Under eftermiddagen deltog jag i Studio Ett som sände från Inkonst i Malmö. Temat var Spontankultur och den rapport som kulturnämnden i Malmö tagit fram (se förra blogginlägget). Deltog gjorde jag, Charlotte Bergström (MP) som är vice ordförande i Kulturnämnden, Linda Backlund som är producent på Skambyrån på Inkonst och via länk Daniel Tjäder, en av rapportförfattarna. Tyvärr tvingades Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan, ställa in med kort varsel. Synd för hon brukar alltid ha bra och lite annorlunda perspektiv!
Det var ett hyfsat samtal. Ni får lyssna själva på länken nedan. Det som dock slår mig är att samtidigt som kulturen växer fritt och ständigt visar upp nya uttryck, så står politiken bredvid och vill ständigt försöka definiera och stoppa in i fack. Nu är det "spontankultur" som ska definieras, analyseras och inkorporeras i kulturförvaltningen. Varför??
Det vore bättre om Malmös rödgröna majoritet ägnade sig åt att få styr på det man redan kontrollerar istället för att försöka omfamna ännu mer och lägga sig i det som redan finns och fungerar. Spontankulturen har anklagats för att vara flummig. Efter dagens samtal inser jag att flummet inte finns så mycket i kulturens värld som på det politiska ritbordet.
Länk till inslaget: http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1620933&BroadcastDate=&IsBlock=0
torsdag 26 februari 2009
Studio Ett kl 16
I eftermiddag deltar jag i Studio Ett i P1 som idag sänds från Malmö. Tema: Spontankultur. Så här skriver Sveriges Radio på sin hemsida:
"Dom styrande i Malmö vill satsa på spontankultur och har låtit utreda kulturyttringar på gräsrotsnivå; graffiti och svartklubbar, kvartersfestivaler och kulturbloggar på internet. Men vad är egentligen spontankultur? Samhällsbygge eller trams? Det diskuterar vi i Studio Ett, direkt från Möllevången i Malmö."
Debatten i Malmö har hittills mest handlat om huruvida vissa svartklubbar ska få sprittillstånd. Vill du läsa rapporten om spontankultur så hittar du den här: Länk (pdf)
Vad jag kommer säga i eftermiddag? Sätt på P1 strax efter kl 16 och lyssna själv! :)
"Dom styrande i Malmö vill satsa på spontankultur och har låtit utreda kulturyttringar på gräsrotsnivå; graffiti och svartklubbar, kvartersfestivaler och kulturbloggar på internet. Men vad är egentligen spontankultur? Samhällsbygge eller trams? Det diskuterar vi i Studio Ett, direkt från Möllevången i Malmö."
Debatten i Malmö har hittills mest handlat om huruvida vissa svartklubbar ska få sprittillstånd. Vill du läsa rapporten om spontankultur så hittar du den här: Länk (pdf)
Vad jag kommer säga i eftermiddag? Sätt på P1 strax efter kl 16 och lyssna själv! :)
onsdag 25 februari 2009
Bröllopsyra, men slottet rasar
Jodå! Även jag har dragits med i den allmänna nationella bröllopsyran. Som statsministern sade igår: "En kvinna av börd har fått sin man av folket". Jag är på något år när jämnårig med Kronprinsessan och har därför följt henne under min uppväxt. Ända sedan jag själv förlovade mig och sedan även gifte mig för dryga fem år sedan, har jag undrat när det ska bli dags för Kronprinsessan att få förlova sig med sin Daniel.
Vi har ett modernt kungahus! Självfallet är det inte ett problem att det nu är en man av folket som blir prinsgemål. Tvärtom kan kanske Daniel Westling med sin entreprenörsbakgrund tillföra bra perspektiv när Victoria en dag ska regera landet. Monarkin är viktig för att samla landet i kristider och att representera det utåt. Att detta viktiga uppdrag skulle hindra medlemmar av kungahuset att gifta sig av kärlek är självfallet orimligt.
Flera har idag rasat mot ofoget att vår Kronprinsessa inte gifter sig med "blått blod". Vilket trams. Jag håller med Maria Abrahamsson när hon i SvD idag skriver "För mig är det svårbegripligt hur begåvade människor, därtill kungatrogna, inte förstår att den konstitutionella monarkin är djupare förankrad i den svenska folksjälen än så. /.../Monarkin äventyras inte utan stärks av en klok anpassning till nya förhållanden. Inte för inte är den nuvarande regentens valspråk För Sverige i tiden."
Något som också rasar är Stockholms slott. Ja, titta på bilden ovan, tagen från mitt arbetsrum. Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden, men slottet är nu intäckt i ett nät för att inte de vackra dekorationerna ska ramla ner i huvudet på besökare. Knappast särskilt representativt.
SvD skrev igår att det är hög tid för renovering. En renovering som beräknas kosta ca 220 Mkr. Nu vet jag inte om murbruk för 220 miljoner är en så rolig bröllopsgåva (dock lite bättre än en platt-tv), men självklart behöver slottet rustas upp. I samband med detta tycker jag att man också ska återställa fasadens originalgula färg, istället för den trist fekaliebruna som det fick runt förra sekelskiftet.
Vi har ett modernt kungahus! Självfallet är det inte ett problem att det nu är en man av folket som blir prinsgemål. Tvärtom kan kanske Daniel Westling med sin entreprenörsbakgrund tillföra bra perspektiv när Victoria en dag ska regera landet. Monarkin är viktig för att samla landet i kristider och att representera det utåt. Att detta viktiga uppdrag skulle hindra medlemmar av kungahuset att gifta sig av kärlek är självfallet orimligt.
Flera har idag rasat mot ofoget att vår Kronprinsessa inte gifter sig med "blått blod". Vilket trams. Jag håller med Maria Abrahamsson när hon i SvD idag skriver "För mig är det svårbegripligt hur begåvade människor, därtill kungatrogna, inte förstår att den konstitutionella monarkin är djupare förankrad i den svenska folksjälen än så. /.../Monarkin äventyras inte utan stärks av en klok anpassning till nya förhållanden. Inte för inte är den nuvarande regentens valspråk För Sverige i tiden."
Något som också rasar är Stockholms slott. Ja, titta på bilden ovan, tagen från mitt arbetsrum. Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden, men slottet är nu intäckt i ett nät för att inte de vackra dekorationerna ska ramla ner i huvudet på besökare. Knappast särskilt representativt.
SvD skrev igår att det är hög tid för renovering. En renovering som beräknas kosta ca 220 Mkr. Nu vet jag inte om murbruk för 220 miljoner är en så rolig bröllopsgåva (dock lite bättre än en platt-tv), men självklart behöver slottet rustas upp. I samband med detta tycker jag att man också ska återställa fasadens originalgula färg, istället för den trist fekaliebruna som det fick runt förra sekelskiftet.
Försommaren 2010 blir det så stort bröllop! Chansen att man blir bjuden får nog betraktas som minimal, men oj vad jag hade velat vara med. Kanske ska man ändå ringa hovet... bara liksom för att kolla att de har rätt adress...? :-)
måndag 23 februari 2009
Veckans Parlör: VISION
Denna vecka funderar vi över ordet VISION.
» Vision. En föreställning om ett bättre livsalternativ. Själens kompass som anger den riktning i vilken man strävar. «
Stina Oscarson, regissör
» Vision. Är bron mellan fantasi och verklighet samt det nödvändiga ansvaret för framtiden. «
Evelina Wahlqvist, forskare vid Handelshögskolan i Göteborg
» Vision. Osynlig längtan. «
Ann-Sofie Bárány, psykoanalytiker och dramatiker
Varje måndag presenterar jag ett ord att fundera och reflektera över under veckan. Publiceringen här sker med vänligt tillstånd från Det Osynliga. Orden och deras identifieringar kommer från "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden", som är framtagen av tankesmedjan Det Osynliga i samarbete med Natur & Kultur. Den går att beställa genom bokförlaget Vulcan.
Stina Oscarson, regissör
» Vision. Är bron mellan fantasi och verklighet samt det nödvändiga ansvaret för framtiden. «
Evelina Wahlqvist, forskare vid Handelshögskolan i Göteborg
» Vision. Osynlig längtan. «
Ann-Sofie Bárány, psykoanalytiker och dramatiker
Varje måndag presenterar jag ett ord att fundera och reflektera över under veckan. Publiceringen här sker med vänligt tillstånd från Det Osynliga. Orden och deras identifieringar kommer från "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden", som är framtagen av tankesmedjan Det Osynliga i samarbete med Natur & Kultur. Den går att beställa genom bokförlaget Vulcan.
torsdag 19 februari 2009
Sodom och Gomorra?
I min personvalskampanj inför valet 2006 var ett av mina löften att driva frågan om en könsneutral äktenskapsbalk. När jag började göra detta i Moderaterna i mitten av 90-talet var det ingen kioskvältare precis. Inte heller i MUF när vi debatterade frågan där några år tidigare.
För mig har det alltid handlat om kärnan i moderat politik. Rätten att själv får bestämma över hur man vill leva sitt liv, rätten till trygghet oavsett samlevnadsform, och friheten från moraliska pekpinnar från andra. Att mitt parti då inte kunde inse vad som faktiskt är moderata grundvärden förvånade mig. Men lika förvånad och upprörd som jag då var, lika stolt är jag över den vandring Moderaterna har gjort och att jag fått vara med och bidra till den.
I veckan blev det klart att sex av riksdagens partier nu samlar sig till ett gemensamt förslag till ny äktenskapslagstiftning. Kanonbra. Den här frågan är oändligt mycket viktigare än partipolitisk prestige. Det har jag skrivit flera gånger tidigare om här på bloggen.
Debatten kommer dock att fortsätta. Idag skriver två om mina kära riksdagskollegor på SvD Brännpunkt. Deras slutsats den här gången är tankemässig krumelur där de tycker att det är diskriminerande att samfunden själva får välja om de vill viga samkönade par eller inte. Jag säger krumelur för deras syfte är ingalunda allas rätt att ingå äktenskap, nej istället handlar det om att man fortsatt vill värna äktenskapsbegreppet för man och kvinna.
Det här blir lika krångligt som kd-förslaget om en helt civlilrättslig ceremoni, skild från samfunden. Men sanningen är att det aldrig varit fråga om ett förslag för att inkludera alla, utan istället försäkra sig om ett regelsystem där vissa fortsatt exkluderas. Hellre än att släppa in samkönade i äktenskapets trygga famn, låser man kyrkdörren för alla. När Kristdemokraterna har fört fram sitt förslag har otaliga liberala ledarsidor jublat. Det är förvånande. Sydsvenskans ledarsida skrev träffande om denna medielogik den 23 januari under rubriken "Gå inte på KD-bluffen".
Nåväl. Nu går vi om några veckor till kammaren och det finns ett brett stöd för majoritetsförslaget. Den 1 maj kan alla vigas borgerligt på samma villkor, troligen följer kyrkorna efter lite senare i år.
För er som fortfarande tror att det blir Sodom och Gomorra bifogar jag en länk till följande filmklipp. Ja, hujedamej så otäckt det kan bli.... ;)
För mig har det alltid handlat om kärnan i moderat politik. Rätten att själv får bestämma över hur man vill leva sitt liv, rätten till trygghet oavsett samlevnadsform, och friheten från moraliska pekpinnar från andra. Att mitt parti då inte kunde inse vad som faktiskt är moderata grundvärden förvånade mig. Men lika förvånad och upprörd som jag då var, lika stolt är jag över den vandring Moderaterna har gjort och att jag fått vara med och bidra till den.
I veckan blev det klart att sex av riksdagens partier nu samlar sig till ett gemensamt förslag till ny äktenskapslagstiftning. Kanonbra. Den här frågan är oändligt mycket viktigare än partipolitisk prestige. Det har jag skrivit flera gånger tidigare om här på bloggen.
Debatten kommer dock att fortsätta. Idag skriver två om mina kära riksdagskollegor på SvD Brännpunkt. Deras slutsats den här gången är tankemässig krumelur där de tycker att det är diskriminerande att samfunden själva får välja om de vill viga samkönade par eller inte. Jag säger krumelur för deras syfte är ingalunda allas rätt att ingå äktenskap, nej istället handlar det om att man fortsatt vill värna äktenskapsbegreppet för man och kvinna.
Det här blir lika krångligt som kd-förslaget om en helt civlilrättslig ceremoni, skild från samfunden. Men sanningen är att det aldrig varit fråga om ett förslag för att inkludera alla, utan istället försäkra sig om ett regelsystem där vissa fortsatt exkluderas. Hellre än att släppa in samkönade i äktenskapets trygga famn, låser man kyrkdörren för alla. När Kristdemokraterna har fört fram sitt förslag har otaliga liberala ledarsidor jublat. Det är förvånande. Sydsvenskans ledarsida skrev träffande om denna medielogik den 23 januari under rubriken "Gå inte på KD-bluffen".
Nåväl. Nu går vi om några veckor till kammaren och det finns ett brett stöd för majoritetsförslaget. Den 1 maj kan alla vigas borgerligt på samma villkor, troligen följer kyrkorna efter lite senare i år.
För er som fortfarande tror att det blir Sodom och Gomorra bifogar jag en länk till följande filmklipp. Ja, hujedamej så otäckt det kan bli.... ;)
Tänk om, när det gäller medborgarskapet!
Jag har medvetet väntat med att kommentera det utspel som moderaternas integrationspolitiska grupp gjorde på DN Debatt i tisdags. Jag ville först försöka se igenom de övertoner som präglat debatten den här veckan.
För det första tycker jag att det är många bra förslag som nu presenteras. Många förslag är en förutsättning för att vi ska kunna vara ett ännu öppnare land för den som vill leva i Sverige och bygga sin framtid här. Några bra förslag är att man nu får en tydligare styrning av boende till orter där man kan få arbete och bostad, att man får rätt till snabbare besked på sin asylansökan och en mer rättssäker asylprocess, att introduktionen av nyanlända förbättras, men också att man är tydlig med att utländska medborgare som begår grova brott här lättare ska kunna utvisas.
På en punkt håller jag dock inte med. Föga förvånande är det den om att medborgarskap ska kunna återkallas.
Jag är för en "lika för alla"-princip. Alla ska följa svenska lagar och regler, oavsett ursprung. Alla ska kunna ha ett jobb att försörja sig på, oavsett ursprung. Alla har rätt till ett jämlikt och demokratiskt samhälle, oavsett ursprung. Och alla medborgare ska kunna känna sig trygga i sitt medborgarskap, oavsett ursprung.
Ett medborgarskap är ett medborgarskap. Vi har inte olika klasser av medborgarskap. Vissa sitter inte "lösare" än andra. Det här är en viktig och grundläggande princip.
Jag vet inte hur stort problemet med medborgarskap på falska grunder är. Men om folk kan smussla till sig medborgarskap genom falsk identitet, hot eller mutor, är det något som är allvarligt fel i vår process för att tilldela människor svenskt medborgarskap. Då måste vi se över vägen fram till medborgarskapet och ändra rutinerna.
Jag tycker att det ska vara rätt hårda krav för medborgarskap i Sverige. Att detta gäller formella frågor som identitetshandligar etc, är givetvis självklart. Men jag tycker också det är rimligt att man om man vill bygga sin framtid här som svensk medborgare ska man behärska språket och visa kunnighet om svenska lagar och regler.
Detta för att den som fått medborgarskap ska betraktas som en precis lika god svensk som den som är född här och har sitt ursprung i landet. Jag tycker att USA är ett föregångsland. "To be a proud american" är en rättighet även för den som invandrat. Jag vill att de som bor här ska känna sig trygga och stolta över att få vara med och bygga framtidens Sverige - detta oavsett vilket land man är född i. Sydsvenskan skrev igår att medborgarskapet har en viktig roll att spela. "Som enande kraft. För ett Sverige byggt på 'vi och vi' snarare än 'vi och dom'. " Jag håller med.
För det första tycker jag att det är många bra förslag som nu presenteras. Många förslag är en förutsättning för att vi ska kunna vara ett ännu öppnare land för den som vill leva i Sverige och bygga sin framtid här. Några bra förslag är att man nu får en tydligare styrning av boende till orter där man kan få arbete och bostad, att man får rätt till snabbare besked på sin asylansökan och en mer rättssäker asylprocess, att introduktionen av nyanlända förbättras, men också att man är tydlig med att utländska medborgare som begår grova brott här lättare ska kunna utvisas.
På en punkt håller jag dock inte med. Föga förvånande är det den om att medborgarskap ska kunna återkallas.
Jag är för en "lika för alla"-princip. Alla ska följa svenska lagar och regler, oavsett ursprung. Alla ska kunna ha ett jobb att försörja sig på, oavsett ursprung. Alla har rätt till ett jämlikt och demokratiskt samhälle, oavsett ursprung. Och alla medborgare ska kunna känna sig trygga i sitt medborgarskap, oavsett ursprung.
Ett medborgarskap är ett medborgarskap. Vi har inte olika klasser av medborgarskap. Vissa sitter inte "lösare" än andra. Det här är en viktig och grundläggande princip.
Jag vet inte hur stort problemet med medborgarskap på falska grunder är. Men om folk kan smussla till sig medborgarskap genom falsk identitet, hot eller mutor, är det något som är allvarligt fel i vår process för att tilldela människor svenskt medborgarskap. Då måste vi se över vägen fram till medborgarskapet och ändra rutinerna.
Jag tycker att det ska vara rätt hårda krav för medborgarskap i Sverige. Att detta gäller formella frågor som identitetshandligar etc, är givetvis självklart. Men jag tycker också det är rimligt att man om man vill bygga sin framtid här som svensk medborgare ska man behärska språket och visa kunnighet om svenska lagar och regler.
Detta för att den som fått medborgarskap ska betraktas som en precis lika god svensk som den som är född här och har sitt ursprung i landet. Jag tycker att USA är ett föregångsland. "To be a proud american" är en rättighet även för den som invandrat. Jag vill att de som bor här ska känna sig trygga och stolta över att få vara med och bygga framtidens Sverige - detta oavsett vilket land man är född i. Sydsvenskan skrev igår att medborgarskapet har en viktig roll att spela. "Som enande kraft. För ett Sverige byggt på 'vi och vi' snarare än 'vi och dom'. " Jag håller med.
tisdag 17 februari 2009
Poellinger om konstprovokationer
Skickar idag en länk till Clemens Poellingers krönika i SvD om konstprovokationer, apropå diskussionen om Konstfackselevernas avgångsarbeten. Det är en välformulerad text och Poellinger uttrycker mycket av hur jag själv ser på den debatt som nu pågår. Mer om mina egna tankar hittar du i det inlägg jag skrev igår där jag bland annat ställde frågan om vad jag som kulturpolitiker egentligen kan eller får tycka om konsten och dess uttryck.
Om Moderna, Öresund, Opera och Sherrysill
Tidigare i vintras gjorde P4 Radio Malmöhus en längre intervju med mig om hur jag ser på mitt arbete i riksdagen. Igår sändes det hela i programmet Skåne Direkt. Du hittar intervjun på länken här i två delar :)
Skåne Direkt, del 1: "Man måste vara i Stockholm för att påverka"
Skåne Direkt, del 2: "Jag bloggar för att visa vem jag är"
Skåne Direkt, del 1: "Man måste vara i Stockholm för att påverka"
Skåne Direkt, del 2: "Jag bloggar för att visa vem jag är"
måndag 16 februari 2009
I radion idag om Öresundsfrågor
"Jag kan bli förvånad och frustrerad när banker klagar över att det inte går att skicka människor över sundet och sedan kan de inte själva skicka en hundralapp samma väg utan att det kostar pengar eller tar flera dagar."
Det säger jag idag till P4 Malmöhus. Länk till inslaget finns här. En längre intervju om detta och annat lär det också bli i eftermiddagens Skåne Direkt kl 15.
Det säger jag idag till P4 Malmöhus. Länk till inslaget finns här. En längre intervju om detta och annat lär det också bli i eftermiddagens Skåne Direkt kl 15.
Veckans parlör: KULTURPOLITIK
» Kulturpolitikens främsta uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur (alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd) där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas. «
Bengt Göransson, tidigare kulturminister (s)
» Kulturpolitiken tar sikte på sådan konst osm inte kan överleva på marknadens villkor. Den värnar yttrandefriheten genom att frigöra konsten från påtryckningar eller krav från uppdragsgivare. Den demokratiska offentliga handen är den bästa garantin för långsiktighet och mångfald. Det är precis som med forskningen. «
Carl Tham, tidigare energiminister (fp) och utbildningsminister (s)
» Kulturpolitik i korthet: Staten betalar och håller sedan käften! «
Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, Lunds Universitet
Varje måndag presenterar jag ett ord att fundera och reflektera över under veckan. Publiceringen här sker med vänligt tillstånd från Det Osynliga. Orden och deras identifieringar kommer från "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden", som är framtagen av tankesmedjan Det Osynliga i samarbete med Natur & Kultur. Den går att beställa genom bokförlaget Vulcan.
Ikväll: Kulturdebatt
Ikväll debatterar jag kulturutredningen på Spegeln i Malmö. Det blir trevligt sällskap i panelen av Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri, Region Skånes kulturdirektör Chris Marschall, Inkonsts Natik Awayez, Malmös kulturkommunalråd Carina Nilsson (S) och den alltid intressante kulturdebattören Sven Nilsson.
Arrangemanget börjar kl 18 med en direktsändning från debatten på ABF i Stockholm och sedan tar den lokala debatten vid ca kl 20. Arrangemanget är öppet för allmänheten, men först till kvarn gäller för sittplats! :)
Av denna anledning har jag valt ordet "Kulturpolitik" till Veckans Parlör som strax publiceras här.
Arrangemanget börjar kl 18 med en direktsändning från debatten på ABF i Stockholm och sedan tar den lokala debatten vid ca kl 20. Arrangemanget är öppet för allmänheten, men först till kvarn gäller för sittplats! :)
Av denna anledning har jag valt ordet "Kulturpolitik" till Veckans Parlör som strax publiceras här.
Vad är konst? Får man säga vad man tycker är skit?
Vad är konst? Den frågan finns idag på mångas läppar efter den senaste tidens debatt om Konstfack och dess elever. Först fuskinskrivningar på psykakuten och nu senast vandalisering av en tunnelbanevagn. Det enklaste vore givetvis att bara fördöma allt rätt av som simpel kriminalitet, och det är det förvisso, men det svarar ju inte på den inledande frågan.
Kan det kriminella vara konst? Eller är det skildringen av den kriminella handlingen? Går det att definiera konst? Får man kritisera konst? Hur långt får man då gå? Är den konstnärliga friheten universell?
