fredag 24 oktober 2008

Samarbete eller veto i äktenskapsfrågan?

Farhågorna om att regeringen ska lägga fram ett urvattnat kompromissförslag i äktenskapsfrågan verkar komma på skam. Flera media (SvD, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan) rapporterar nu att m, fp och c inte accepterar några kompromisser. Det är utmärkt!

Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. När jag kandiderade till riksdagen var en av mina huvudfrågor den om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag tycker uppriktigt sagt att det är förnedrande att jag och Cristofer i lagens mening betraktas som "registrerade". Vad blir vi om vi (gud förbjude) skulle skilja oss? "Avregistrerade"?

I själva verket är den här frågan väldigt enkel. Antingen tycker man att bögar och flator ska få ingå äktenskap och få samma rätt till trygghet i sin familjerelation som alla andra, eller också tycker man inte det. Det går inte att gifta sig "lite grann" och därför faller också eventuella kompromisser.

Motståndare till könsneutrala äktenskap hävdar ofta att det bara är symbolvärdet som talar för en könsneutral äktenskapsbalk. Man kan lika gärna vända på hela diskussionen och konstatera att det nu bara är symbolvärdet som talar emot. Hur skulle vi reagera om den här frågan gällde en annan grupp i samhället, låt säga invandrare? "Ni har ju samma rättigheter, det får bara inte heta samma sak". Jag tror de flesta hade tyckt att symbolvärdet i så fall varit avgörande. Det är inte ofta jag använder mig av den typen av argument, men i den här frågan är det precis vad det handlar om.

Jag vet inte i vilken ordning diskussionerna har förts i regeringen, men jag håller inte med om ordvalet att kd "körs över" i frågan. Ibland får man helt enkelt konstatera att man har olika syn i en fråga och acceptera det. I det här fallet finns det en bred majoritet i riksdagen där samtliga partier utom ett nu är överens. Är det rimligt att kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?

Jag har full respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag tidigare föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens. Jag kan acceptera att kristdemokratiska riksdagsledamöter får rösta enligt sin övertygelse när det är dags för votering i riksdagen, men att kd också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.

Inga kommentarer: