onsdag 9 mars 2011

Socialdemokratisk fars utan slut?


"Det ska bli skönt när socialdemokraterna fått en ny partiledare!" Så har jag själv sagt många gånger under vintern. "Det blir bra för oss med ett tydligt motstånd, svensk politik behöver alternativ", har jag malt med en dåres envishet. Nu börjar man undra hur det där alternativet egentligen ska se ut.

Först fanns bara Österberg. Sedan Östros. Sedan Nuder. Fast ändå inte. Sedan Palm och Damberg. Sedan Pagrotsky. Sedan bara Damberg. Sedan fanns inte Pagrotsky. Nu finns både Pagrotsky och Juholt. Finns Damberg? Stig Malm är jätte-jätte-arg.

Jag ska inte gå in på alla sidokonflikter. Om eftervalsanalyser, partisekreterare, Karin Pettersson, Aftonbladets ledarsida, Wania och LO... Samtidigt förstärks spänningen av den ständigt tickande klockan. 16 dagar kvar!

Med 16 dagar kvar kallar Stig Malm partiet för stalinistiskt. Göran Persson ringer och "skrämmer folk". SSU ropar efter öppenhet. "Nu har det gått så pass lång tid att det är kört, men jag tror det hade varit bra med större öppenhet" säger Mona Sahlin till Aftonbladet. Valberedningen stänger in sig. Kanske vore det bästa att göra som DN idag förslår. Erkänn nederlaget och låt kongressen bestämma.

Två saker vet vi dock om den kommande partiledaren. För det första blir det en man. Det klargjorde Ibrahim Baylan när han härom dagen aviserade sin avgång med hänvisning till könsbalansen i partiledningen.

För det andra vet vi att den nye partiledaren kommer ha ett svagt mandat. Det står redan klart att det inte finns en kandidat som hela partiet står bakom. Första uppgiften blir att åka land och rike runt för att ena partiet. Den andra uppgiften blir att ta tag i förnyelsen. Den tredje blir att utifrån oppositionsrollen etablera partiet som samhällsbärande och sig själv som statsministerkandidat.

Känns det igen? Kanske inte så konstigt. För fyra år sedan satt det en annan person i exakt samma situation. När Mona Sahlin tillträdde var det i samma läge med samma utmaningar. Möjligen är det något värre nu. Förra gången hade man regeringsmakten i färskt minne.

Kommer ni ihåg valberedningens kravprofil? Ni vet den där om att samla hela partiet, utveckla politiken, vara en god kommunikatör, ha erfarenhet av ledarskap inom partiet och dessutom ha internationella kontakter.

Lustigt nog finns det faktiskt en kandidat som passar in på beskrivningen. Just det: Mona Sahlin.

Inga kommentarer: