Idag är det fyra år sedan jag och Cristofer gifte oss. Därför är jag inte helt missnöjd med att eftermiddagens votering blev inställd och att jag redan kl 16 kan sätta mig på planet mot Malmö. Sedan blir det skumpa! :D
torsdag 31 januari 2008
onsdag 30 januari 2008
Vilka kvastar sopar bäst?
Innan jag gick till Timbro i morse såg jag nedan nämnde Johan Staël von Holstein debattera mot tidigare kulturministern Bengt Göransson (s). Lätt deprimerande.
Göransson har blivit någon typ av självutnämnd nestor på kulturpolitikens område. Även om han är en högst intellektuell debattör har jag faktiskt svårt att förstå denna upphöjda roll. I morse inledde han med att insistera på att han inte var någon politiker längre för att sedan ägna all kraft åt att med en gammal sossepolitrucks träliga stämma racka ner på all typ av allianspolitik i svepande och generaliserande termer. Trist.
Då var det mer uppfriskande med Johan. Jag håller sannerligen inte med om allt han sagt och gjort sedan han utnämndes till ledamot av Kulturrådets styrelse, men han vågar ifrågasätta och rör åtminstone om i grytan. I morse fick han tillfälle att nyansera den bild som sats av honom de senaste veckorna och det gjorde han på ett bra sätt.
Framför allt håller jag med honom när han konstaterar att vi måste våga satsa på en större spets i kulturen för att också bredden ska kunna växa.
Göransson har blivit någon typ av självutnämnd nestor på kulturpolitikens område. Även om han är en högst intellektuell debattör har jag faktiskt svårt att förstå denna upphöjda roll. I morse inledde han med att insistera på att han inte var någon politiker längre för att sedan ägna all kraft åt att med en gammal sossepolitrucks träliga stämma racka ner på all typ av allianspolitik i svepande och generaliserande termer. Trist.
Då var det mer uppfriskande med Johan. Jag håller sannerligen inte med om allt han sagt och gjort sedan han utnämndes till ledamot av Kulturrådets styrelse, men han vågar ifrågasätta och rör åtminstone om i grytan. I morse fick han tillfälle att nyansera den bild som sats av honom de senaste veckorna och det gjorde han på ett bra sätt.
Framför allt håller jag med honom när han konstaterar att vi måste våga satsa på en större spets i kulturen för att också bredden ska kunna växa.
Timbro, kvantiteten och kvalitén
Så får man skämmas lite... dåligt bloggande på sistone!
Nåväl, inledde dagen med ett oerhört välbesökt seminarium på Timbro där Johanna Nylander presenterade rapporten "Kulturskymning inställd". Namnkunnig publik, bland andra Johan Staël von Holstein, recensionslegendaren Nils-Petter Sundgren och kulturutredningens ordförande Eva Swartz.
Rapporten har ställt frågan om det verkligen är så illa ställt med kulturklimatet i Sverige som det sägs och funnit att så inte är fallet. Den slutsatsen kan diskuteras för i själva verket säger inte rapporten inte något om kulturklimatet. I alla fall inte i termer av vilket klimat det är att verka i som konstnär eller vilket utbud som erbjuds konsumenterna.
Däremot är det en intressant kvantitativ sammanställning av kulturkonsumtionen. Johanna har tittat på allt från litteratur, tidskrifter och magasin, bildkonst, teater och dans till film, populärmusik och datorspel.
På område efter område kan man konstatera att vi konsumerar mer kultur och lägger mer pengar på kultur än någonsin. Detta kan vara bra att ha med sig i den allmänna debatten. Diskussionen efter kom dock att handla om något betydligt viktigare, nämligen just det kvalitativa kulturklimatet.
Visst är det bra att vi läser mer, men vad är det vi läser? Bara för att vi går på bio mer, innebär det att filmen har blivit bättre? Hur tar vi till vara kreativitet och uppmuntrar konstnärskap i Sverige? Detta är betydligt svårare frågor att besvara, men Timbrorapporten visar i alla fall att det finns en stor marknad och girigt intresse från konsumenterna.
Själv har jag börjat fundera allt mer över kulturpolitikens roll i det hela och vad som egentligen är kulturpolitik. Ofta handlar debatten mer om a-kassor och tillgänglighet för publiken. Men är detta egentligen kulturpolitik? Vi har snarare rört samman konsumentpolitik, konstnärspolitik och kulturpolitik i en enda röra.
Vi som arbetar med kulturpolitik borde fokusera mer på hur vi kan värna och uppmuntra konstens utveckling i Sverige. Arbeta mer för att höja kulturens status och för ett mer kreativt klimat att verka i. Och visa ett betydligt större engagemang för det som kanske betraktas som "smalt", men som faktiskt är det som prövar gränser och någonstans är beviset för att vi lever i ett civiliserat och demokratiskt samhälle.
Detta är frågor som sällan eller aldrig diskuteras i en vidare samhällsdebatt. Det ligger helt enkelt inte för oss svenskar, är inte en del av vår tradition. Eller som DN:s Barbro Hedvall konstaterade i morse: "Kulturen har helt enkelt ingen status i Sverige". Detta blir allas vår huvuduppgift att ändra på!
Nåväl, inledde dagen med ett oerhört välbesökt seminarium på Timbro där Johanna Nylander presenterade rapporten "Kulturskymning inställd". Namnkunnig publik, bland andra Johan Staël von Holstein, recensionslegendaren Nils-Petter Sundgren och kulturutredningens ordförande Eva Swartz.
Rapporten har ställt frågan om det verkligen är så illa ställt med kulturklimatet i Sverige som det sägs och funnit att så inte är fallet. Den slutsatsen kan diskuteras för i själva verket säger inte rapporten inte något om kulturklimatet. I alla fall inte i termer av vilket klimat det är att verka i som konstnär eller vilket utbud som erbjuds konsumenterna.
Däremot är det en intressant kvantitativ sammanställning av kulturkonsumtionen. Johanna har tittat på allt från litteratur, tidskrifter och magasin, bildkonst, teater och dans till film, populärmusik och datorspel.
På område efter område kan man konstatera att vi konsumerar mer kultur och lägger mer pengar på kultur än någonsin. Detta kan vara bra att ha med sig i den allmänna debatten. Diskussionen efter kom dock att handla om något betydligt viktigare, nämligen just det kvalitativa kulturklimatet.
Visst är det bra att vi läser mer, men vad är det vi läser? Bara för att vi går på bio mer, innebär det att filmen har blivit bättre? Hur tar vi till vara kreativitet och uppmuntrar konstnärskap i Sverige? Detta är betydligt svårare frågor att besvara, men Timbrorapporten visar i alla fall att det finns en stor marknad och girigt intresse från konsumenterna.
Själv har jag börjat fundera allt mer över kulturpolitikens roll i det hela och vad som egentligen är kulturpolitik. Ofta handlar debatten mer om a-kassor och tillgänglighet för publiken. Men är detta egentligen kulturpolitik? Vi har snarare rört samman konsumentpolitik, konstnärspolitik och kulturpolitik i en enda röra.
Vi som arbetar med kulturpolitik borde fokusera mer på hur vi kan värna och uppmuntra konstens utveckling i Sverige. Arbeta mer för att höja kulturens status och för ett mer kreativt klimat att verka i. Och visa ett betydligt större engagemang för det som kanske betraktas som "smalt", men som faktiskt är det som prövar gränser och någonstans är beviset för att vi lever i ett civiliserat och demokratiskt samhälle.
Detta är frågor som sällan eller aldrig diskuteras i en vidare samhällsdebatt. Det ligger helt enkelt inte för oss svenskar, är inte en del av vår tradition. Eller som DN:s Barbro Hedvall konstaterade i morse: "Kulturen har helt enkelt ingen status i Sverige". Detta blir allas vår huvuduppgift att ändra på!
måndag 21 januari 2008
Fy skäms, Enochson!
Idag presenterar SvD en opinionsundersökning gjord av SIFO som visar det jag själv misstänkte, dock med en ännu mer överväldigande majoritet. Mer än var sjunde svensk säger ja till könsneutrala äktenskap. Det betyder att majoritetsförhållandet i riksdagen i stort sett speglar uppfattningen hos folket.
Vad undersökningen inte svarar på är hur viktig svenska folket tycker att frågan är. Jag tror nämligen inte man tycker det. Istället, vilket i så fall är utmärkt, tycker man att det egentligen är ganska självklart att staten inte gör skillnad på människors kärlek och sätter sig till doms över familjelivet. Endast kristdemokraternas väljare är emot könsneutrala äktenskap. Inte heller detta är så förvånande och får respekteras.
Vad som däremot inte förtjänar respekt är den groda, nej megapadda, som hoppar ur riksdagskvinnan Annelie Enochsons (kd) mun. I artikeln visar hon på tre krav som äktenskapslagstiftningen ställer idag:
Tack och lov är inte Enochsons uttalanden representativa för kristdemokraterna i riksdagen. Tvärtom för jag ofta utmärkta samtal med mina kristdemokratiska kollegor. Samtal som präglas av respekt för olika uppfattningar. Jag hoppas verkligen att Enochson tas i örat av sina partikamrater. Det är nämligen precis den sorts uttalanden som sänker diskussionen om könsneutrala äktenskap till en smutsig, ovärdig och oetisk nivå!
Vad undersökningen inte svarar på är hur viktig svenska folket tycker att frågan är. Jag tror nämligen inte man tycker det. Istället, vilket i så fall är utmärkt, tycker man att det egentligen är ganska självklart att staten inte gör skillnad på människors kärlek och sätter sig till doms över familjelivet. Endast kristdemokraternas väljare är emot könsneutrala äktenskap. Inte heller detta är så förvånande och får respekteras.
Vad som däremot inte förtjänar respekt är den groda, nej megapadda, som hoppar ur riksdagskvinnan Annelie Enochsons (kd) mun. I artikeln visar hon på tre krav som äktenskapslagstiftningen ställer idag:
– En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring.Och hon fortsätter när det gäller könsneutrala äktenskap:
– Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.Fy skäms, Annelie! Vilken rätt har du att jämföra min kärlek med rena övergrepp som barnäktenskap eller incest?
Tack och lov är inte Enochsons uttalanden representativa för kristdemokraterna i riksdagen. Tvärtom för jag ofta utmärkta samtal med mina kristdemokratiska kollegor. Samtal som präglas av respekt för olika uppfattningar. Jag hoppas verkligen att Enochson tas i örat av sina partikamrater. Det är nämligen precis den sorts uttalanden som sänker diskussionen om könsneutrala äktenskap till en smutsig, ovärdig och oetisk nivå!
Länk till artikeln: Svenska Dagbladet
lördag 19 januari 2008
Så skönt!
Så skönt! En underbar dag utan några måsten!
Nu njuter jag och C av en härlig havsabborre i vitvinssås. Champagne har det också blivit. Ibland är det skönt att bara "vara"! Den här helgen tänker jag bara ägna åt make och vovve. På måndag morgon bär det av mot Sthlm och den hårda verkligheten igen...
Nu njuter jag och C av en härlig havsabborre i vitvinssås. Champagne har det också blivit. Ibland är det skönt att bara "vara"! Den här helgen tänker jag bara ägna åt make och vovve. På måndag morgon bär det av mot Sthlm och den hårda verkligheten igen...
fredag 18 januari 2008
På väg hem...
Veckan börjar lida mot sitt slut och jag är på väg hem. Det har varit ett intensivt program, men också oerhört bra. Ett av direktiven inför den här resan var att vi ville träffa oppositionella, journalister, författare och konstnärer. Detta kombinerat med de kontakter vi haft med officiella institutioner, regering och parlament, har gett oss en fördjupad bild av det verkliga tillståndet i Egypten. Landet brottas med stora problem när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen verkar dessutom gå i helt fel riktning. Problemet är att västvärlden inte reagerar så länge Mubarak håller islamisterna i schack och det råder stabilitet i regionen. Under tiden är det det egyptiska folket som drabbas. Nu tar jag med mig alla intryck till Sverige. Och, snälla... Håll tummarna för att jag kan landa på Kastrup trots den annalkande stormen!
torsdag 17 januari 2008
Homosexuell i Egypten
En av de frågor jag själv funderat över och som diskuterats flitigt inför besöket är situationen för homosexuella i Egypten. På en rak fråga till generalsekreteraren för National Council for Human Rights (NCHR) säger han att det inte finns några lagar som förbjuder homosexualitet eller homosexuella i Egypten. Däremot finns det lagar som reglerar vad som får ske på offentlig plats.
