Om Öresund, biljettpriser och banavgifter

Imorgon är det dags för riksdagen att fatta beslut om nästa års budget. Ett av förslagen handlar om banavgifterna på Öresundsbron. Enligt förslaget ska Trafikverket själv få besluta om banavgifter - inte riksdagen. Förslaget innehåller inte någonting om hur mycket det ska kosta att åka över bron.

Det är viktigt att komma ihåg just detta, att ärendet inte handlar om vilka priser som passagerarna på bron ska betala. De priserna sätts inte av riksdagen. Priserna sätts av Skånetrafiken och Region Skåne. Ärendet handlar om hur kostnaderna för varje tåg ska betalas och av vem.

Grunden för riksdagsbeslutet är att det inte är riksdagen som ska sätta priser för vad det kostar att köra på våra järnvägar, utan det ska Trafikverket göra. I grunden tycker jag att det är en bra princip. Men de konsekvenser som pekas på från Region Skåne är oroande.

I det fall Trafikverket väljer att höja avgifterna landar frågan hos Skånetrafiken och Region Skåne. Jag är lite bekymrad över att den enda signalen därifrån är att det är passagerarna som ska betala. Särskilt när man ser att kollektivtrafiken i Skåne är den i landet som har i särklass lägst andel skattesubventioner.

Endast 37,8% av kollektivtrafiken i Skåne är skattesubventionerad, att jämföra exempelvis 52,8% i Västra Götalandsregionen och 50,7% i Stockholm. Snittet för riket är 50,2%.

I det fall Region Skåne trots allt väljer att lägga hela kostnaden på passagerarna finns det olika uppgifter om hur mycket det skulle innebära. Enligt Trafikverket skulle den första höjningen innebära en höjning av biljettpriset med 3 kronor och 20 öre för en enkelbiljett mellan Malmö och Köpenhamn. På lång sikt skulle det handla om en höjning på drygt 13 kronor. Däremot skulle priset för ett månadskort höjas på lång sikt med flera hundra kronor. Det tycker jag är orimligt.

Även om det inte finns något som säger att det är passagerarna som ska betala en eventuell höjning, så kan det inte uteslutas att det blir så. Även en begränsad höjning riskerar att slå mot Öresundsintegrationen. Att integrationen över sundet fungerar och ökar är inte bara en lokal eller regional fråga. Det är en fråga av nationellt intresse. Därför har även staten ett klart intresse av att priserna på Öresundsbron hålls nere.

Jag hade givetvis helst sett att regeringen hade lyft ut den här frågan helt. Effekterna på integrationen över sundet – inte minst den psykologiska aspekten – riskerar att bli betydligt större än de eventuella vinster man gör. Därför har jag både jobbat, och jobbar fortfarande, för att den här frågan ska lösas innan den når riksdagens kammare.

När Trafikutskottet behandlade det här ärendet så skärpte de beslutet så att Trafikverket och regeringen åläggs göra en rejäl konsekvensanalys. Man vill helt enkelt veta hur de större prishöjningarna kommer att påverka utvecklingen i Öresundsregionen.

Det är givetvis bra, men jag tycker att man borde skärpa detta ytterligare och säga att inga större höjningar får göras innan den analysen är gjord. Då rider vi spärr mot de "chockhöjningar" som nu diskuteras. Jag hoppas och utgår från att infrastrukturministern kommer att vara tydlig i kammaren i den här frågan.

Jag tror inte att någon som följt mitt arbete i riksdagen kan tveka om mitt engagemang i Öresundsfrågan. Det har också inneburit att vi de senaste fyra åren har kunnat ta flera viktiga steg mot ökad integration och färre gränshinder. I ett sådant arbete når man ibland hela vägen fram, ibland inte. Nu lägger jag all kraft på att vi ska ha ett bättre beslutsunderlag i riksdagen på tisdag.