Vad undersökningen inte svarar på är hur viktig svenska folket tycker att frågan är. Jag tror nämligen inte man tycker det. Istället, vilket i så fall är utmärkt, tycker man att det egentligen är ganska självklart att staten inte gör skillnad på människors kärlek och sätter sig till doms över familjelivet. Endast kristdemokraternas väljare är emot könsneutrala äktenskap. Inte heller detta är så förvånande och får respekteras.
Vad som däremot inte förtjänar respekt är den groda, nej megapadda, som hoppar ur riksdagskvinnan Annelie Enochsons (kd) mun. I artikeln visar hon på tre krav som äktenskapslagstiftningen ställer idag:
– En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring.Och hon fortsätter när det gäller könsneutrala äktenskap:
– Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.Fy skäms, Annelie! Vilken rätt har du att jämföra min kärlek med rena övergrepp som barnäktenskap eller incest?
Tack och lov är inte Enochsons uttalanden representativa för kristdemokraterna i riksdagen. Tvärtom för jag ofta utmärkta samtal med mina kristdemokratiska kollegor. Samtal som präglas av respekt för olika uppfattningar. Jag hoppas verkligen att Enochson tas i örat av sina partikamrater. Det är nämligen precis den sorts uttalanden som sänker diskussionen om könsneutrala äktenskap till en smutsig, ovärdig och oetisk nivå!
Länk till artikeln: Svenska Dagbladet
3 kommentarer:
Jag tycker hela debatten är vriden. För med ett könsneutralt äktenskapslag får även par av olika kön gifta sig. Verkar som KD missat det eftersom man skriker så mycket om folk som lever och älskar en människa som råkar vara av samma kön. Tycker KD borde byta ut k mot v, VD.
Framför allt tycker jag att många politiker och förstå-sig-påare, inte bara i kd, verkar tro att en könsneutral äktenskapsbalk kommer att förminska betydelsen av deras eget äktenskap. Att det helt enkelt inte blir lika mycket värt om Olof och Cristofer också får kalla sig gifta.
Det är för mig en oerhört egoistisk definition av äktenskapsbegreppet. Jag skulle rent av kalla den okristlig...
Jag har många gånger tänkt att jag ska då inte ge mig in i den här debatten, men sen fick din mening ” Jag skulle rent av kalla den okristlig...” mig att tänka på en sak när det gäller kristendomen – studerar nämligen teologi, vilket ger en del möjligheter till djupdykningar i Bibeln och andra liknande böcker. En genomgående tråd är att man inte ska döma. Men det verkar inte alltid vara så tillämpbart med just detta – att inte döma. Kanske kan man tycka att det är strongt att stå ensam på täppan och stå för sin åsikt – men vad tjänar det till då vindarna blåser åt ett annat håll? Och vill man stå för sin åsikt, då bör man ha mer på fötterna och inte kläcka ur sig konstiga kommentarer. Jag är kristdemokrat och väldigt öppen i den här frågan, så nog tog jag mig för pannan då jag läste Enochsons argument. Är kärlek verkligen så komplicerat att det är svårt att acceptera den mellan man/man, kvinna/kvinna och är verkligen endast kärleken mellan kvinna/man det enda rätta? Varför ska inte alla få möjligheten att visa sin kärlek öppet utan att bli dömda och jämförda med ”hemskheter”?
Skicka en kommentar