"Våldsromantikerna bakom Reclaim lyckades överträffa alla fördomar om aningslösa, modemedvetna aktivister genom sina nya, märkliga kamrater. Efter lördagen är det tydligt att deras engagemang för Herrgården styrs av retoriken ”min fiendes fiende är min vän”. Så mycket för konstruktiva lösningar på Herrgårdens problem."
Läs Rakel Chukris (kulturchef på Sydsvenskan) briljanta krönika om hur machismon var den enda som blev reclaimad på Rosengård
tisdag 25 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
Helgen då Rosengård röt ifrån!
Återigen har vänsterextrema försökt ockupera Rosengård. Resultatet blev som väntat. Stenkastning, bränder, förstörelse. Men den här gången fanns det också en ljus sida. För den här gången röt Rosengård tillbaka!
Två citat i Sydsvenskan från upprörda Rosengårdsbor: "De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Rosengård dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn" och "De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt och vi är glada för att polisen är här".
Ilmar Reepalu brukar säga att Rosengårds problem bara kan lösas i Rosengård. Och jag håller med. Inte på så sätt att Rosengård ska lämnas åt sitt öde, utan att en förändring är omöjlig om inte Rosengårdsborna själva går först. Och det gör de. Att de bortskämda slynglar som ställer till med bråk inte är de smartaste killarna och tjejerna blir skrattretande tydligt när de dessutom väljer att genomföra aktionen mitt under ramadan - fredens månad.
Förhoppningsvis kan Rosengårdsbornas "motaktion" bli början på en ny tid av starkare engagemang för Rosengårds framtid. Kanske lär sig också tomtarna i tokvänstern något av sin misslyckade aktion!
Lästips: Sydsvenskans ledarsida - Rosengård kan själv
Två citat i Sydsvenskan från upprörda Rosengårdsbor: "De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Rosengård dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn" och "De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt och vi är glada för att polisen är här".
Ilmar Reepalu brukar säga att Rosengårds problem bara kan lösas i Rosengård. Och jag håller med. Inte på så sätt att Rosengård ska lämnas åt sitt öde, utan att en förändring är omöjlig om inte Rosengårdsborna själva går först. Och det gör de. Att de bortskämda slynglar som ställer till med bråk inte är de smartaste killarna och tjejerna blir skrattretande tydligt när de dessutom väljer att genomföra aktionen mitt under ramadan - fredens månad.
Förhoppningsvis kan Rosengårdsbornas "motaktion" bli början på en ny tid av starkare engagemang för Rosengårds framtid. Kanske lär sig också tomtarna i tokvänstern något av sin misslyckade aktion!
Lästips: Sydsvenskans ledarsida - Rosengård kan själv
Filmcensuren på väg bort
Före sommaren mottog regeringen en utredning som föreslår ett avskaffande av den svenska filmcensuren. Det är sannerligen på tiden!
Den svenska filmcensuren är äldst i världen och har funnits sedan 1911. När den infördes var tanken att utifrån någon slags gemensam grundsyn på etik och moral skulle skydda folket från stötande material. Censur som princip är något som de flesta förknippar med diktatur och förtryck. Sverige är i dag en av de sista demokratierna i världen som har kvar en statlig censur.
Filmcensuren är en tydlig symbolfråga för demokrati. Inte sedan 1995 har statens biografbyrå klippt i någon film. Systemet är förlegat och flera partier har pragmatiskt svängt i frågan. Vänsterpartiet är däremot av ideologiska skäl fortfarande varma anhängare och enligt tidningen Riksdag & departement, har de stämmobeslut på att behålla filmcensuren.
