Reepalogik - eller konsten att alltid ha rätt

Det är spännande att följa Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalus turer i media. Inte för att frågan är särskilt rolig. Att brott med antisemitiska förteckan ökar drastiskt i Malmö är en fråga att ta på absolut största allvar. Men Reepalus krumbukter i nämnda fråga skapar flashbacks från förr.

Ilmar Reepalu anser sig konstant vara felciterad alternativt vara utsatt för usel journalistik. Så även nu. Grunden är följande: Jag har rätt. Du har inte förstått att jag har rätt. När jag har fel så är det för att du (medvetet eller omedvetet) missförstått. Alltså har jag rätt även då. Även när jag citeras korrekt, men det blir fel, så har jag rätt. Detta för att det var rätt när det sades. Att det inte är rätt längre är inte mitt fel, eftersom jag då hade rätt. Om jag sade fel, så tänkte jag ändå rätt. Det är ditt fel att det inte blev rätt till slut.

När jag arbetade i Stadshuset i Malmö kallade vi detta Reepalogik.

Nu är Reepalogiken i full gång igen. Detta har hänt:

1) Reepalu jämställer i Skånska Dagbladet 27/1 sionismen och antisemitismen. Han tycker att judar bär ett ansvar för hur de uppfattas, att situationen på Gaza är en varböld och att judiska församlingen borde ta avstånd från Israel istället för att demonstrera för rätten till en egen stat.

2) I Skånskan den 28/1 beklagar han att han missuppfattats. Han tycker att en kontroversiell fråga har lyfts ur sitt sammanhang, men säger samtidigt att han står för det han sagt.

3) Den 29/1 skriver jag och kulturministern i Sydsvenskan. Vi skriver bland annat om regeringens linje i Mellanöstern konflikten och tycker att Reepalu har agerat ansvarslöst med sina uttalanden.

4) Dagen efter skriver Reepalu i Sydsvenskan att Skånskan visat prov på oärlig journalistik. Han fick inte godkänna sina citat och var visad en felaktig text. Skånskan har han slutat prata med.

5) Skånskans journalist Andreas Lovén svarar i Sydsvenskan den 2/2 att Reepalu inte alls är felciterad. Allt är inspelat på band. Reepalu har dessutom i mail godkänt sina citat. Det samtal som fördes under fotograferingen är dock inte inspelat och fick heller inte citeras. Däremot hade Reepalu velat tillfoga en hel del i efterhand.

6) Reepalu konstaterar i Sydsvenskan den 4/2 att han inte alls godkänt citaten. Att de förvisso kanske var korrekta, men inte speglade vad han tänkte. "För att citaten skulle överensstämma med min uppfattning, gjorde jag förtydliganden i det utkast han skickade mig". Han kritiserar Lovéns arbetsmetoder och anklagar Lovén för att han med "sitt sätt att bedriva journalistik skymmer den allvarliga sakfrågan".

Något säger mig att sista ordet inte är sagt...


FOTNOT: Det bästa exemplet på Reepalogik torde vara bomässan Bo01. Visst blev det ett helt fantastiskt bostadsområde och Ilmar Reepalu har betytt väldigt mycket för att det kunde genomföras. Men det blev också ett surt efterspel. Notan för skattebetalarna blev dyr och mässbolaget gick i konkurs. Reepalu åtalades för mutbrott, vilket han senare friades ifrån. Att det gick åt pipan var givetvis någon annans fel. Några skurkar enligt Reepalogiken var den politiska oppositionen, Sydsvenskan (kallad Sursvenskan) och slutligen vädret.

Ansvarslöst, Reepalu!

Vi var många som satte i vrångstrupen häromdagen när vi läste Ilmar Reepalus oerhörda uttalanden i Skånska Dagbladet. Konflikten i Gaza kallar han en varböld som spiller över på Malmö. Stadens judar har såväl ett individuellt som kollektivt ansvar att agera ansåg han.

Om detta skriver jag och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Sydsvenskan idag under Aktuella frågor. Bland annat skriver vi:

"Det är anmärkningsvärt att en kommunstyrelseordförande kollektivt skuldbelägger en hel grupp på detta sätt. Det är lika orimligt som att Malmös muslimer skulle bära ett kollektivt ansvar för de terrorattacker och raketangrepp som utförts från den palestinska sidan.

Ilmar Reepalu försvarar sin ståndpunkt med att han inte uttalat sig som kommunpolitiker utan som privatperson. Så fungerar det givetvis inte, och det vet Reepalu.

Förtroendevald är man dygnet runt – det är inte en hatt man kan ta på och av som det passar. Vi bär alla ett ansvar för vad vi säger och hur vi agerar, oavsett vilken roll vi gör det i. En åsikt blir heller inte mer eller mindre acceptabel beroende på vilket sammanhang den uttalas i."

Läs hela artikeln här!