Birgitta Svendén ny VD på Operan

Idag blev det klart att Kungliga Operans styrelse föreslår Birgitta Svendén till ny VD efter Anders Franzén.

Jag tror det är ett bra val. Jag lärde känna Birgitta när hon utsågs till rektor på Operahögskolan där jag sitter i styrelsen. Hon är en god ledare, lyssnar mycket, men är inte heller rädd att fatta beslut. Hon har en gedigen kunskap om operakonsten och dess förutsättningar, och ett helt liv som operasångerska bakom sig. Själv minns jag framför allt hennes Amneris i Malmöoperans Aida för ett antal år sedan.

Senast vi träffades var vid konferensen "Hus för scenkonst" i Göteborg där vi deltog i ett panelsamtal om ett nytt operahus i Stockholm. Känner jag Birgitta rätt så kan jag förvänta mig hårda påtryckningar från Operans sida framöver.

Läs gärna Bo Löfvendahls krönika i SvD apropå utnämningen - till och med jag finns med på en hörna där :-)

Malmström blir lysande kommissionär!

Sveriges nästa EU-kommissionär heter Cecilia Malmström. Det är ett utmärkt val! Cecilia har en bred politisk erfarenhet, har tidigare varit europaparlamentariker och nu senast bidragit till att föra Sverige genom EU-ordförandeskapet i sin roll som EU-minister. Jag är övertygad om att hon kommer företräda svenska intressen på ett utmärkt sätt!

Vid presskonferensen sade statsministern också att han inte såg det som troligt att Sverige skulle vara aktuellt för någon av de högre posterna som "EU-president" eller hög representant (även kallad EUs utrikesminister). Vilka som får posterna blir klart inom kort, själv gissar jag på Belgiens premiärminister Herman van Rompuy som president.

Vem som blir hög representant är svårare men om van Rompuy blir president tillfaller posten troligen någon från det socialistiska blocket.

En fråga som jag redan fått från flera är om jag är förvånad eller besviken på att det inte blev en moderat kommissionär. Nej, varför skulle jag vara det? Kommissionären kommer framför allt att företräda hela Sverige. Cecilia är dessutom en lysande allianspolitiker och kommer bli kanonbra som Sveriges första borgerliga kommissionär! :)

Idag: Vaccination!

Idag vaccination mot den otäcka svininfluensan. Lång kö redan innan
vårdcentralen öppnat, men jag gillar de oerhört artiga kölapparna :)

Till Vellinges politiker

Till Vellinges politiker ordinerar jag en dos av ovanstående. Väx upp
och ta lite ansvar!

Tid för en nationell Øresundsstrategi

Denna vecka har präglats av Skåne:Stockholm och framför allt Öresund när Region Skåne under ett par dagar har intagit huvudstaden. Själv har jag deltagit i två seminarier, ett om gränshinder för kulturarbetare och ett om hur vi kan få igång och dra nytta av dynamiken i Öresundsregionen.

Idag säger Öresundsminister Cristina Husmark Pehrson till Sydsvenskan att hon direkt efter EU-ordförandeskapet kommer ta upp Öresundsfrågorna i samtal med statsministern "Vi kan inte låta den enorma kraften i Öresundsregionen gå förlorad för att vi inte ger oss tid till en samlad insats. Det är dags för statsministern att sätta ner foten. Jag kommer att uppmana honom att ta kontakt med sin danska motsvarighet för att skapa mål och en strategi för Öresundsregionen", säger hon.

Det är strålande. Inget statsråd har drivit Öresundsfrågorna så tydligt som Husmark Pehrson. Mycket har också hänt. A-kasseproblematiken håller huvudsakligen på att lösas, tryggheten har ökat i föräldrarförsäkringen, konkurrensen mellan universiteten har underlättats och en socialförsäkringsportal är öppnad på nätet. Detta för att nämna några punkter. Bara på arbetsmarknadsområdet har sju av tolv identifierade gränshinder lösts, ytterligare fyra är på gång.

På flera områden har man också kommit fram till att det faktiskt inte föreligger några hinder, utan att det snarare handlar om bristande information. På myndigheter, mellan myndigheter och framför allt till medborgarna. Därför var den miljon till Öresunddirekt som igår presenterades så viktig.

Öresundsfrågan är inte regionalpolitik, det är i högsta grad frågor av nationell vikt. Förutom att Öresund är porten till kontinenten så är det tack vare utvecklingen här som Sverige och Skandinavien ligger i framkant på flera områden. Se bara på universiteten i regionen eller på Medicon Valley. Eller tror någon verkligen att Sverige hade fått ESS om det inte varit för att anläggningen kommer ligga i Öresundsregionen?

Nu handlar det inte längre bara om att riva gränshinder utan om att aktivt planera för en expansiv och dynamisk Öresundsregion - det behövs en politisk nationell Öresundsstrategi. Exempel på områden som berörs är infrastruktur, utbildning, forskning och sjukvård. När satsningar och prioriteringar görs på sådana områden går det inte att stanna blicken vid nationsgränsen. Ska man kunna dra nytta av satsningar inom landet, måste det finnas ett vidare perspektiv.

Sverige är ett till ytan oförskämt stort land. Det är ett land med två huvudstadsregioner och landets framtid ligger inte bara i den egna. Först när vi aktivt planerar utifrån detta och inser att vi är beroende av flera dynamiska regioner kan vi dra nytta av vår fulla pontential!

Integrationen avgör valet i Malmö

Idag skriver jag på Kvällspostens debattsida om vikten av helhetsgrepp i integrationspolitiken och Sverigedemokraternas grumliga argument. Hur de vill kapitalisera på den oro som finns över ett land som slits isär. Där grupp ställs mot grupp och där människa ställs mot människa.

Det är lätt att avfärda Sverigedemokraterna som främlingsfientliga och rasister. Men oron hos deras sympatisörer ska man ta på allvar. När man inte känner att någon lyssnar, då köper man grumliga argument.

Sverigedemokraternas grova generaliseringar och grumliga argumentation kan bara mötas med ett helhetsgrepp om integrationspolitiken. Då handlar det om en tydlig arbetslinje och en stark kunskapspolitik. Värnandet om allas trygghet och en tydlig definition om vad som är rätt och fel. Att vara tydliga med att alla är lika inför lagen, men också att lagen gäller lika för alla.

Jag är övertygad om att den som kan presentera ett sådant helhetsgrepp också är den som kommer vinna valet i Malmö 2010.

Läs artikeln här

Yttrandefriheten och Medinas Juvel

Igår var jag på ett seminarium här i riksdagen om yttrandefrihet. Inbjudna var Shadi Bitar, vd för bokförlaget Earbooks som utgivit boken Medinas Juvel, och Kristina Ahlinder, vd på förläggareföreningen.

Jag har tidigare skrivit om Medinas Juvel och om yttrandefriheten både här på bloggen och i en artikel i Kvällsposten den 6 oktober. Den här gången stod diskussionen om hur hot och våld leder till självcensur och om hur vi avstår från att skriva, ge ut och läsa litteratur.

Även när vi inte är utsatta för hot kan vi ibland ägna oss åt "välvillig" självcensur. Vi vill inte stöta oss med någon, vi är rädda för vilka reaktioner vi kan få. Ett exempel var när Nobelmuseet visade filmen Submission i samband med en utställning. Före utställningen fick en imam se filmen och vissa delar klipptes sedan bort för att inte vara stötande.

Jag menar att det är ännu viktigare att stå upp för yttrandefriheten när den gör ont. Precis som vi kan försvara rätten att göra Muhammedkarikatyrer, att skriva om italienska Camorran eller göra film om Doles bananer, måste vi också stå upp för det som provocerar oss själva. Må det vara en Ecce Homo, eller en provokativ utställlning av Andres Serrano.

För mig är graden av yttrandefrihet också måttet på ett civiliserat samhälle.