Att staten via sina myndigheter ska inskränka yttrandefriheten genom censur hör inte hemma i en modern demokrati 2009. Om detta skrev jag även i Kvällsposten den 28 juli. Du kan läsa hela artikeln här: http://www.kvp.se/nyheter/1.1653390/debatt-nu-skrotar-vi-filmcensuren
Den svenska filmcensuren är äldst i världen och har funnits sedan 1911. När den infördes var tanken att utifrån någon slags gemensam grundsyn på etik och moral skulle skydda folket från stötande material. Censur som princip är något som de flesta förknippar med diktatur och förtryck. Sverige är i dag en av de sista demokratierna i världen som har kvar en statlig censur.
Filmcensuren är en tydlig symbolfråga för demokrati. Inte sedan 1995 har statens biografbyrå klippt i någon film. Systemet är förlegat och flera partier har pragmatiskt svängt i frågan. Vänsterpartiet är däremot av ideologiska skäl fortfarande varma anhängare och enligt tidningen Riksdag & departement, har de stämmobeslut på att behålla filmcensuren.
Att staten via sina myndigheter ska inskränka yttrandefriheten genom censur hör inte hemma i en modern demokrati 2009. Om detta skrev jag även i Kvällsposten den 28 juli. Du kan läsa hela artikeln här: http://www.kvp.se/nyheter/1.1653390/debatt-nu-skrotar-vi-filmcensuren
Blogg-comeback efter sommaren!
Sommaren börjar lida mot sitt slut, det är dags att på allvar kavla upp ärmarna och även bloggen gör nu comeback! Från och med idag är jag tillbaka med dagliga (eller i alla fall nästan dagliga) inlägg om smått och gott, om politik, riksdagen, livet, kärleken och döden.
Även om det faktiskt hunnits med en hel del vila och väldigt många vänner i sommar, har det också varit en ganska bra politisk aktivitet. Jag kommer återkomma i framtida blogginlägg till detta.
Närmast på agendan står moderaternas arbetsstämma i Västerås. Torsdag till fredag samlas några hundra moderater för att diskutera och slå fast partiets inriktning de kommande åren. Själv är jag inte ombud, men tänker ändå vara på plats, delta i debatten och träffa partikollegor.
Jag hoppas att även din sommar varit skön och avkopplande. Nu kör vi!
fredag 19 juni 2009
Nationell strategi för frivillig återvandring
Det finns stora skillnader mellan hur kommuner arbetar med frivillig återvandring, enligt en utredning från Riksdagens utredningstjänst (RUT). Migrationsverket har som uppdrag att hjälpa invandrare att frivilligt återvända till sina hemländer. Men ansvaret ligger idag på kommunerna. Regeringen och migrationsministern bör ta initiativ till en nationell strategi för frivillig återvandring. Det skriver jag idag i en debattartikel i Sydsvenskan.
Jag har låtit RUT utreda hur ett antal utvalda kommuner arbetar med frivillig återvandring. Ser man på de kommuner som tagit emot flest nyanlända, det vill säga Stockholm, Göteborg, Malmö och Södertälje, pekar utredningen på stora skillnader. Stockholm och Göteborg har båda ambitiösa program. I Malmö har inget hänt sedan 2003 och i Södertälje har frågan inte ens behandlats politiskt.
En human flyktingpolitik måste också ta hänsyn till viljan att återvandra till sitt hemland. Rätten till hjälp och stöd har blivit ett lotteri där kommuntillhörigheten är avgörande för utgången. Konsekvenserna för den enskilde blir orimliga.
Regeringen och migrationsminister Tobias Billström bör införa en nationell strategi för frivillig återvandring. Kommunerna bör åläggas att ha en aktiv plan för hjälp till frivillig återvandring. Rätten till individuell handlingsplan bör slås fast, likaså rätten till sekretess. Idag avstår många från att undersöka förutsättningarna för återvandring av rädsla för att uppehållstillståndet i så fall ska dras in.
