Det där med att ta ut segern i förskottet är lätt hänt, men ack så farligt! Den 9 januari gick förre partisekreteraren, tillika kommunalrådet i Norrköping, Lars Stjernkvist (S), ut i Aftonbladet och meddelade stolt att de rödgröna nu tar majoriteten i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Han hade ett antal skäl till varför detta var oerhört viktigt.
1) Det behövdes som plåster på såren efter det usla valresultatet. SKL-majoriteten var beviset för att den ryktet om "den storka starka socialdemokratins död" är aningen överdrivet. Partistrategiskt var det också bra för stämningen i partiet.
2) Det skulle borga för att man fick in socialdemokrater från olika delar av landet i SKL-ledningen i Stockholm.
3) Socialdemokratin skulle få makten över utredningstjänsten på SKL - ca 400 tjänstemän. Stjernkvist skriver att dessa "säkert är lika professionella och lojala som kommunernas tjänstemän och statsförvaltningens" men att de kan "användas för att påverka, om än inte regeringen Reinfeldt, så i alla fall opinionen och därmed på sikt samhällsklimatet i stort".
4) Det ökar möjligheterna för socialdemokraterna att dominera det politiska samtalet. "Trots att SKL egentligen är en ganska politiskt ointressant organisation så kan de rödgrönas revansch i SKL-valet visa sig mycket viktigare än man kan tro."
Ja, det låter ju hoppingivande för landets socialdemokrater. Problemet var bara att Stjernkvist var lite väl snabb i vändningarna. Han skrev och skickade in artikeln till Aftonbladet innan den slutliga sammanräkningen av mandaten till SKL var avgjord.
Mindre än ett dygn efter Stjernkvists artikel visade det sig att Alliansen behåller majoriteten i SKL. Ingen större dramatik i detta, vi har trots allt styrt SKL de senaste fyra åren. Traditionellt sett är också samtalet över blockgränsen god i SKL.
Men det var ju trist för Lars... Om majoriteten i SKL var så avgörande för punkterna ovan, hur ska det då gå nu? Finns det någon reservplan i Stjernkvists skrivbordslåda?
Det kanske mest intressanta i Stjernkvists artikel handlar dock inte om SKL. Det är när han fastslår att "Socialdemokratins styrka har aldrig varit de vackra och långsiktiga visionerna. Nej, styrkan har varit förmågan att hitta praktiska lösningar på människors problem här och nu. Kort sagt, vi har varit duktiga politiska hantverkare."
Kanske är det just detta som verkligen är det stora problemet? Kanske är det brist i såväl analys som hantverk som gjort att väljarna vänder socialdemokratin i allt större utsträckning? Kanske är det just de långsiktiga visionerna man behöver hitta fram till? Mitt tips till Lars Stjernkvist: Skriv en debattartikel om detta istället!
1) Det behövdes som plåster på såren efter det usla valresultatet. SKL-majoriteten var beviset för att den ryktet om "den storka starka socialdemokratins död" är aningen överdrivet. Partistrategiskt var det också bra för stämningen i partiet.
2) Det skulle borga för att man fick in socialdemokrater från olika delar av landet i SKL-ledningen i Stockholm.
3) Socialdemokratin skulle få makten över utredningstjänsten på SKL - ca 400 tjänstemän. Stjernkvist skriver att dessa "säkert är lika professionella och lojala som kommunernas tjänstemän och statsförvaltningens" men att de kan "användas för att påverka, om än inte regeringen Reinfeldt, så i alla fall opinionen och därmed på sikt samhällsklimatet i stort".
4) Det ökar möjligheterna för socialdemokraterna att dominera det politiska samtalet. "Trots att SKL egentligen är en ganska politiskt ointressant organisation så kan de rödgrönas revansch i SKL-valet visa sig mycket viktigare än man kan tro."
Ja, det låter ju hoppingivande för landets socialdemokrater. Problemet var bara att Stjernkvist var lite väl snabb i vändningarna. Han skrev och skickade in artikeln till Aftonbladet innan den slutliga sammanräkningen av mandaten till SKL var avgjord.
Mindre än ett dygn efter Stjernkvists artikel visade det sig att Alliansen behåller majoriteten i SKL. Ingen större dramatik i detta, vi har trots allt styrt SKL de senaste fyra åren. Traditionellt sett är också samtalet över blockgränsen god i SKL.
Men det var ju trist för Lars... Om majoriteten i SKL var så avgörande för punkterna ovan, hur ska det då gå nu? Finns det någon reservplan i Stjernkvists skrivbordslåda?
Det kanske mest intressanta i Stjernkvists artikel handlar dock inte om SKL. Det är när han fastslår att "Socialdemokratins styrka har aldrig varit de vackra och långsiktiga visionerna. Nej, styrkan har varit förmågan att hitta praktiska lösningar på människors problem här och nu. Kort sagt, vi har varit duktiga politiska hantverkare."
Kanske är det just detta som verkligen är det stora problemet? Kanske är det brist i såväl analys som hantverk som gjort att väljarna vänder socialdemokratin i allt större utsträckning? Kanske är det just de långsiktiga visionerna man behöver hitta fram till? Mitt tips till Lars Stjernkvist: Skriv en debattartikel om detta istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar