Julstressar som värst...

Men granen är i alla fall klädd!

Julavslutning i kammaren

Traditionsenlig avslutning i kammaren med talmannens jultal

Jul på Torget

Kvällen avslutades (påbörjades) med julshow med Tollie & Dolores på restaurang Torget i Gamla stan.

Fler borde bidra till kulturen

Läste Christina Rogestams utredning för regeringen ”Nya projekt och museer m m” ytterligare en gång. Det är få saker som engagerar så många som nya museer och kulturhus. Rogestam föreslår bland annat att ett Nobelmuseum byggs på Blasieholmen på baksidan av Nationalmuseum och att ett nytt operahus utreds närmare.

Även om jag själv gärna skulle se ett Nobelmuseum och i grunden även är för ett operahus, så kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket nytt vi egentligen har plats till och råd till. Trots allt är inte statens budget oändlig och bara ett nytt operahus skulle kosta kanske 4-5 miljarder.

I Köpenhamn byggdes den nya Operaen tack vare att Maersk McKinney Möller pumpade in ett antal miljarder. I Sverige finns det förvisso en hel del pengar, men vi har inte den traditionen av stora donationer. Samtidigt sker det mycket positivt i det tysta där privata pengar går in och finansierar olika verksamheter.

Men det har aldrig varit riktigt politiskt korrekt. Inte riktigt fint. Inte så fristående. Det där att ta emot pengar från någon annan än det offentliga. Som om bidrag från stat, kommuner och landsting skulle vara garanti för frihet…

Framför allt när det gäller Nobelmuseum borde utsikterna vara goda att få privata investerare att gå in. Men då måste staten välkomna stödet i betydligt större utsträckning än man tidigare gjort och visa uppskattning för att fler går in med ekonomiska medel. Incitamenten måste helt enkelt öka rejält. Möjligen sker detta genom avdragsrätt etc, men jag tror faktiskt inte att det är hela lösningen.

Nu är det ett gyllene tillfälle för regeringen att bjuda in representanter för svenskt näringsliv till ett rådslag för att se hur man faktiskt kan samverka! Vi har ju ändå ett gemensamt intresse för att utveckla kulturen och främja samhällsutvecklingen!

Här slopar jag förmögenhetsskatten!

KD-veto i äktenskapsfrågan?

Blev lite trött när jag slog upp söndagens SvD. På brännpunkt läser jag ytterligare en "jag är inte rasist men..."-artikel. Den här gången dock riktad mot samkönade äktenskap.

Vad som ändå gjorde artikeln intressant var att den var undertecknad av Kristdemokraternas partiledare socialminister Göran Hägglund tillsammans med partiets gruppledare i riksdagen, Stefan Attefall.

Argumentationen var den vanliga. Något äktenskap behövs inte, partnerskap räcker bra eftersom det ger samma juridiska skydd. Man oroar sig för vad nästa steg blir om bögar får gifta sig. Gruppgifte kanske? Författarna har givetvis inget emot bögar, men är bekymrade för frågor som faderskapspresumtion etc.

Just det sista argumentet tycker jag är särskilt roligt. "Hur ska man förhålla sig till den frågan om ett barn föds inom ett äktenskap bestående av två kvinnor?" frågar sig herrar Hägglund och Attefall. Ja... hör ni... spontant skulle jag väl säga att ingen av dem kan vara far till barnet...? Men jag hade å andra sidan bara fyra i biologi och utvecklingen går ju så fort...

Det skulle vara intressant om författarna kunde förklara hur faderskapspresumtionen för ett heterosexuellt par förändras för att bögar och flator får gifta sig. Skulle det bli svårare att gissa pappan då?

I Brännpunkt-artikeln konstaterar man att det viktigaste argumentet i debatten är det om äktenskapets sociala roll och betydelse. Detta menar man har missats i den svenska debatten, medan det istället blivit bärande i en fransk utredning som konstaterar att ”Kravet på att utvidga äktenskapet härrör från ett annat resonemang: det handlar om att, genom bekräftelsen av alla pars lika rättigheter, erhålla ett slags socialt erkännande.”

Den franska utredningen landar i att man ska behålla äktenskapet i dess nuvarande form och Frankrike framhålls nu som föredöme på äktenskapsområdet av den kristna högern i Sverige. Jag antar att det betyder att man också delar den franska synen på äktenskapet i övriga delar, synen på otrohet, älskare och älskarinnor. Don't ask - don't tell?

