Real Beauty

Såg lite på Dr Phil ikväll (jo, det händer och jag skäms inte övermycket för det). Ämnet var tjejer som växer upp för fort och skapar sig en orimlig idealbild för hur de ser ut och hur de vill uppfattas. Tänkte direkt på det arbete vi gjort i m-arbetsgruppen "Lika möjligheter". En arbetsgrupp om jämställdhet och genusperspektiv dit jag raskt anmälde mitt deltagande.

Kanske har det att göra med min egen bakgrund, men jag tycker det är oerhört intressant hur vi väljer att identifiera oss själva och söker andras bekräftelse för vår tilltänkta roll i samhället. Just "Lika möjligheter"-gruppens arbete utgick från hur vuxna människor agerar och vilka möjligheter vi har. Hur definierar oss utifrån våra respektive könsroller.

Några exempel: Varför är det ok för en man att sätta karriären framför familjen utan att betraktas som en dålig far, medan det en kvinna som skulle göra motsvarande sak betraktas som en dålig mor? Varför tar vi fortfarande för givet att en kvinna i fertil ålder är ett potentiellt problem på arbetsplatsen eftersom hon förmodligen kommer behöva ta ut mammaledighet, medan vi inte alls funderar över om mannen i samma ålder tänker ta ut pappaledighet? Och naturligtvis, varför är det fortfarande så att kvinnor tjänar betydligt mindre för att utföra samma sysslor som sina manliga kollegor?

Det här är frågor som kräver svar. Och vi kommer tvingas ta ställning till dem antingen vi vill eller inte. Jag är ingen förespråkare för millimeterrättvisa eller kvoteringslagstiftningar. Politisk ingenjörskonst är inte särskilt lyckad när det gäller att ändra värderingar. Istället måste vi alla som arbetsgivare, företagare, kollegor, vänner och medmänniskor börja sätta gränser för vad vi tycker är ok.

Nåväl. Om detta finns det mycket att säga. Filmen ovan var med i programmet och jag tycker att den på ett föredömligt sätt visar att den där tänkta bilden av hur vi vill vara inte nödvändigtvis stämmer överens med vilka vi egentligen är :)