onsdag 22 oktober 2008

High Chaparall på Smittskyddsinstitutet

Det är lite oklart om Smittskyddsinstitutet vill göra det lagligt att medvetet sprida HIV eller om de bara tycker att straffsatserna är för hårda. Klart är i alla fall att man vid två tillfällen har sagt nej till att göra så kallade jämförelseanalyser på uppdrag av åklagarmyndigheten. Något man tidigare gjort under 15 års tid för att hjälpa polis och åklagare att få fast den som medvetet utsätter sina medmänniskor för stor fara.

Fallet det nu gäller var att hitta smittkällan till en hiv-smittad kvinna. Något SMI vägrat bidra till. "Få fall har engagerat mig så mycket som det här, både känslomässigt och yrkesmässigt", säger kriminalinspektör Kent Eriksen enligt Aftonbladet.

"Jag är osäker på om vi egentligen får säga nej, men jag får stå för det beslutet. Vi tycker att det borde vara rimliga straffsatser. Man ska inte stoppa in folk i fängelse under flera år fastän att de inte har smittat någon" säger SMI:s generaldirektör Ragnar Norrby till DN. Jan Albert, ansvarig för hiv-sektionen på SMI, går ännu längre och säger att "Vi anser numera att spridning av hiv inte bör vara kriminaliserat".

Vad är det för stollefasoner? Att själv göra sig till uttolkar för vilka lagar som är rimliga eller orimliga att följa? Våra myndigheter har alla möjligheter i världen att uttrycka sin uppfattning om vilka regelverk som fungerar och vilka som borde förändras. Men om man tror att det är myndigheten själv som vet bäst och som står över svensk lag så är man ute på farliga villovägar.

Det är bra om diskussionen om HIV kan få ett rimligare tonläge. Kanske är det också en tanke att se över straffsatserna. Det finns väldigt många fördomar om vem som är i riskzonen och hur smittan sprids. Ännu värre är en ung generation som växer upp och inte inser riskerna för sexuellt överförbara sjukdomar förrän det är för sent.

Själv har jag lagt två motioner i riksdagen som rör regler för blodgivning och donation för män som har sex med män. Här har vi regleringar där det inte är riskbeteendet som står i fokus utan grupptillhörigheten. Om du så haft samma partner i tio år är det till exempel ändå sex månaders celibat som gäller för blodgivning om du råkar vara homosexuell enligt Socialstyrelsens förslag till nya regler för blodgivning. Böggenen lever och frodas hos Socialstyrelsen.

När det gäller organdonation är det lika illa. Hjärtan klappar lika kraftfullt, njurar renar lika bra och lungor tar upp syre lika effektivt oavsett vilken sexuell läggning givaren har. Ändå är en man som lever i en fast relation med en annan man inte välkommen som organdonator om de haft sexuellt umgänge under det senaste året.

Givetvis är detta orimligt och grundar sig på felaktiga slutsatser om risken för spridning av HIV. Men låt oss för guds skull ha en sansad diskussion om det, utan myndighetschefer som leker High Chaparall!

1 kommentar:

Peter sa...

Håller delvis med. Skippa gruppindelningen, inför obligatoriska HIV-test varje tillfälle istället.

Angående straffen kan jag inte tänka mig annat än följande:
omedveten smitta - inget straff
medveten, ingen smitta - misshandel alt grov misshandel
medveten, smitta - överlagt mord