Det är rätt mycket som kan anses upprörande, kan jag konstatera. I praktiken är det omöjligt att leva ut sin homosexualitet i Egypten. Landet bygger på en "don't ask, don't tell"-princip. Ungefär som amerikanska militären. Det är ok att vara bög så länge du inte berättar det. Då åker du ut.
Rapporten om statens övergrepp mot homosexuella är många. Jag bifogar här ett klipp från QX som citerar Cairo Times om den s k Queen Boat-händelsen. Queen Boat är en flodbåt och har ett rykte som träffpunkt för homosexuella i Kairo. Den råkar dessutom ligga rakt utanför mitt hotells grindar.
Generalsekreteraren för NCHR tog själv upp Queen Boat som ett problem, men konstaterade också att acceptansen för homosexualitet hos den egyptiska befolkningen är låg. Jag tycker dock själv den verkar än mindre hos de egyptiska myndigheterna. Tyvärr är händelsen på Queen Boat ganska kännetecknande för vad som sker här.
Det är rätt mycket som kan anses upprörande, kan jag konstatera. I praktiken är det omöjligt att leva ut sin homosexualitet i Egypten. Landet bygger på en "don't ask, don't tell"-princip. Ungefär som amerikanska militären. Det är ok att vara bög så länge du inte berättar det. Då åker du ut.
Rapporten om statens övergrepp mot homosexuella är många. Jag bifogar här ett klipp från QX som citerar Cairo Times om den s k Queen Boat-händelsen. Queen Boat är en flodbåt och har ett rykte som träffpunkt för homosexuella i Kairo. Den råkar dessutom ligga rakt utanför mitt hotells grindar.
Generalsekreteraren för NCHR tog själv upp Queen Boat som ett problem, men konstaterade också att acceptansen för homosexualitet hos den egyptiska befolkningen är låg. Jag tycker dock själv den verkar än mindre hos de egyptiska myndigheterna. Tyvärr är händelsen på Queen Boat ganska kännetecknande för vad som sker här.
55 män arresterade vid gayfest i Kairo
KAIRO Den 10 maj genomförde polisen i Kairo en razzia mot en gayfest på båten ”The Queen Boat”. Det uppger engelskspråkiga Cairo Times på sin nätupplaga.
Totalt arresterades 55 män som var på theQueen Boat den 10 maj. Efter att tagits till polisstationen har de 55 männen förhörts i två dagar, uppger Cairo Times. Männen riskerar fängelsestraff upp till fem år.
Enligt ögonvittnen skall tio civilklädda poliser ha deltagit i razzian. Den genomfördes en torsdagskväll då the Queen Boat har ”gaykväll”. Båtens ägare Mamdouh Eleiwa berättar för Cario Times att två män, en ”kirurg” och en ”professor vid Kario Universitets medicinska fakultet” fick örfilar av poliserna som även kränkte dem genom att använda nedsättande ord för homosexuella.
Ingen av de utländska medborgare som var på båten blev arresterade. Inte heller båtens ägare har arresterats eller står anklagade för något brott.
Polisen uppger till egyptisk media att de anklagade ”praktiserade depraverade ritualer och arrangerade en fest där de praktiserade gruppsex och abnorma aktiviteter.”
De 55 männen anklagas officiellt för att vara medlemmar i en satanssekt och det är enligt en religiös lag som männen nu sitter anhållna. Egypten saknar lagförbud mot homosexuella aktiviteter och bedömare i Egypten tror att polisen hittat på svepskäl för att arrestera männen.
Källa: Cairo Times
QX.se
16/5 2001, 19.47
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)