Kulturpolitik under omprövning

Var är alliansens kulturpolitik? Varför bara utredningar? Tycker ni ingenting?

Tyvärr frågor som möter en allt som oftast. Förståeligt, men samtidigt beklagligt. Förvisso var det så att det inte fanns någon alliansöverenskommelse, eller Bankerydsuppgörelse, när det gäller kulturpolitiken. Därav en lång startsträcka efter valet. Det fanns helt enkelt inte samma "startknapp" som när det gäller jobb, skola eller sjukvård.

Samtidigt har inte mycket hänt på kulturpolitikens område sedan 1974 års berömda kulturproposition. Oavsett styre har det i princip bara varit fråga om att ratta lite mer eller ratta lite mindre. Under den tid som gått sedan 1974 kan vi dock se hur kulturen fått allt lägre status i det svenska samhället, framför allt i politiken. Den lokala kulturnämnden har mest setts om en inskolningsplats för politiska nybörjare. Det är inget annat än samhällspolitiskt slöseri.

Jag tillhör därför en av dem som mer än välkomnar alla de utredningar som nu satts igång på kulturområdet. Nu senaste har en ny filmutredning aviserats, annars är det givetvis den stora kulturutredningen som står i fokus.

Kritik har framförts från socialdemokraterna att det är så få parlamentariska utredningar. Tack och lov, säger jag! Parlamentariska grupper ska nämligen inte sitta och utreda saker. Vad som då sker är att varje parti kommer med sin lilla verktygslåda och oftast slutar det med en kompromiss för att hitta minsta gemensamma nämnare. Resultatet är inte till nytta eller glädje för någon.

Bättre då som man nu gör! En helt fristående utredning, bemannad av personer med hög en integritet och professionell kompetens inom området. Sedan när utredningen är klar får var och en läsa den med sina partipolitiska glasögon och överenskommelser kan eventuellt göras.

Att göra som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth nu gör är modigt. Mycket modigt. En fristående utredning kan mycket väl lägga förslag som slår tillbaka rakt in i regeringen. Men om resultatet blir en bomb så blir det åtminstone en spännande bomb.

Därför är socialdemokraternas agerande så obegripligt. Istället för att välkomna och omfamna kulturutredningen kallade partisekreterare Ulvskog till presskonferens i Göteborg och förkunnade att de minsann ska göra sin egen utredning. Ordförande blir deras egen gruppledare i kulturutskottet Margareta Israelsson, som för övrigt är den socialdemokrat som suttit längst i riksdagen. Tjo flöjt! Förändringens vindar räcker inte ens till en bris när socialdemokratin ska "ompröva".

Carl-Otto Werkelid skriver i Svenska Dagbladet idag att nu bjuder kulturministern upp till dans. "Det här är en chans för kulturlivet att visa upp sig, skryta lite, manifestera sina insatser för individ och samhälle, bestrida de fördomar om att utgöra tärande inslag i samhället som odlas på sina håll, inte minst i den politiska världen." Jag kan inte annat än hålla med!

Läs Carl-Otto här

Jag och Billström om anhöriginvandring

Malmö representerar i mångas ögon ett havererat flyktingmottagande och segregationen är ett faktum. Den förra socialdemokratiska regeringen vidtog, trots upprepade påstötningar, väldigt få åtgärder. Istället för att ta tag i problemen valde man att blunda, som så många gånger tidigare.

På kort tid bygger alliansregeringen nu om migrationspolitiken så att den anpassas efter verkligheten. För att anhöriginvandrare inte skall hamna i utanförskap i Sverige måste de ha försörjning och bostad. Det kan vända utvecklingen i Malmö och andra städer.

Om detta skriver jag och migrationsminister Tobias Billström i gårdagens Sydsvenska Dagbladet. Läs artikeln här!

Borg visar tillförsikt och självinsikt

Finansminister Anders Borg berättade på den moderata riksdagsgruppen att han hört någon säga att vi i Sverige har en finansminister som är 30-nånting och ett skattetryck som är 50-nånting och att man önskat att det var tvärtom. "Jag kan tala om att vi i så fall är på rätt väg" sade Borg och rev ner applåder. Det påminner om när Carl Bildt som nyvald partiledare fick frågan om hur han såg på kritiken att han var för ung och svarade att "det är ett problem av övergående karaktär"...

Kultursponsring 2

Sponsringsseminariet visade sig bli en ganska bra tillställning och även om det nog rådde ganska stor samsyn i salen, så var det ett antal spännande punkter som framkom. Susanne Bolgar från Kultur och Näringsliv hade lite otur med siffrorna först, men gjorde en intressant jämförelse med Storbritannien. Där inkommer ca 600 miljoner pund årligen från företag, stiftelser och privata donatorer. Skulle samma proportioner i förhållande till folkmängd råda i Sverige, skulle detta innebära ytterligare 1,1 miljarder till kulturen. Detta är ca 10 procent av statens kulturbudet (!) och inget att förakta.

Robert Weill hade ett något mer filantropiskt anslag och menade att det inte främst handlar om sponsring som något kortsiktigt och mätbart, utan snarare om långsiktiga investeringar i ett dynamiskt samhälle som slutligen blir lönsamt för oss alla. Utan vetenskaplig forskning och experimentlusta skulle vi inte ha någon framtid, samma gäller kulturen och konsten där det experimentella står för hela produktutvecklingen.

Weill gjorde också ett intressant konstaterande när han påpekade att Moderna Museets hela samling faktiskt är uppbyggd genom olika donationer. Om den uppskattningsvis har ett värde av 50 mdr idag, så är det faktiskt ett ganska enormt värde som nu tillhör oss alla utan att det kostat skattebetalarna en krona.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gjorde en väldigt bra uppsummering där hon konstaterade att sponsring av kultur kan och bör utgöra ett viktigt komplement till andra finansieringsformer. Företags sponsring av kultur, liksom enskilda personers gåvor och donationer, visar på ett engagemang för kulturen som staten ska uppmuntra och visa uppskattning för.

Hon hänvisade även till den moderata partistämmans beslut att partiet ska verka för avdragsrätt för kultursponsring och fastslog att även om man ska ha respekt för den arbetsfördelning som råder inom regeringen så kommer kulturdepartementet fortsätta jobba för att kultursponsring inte ska missgynnas och att förändringar ska ske under mandatperioden.

Jag säger: Heja!

Kul Pihlsäter om kultur

Seminariet inleddes av näringsutskottets ordförande Karin Pihlsäter (fp) som, apropå uttrycket att kultur är det som skiljer människan från djure, konstaterade att "Människan är det enda djur som kan le. Och betala skatt. Dock inte samtidigt..."

Sponsringsseminarium i riksdagen

Eftermiddagen ägnas åt det seminarium om kultursponsring som arrangeras i riksdagen av alliansen i kulturutskottet och näringsutskottet. Medverkar gör bland andra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, Robert Weil, Jan Bjuvberg som är doktor i finansrätt och Moderna Museets sponsringsansvariga Katarina Swanström. I salen intill talar EU-kommissionens ordförande Barroso. Så kan det vara ibland i riksdagen! ;)

Direkt från Public Service-dagen

Den stora Public Service-dagen i Stockholm har inletts med att Niklas Zennström talat om framtidens TV. Förutom att göra reklam för sin nya tjänst Joost efterlyste han Public Service i allmänhetens tjänst, men framför allt på allmänhetens villkor. Niklas talade väl om Public Service som företeelse, men riktade också en ganska rejäl bredsida mot hur Public Service genomförs idag. Förhoppningen om att licensfinansieringen snart byts ut mot betydligt modernare finansieringssystem möttes inte bara av glada leenden från den ca 700 personer stora publiken...