Läste Christina Rogestams utredning för regeringen ”Nya projekt och museer m m” ytterligare en gång. Det är få saker som engagerar så många som nya museer och kulturhus. Rogestam föreslår bland annat att ett Nobelmuseum byggs på Blasieholmen på baksidan av Nationalmuseum och att ett nytt operahus utreds närmare.
Även om jag själv gärna skulle se ett Nobelmuseum och i grunden även är för ett operahus, så kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket nytt vi egentligen har plats till och råd till. Trots allt är inte statens budget oändlig och bara ett nytt operahus skulle kosta kanske 4-5 miljarder.
I Köpenhamn byggdes den nya Operaen tack vare att Maersk McKinney Möller pumpade in ett antal miljarder. I Sverige finns det förvisso en hel del pengar, men vi har inte den traditionen av stora donationer. Samtidigt sker det mycket positivt i det tysta där privata pengar går in och finansierar olika verksamheter.
Men det har aldrig varit riktigt politiskt korrekt. Inte riktigt fint. Inte så fristående. Det där att ta emot pengar från någon annan än det offentliga. Som om bidrag från stat, kommuner och landsting skulle vara garanti för frihet…
Framför allt när det gäller Nobelmuseum borde utsikterna vara goda att få privata investerare att gå in. Men då måste staten välkomna stödet i betydligt större utsträckning än man tidigare gjort och visa uppskattning för att fler går in med ekonomiska medel. Incitamenten måste helt enkelt öka rejält. Möjligen sker detta genom avdragsrätt etc, men jag tror faktiskt inte att det är hela lösningen.
Nu är det ett gyllene tillfälle för regeringen att bjuda in representanter för svenskt näringsliv till ett rådslag för att se hur man faktiskt kan samverka! Vi har ju ändå ett gemensamt intresse för att utveckla kulturen och främja samhällsutvecklingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar