Vi var många som satte i vrångstrupen häromdagen när vi läste Ilmar Reepalus oerhörda uttalanden i Skånska Dagbladet. Konflikten i Gaza kallar han en varböld som spiller över på Malmö. Stadens judar har såväl ett individuellt som kollektivt ansvar att agera ansåg han.
Om detta skriver jag och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Sydsvenskan idag under Aktuella frågor. Bland annat skriver vi:
"Det är anmärkningsvärt att en kommunstyrelseordförande kollektivt skuldbelägger en hel grupp på detta sätt. Det är lika orimligt som att Malmös muslimer skulle bära ett kollektivt ansvar för de terrorattacker och raketangrepp som utförts från den palestinska sidan.
Ilmar Reepalu försvarar sin ståndpunkt med att han inte uttalat sig som kommunpolitiker utan som privatperson. Så fungerar det givetvis inte, och det vet Reepalu.
Förtroendevald är man dygnet runt – det är inte en hatt man kan ta på och av som det passar. Vi bär alla ett ansvar för vad vi säger och hur vi agerar, oavsett vilken roll vi gör det i. En åsikt blir heller inte mer eller mindre acceptabel beroende på vilket sammanhang den uttalas i."
Läs hela artikeln här!
fredag 29 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Nytt brott med skärpt straff
Reformeringen av justitiepolitiken fortsätter. Nu föreslår regeringen att ett nytt brott ska föras in i lagen: Synnerligen grov misshandel. Brottet ska ge minst fyra års fängelse, till skillnad från grov misshandel som ger från ett års fängelse.
"Det finns grader i helvetet" säger Beatrice Ask (SvD) om varför inte grov misshandel räcker och jag håller med. De senaste åren har Sverige skakats av flera väldigt brutala misshandels fall. Ibland har tortyr varit ett allt för milt begrepp.
Att det nu blir möjligt att döma dessa fall efter en egen straffskala är både bra och rimligt. Ytterligare ett viktigt steg på vägen mot ett tryggare och säkrare Sverige!
"Det finns grader i helvetet" säger Beatrice Ask (SvD) om varför inte grov misshandel räcker och jag håller med. De senaste åren har Sverige skakats av flera väldigt brutala misshandels fall. Ibland har tortyr varit ett allt för milt begrepp.
Att det nu blir möjligt att döma dessa fall efter en egen straffskala är både bra och rimligt. Ytterligare ett viktigt steg på vägen mot ett tryggare och säkrare Sverige!
Need to have...
Bara att konstatera! Jag är sedan länge iPhone-frälst. Och så släpps iPad. Steve Jobs har gjort det igen, och jag börjar spara pengar! :)
tisdag 26 januari 2010
Med burkan om bakfoten
Så har då den heta debatten om burkaförbud i Frankrike landat i ett förbud mot heltäckande slöja på skolor, sjukhus, administrativa institutioner och allmänna transporter i Frankrike. Detta har en parlamentarisk kommission kommit fram till efter en intensiv debatt som upptagit stort utrymme i landet. Hur den ska kunna efterlevas är inte lika lätt. Tidningen Le Figaro undrar om lagen även ska gälla kvinnorna i prinsfamiljerna från Qatar och Saudiarabien som ofta shoppar i de exklusiva märkesbutikerna på Champs-Élysées (DN).
Tyvärr tror jag vi nu kan vänta oss motsvarande diskussion i Sverige. Trots att den är idiotisk. Istället borde debatten handla om det förtryck som sker av kvinnor. I islam, såväl som i samhället i övrigt. Självfallet kan burkan användas för att förtrycka kvinnor, liksom nikab (täcker allt utom ögonen), eller den vanliga slöjan. Men det är meningslöst att tala om att förbjuda medlet för förtryck istället för att faktiskt motverka förtrycket i sig självt.
Slår jag dig med en bok i huvudet är det handlingen som är kriminell, inte boken. Tvingar jag dig att bära ett klädesplagg är det tvånget som är förtryck, inte klädesplagget. Lika lite som jag vill reglera kjollängd eller bara axlar, vill jag reglera huvudbonader. Den kvinna som vill bära en längre kjol, eller täcka sitt huvud, för att man själv känner sig bekväm med detta, är hon automatiskt förtryckt? Nej, knappast!
I Danmark har ett burkaförbud diskuterats en längre tid. Naser Khader, integrationstalesman för Konservative och en i vanliga fall ganska vettig person, är en av dem som drivit detta. Nu har en undersökning gjord vid Köpenhamns Universitet kommit fram till att det inte finns någon kvinna i Danmark som bär burka. Så var det med den debatten. I Sverige har det tidigare uppskattats att max ett tiotal kvinnor bär plagget.
Nu får Khader istället löpa gatlopp och hånas öppet i media. Sydsvenskan återger tidningen Politiken som skriver "Om man ser någon som går klädd i burka så är det förmodligen en jägarsoldat under träning eller en journalist som vill känna hur det känns. Eller så är det en synvilla”. Enligt Sydsvenskan så är det mellan 150 och 200 kvinnor som bär nikab. 60 till 80 av dem är danskor som konverterat till islam.
Svenska värderingar bygger på att män och kvinnor ska ha lika rättigheter och möjligheter. Så har det inte alltid varit, men idag ska vi vara stolta över hur långt vi har kommit i detta arbete. Visst är det enkelt att kritisera symboler, och allt måste få ifrågasättas, men låt oss hellre föra debatten om hur vi kan värna allas rätt till makt över sitt eget livsöde rätt att stå på egna ben. Oavsett kulturell, etnisk eller religiös bakgrund.
lördag 23 januari 2010
bokvandring genom Köpenhamn som Metron anordnar tillsammans med
Köpenhamns olika bibliotek. Ett annorlunda sätt att lära känna sin
stad.
Högst anständigt således. Ja, man kan förvisso vinna biljetter till
en performance som heter 'Fuck you buddy'. Vad de hittar på de där
danskarna... :))
torsdag 21 januari 2010
Mångfald eller enfald?
tidningsvärlden :-)
onsdag 20 januari 2010
Vilka ansikten får kärleken ha?
Bilderna ovan är båda från RFSL Rådgivningen Skånes pågående kampanj "Kärleken har många ansikten". Den ena publicerades i Sydsvenskan/City, den andra inte. Den ena avbildar tre kvinnor, den andra tre män. Vilken av bilderna tror du refuserades?
Den på kvinnorna ansågs dels för provocerande och dels för otydlig i sitt budskap. Om detta skrev jag och min riksdagskollega Marianne Berg (V) en debattartikel förra veckan. Tyvärr ville inte Sydsvenskan ta in den, men bloggläsarna kan läsa den här:
Vilka ansikten får kärleken ha?
Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sexualitet, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling.
Kärleken har många ansikten. Vissa provocerar mer än andra. Tyvärr finns det i vårt samhälle fortfarande ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, diskriminering och våld – våld som ibland leder till döden.
Diskriminering finns även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
Som riksdagsledamöter från Malmö, om än med olika partifärg, har vi därför engagerat oss i riksdagens HBT-grupp. Det är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen.
Tillsammans har vi bland annat motionerat om HBT-personers ställning i utbildningsväsendet, om transpersoners ställning i Sverige, om ökade insatser mot hiv och aids, samt om bilden av homo-, bi- och transpersoner i dagens läromedel.
Just nu rullar RFSL Skånes kampanj ”Kärleken har många ansikten” i tidningar och TV. Det är en angelägen kampanj som visar upp mångfalden i sexualiteten och kärleken. Syftet är att bidra till en positiv självbild för HBT-personer i Skåne. En trygg och säker sexuell identitet är viktigt när man etablerar egna säkrare-sex-strategier. Något som är grundläggande för ett framgångsrikt hiv-preventivt arbete.
Kampanjen synliggör lusten och kärleken mellan män respektive kvinnor, den visar alla att kärleken har många ansikten. På detta sätt ökas människors möjlighet att visa kärlek till sig själva och sina partners samt värna om allas hälsa. Alla människor har rätt till glädje och lust oavsett sexuell läggning och könsidentitet.
Att detta är en känslig fråga och att kärlek provocerar ser vi exempel på varje dag. Så även när det gäller RFSLs kampanj. Kampanjen består av fyra reklamfilmer i TV4 och lika många dagstidningsannonser. När den reklambyrå som RFSL samarbetar med ville köpa annonsplats i Sydsvenskan/City stötte man på patrull. En av annonserna platsade helt enkelt inte i tidningarna.
I den refuserade annonsen avbildas tre kvinnor som visar sin kärlek för varandra. Någon direkt nakenhet visas inte. Ändå fick reklambyrån vid en muntlig kontakt med Sydsvenskans annonsavdelning veta att annonsen var för provokativ. I ett skriftligt svar till byrån säger Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström att annonsen är svår att förklara för läsarna och ”hänger i luften” till skillnad från de andra bilderna som han menar har ett tydligt kärleksbudskap. Istället undrar han om annonsen ska tolkas som att RFSL ”hjälper dig med detta?”, vad han nu menar med det.
Till saken hör att en annan annons som visar tre mäns tätt omslingrade ben inte alls mötte samma motstånd, utan prydde tidningen Citys hela baksida torsdagen den 14 januari. Med tanke på kampanjtemat, ”Kärleken har många ansikten” blir den ofrånkomliga frågan vilka ansikten Sydsvenskan/City tycker att kärleken får ha? Framför allt då Sydsvenskan själv medverkat till att bryta ner fördomar med artikelserier om olika former av samliv och sexualitet.
Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värda som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Ansvaret för ett öppet och tolerant samhälle vilar på oss alla. Politiker, organisationer, massmedia och medmänniskor. Det är ett ansvar vi måste ta varje dag. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
Kärleken har många ansikten. Vissa provocerar mer än andra. Tyvärr finns det i vårt samhälle fortfarande ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, diskriminering och våld – våld som ibland leder till döden.
Diskriminering finns även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
Som riksdagsledamöter från Malmö, om än med olika partifärg, har vi därför engagerat oss i riksdagens HBT-grupp. Det är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen.
Tillsammans har vi bland annat motionerat om HBT-personers ställning i utbildningsväsendet, om transpersoners ställning i Sverige, om ökade insatser mot hiv och aids, samt om bilden av homo-, bi- och transpersoner i dagens läromedel.
Just nu rullar RFSL Skånes kampanj ”Kärleken har många ansikten” i tidningar och TV. Det är en angelägen kampanj som visar upp mångfalden i sexualiteten och kärleken. Syftet är att bidra till en positiv självbild för HBT-personer i Skåne. En trygg och säker sexuell identitet är viktigt när man etablerar egna säkrare-sex-strategier. Något som är grundläggande för ett framgångsrikt hiv-preventivt arbete.
Kampanjen synliggör lusten och kärleken mellan män respektive kvinnor, den visar alla att kärleken har många ansikten. På detta sätt ökas människors möjlighet att visa kärlek till sig själva och sina partners samt värna om allas hälsa. Alla människor har rätt till glädje och lust oavsett sexuell läggning och könsidentitet.
Att detta är en känslig fråga och att kärlek provocerar ser vi exempel på varje dag. Så även när det gäller RFSLs kampanj. Kampanjen består av fyra reklamfilmer i TV4 och lika många dagstidningsannonser. När den reklambyrå som RFSL samarbetar med ville köpa annonsplats i Sydsvenskan/City stötte man på patrull. En av annonserna platsade helt enkelt inte i tidningarna.
I den refuserade annonsen avbildas tre kvinnor som visar sin kärlek för varandra. Någon direkt nakenhet visas inte. Ändå fick reklambyrån vid en muntlig kontakt med Sydsvenskans annonsavdelning veta att annonsen var för provokativ. I ett skriftligt svar till byrån säger Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström att annonsen är svår att förklara för läsarna och ”hänger i luften” till skillnad från de andra bilderna som han menar har ett tydligt kärleksbudskap. Istället undrar han om annonsen ska tolkas som att RFSL ”hjälper dig med detta?”, vad han nu menar med det.
