Tre utmaningar för Öresundsregionen

Foto: Eva Frisk

I tisdags deltog jag vid arbetsmarknadskonferensen Job Öresund, arrangerat av Öresundsinstituttet, CrossBorder Öresund och Arbetsförmedlingen. En spännande förmiddag med föredrag av bland andra Rolf Elmér på Svenskt Näringsliv, Johan Roos, rektor på Copenhagen Business School och Karsten Holmegaard, presschef på Femern A/S.

Jag brukar ofta hävda Öresundsfrågornas vikt. Inte ur ett regionalt perspektiv utan ur ett nationellt, måhända med regionala bonusar. Integrationen över sundet är en enorm tillgång för såväl den danska som svenska staten. Ett än starkare engagemang från nationell nivå är därför både önskat efterlängtat, även om det faktiskt har hänt en hel del de senaste fyra åren.

Under seminariet pekade jag på tre utmaningar för en ökad integration:

1) Den svenska utmaningen. Det räcker inte med att den nationella nivån i Stockolm känner till Öresund, de måste förstå Öresund. Här bor 3,7 miljoner invånare och här finns en sysselsättning på 1,9 miljoner. Arbetspendlingen har ökat med 600% sedan år 2000.

Arbetet med gränshindersproblematiken måste fortsätta, men det krävs också ett proaktivt arbete. En nationell Öresundsstrategi som tar hänsyn till gränsperspektivet redan vid planering av infrastruktur, forskning, utbildning, etc. Det behövs en ständig bevakning så att inte nya hinder uppstår.

2) Den danska utmaningen. Danmark måste på allvar engagera sig i Öresundsfrågorna, de är av vital vikt framför allt för huvudstadsregionen. OECD pekade i sin Territorial Review härom året på att det saknas förutsättningar för Köpenhamnsregionen att växa på den danska sidan. Där finns helt enkelt inte den kritiska massa som krävs. Den enda möjligheten är den svenska sidan av Öresund. Tidningen Börsen kunde också för en tid sedan visa på hur internationella huvudkontor nu överger Köpenhamn till förmån för Stockholmsregionen. Ett stort ansvar vilar här givetvis på Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen.

3) Den internationella utmaningen. Faran med regionalism är risken för provinsialism. Den finns även i Öresundsregionen. Det finns en risk att blicken slutar där regionen tar slut. Att viljan att framhäva regionens fördelar i förhållande till andra gör att man bygger murar runt regionen. Man förlorar helt enkelt förmågan att se sin region i ett större perspektiv.

Aktörerna i Öresundsregionen måste våga höja blicken. Se vikten av fungerande förbindelser norrut med Stockholm, Oslo och Helsingfors, respektivs söderut mot Hamburg, Berlin och Gdansk. Det finns gemensamma intressen i fria öppna handelsvägar och bra infratstrukturella förbindelser. Det behövs helt enkelt en vision för Öresund i ett europeiskt perspektiv.