Om det nu enligt Hägglund och Attefall bara är symbolvärdet som talar för en samkönad äktenskapsbalk, kan man faktiskt också vända på hela diskussionen och konstatera att det nu bara är symbolvärdet som talar emot. Helt plötsligt faller tidigare argument om juridisk skillnad, juridiskt skydd för barn, etc. Istället handlar det om att man helt enkelt inte vill att bögar och lesbiska ska få gifta sig eftersom man känner att det skulle förminska det egna äktenskapets värde.

Hägglund och Attefall efterlyser ett annat tonläge i debatten och större respekt för andras åsikter. Jag håller med. Och tro det eller ej så hyser jag den största respekt för att Kristdemokraterna har en annan synpunkt än övriga partier i den här frågan, även om jag inte delar den.

Det intressanta blir dock hur man ska hantera detta i den politiska processen. Är det rimligt att Kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?

Jag hoppas att man kommer fram till en lösning där Kristdemokraternas ges respekt för sin uppfattning och tillåts rösta efter den i kammaren. Men att Kristdemokraterna också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.

Det skulle innebära precis det tonläge och den respekt som Göran Hägglund och Stefan Attefall efterlyser...

Om tiden, döden, pengarna och Tranströmer

Tillbaka i Malmö inledde jag dagen med Rotaryklubbens traditionella julbön i Sjömanskyrkan. Det är inte så ofta jag går i kyrkan men sjömanspräst Jan Bergendorf är lite utöver det vanliga. Det brukar vara hårda, men tänkvärda ord.

Det här året handlade det om den eviga jakten efter tid och pengar. En dag stannar vi upp och inser att tiden håller på att rinna ut och den där högen med pengar vi samlat på oss kommer vi ändå inte hinna göra av med. En klubbkamrat berättade att när Bergendorf håller i begravningar brukar han krasst berätta att svepningen inte har några fickor.

Den här morgonen citerade han ett stycke av Tomas Tranströmer som i en dikt konstaterar att

Begravningarna kommer tätare och tätare
som vägskyltarna när man närmar sig en stad.

Missförstå mig rätt. Jag är den förste att sjunga konsumtionens lov och kommer inom några dagar kasta mig in i julkommersens underbara virrvarr. Men ibland är det nyttigt att stanna upp och bara vara tacksam. Tacksam för den tid man har till sitt förfogande och de vänner som finns runt en.

Min slutsats blir i alla fall: Njut av tiden medan du har den till ditt förfogande, men var ödmjuk inför det som kommer sedan.

Jag avslutar med ytterligare ett av morgonens Tranströmer-citat

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.

Voterar i kammaren

Egypten på väg...

Varit med en delegation från kulturutskottet på den egyptiska ambassaden och träffat ambassadören inför utskottets Egyptenresa i januari. Huvudfrågan som diskuterades var synen på konflikten i Mellanöstern, tankar om Annapolis och naturligtvis Lars Vilks rondellhundar.

Även om ambassadören berömde regeringens och statsministerns snabba agerande i frågan är det uppenbart hur olika syn vi har när det gäller yttrandefrihetens gränser. Var går gränsen för den personliga friheten? Hur grov får en kränkning vara? När blir det fråga om hatbrott? Jag inser att det framför allt är detta vi kommer få diskutera när vi träffar parlamentariker och religiösa ledare i Egypten.

Ambassadören berättade också hur långt Egypten kommit i sin demokratiska utveckling. Utvecklingen med öppna presidentval och rätten för alla och envar att kritisera såväl parlament som president. Tyvärr är det inte alltid den bild man får vid samtal med andra egyptier eller egyptenkännare.

Det är ingen tvekan om att mycket positivt har hänt och fortfarande händer i Egypten. Och visst ska den utvecklingen uppmuntras. Men det är lång väg kvar och det är ingen tvekan om att vår syn på yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter skiljer sig åt.

Några länktips för den som vill skapa sig en mer mångfacetterad bild:

ETC.se: Kritiska bloggare förföljs i Egypten
http://baheyya.blogspot.com/
http://www.manalaa.net/english

Motreaktion!

Ibland blir man bara trött på allt... Just nu känns det som att det är tillåtet att bete sig hur som helst på våra gator. Det är sällan jag sprider mina egna texter. Men ibland tycker jag att man måste reagera. Så sprid den här texten. Och reagera. Tyck till. Eller strunta i texten, men för budskapet vidare. Donera pengar. Prata med vänner. Vad som helst.... men nu får det banne mig vara nog!

First try...

Ja, jag vet... Är hopplöst efter, men så har då även jag en blogg. Just nu är den inte så mycket att hänga i julgranen, men någonstans ska man börja! :)

Den här bloggen kom till en sen kväll i Gamla stan. I väntan på något spännande här, besök de trevliga människor som var med och fick igång mig - Walburga och Fredrik.

To be continued...