Till saken hör att en annan annons som visar tre mäns tätt omslingrade ben inte alls mötte samma motstånd, utan prydde tidningen Citys hela baksida torsdagen den 14 januari. Med tanke på kampanjtemat, ”Kärleken har många ansikten” blir den ofrånkomliga frågan vilka ansikten Sydsvenskan/City tycker att kärleken får ha? Framför allt då Sydsvenskan själv medverkat till att bryta ner fördomar med artikelserier om olika former av samliv och sexualitet.
Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värda som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Ansvaret för ett öppet och tolerant samhälle vilar på oss alla. Politiker, organisationer, massmedia och medmänniskor. Det är ett ansvar vi måste ta varje dag. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
OLOF LAVESSON (M) MARIANNE BERG (V)
Partiledardebatt med höjt tempo
Valårets första partiledardebatt är avklarad och det var en stärkt statsminister som gjorde en rivstart i inrikespolitiken. Bra tempo med tydliga skillnader mellan blocken.
Oavsett vem som vann på retoriska tasksparkar så hade Fredrik det starkaste och mest relevanta budskapet. Det är fortsatt jobblinjen som gäller. Ett av vallöftena var att det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Det har vi genomfört med kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Vikten av att förbättre anställningsbarheten. Att satsa på utbildning, men också att man får ta steget ut på arbetsmarknaden genom lärlingsjobb, arbetspraktik, etc. Att det måste bli lättare att anställa och att vi behöver bli bättre på att bejaka entreprenörskap och företagande.
En viktig poäng var att regeringen faktiskt redan gjort det betydligt billigare att anställa yngre, äldre, långtidsarbetslösa och nyanlända flyktingar. Grupper där utanförskapet annars lätt biter sig fast.
Jobben, tillsammans med satsningar på välfärden och ett intensivare arbete för att motverka våld och droger var Fredriks huvudlinjer. Detta förutsätter dock (och det är här skillnaden mot oppositionen blir så tydlig) att det är ordning och reda i de offentliga finanserna. Man kan inte lova allt till alla och skjuta skulden på framtiden.
Förslagen från den rödgröna oppositionen framstår allt mer som ofinansierade önskelistor. Det är väldigt mycket prat om minsta gemensamma nämnare, och väldigt lite konkreta förslag om vad man faktiskt vill göra. Nu verkar de vara någorlunda överens om att återgå till den sjukförsäkringspolitik som slussade ut 140 svenskar i förtidspension varje dag.
Relevanta frågor som ställdes både från Fredrik och Maud Olofsson var hur skattechocker mot företag och anställda ska kunna skapa fler jobb. På detta fanns inga svar.
Ett av debattens lågvattenmärken var när Mona Sahlin läxar upp Maud Olofsson med att hon minsann suttit i riksdagen 25 år och dessutom i ett otaliga regeringar. Så Maud skulle minsann inte tro att hon kunde komma här och lära Mona något. Jag funderade på vad som hade hänt om Göran Persson hade yttrat samma ord. Ett praktfullt exempel på manlig härskarteknik?
Slutsatsen efter att lyssnat på debatten blir att med en rödgrön regeringen blir det väldigt mycket snack, men jäkligt lite hockey!
Mer om debatten:
DN, Expressens opinionsblogg, Aftonbladet, Lena Mellin
Oavsett vem som vann på retoriska tasksparkar så hade Fredrik det starkaste och mest relevanta budskapet. Det är fortsatt jobblinjen som gäller. Ett av vallöftena var att det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Det har vi genomfört med kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Vikten av att förbättre anställningsbarheten. Att satsa på utbildning, men också att man får ta steget ut på arbetsmarknaden genom lärlingsjobb, arbetspraktik, etc. Att det måste bli lättare att anställa och att vi behöver bli bättre på att bejaka entreprenörskap och företagande.
En viktig poäng var att regeringen faktiskt redan gjort det betydligt billigare att anställa yngre, äldre, långtidsarbetslösa och nyanlända flyktingar. Grupper där utanförskapet annars lätt biter sig fast.
Jobben, tillsammans med satsningar på välfärden och ett intensivare arbete för att motverka våld och droger var Fredriks huvudlinjer. Detta förutsätter dock (och det är här skillnaden mot oppositionen blir så tydlig) att det är ordning och reda i de offentliga finanserna. Man kan inte lova allt till alla och skjuta skulden på framtiden.
Förslagen från den rödgröna oppositionen framstår allt mer som ofinansierade önskelistor. Det är väldigt mycket prat om minsta gemensamma nämnare, och väldigt lite konkreta förslag om vad man faktiskt vill göra. Nu verkar de vara någorlunda överens om att återgå till den sjukförsäkringspolitik som slussade ut 140 svenskar i förtidspension varje dag.
Relevanta frågor som ställdes både från Fredrik och Maud Olofsson var hur skattechocker mot företag och anställda ska kunna skapa fler jobb. På detta fanns inga svar.
Ett av debattens lågvattenmärken var när Mona Sahlin läxar upp Maud Olofsson med att hon minsann suttit i riksdagen 25 år och dessutom i ett otaliga regeringar. Så Maud skulle minsann inte tro att hon kunde komma här och lära Mona något. Jag funderade på vad som hade hänt om Göran Persson hade yttrat samma ord. Ett praktfullt exempel på manlig härskarteknik?
Slutsatsen efter att lyssnat på debatten blir att med en rödgrön regeringen blir det väldigt mycket snack, men jäkligt lite hockey!
Mer om debatten:
DN, Expressens opinionsblogg, Aftonbladet, Lena Mellin
måndag 18 januari 2010
Blodgivning åter på tapeten
Den här veckan börjar riksdagen sina sammanträden igen och jag är tillbaka på bloggen. Under helgerna har ni kunnat följa mig bland annat på Facebook och Twitter (twitter-inläggen visas även uppe till höger här på bloggen), men nu är alltså även bloggandet igång igen.
En fråga som blivit aktuell den senaste veckan är blodgivningen. Först var det Göteborg som aviserade att man hade kris, men sedan även Malmö och Skåne. Jag har tidigare skrivit en hel del på bloggen om detta och även motionerat när det gäller homosexuellas rätt att lämna blod.
Här vill jag dock göra klart: Det är inte en rättighet att lämna blod, det är det däremot att få blod när man behöver. En säker hantering av blodet måste alltid stå i första rummet. Detta sagt så kan man ändå undra över varför det är sexuell läggning och inte riksbeteende som Socialstyrelsen tycker är viktigt? Från och med våren så öppnar man upp även för män som haft sex med män att lämna blod, dock efter en celibat-period på12 månader.
Som jämförelse kan sägas att för heterosexuella finns ingen celibat-period alls om man inte har bytt sexpartner. Har man gjort detta ska man vänta i tre månader. Har man utsatt sig för påtaglig risk gäller 12 månader även här. Men en homosexuell man i ett fast förhållande måste alltså avstå från sex med sin partner i ett år för att kunna få lämna blod.
Sydsvenskan hade en större artikel om detta igår där jag är intervjuad. Du hittar artikeln här! Fler blogginlägg om blodgivning hittar du här.
En fråga som blivit aktuell den senaste veckan är blodgivningen. Först var det Göteborg som aviserade att man hade kris, men sedan även Malmö och Skåne. Jag har tidigare skrivit en hel del på bloggen om detta och även motionerat när det gäller homosexuellas rätt att lämna blod.
Här vill jag dock göra klart: Det är inte en rättighet att lämna blod, det är det däremot att få blod när man behöver. En säker hantering av blodet måste alltid stå i första rummet. Detta sagt så kan man ändå undra över varför det är sexuell läggning och inte riksbeteende som Socialstyrelsen tycker är viktigt? Från och med våren så öppnar man upp även för män som haft sex med män att lämna blod, dock efter en celibat-period på12 månader.
Som jämförelse kan sägas att för heterosexuella finns ingen celibat-period alls om man inte har bytt sexpartner. Har man gjort detta ska man vänta i tre månader. Har man utsatt sig för påtaglig risk gäller 12 månader även här. Men en homosexuell man i ett fast förhållande måste alltså avstå från sex med sin partner i ett år för att kunna få lämna blod.
Sydsvenskan hade en större artikel om detta igår där jag är intervjuad. Du hittar artikeln här! Fler blogginlägg om blodgivning hittar du här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)