Länk till artikeln
Jag har låtit RUT utreda hur ett antal utvalda kommuner arbetar med frivillig återvandring. Ser man på de kommuner som tagit emot flest nyanlända, det vill säga Stockholm, Göteborg, Malmö och Södertälje, pekar utredningen på stora skillnader. Stockholm och Göteborg har båda ambitiösa program. I Malmö har inget hänt sedan 2003 och i Södertälje har frågan inte ens behandlats politiskt.
En human flyktingpolitik måste också ta hänsyn till viljan att återvandra till sitt hemland. Rätten till hjälp och stöd har blivit ett lotteri där kommuntillhörigheten är avgörande för utgången. Konsekvenserna för den enskilde blir orimliga.
Regeringen och migrationsminister Tobias Billström bör införa en nationell strategi för frivillig återvandring. Kommunerna bör åläggas att ha en aktiv plan för hjälp till frivillig återvandring. Rätten till individuell handlingsplan bör slås fast, likaså rätten till sekretess. Idag avstår många från att undersöka förutsättningarna för återvandring av rädsla för att uppehållstillståndet i så fall ska dras in.
Länk till artikeln
onsdag 17 juni 2009
Trams, Ewa Larsson!
Idag slår flera tidningar upp hur tidigare riksdagsledamoten Ewa Larsson (MP) igår greps i riksdagen eftersom hon utförde en demonstration på riksdagsläktaren när vi skulle votera om det framtida användandet av kärnkraft. Larsson och hennes kompisar i "Gröna qvinnor" ställde sig upp och visade sina t-shirtar med "Atomkraft, nej tack". Alla former av opinionsyttringar från läktaren är strikt förbjudna. Det är en av grundreglerna för att säkra den demokratiska beslutsprocessen. Det vet Ewa Larsson.
Jag har stor respekt för att alla inte håller med om alla beslut som fattas i riksdagen. Också att man vill manifestera detta motstånd. Det är också en fundamental del av demokratin. Ibland händer det också att en och annan åskådare i affekt inte kan dölja sin glädje eller upprördhet över vissa beslut. Även om det som sagt är förbjudet så kan jag ändå ha viss förståelse, särskilt när det är personer som är personligt berörda. Men inte att en f d riksdagsledamot gör det, som vet spelreglerna.
Sedan blir det rent av tramsigt när man läser Ewa Larssons kommentarer till Expressen. Hon säger att de reste sig upp i bänkraderna för att "se bättre". Att det inte var menat som en demonstration och att "ingen i riksdagen sett dem". Det är ju löjligt. Sedan Larsson lämnade riksdagen 2002 är kammaren ombyggd med glasväggar ner mot ledamöterna så att alla verkligen kan se allt. Och det där med att ingen såg stämmer kanske om man undantar 349 ledamöter, talmanspresidium och diverse tjänstemän. Nej, stå upp för din aktion, Ewa! Ta ditt ansvar, och sluta med tramset!
Jag har stor respekt för att alla inte håller med om alla beslut som fattas i riksdagen. Också att man vill manifestera detta motstånd. Det är också en fundamental del av demokratin. Ibland händer det också att en och annan åskådare i affekt inte kan dölja sin glädje eller upprördhet över vissa beslut. Även om det som sagt är förbjudet så kan jag ändå ha viss förståelse, särskilt när det är personer som är personligt berörda. Men inte att en f d riksdagsledamot gör det, som vet spelreglerna.
Sedan blir det rent av tramsigt när man läser Ewa Larssons kommentarer till Expressen. Hon säger att de reste sig upp i bänkraderna för att "se bättre". Att det inte var menat som en demonstration och att "ingen i riksdagen sett dem". Det är ju löjligt. Sedan Larsson lämnade riksdagen 2002 är kammaren ombyggd med glasväggar ner mot ledamöterna så att alla verkligen kan se allt. Och det där med att ingen såg stämmer kanske om man undantar 349 ledamöter, talmanspresidium och diverse tjänstemän. Nej, stå upp för din aktion, Ewa! Ta ditt ansvar, och sluta med tramset!
lördag 6 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)