Därför trycker jag trots allt på regeringsknappen

Jag får ganska ofta frågan: Håller du verkligen med om allt regeringen gör? Och jag brukar svara: Nej. Absolut inte. Det finns delar i alliansregeringens politik som jag gärna hade sett annorlunda. Det exempel jag brukar välja är vårdnadsbidraget. Personligen tror jag inte att föräldrars valfrihet avgörs av ett vårdnadsbidrag, istället tror jag det kan bidra till att göra det ännu svårarer för många kvinnor att göra karriär.

Men jag brukar samtidigt förklara att politik handlar om förhandlingar. Både inom partier och mellan partier. Ibland får man precis som man vill. Ibland får man igenom en del. Ibland går det inte alls ens väg. Trots det kommer man till en punkt där förhandlingen är slut och det är dags att fatta beslut. Det innebär i värsta fall att man får köpa en lösning som man inte riktigt gillar.

Mitt viktigaste ansvar som moderat riksdagsledamot är att se till att vi kan genomföra den politik vi gick till val på. Det innebär att vi har en stark alliansregering, även om man inte alltid är överförtjust i den regeringens beslut.

Arbetet i en riksdagsgrupp är en ständig förhandling. Under förra mandatperioden tror jag att vi åtminstone någon gång varje månad tvingades fatta beslut som var oerhört svårt för en del ledamöter. Några exempel: trängselskatten i Stockholm, FRA, IPRED, nedläggning av vissa länsrätter, könsneutrala äktenskap.

Idag är det min tur att gå med något tunga steg till kammaren när det blir dags att fatta beslut om banavgifter på Öresundsbron. Jag har jobbat stenhårt för att få ut förslaget, jag har också jobbat stenhårt för att skärpa det ytterligare. Det har inte gått. Däremot har vi faktiskt förbättrat förslag, och det ganska rejält i förhållande till de skrämselargument som förs fram i debatten.

Några "chockhöjningar" kommer inte att ske. Följande gäller:

1) Det finns ingenting i beslutet överhuvudtaget om biljettpriset. Bara att det är Trafikverket och inte riksdagen som ska fatta beslut om kostnad för tågen. En i grunden bra princip.

2) Region Skåne sätter priserna på bron. Skånetrafiken är den MINST subventionerade kollektivtrafiken i hela landet. Att lägga över betalningsansvaret för kollektivtrafiken på passagerarna har varit en medveten politisk strategi för regionen - det kan jag respektera. Men givetvis har det också konsekvenser på resandet.

3) SKULLE Region Skåne ta ut hela summan på passagerarna så handlar det med dagens beslut om 3 kronor och 20 öre per passagerare för en biljett Malmö-Köpenhamn.

4) Till beslutet idag ligger ett skarpt tillkännagivande om att Riksdagen kräver en konsekvensanalys denna höjning. Infrastrukturministern har i debatten gjort klart att så kommer att ske och såväl hon som trafikutskottets vice ordförande har tydliggjort att inga ytterligare höjningar kommer göras innan den konsekvensanalysen är klar. (Dessutom har Trafikverket själv föreslagit just en sådan analys).

Innebär detta att allt nu är frid och fröjd? Nej, naturligtvis inte. Jag tycker man borde lyft ut ärendet idag. Jag tycker man borde göra en konsekvensanalys innan beslutet. Jag tycker att analysen kunde formulerats genom ett tuffare direktiv till Trafikverket.

Det är inte alltid man når hela vägen fram, men ibland når man en bit på vägen. Vi har fått in en hel del bromsar och jag tycker att många frågetecken faktiskt rätats ut i debatten idag. Därför kommer jag trots allt rösta för regeringens förslag. Säkert kommer många bli förbannade, säkert kommer jag av någon kallas för svikare. Jag får ändå inse att jag för stunden faktiskt inte når längre.

Oavsett hur det går i kammaren vid eftermiddagens votering så kommer jag oförtrutet arbeta vidare med Öresundsfrågorna. För färre hinder, minskat krångel och bättre villkor för alla oss som lever, bor och arbetar här.

Mer om dagens beslut: Sydsvenskan, Skånskan, Kvällsposten