Bra att Casino Cosmopol granskas

Sveriges hotell- och restaurangägare (SHR) har anmält Casino Cosmopol till Konkurrensverket. Anledningen är att man anser att Casino Cosmopol har så låga priser i sin restaurang att man konkurrerar ut det lokala krogarna. "Ät en exklusiv tvårätters-middag för 295 kronor och få gratis inträde och 60 kronor i spelmarker" lockar man med enligt Sydsvenskan.

Och visst är det lätt för Casino Cosmopol att göra så. De behöver nämligen inte gå med vinst på sin restaurangverksamhet, de kan till och med gå med förlust. De har ju hela statliga Svenska Spel i ryggen.

Jag har själv lyft frågan om Casino Cosmopols sidoverksamhet, bland annat när jag besökt Svenska Spel på deras huvudkontor på Gotland. Syftet, menade man då, är inte att konkurrera ut det lokala kroglivet, utan att skapa en bra och kontrollerad miljö som inte endast fokuserar på spelverksamhet.

Lätt sagt, men det stämmer ju inte i praktiken. Självklart har det konsekvenser när staten ordnar dansbandskvällar, dryckesprovningar och driver subventionerad lyxkrog. Dels lockar det ju de facto fler att gå på kasino och dels sätter man en fungerande marknad ur spel. Jag har träffat flera förtvivlade malmökrögare som pressar sina marginaler till det yttersta för att kunna konkurrera med kasinot.

Missförstå mig rätt. Jag har inget emot kasinon, tvärtom. De vuxna som vill ska självklart få ägna sig åt spel under kontrollerade former. Lika självklart tycker jag det är att detta ska kunna kombineras med mat och underhållning. Men varför ska staten stå för krogen? Varför inte låta de lokala restauratörerna få konkurrera om verksamheten? Och driv den för guds skull på marknadsmässiga villkor.

Sedan årsskiftet har vi skärpt konkurrenslagstiftningen så att offentlig verksamhet inte ska få snedvrida konkurrensen. Det är mot bakgrund av denna lagändring som anmälan från SHR nu sker. Man vill helt enkelt pröva Casino Cosmopols sidoverksamheter mot den nya lagen. Jag tycker detta är utmärkt.

Tjuvtitt på Fotografiska

Jag besökte igår vad som ska bli Fotografiska i Stockholm. Det är ett privat museum som är under uppbyggnad i det gamla Tullhuset på Stadsgårdskajen i Stockholm. Tanken är att skapa utställningsytor för fotoutställningar av världsklass. Under våren 2008 anordnade en utställning i Factory Nacka Strand med David LaChapelle som drog över 15000 besöker, så visst finns det ett publikintresse.

Det är onekligen fantastiska lokaler man nu ställer i ordning. Bakom Fotografiska står de båda kulturentreprenörerna och bröderna Per och Jan Broman. Öppningen sker i maj i vår!

Alexander McQueen hyllas av Lady Gaga

En av musikvärldens största hyllar minnet av en av modevärldens största vid Brit Awards i tisdags

Såhär i nomineringstider...

Liksom många andra följer jag den debatt som startades förra helgen med anledning av Stockholmsmoderaternas nomineringsstämma, men som nu spridit sig över såväl landet som det politiska fältet.

En sak verkar de flesta ha gemensam: Nomineringsprocesser tar inte fram det vackraste hos människan.

I sin iver att nå topp-poster och nya uppdrag verkar de flesta knep tillåtna. Vissa går över gränsen och agerar mot regelverk i egen sak, andra är snabba att sprida rykten och kasta sten. Det här är trist och varken till gagn för verksamheten eller de personer som är involverade. Inte heller är det isolerat till de politiska partierna. Jag tror de flesta som engagerat sig i en ideell organisation varit med om interna stridigheter inför stämmor, kongresser, landsmöten eller vad man nu kallar det.

Idag skriver Moderaterna på DN Debatt om att vi ska skärpa kraven på våra kandidater framöver. Det är bra. Det är dock viktigt att komma ihåg att våra nomineringsprocesser ser väldigt olika ut över landet. I Skåne och Malmö har vi en helt annorlunda process än Stockholm sedan ett val tillbaka. Lite kortfattat ser den ut såhär:

Ett provval genomförs bland medlemmarna. Därefter bestämmer en nomineringskommitté vilka kandidater som får gå vidare och kandidera till topplaceringarna på listan. När vi kommer till nomingeringsstämman är räkneverken nollställda. Alla kandidater får presentera sig själva och vad man vill göra under ett antal minuter. Därefter röstar stämmoombuden. Till sin hjälp har de provvalsresultat, CV och presentationer.

Röstningen genomförs med mentometer och beslutas plats för plats. Det vill säga först röstar man om plats ett och alla trycker på den kandidat de vill se som etta. Därefter plats två, osv. Därigenom är provvalet ett viktigt instrument, men långt ifrån det enda. De två gånger vi använt detta har stämman gjort justeringar i kandidatordningen varje gång.

Detta är ett sätt hur det kan se ut. Det finns naturligtvis flera. Viktigast är att komma ihåg att vi är i förtroendebranschen och då måste vi också ha nomineringsprocesser som inger förtroende för våra kandidater. Det är bra att Stockholm nu utreder eventuellt fusk, jag är övertygad om att de kommer fastställa en bra lista på lördag och att vi sedan kan arbeta vidare med förnyelsen av såväl vårt parti som landet vi lever i! :)

Efterlängtat besked om Öresundsstrategi!

Debatterade idag Öresundsintegration med öresundsministern Cristina Husmark Pehrsson (M). Jag vet att regeringen varit mycket engagerad i gränshindersarbetet och Cristina Husmark Pehrsson har varit en flitig och uppskattad besökare i regionen. Men nu börjar vi också närma oss den tidpunkt när det blir dags att vända blicken bakåt och fundera över vad som egentligen har hänt. I Öresundsregionen är vi vana vid ministrar från tidigare regeringar som gärna pratar Öresund, men som kanske inte alltid levererar Öresund. Vår förhoppning med en alliansregering var att det skulle bli en ändring på detta.

Cristina berättade om mycket av det som redan gjorts. Totalt har 30 gränshinder lösts inom Norden under mandatperioden, de flesta i Öresundsregionen.

Dagens nyhet var det arbete som påbörjats i regeringen med en proaktiv Öresundsstrategi.
En sådan strategi skulle kunna innehålla en metodik för hur nya gränshinder skall undvikas när man planerar gemensamma satsningar inom exempelvis infrastruktur eller ESS.

Det är strålande. Mycket av arbetet hittills har varit inriktat på att lösa de gränshinder som funnits och i vissa fall finns kvar. Men ska man verkligen lyckas måste man också fundera över hur vi kan undvika att nya gränshinder uppkommer. Husmark Pehrssons besked idag var därför efterlängtat!

Följ Emil in Malmöpolitiken

Dagens länk blir till Emil Erikssons hemsida. Emil kom på 11:e plats i provvalet till kommunfullmäktige i Malmö och om det också blir platsen på valsedeln så kan han räkna med en fullmäktigeplats efter höstens val.

Idag arbetar Emil som min politiske sekreterare i riksdagen. Där är han en klippa som jag tryggt kan luta mig mot. Han kommer göra kanonnytta i Malmöpolitiken, det är jag övertygad om!

Följ Emils arbete på http://www.emileriksson.com/

The Dolph

Ok, måste hålla med Sverige. Dolph rockade arslet av de andra i lördags! Hade gärna skickat honom till Oslo. För er som inte fick nog i lördags (eller för den delen missade det) så har ni klippet här. Ni får dock försöka stå ut med de första 54 sekunderna av ytterst mediokert SVT-manus...

Reepalogik - eller konsten att alltid ha rätt

Det är spännande att följa Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalus turer i media. Inte för att frågan är särskilt rolig. Att brott med antisemitiska förteckan ökar drastiskt i Malmö är en fråga att ta på absolut största allvar. Men Reepalus krumbukter i nämnda fråga skapar flashbacks från förr.

Ilmar Reepalu anser sig konstant vara felciterad alternativt vara utsatt för usel journalistik. Så även nu. Grunden är följande: Jag har rätt. Du har inte förstått att jag har rätt. När jag har fel så är det för att du (medvetet eller omedvetet) missförstått. Alltså har jag rätt även då. Även när jag citeras korrekt, men det blir fel, så har jag rätt. Detta för att det var rätt när det sades. Att det inte är rätt längre är inte mitt fel, eftersom jag då hade rätt. Om jag sade fel, så tänkte jag ändå rätt. Det är ditt fel att det inte blev rätt till slut.

När jag arbetade i Stadshuset i Malmö kallade vi detta Reepalogik.

Nu är Reepalogiken i full gång igen. Detta har hänt:

1) Reepalu jämställer i Skånska Dagbladet 27/1 sionismen och antisemitismen. Han tycker att judar bär ett ansvar för hur de uppfattas, att situationen på Gaza är en varböld och att judiska församlingen borde ta avstånd från Israel istället för att demonstrera för rätten till en egen stat.

2) I Skånskan den 28/1 beklagar han att han missuppfattats. Han tycker att en kontroversiell fråga har lyfts ur sitt sammanhang, men säger samtidigt att han står för det han sagt.

3) Den 29/1 skriver jag och kulturministern i Sydsvenskan. Vi skriver bland annat om regeringens linje i Mellanöstern konflikten och tycker att Reepalu har agerat ansvarslöst med sina uttalanden.

4) Dagen efter skriver Reepalu i Sydsvenskan att Skånskan visat prov på oärlig journalistik. Han fick inte godkänna sina citat och var visad en felaktig text. Skånskan har han slutat prata med.

5) Skånskans journalist Andreas Lovén svarar i Sydsvenskan den 2/2 att Reepalu inte alls är felciterad. Allt är inspelat på band. Reepalu har dessutom i mail godkänt sina citat. Det samtal som fördes under fotograferingen är dock inte inspelat och fick heller inte citeras. Däremot hade Reepalu velat tillfoga en hel del i efterhand.

6) Reepalu konstaterar i Sydsvenskan den 4/2 att han inte alls godkänt citaten. Att de förvisso kanske var korrekta, men inte speglade vad han tänkte. "För att citaten skulle överensstämma med min uppfattning, gjorde jag förtydliganden i det utkast han skickade mig". Han kritiserar Lovéns arbetsmetoder och anklagar Lovén för att han med "sitt sätt att bedriva journalistik skymmer den allvarliga sakfrågan".

Något säger mig att sista ordet inte är sagt...


FOTNOT: Det bästa exemplet på Reepalogik torde vara bomässan Bo01. Visst blev det ett helt fantastiskt bostadsområde och Ilmar Reepalu har betytt väldigt mycket för att det kunde genomföras. Men det blev också ett surt efterspel. Notan för skattebetalarna blev dyr och mässbolaget gick i konkurs. Reepalu åtalades för mutbrott, vilket han senare friades ifrån. Att det gick åt pipan var givetvis någon annans fel. Några skurkar enligt Reepalogiken var den politiska oppositionen, Sydsvenskan (kallad Sursvenskan) och slutligen vädret.

Vad vilja Pagrotsky?

Expressen har ett heluppslag idag om alla (S)-politiker som överger skutan. Den som nu är på väg är Leif Pagrotsky som ska ha sökt jobb som ny chef för Moderna Museet. Till Expressen vill han inte kommentera, men på Politikerbloggen kallar han det hela för en tidningsanka och aviserar att han minsann inte alls har några planer på att lämna politiken. Expressens Niklas Svensson säger till Resumé att artikeln inte rör valrörelsen, utan vad som händer efter valet. "Där ger han inga besked och det har jag bandat"

Jag tycker det vore kul om Pagrotsky kom IN i kulturpolitiken istället. Om detta skriver jag idag på Politikerbloggen. Sedan Leif Pagrotsky tillträdde som socialdemokraternas kulturpolitiske talesperson har det gång efter annan uttalats att kulturen ska bli en valfråga. Men några besked om vad socialdemokraterna verkligen vill göra har ännu inte levererats.

Om den socialdemokratiska kulturpolitiken skriver jag: "Kvantitet går före kvalitet. Ramen är viktigare än innehållet. De pratar om ökad tillgänglighet, men i praktiken gäller detta bara Stockholmsregionen. Resultatet blir otydligt, ogenomtänkt och ibland ofinansierat"

Läs hela artikeln här!