Igår tog jag svärmor under armen och begav mig genom ett vinterruskigt Stockholm till Folkoperan och Silversjön. Jag hade inga andra förväntningar än att Kurt Weill inte kan vara fel. Och Torkel Petersson är ju alltid bra. Typ.
Men hamnade i världens kalasföreställning. Handlingen kan ni läsa mer om på Folkoperans hemsida men musiken är svår att beskriva med ord. Och vilken iscensättning! Sångarna rör sig i en fantastisk scenografi som raskt ändrar skepnad från kyrkogård till speceriaffär till slott (framför allt genom ett kreativt utnyttjande av filmdukar).
Recensenterna har också varit lyriska. "Alla kan gå på vattnet" skriver Bo Löfvendahl i SvD och i DN kallar Johanna Paulsson den "nära ett mirakel".
Solisterna är rakt igenom lysande. Det var särskilt roligt att få höra och se Ulrika Mjörndal som systerdottern Fennimore (en roll ursprungligen skriven för Kurt Weills dotter). Ulrika träffade jag när jag var ny i Operahögskolans styrelse för några år sedan, hon representerade då studentkåren i styrelsen.
Slutligen Torkel. Inte nog med att karln faktiskt kan sjunga. Han får dessutom tillfälle att visa sin fantastiska skådespelartalang. Publiken drog efter andan mer än en gång när han svingade sig genom scenografin.
En önskan dock. På Silversjön var det åtminstone den här kvällen väldigt mycket silvergrått i publiken. Jag missunnar ingen föreställningen, men det hade varit roligt att se lite fler yngre söka sig till Folkoperan. Det är föreställningen värd.
Och missa för allt i världen inte introduktionen i Folkbaren ca 30 minuter innan. Föreställningen börjar redan där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar