Så får man skämmas lite... dåligt bloggande på sistone!
Nåväl, inledde dagen med ett oerhört välbesökt seminarium på Timbro där Johanna Nylander presenterade rapporten "Kulturskymning inställd". Namnkunnig publik, bland andra Johan Staël von Holstein, recensionslegendaren Nils-Petter Sundgren och kulturutredningens ordförande Eva Swartz.
Rapporten har ställt frågan om det verkligen är så illa ställt med kulturklimatet i Sverige som det sägs och funnit att så inte är fallet. Den slutsatsen kan diskuteras för i själva verket säger inte rapporten inte något om kulturklimatet. I alla fall inte i termer av vilket klimat det är att verka i som konstnär eller vilket utbud som erbjuds konsumenterna.
Däremot är det en intressant kvantitativ sammanställning av kulturkonsumtionen. Johanna har tittat på allt från litteratur, tidskrifter och magasin, bildkonst, teater och dans till film, populärmusik och datorspel.
På område efter område kan man konstatera att vi konsumerar mer kultur och lägger mer pengar på kultur än någonsin. Detta kan vara bra att ha med sig i den allmänna debatten. Diskussionen efter kom dock att handla om något betydligt viktigare, nämligen just det kvalitativa kulturklimatet.
Visst är det bra att vi läser mer, men vad är det vi läser? Bara för att vi går på bio mer, innebär det att filmen har blivit bättre? Hur tar vi till vara kreativitet och uppmuntrar konstnärskap i Sverige? Detta är betydligt svårare frågor att besvara, men Timbrorapporten visar i alla fall att det finns en stor marknad och girigt intresse från konsumenterna.
Själv har jag börjat fundera allt mer över kulturpolitikens roll i det hela och vad som egentligen är kulturpolitik. Ofta handlar debatten mer om a-kassor och tillgänglighet för publiken. Men är detta egentligen kulturpolitik? Vi har snarare rört samman konsumentpolitik, konstnärspolitik och kulturpolitik i en enda röra.
Vi som arbetar med kulturpolitik borde fokusera mer på hur vi kan värna och uppmuntra konstens utveckling i Sverige. Arbeta mer för att höja kulturens status och för ett mer kreativt klimat att verka i. Och visa ett betydligt större engagemang för det som kanske betraktas som "smalt", men som faktiskt är det som prövar gränser och någonstans är beviset för att vi lever i ett civiliserat och demokratiskt samhälle.
Detta är frågor som sällan eller aldrig diskuteras i en vidare samhällsdebatt. Det ligger helt enkelt inte för oss svenskar, är inte en del av vår tradition. Eller som DN:s Barbro Hedvall konstaterade i morse: "Kulturen har helt enkelt ingen status i Sverige". Detta blir allas vår huvuduppgift att ändra på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar