren.

En sak kan du dock vara säker på: Även i fortsättningen kommer det finnas goda möjligheter att följa mig och få mina personliga tankar och reflektioner över politiken i allmänhet och mitt uppdrag i synnerhet. Interaktionen kommer inte heller att minska, utan snarare öka.

Nu vill jag ha din hjälp! Hur tycker du att en riksdagsledamot ska kommunicera via nätet? Vilka förväntningar och krav tycker du att man som väljare, medborgare, eller journalist för den delen, kan ställa? Hur tror du kommunikationen kommer att utvecklas framöver?

Alla tips, tankar och idéer mottages med tacksamhet! Hör av dig till mig på olof.lavesson@riksdagen.se!

Juholts svek mot Sveriges unga

Idag skriver jag på Politikerbloggen om Håkan Juholt och Socialdemokraterna. I vårpropositionen presenteras fortsatta reformer för fler i arbete och fler och växande företag. En viktig jobbskapande insats är lägre moms för restaurang- och cateringtjänster. Det sänker trösklarna in på arbetsmarknaden, inte minst för unga och utlandsfödda. Socialdemokraternas nya partiordförande Håkan Juholt har dock sågat förslaget vid fotknölarna.

När Socialdemokraterna nu överger sitt vallöfte om sänkt moms för restaurangnäringen, samtidigt som man vill dubblera arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, är det ett stort svek mot Sveriges unga och ett allvarligt hot mot en av våra viktigaste tillväxtbranscher.

Läs hela artikeln här

Nu höjer vi tempot i regelförenklingsarbetet

I senaste numret av Svenskt Näringslivs tidskrift Entreprenör skriver jag om regelförenklingsarbetet tillsammans med min kollega i Näringsutskottet, Jessica Polfjärd. För första gången någonsin sjunker företagens regelbörda. Att förenkla vardagen för Sveriges företagare och entreprenörer är en av regeringens viktigaste insatser för att skapa fler jobb och en tryggare välfärd.

Förutom att sänka de administrativa kostnaderna ser vi ett behov av att bl a samordna uppgiftslämnandet, förbättra service och tillgänglighet, samt korta handläggningstiderna. Regeringen tar nu också fram ett program för att underlätta regelförenklingsarbetet på lokal och regional nivå. Det kan handla om miljöprövning, bygglov, avfallshantering, hälsoskydd, etc. Först när vi alla arbetar tillsammans kan vi se verkliga förändringar i företagarnas vardag!

Läs hela vår artikel i senaste numret av Entreprenör!

Hvad vill Håkan Juholt?

Äntligen! Idag (eller möjligen imorgon) ska vi äntligen få veta. Vad VILL han? Vad TYCKER han? Socialdemokraternas nye partiledare, alltså. Vårens rapportering om partiledarvalet har i princip uteslutande handlat om två punkter. 1) Kan han/hon få hela partiets förtroende? 2) Kan han/hon vinna nästa val. Fast främst om den första punkten.

Det innebär att det i princip alltid slutar med minsta gemensamma nämnare. Kompromissen. Bredden. Inte spetsen, den som sticker ut, den vågar tycka till, den som tar chanser. Därmed kan man säga att ett lyckosamt val enligt den första punkten medför ganska stora svårigheter för den andra punkten.

Vad vet vi då om Juholt? Han är inte från Stockholm. Han pratar med dialekt. Han är jovialisk. Han drar lite roliga vitsar. Han har mustach. Jag känner inte honom själv, har inte arbetat med honom, men den allmänna bilden verkar stämma. Jodå, en bra karl, helt enkelt.

Men vad tycker karln? Vad vill han? Nobody knows. Det lilla vi vet är att han kan försvarspolitik, ogillar för mycket förnyelse och är emot RUT och momssänkningar för tjänstesektorn. "Vi ska inte skattesubventionera att vi klipper varandras hår" sade han till SVT i februari. Att det skulle innebära en "subvention" för att staten tar ut lite mindre skatt tyder på att han anser att staten egentligen har rätt till hela frukten av folkets arbete, men det verkar å andra sidan gälla för alla sossar. Just det, han saknar regeringserfarenhet och ogillar rödgröna koalitioner också.

Men jobben, skolan, sjukvården, ekonomin och tryggheten på gator och torg då? Nähäpp. Inte det. Ändå vet vi att även om personfrågan är viktig så räcker inte det för svenska folket. Folk är inte dumma nämligen, man vet att det är politiken som avgör. Idag eller imorgon ska det klarna. Kanske.

När han redan är vald, då får vi veta om det är en politisk gris i den socialdemokratiska säcken eller inte. Vi kan säga såhär: Lyckas Juholt få nästa valrörelse att uteslutande handla om det svenska försvaret har han ett hyfsat utgångsläge. Om inte kan det bli tufft.

Andra som försökt utröna vad Juholt vill: SvD 1, SvD 2, DN 1, DN 2, Aftonbladet, Sydsvenskan

Talar ut i Sydsvenskan

Intervjuad i Sydsvenskan idag om surrogatmödraskap. Tidningen har haft en serie ett tag nu om ofrivillig barnlöshet och idag är det en svensk surrogatmoder som är intervjuad. Själv lever jag i ett barnlöst förhållande. Ofrivilligt? Nja. Än så länge får det nog betraktas som frivilligt. Jag ser mig ännu inte som förälder, barnlängtan har inte vuxit sig så stark.

Samtidigt är det inte så enkelt. Att skaffa barn när man lever med en annan man är komplicerat. Det räcker liksom inte att sluta med preventivmedel. Istället är det en väldigt komplicerad och invecklad process som ska till. Så vad är egentligen ofrivilligt?

Nu är frågan om surrogatmödraskap långt mycket större än homosexuellas möjligheter att bli föräldrar. Redan i höstas skrev jag och kollegan Maria Abrahamsson en riksdagsmotion om surrogatmödraskap. Tankar vi utvecklade i Expressen. En motion kommer också till Moderaternas partistämma till hösten.

För mig är det självklart att nästa steg i Moderaternas förnyelse på familjepolitikens område är att skapa möjligheter för fler att bilda familj. Detta oavsett om vi pratar om samkönade par, ensamstående eller heterosexuella par som av olika anledningar inte kan få barn.

Upphovsrättsdebatt i riksdagen

Idag debatterades immaterialrätt i kammaren. Bakom den spännande titeln ”Vissa immaterialrättsliga frågor” döljer sig viktiga ämnen som patent och upphovsrätt. Motionerna i betänkandet spänner över patenträttsliga frågor, åtgärder mot piratkopiering, fildelning och det civilrättsliga sanktionsdirektivet.

I grunden handlar allt detta om svenska entreprenörer, småföretagare, formgivare, musiker och författare. Om hur man ska kunna förverkliga sina idéer och sin kreativitet, om hur man ska kunna omsätta dessa idéer i lönsamhet. Om hur svenska företag kan startas, växa och fortleva. Om hur Sverige ska kunna hävda sig på en global konkurrensutsatt marknad.

För en tid sedan besökte jag möbelmässan här i Stockholm och träffade där såväl upprörda som uppgivna företagare. Tala om den frustration man känner på Blå Station nere i Skåne över detta. Deras stol Sting, i aluminium och rostfritt stål, slog världen med häpnad när den presenterades 2004. Den vann såväl svenska som internationella priser och var resultatet av en lång och mödosam utvecklingsprocess. Ett halvår efter presentationen kunde ägarna till Blå Station se sin stol i en monter på en möbelmässa i Italien. En exakt replika presenterades av ett kinesiskt företag för en bråkdel av det svenska priset

Mycket händer dock, framför allt på EU-nivå och global nivå. Om detta talade jag idag i riksdagen, du ser mitt anförande här: Länk till Riksdagen

Socialdemokratisk fars utan slut?

"Det ska bli skönt när socialdemokraterna fått en ny partiledare!" Så har jag själv sagt många gånger under vintern. "Det blir bra för oss med ett tydligt motstånd, svensk politik behöver alternativ", har jag malt med en dåres envishet. Nu börjar man undra hur det där alternativet egentligen ska se ut.

Först fanns bara Österberg. Sedan Östros. Sedan Nuder. Fast ändå inte. Sedan Palm och Damberg. Sedan Pagrotsky. Sedan bara Damberg. Sedan fanns inte Pagrotsky. Nu finns både Pagrotsky och Juholt. Finns Damberg? Stig Malm är jätte-jätte-arg.

Jag ska inte gå in på alla sidokonflikter. Om eftervalsanalyser, partisekreterare, Karin Pettersson, Aftonbladets ledarsida, Wania och LO... Samtidigt förstärks spänningen av den ständigt tickande klockan. 16 dagar kvar!

Med 16 dagar kvar kallar Stig Malm partiet för stalinistiskt. Göran Persson ringer och "skrämmer folk". SSU ropar efter öppenhet. "Nu har det gått så pass lång tid att det är kört, men jag tror det hade varit bra med större öppenhet" säger Mona Sahlin till Aftonbladet. Valberedningen stänger in sig. Kanske vore det bästa att göra som DN idag förslår. Erkänn nederlaget och låt kongressen bestämma.

Två saker vet vi dock om den kommande partiledaren. För det första blir det en man. Det klargjorde Ibrahim Baylan när han härom dagen aviserade sin avgång med hänvisning till könsbalansen i partiledningen.

För det andra vet vi att den nye partiledaren kommer ha ett svagt mandat. Det står redan klart att det inte finns en kandidat som hela partiet står bakom. Första uppgiften blir att åka land och rike runt för att ena partiet. Den andra uppgiften blir att ta tag i förnyelsen. Den tredje blir att utifrån oppositionsrollen etablera partiet som samhällsbärande och sig själv som statsministerkandidat.

Känns det igen? Kanske inte så konstigt. För fyra år sedan satt det en annan person i exakt samma situation. När Mona Sahlin tillträdde var det i samma läge med samma utmaningar. Möjligen är det något värre nu. Förra gången hade man regeringsmakten i färskt minne.

Kommer ni ihåg valberedningens kravprofil? Ni vet den där om att samla hela partiet, utveckla politiken, vara en god kommunikatör, ha erfarenhet av ledarskap inom partiet och dessutom ha internationella kontakter.

Lustigt nog finns det faktiskt en kandidat som passar in på beskrivningen. Just det: Mona Sahlin.