Jag har under helgen funderat över om man ens bör ställa sig själv frågan: Är detta konst? Vad vill man uppnå med den frågeställningen? Det intressanta är väl: Tycker jag om detta? Talar det till mig? Vad säger det mig? Jämför med ett vanligt ord. Ett ord kan vara dött, som en term, en definition. Men det kan också fyllas med innehåll beroende på vilket sammanhang det handlar om. Det blir ett begrepp som blir oerhört laddat för vissa, men helt avdramatiserat för andra. Höstens ord har för mig varit "äktenskap". Smaka på det. Jag har fått mail om ordet "äktenskap", varav vissa är helt omöjliga att publicera på grund av språkbruk och näst intill kriminella påhopp.
Visst kan en sten vara konst. Den kan bära på en historia eller ett budskap. En bit murbruk betyder kanske ingenting, men om man vet att den varit en del av Berlinmuren fylls den plötsligt av en stark berättelse.
Som kulturpolitiker undrar jag ibland vad jag kan eller får tycka. Får jag säga att jag tycker att det är dålig konst? Att jag tycker att någonting är skit (möjligen kan man tycka att det är dåligt språkbruk för en riksdagsledamot)? Eller har jag kränkt någons konstnärliga frihet då?
I Sverige är bidragsgivandet skilt från politiken. Vi sitter inte politiskt och bedömer enskilda konstnärer eller verk och bestämmer om det är bra eller dåligt. Det finns särskilda myndigheter, skilda från politiken, som fattar de besluten. Bidrag beslutas av exempelvis Kulturrådet eller Konstnärsnämnden. En konsthallschef bestämmer vad som ska köpas in eller inte, utan att fråga politiker om lov. (Även om skrämmande undantag finns där politiker försökt lägga sig i konstinköpen).
Konstens roll är att provocera, spräcka tabun och tänja gränser. Den ska få uppröra och det ordentligt. Bita den hand som föder den. I sidhuvudet på bloggen skriver jag att kultur är en garant för frihet. Då är det precis detta jag menar. Därför blir jag lite glad också när jag blir heligt förbannad på ett konstverk, en bok, eller en föreställning.
Som politiker är jag van vid att om jag sticker ut hakan i en debatt, får jag också vara beredd på en rejäl käftsmäll. Ju mer provokativ, desto större kritik. Det är grundläggande för det vi kallar demokrati. Men hur långt får jag gå när någon annan, låt oss säga en konststudent, sticker ut hakan?
I torsdags kväll stod jag och tittade på konstmässan MARKET och tittade på den nu så omdiskuterade filmen "Territorial Pissing". Jag såg den ett par gånger och funderade över vad som var själva konstverket. Vad sade det till just mig? Är det snubben som vandaliserar som utöver konst, eller är det filmaren? Är det de chockade människorna runt om? Att någon ilsket kastar sig ut genom en ruta? Eller slutscenen där den maskerade totalsprutar ner en vagn i svart färg som någon form av ilsken bautaejakulation?
Till slut blev jag faktiskt rätt provocerad. Inte så mycket över själv filmen, förutom att jag tycker det är för jäkligt när någon tar sig friheten att fördärva annans egendom, och dessutom tycker sig ha moralisk rätt att göra det. Själva handlingen som skildras är kriminell och SL gör rätt som polisanmäler, därmed inte sagt att konstverket är kriminellt eller bör förbjudas eller ens begränsas.
Nej, jag blev mer provocerad över diskussionen i montern (som för övrigt var ett rätt spännande konstverk i sig). Flera stod och försökte tävla i att se nya konstnärliga uttryck. Ord som "banbrytande" och "explosivt" haglade. Eller "ett starkt verk" som galleristen själv säger till SvD. Det enda jag kunde tänka var "Herregud! Var har ni varit de senaste decennierna?" Inte har ni åkt tunnelbana i alla fall. För själv såg jag inget nytt. Bara simpel vandalism, för en gångs skull fångad med en kamera. Jag tycker filmen är en rätt billig form av halvtaskig provokation. Möjligen uppstår själva konstverket snarare idag med den debatt som just nu pågår. I det verket är vi i så fall alla bidragande konstnärer.
Nu kommer vän av ordning tycka att jag går långt över mitt mandat som kulturpolitiker. Att jag visar min inkompetens genom att försöka recensera ett konstnärligt verk som jag uppenbarligen inte begriper mig på. Må så vara. Men jag skriver detta som en person som försöker förstå en debatt. Jag tycker nämligen debatten och diskussionen är bra. Vi behöver fler nya konstnärliga uttryck, vi behöver fler som testar gränser, och som spräcker tabun. Men vi behöver också fler som tar debatten och diskussionen. Som faktiskt hojtar till när man inte förstår eller tycker att något är just skit. Det handlar inte om att begränsa konsten, utan om att vara medskapare i ett offentligt samtal där konsten har sin självklara plats och får utrymme.
Mer om Konstfacksfilmen: SvD, DN, Aftonbladet
Kan det kriminella vara konst? Eller är det skildringen av den kriminella handlingen? Går det att definiera konst? Får man kritisera konst? Hur långt får man då gå? Är den konstnärliga friheten universell?
Jag har under helgen funderat över om man ens bör ställa sig själv frågan: Är detta konst? Vad vill man uppnå med den frågeställningen? Det intressanta är väl: Tycker jag om detta? Talar det till mig? Vad säger det mig? Jämför med ett vanligt ord. Ett ord kan vara dött, som en term, en definition. Men det kan också fyllas med innehåll beroende på vilket sammanhang det handlar om. Det blir ett begrepp som blir oerhört laddat för vissa, men helt avdramatiserat för andra. Höstens ord har för mig varit "äktenskap". Smaka på det. Jag har fått mail om ordet "äktenskap", varav vissa är helt omöjliga att publicera på grund av språkbruk och näst intill kriminella påhopp.
Visst kan en sten vara konst. Den kan bära på en historia eller ett budskap. En bit murbruk betyder kanske ingenting, men om man vet att den varit en del av Berlinmuren fylls den plötsligt av en stark berättelse.
Som kulturpolitiker undrar jag ibland vad jag kan eller får tycka. Får jag säga att jag tycker att det är dålig konst? Att jag tycker att någonting är skit (möjligen kan man tycka att det är dåligt språkbruk för en riksdagsledamot)? Eller har jag kränkt någons konstnärliga frihet då?
I Sverige är bidragsgivandet skilt från politiken. Vi sitter inte politiskt och bedömer enskilda konstnärer eller verk och bestämmer om det är bra eller dåligt. Det finns särskilda myndigheter, skilda från politiken, som fattar de besluten. Bidrag beslutas av exempelvis Kulturrådet eller Konstnärsnämnden. En konsthallschef bestämmer vad som ska köpas in eller inte, utan att fråga politiker om lov. (Även om skrämmande undantag finns där politiker försökt lägga sig i konstinköpen).
Konstens roll är att provocera, spräcka tabun och tänja gränser. Den ska få uppröra och det ordentligt. Bita den hand som föder den. I sidhuvudet på bloggen skriver jag att kultur är en garant för frihet. Då är det precis detta jag menar. Därför blir jag lite glad också när jag blir heligt förbannad på ett konstverk, en bok, eller en föreställning.
Som politiker är jag van vid att om jag sticker ut hakan i en debatt, får jag också vara beredd på en rejäl käftsmäll. Ju mer provokativ, desto större kritik. Det är grundläggande för det vi kallar demokrati. Men hur långt får jag gå när någon annan, låt oss säga en konststudent, sticker ut hakan?
I torsdags kväll stod jag och tittade på konstmässan MARKET och tittade på den nu så omdiskuterade filmen "Territorial Pissing". Jag såg den ett par gånger och funderade över vad som var själva konstverket. Vad sade det till just mig? Är det snubben som vandaliserar som utöver konst, eller är det filmaren? Är det de chockade människorna runt om? Att någon ilsket kastar sig ut genom en ruta? Eller slutscenen där den maskerade totalsprutar ner en vagn i svart färg som någon form av ilsken bautaejakulation?
Till slut blev jag faktiskt rätt provocerad. Inte så mycket över själv filmen, förutom att jag tycker det är för jäkligt när någon tar sig friheten att fördärva annans egendom, och dessutom tycker sig ha moralisk rätt att göra det. Själva handlingen som skildras är kriminell och SL gör rätt som polisanmäler, därmed inte sagt att konstverket är kriminellt eller bör förbjudas eller ens begränsas.
Nej, jag blev mer provocerad över diskussionen i montern (som för övrigt var ett rätt spännande konstverk i sig). Flera stod och försökte tävla i att se nya konstnärliga uttryck. Ord som "banbrytande" och "explosivt" haglade. Eller "ett starkt verk" som galleristen själv säger till SvD. Det enda jag kunde tänka var "Herregud! Var har ni varit de senaste decennierna?" Inte har ni åkt tunnelbana i alla fall. För själv såg jag inget nytt. Bara simpel vandalism, för en gångs skull fångad med en kamera. Jag tycker filmen är en rätt billig form av halvtaskig provokation. Möjligen uppstår själva konstverket snarare idag med den debatt som just nu pågår. I det verket är vi i så fall alla bidragande konstnärer.
Nu kommer vän av ordning tycka att jag går långt över mitt mandat som kulturpolitiker. Att jag visar min inkompetens genom att försöka recensera ett konstnärligt verk som jag uppenbarligen inte begriper mig på. Må så vara. Men jag skriver detta som en person som försöker förstå en debatt. Jag tycker nämligen debatten och diskussionen är bra. Vi behöver fler nya konstnärliga uttryck, vi behöver fler som testar gränser, och som spräcker tabun. Men vi behöver också fler som tar debatten och diskussionen. Som faktiskt hojtar till när man inte förstår eller tycker att något är just skit. Det handlar inte om att begränsa konsten, utan om att vara medskapare i ett offentligt samtal där konsten har sin självklara plats och får utrymme.
Mer om Konstfacksfilmen: SvD, DN, Aftonbladet
fredag 13 februari 2009
Europavalsedeln fastställd
På plats i riksdagshuset när Moderaternas fastställer sin europavalsedel. Toppen på listan utgörs av 1) Gunnar Hökmark, 2) Anna Ibrisagic, 3) Christofer Fjellner, 4) Susanna Haby, 5) Hans Wallmar och 6) Christoffer Järkeborn. Därefter ska valplattformen fastställas. Glöm inte att rösta den 7 juni!
Igår: Kulturafton
Började gårdagskvällen med Moderna Dansteaterns Contemporary on Ice i Kungsträdgården. En magisk föreställning med fem kortare danskoreografier, framförsa av konståkare. Därefter öppningskväll på konstmässan Market på Konstakademien. Nordens gallerigrädda visar det bästa av det mesta. Framför allt många spännande svenska konstnärer. Många röda prickar vid verken, finanskrisen till trots. Är du i Stockholm i helgen så uppträder Moderna Dansteatern såväl ikväll som imorgon kl 17:30. Även Market har öppet hela helgen och är väl värd ett besök. :)
torsdag 12 februari 2009
Veckans Parlör: ETNOPORR
» Etnoporr är ett begrepp för flera tendenser i samhället. Etnoporr är ett synliggörande och en kritik av hur politiker, myndigheter, media och akademiker etnicitetsstämplar sociala problem. Istället för att tala om de sociala problem som finns; fattigdom, arbetslöshet, boendeproblem, diskriminering på arbetsmarknaden, så pratar man om att det finns folk som inte kan prata svenska, eller folk inte vill integrera sig i det svenska samhället.
Etnoporr är också ett uttryck för vad media gör när de rycker ut i förorten för att leta kravllbilder, hotfulla och kriminella ungdomar och religiösa friskolor med slöjbeklädda barn.
Etnoporr är en vilja att exotifiera den andre, låta invandraren symbolisera det icke svenska: avsaknaden av svenska värderingar som anses vaar goda till skillnad från invandrarens som är onda.
Etnoporren hjälper dem som söker efter roten till svenska problem att hitta svaren på andra platser eller i andra kulturer. Istället för att se att problem som finns i Sverige är svenska problem. «
America Vera-Zavala, dramatiker
» Etnoporr. När man skapar ett politiskt korrekt projekt med invandrare bara för att erhålla pengar. «
Stina Oscarson, regissör
Varje måndag presenterar jag ett ord att fundera och reflektera över under veckan. Orden och deras identifieringar kommer från "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden", som är framtagen av tankesmedjan Det Osynliga i samarbete med Natur & Kultur. Den går att beställa genom bokförlaget Vulcan.
Kulturtätt på Lava och "Veckans Parlör"
Så har då Kulturutredningen och Skuggutredningen avlöst varandras presentationer på Lava på Kulturhuset i Stockholm.
Skuggutredningen har presenterats i omgångar, bland annat med maratonuppläsning på Orionteatern. Idag presenterade man framför allt Tankesmedjan Det Osynliga, som man presenterar som en "obunden intresseorganisation vars uppgift är att analysera, bevaka och i media kommentera och debattera den kulturpolitiska utvecklingen inom scenkonstområdet i Sverige". Jag tycker att såväl Skuggutredningen som Det Osynliga är uppfriskande och omskakande, ibland konserverande, men framför allt välkomna initiativ i kulturdebatten.
Idag presenterades boken "Parlören - En ordbok för icke mätbara värden". Man har helt enkelt bett en rad aktiva kulturarbetare, kulturekonomer och filosofer välja ut ett ord man tycker är viktigt, eller uppfinna ett nytt, och definiera det. Totalt har det blivit 183 ord. Udden är ofta riktad mot mer än ett håll.
För mig är detta precis vad kulturpolitik handlar om - REFLEKTION. En berättelse, ett begrepp eller ett ord att reflektera över. Ord eller bilder som gör skillnad och som får att se saker och skeenden ur nya perspektiv.
Framöver kommer jag därför varje måndag presentera "Veckans Parlör" - ett icke mätbart värde att fundera över under veckan som kommer. Vi behöver mer reflektion och mer eftertanke. Vi behöver fundera mer över det vi ofta ser som självklart, eller kanske inte ens ser över huvud taget. Vi behöver bli mer förbannade, mer upprörda, men kanske också mer tacksamma.
Eftersom detta är första veckan kommer första ordet redan idag, sedan som sagt måndagar med början nu på måndag!
Ett särskilt tack till Det Osynliga som gett mig tillstånd att citera fritt ur boken. Det är definitivt inte alltid vi är överens, men ni är en ovärderlig del av kulturdebatten. Eller som ni själva skriver att konsten ska vara - en illojal samhällspelare.
Skuggutredningen har presenterats i omgångar, bland annat med maratonuppläsning på Orionteatern. Idag presenterade man framför allt Tankesmedjan Det Osynliga, som man presenterar som en "obunden intresseorganisation vars uppgift är att analysera, bevaka och i media kommentera och debattera den kulturpolitiska utvecklingen inom scenkonstområdet i Sverige". Jag tycker att såväl Skuggutredningen som Det Osynliga är uppfriskande och omskakande, ibland konserverande, men framför allt välkomna initiativ i kulturdebatten.
Idag presenterades boken "Parlören - En ordbok för icke mätbara värden". Man har helt enkelt bett en rad aktiva kulturarbetare, kulturekonomer och filosofer välja ut ett ord man tycker är viktigt, eller uppfinna ett nytt, och definiera det. Totalt har det blivit 183 ord. Udden är ofta riktad mot mer än ett håll.
För mig är detta precis vad kulturpolitik handlar om - REFLEKTION. En berättelse, ett begrepp eller ett ord att reflektera över. Ord eller bilder som gör skillnad och som får att se saker och skeenden ur nya perspektiv.
Framöver kommer jag därför varje måndag presentera "Veckans Parlör" - ett icke mätbart värde att fundera över under veckan som kommer. Vi behöver mer reflektion och mer eftertanke. Vi behöver fundera mer över det vi ofta ser som självklart, eller kanske inte ens ser över huvud taget. Vi behöver bli mer förbannade, mer upprörda, men kanske också mer tacksamma.
Eftersom detta är första veckan kommer första ordet redan idag, sedan som sagt måndagar med början nu på måndag!
Ett särskilt tack till Det Osynliga som gett mig tillstånd att citera fritt ur boken. Det är definitivt inte alltid vi är överens, men ni är en ovärderlig del av kulturdebatten. Eller som ni själva skriver att konsten ska vara - en illojal samhällspelare.
Kulturutredningen presenterad
Idag kl 10 överlämnades Kulturutredningen till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth av hela kommittén med ordförande Eva Swartz Grimaldi i spetsen. Själv ska jag gå på den större presentationen 12:30 i Kulturhuset, och sedan även på presentationen av Skuggutredningen på samma ställe 13:30.
Jag tänker inte idag skriva någon större recension av själva utredningen, jag har skrivit en hel del om detta tidigare. Men ta gärna del av utredningen (åtminstone sammanfattningen) på regeringens hemsida.
Själv debatterar jag Kulturutredningen på Spegeln i Malmö nu på måndag. Det blir trevligt sällskap i panelen av Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri, Region Skånes kulturdirektör Chris Marschall, Inkonsts Natik Awayez, Malmös kulturkommunalråd Carina Nilsson (S) och den alltid intressante kulturdebattören Sven Nilsson. Arrangemanget börjar kl 18 med en direktsändning från debatten på ABF i Stockholm och sedan tar den lokala debatten vid ca kl 20.
Den 9 mars är det åter dags, denna gång på Bastionen i SPIK's regi. Då med bland andra Rasoul Nejadmehr från Kulturutredningen och Anna Carlsson, ordförande för Teaterförbundet.
Regnbågsfärgade kristdemokrater?
Kristdemokraterna inom Svenska kyrkan har skaffat sig en ny logotype för att markera att man är fristående från övriga partiet. Enligt tidningen Dagen speglar de många färgerna det allmänpolitiska landskapet i Svenska kyrkan. Punkten vill "sätta punkt" för den politiska kontrollen över kyrkan och "kr" är en gammal symbol för Kristus.
Inte för att raljera allt för mycket, men kr är ju också ett hyfsat känt monetärt begrepp och det är inte många färger ifrån ett riktigt regnbågshjärta! Rosa pengar, anyone?
För tydlighetens skull kanske jag ska berätta att Kristdemokraterna inom Svenska kyrkan dock inte har någon annan uppfattning än övriga KD när det gäller äktenskapsfrågan.
torsdag 5 februari 2009
Historisk uppgörelse sätter fokus på (s)
Så blev det idag klart att alliansen enats om en ny energipolitik! Det är dessutom en riktigt bra uppgörelse. Från ett tidigare skyttegravskrig har såväl Centern som KD idag en mer pragmatisk inställning till framtidens energiförsörjning. På andra sidan har vi "klassiska" kärnkraftsförespråkare också en betydligt mer nyanserad bild på hur vi ska kunna gå över till förnyelsebar energi.
Uppgörelsen är bra ur flera perspektiv tycker jag. För det första finns det ett tydligt klimatfokus. I uppgörelsen ligger att vi ska göra Sverige oberoende av fossila bränslen för uppvärmning till 2020. Det innebär att energiförsörjningen framöver kommer vila på tre ben. Kärnkraft, vattenkraft och förnybar energi, företrädelsevis vindkraft.
För det andra säkrar vi industrins överlevnad och jobben. Om inte Sveriges ekonomi även framöver står stark finns det heller inga resurser att hantera välfärden och en offensiv klimatpolitik.
För det tredje innebär dagens besked att vi i framtiden kan klara vår egen energiförsörjning och inte behöver importera varken kol- olje, eller för den delen kärnkraft från mindre säkra kärnkraftverk.
För det fjärde finns det nu en möjlighet till en bred politisk överenskommelse över blockgränsen. Men det innebär å andra sidan att (S) nu måste sätta ner foten. Redan har såväl företrädare för (S) i Oxelösund som starka LO-förbund som Pappers uppmanat Mona Sahlin att gå med på en uppgörelse. Än så länge verkar dock Sahlin istället välja Peter Erikssons sällskap och kallar uppgörelsen för undermålig. jag håller med Jan Björklund som enligt SvD säger att Sahlin bör "lyssna mer på LO än Miljöpartiet".
I Sydsvenskan spekuleras redan om detta nu innebär att Barsebäck kan få nytt liv. Även om jag är en av de första att beklaga Barsebäcks nedstängning, det var trots allt ett av våra modernaste kärnkraftverk, får man nog i sanningens namn inse att loppet nog är kört när det gäller en återuppöppning.
Dels ligger det inte i dagens överenskommelse. Där sägs rakt ut att taket även i fortsättningen ska ligga på tio reaktorer och att det nu handlar om att kunna byta ut gamla reaktorer mot nya. Och dels har redan avvecklingen av Barsebäck kommit så långt att det är tveksamt om en återuppöppning är ekonomiskt försvarbar.
Istället får man glädjas åt att Sverige nu även i fortsättningen har goda förutsättningar för en tryggad energiförsörjning med låga utsläpp. Även om reaktorerna inte finns i Skåne.
Uppgörelsen är bra ur flera perspektiv tycker jag. För det första finns det ett tydligt klimatfokus. I uppgörelsen ligger att vi ska göra Sverige oberoende av fossila bränslen för uppvärmning till 2020. Det innebär att energiförsörjningen framöver kommer vila på tre ben. Kärnkraft, vattenkraft och förnybar energi, företrädelsevis vindkraft.
För det andra säkrar vi industrins överlevnad och jobben. Om inte Sveriges ekonomi även framöver står stark finns det heller inga resurser att hantera välfärden och en offensiv klimatpolitik.
För det tredje innebär dagens besked att vi i framtiden kan klara vår egen energiförsörjning och inte behöver importera varken kol- olje, eller för den delen kärnkraft från mindre säkra kärnkraftverk.
För det fjärde finns det nu en möjlighet till en bred politisk överenskommelse över blockgränsen. Men det innebär å andra sidan att (S) nu måste sätta ner foten. Redan har såväl företrädare för (S) i Oxelösund som starka LO-förbund som Pappers uppmanat Mona Sahlin att gå med på en uppgörelse. Än så länge verkar dock Sahlin istället välja Peter Erikssons sällskap och kallar uppgörelsen för undermålig. jag håller med Jan Björklund som enligt SvD säger att Sahlin bör "lyssna mer på LO än Miljöpartiet".
I Sydsvenskan spekuleras redan om detta nu innebär att Barsebäck kan få nytt liv. Även om jag är en av de första att beklaga Barsebäcks nedstängning, det var trots allt ett av våra modernaste kärnkraftverk, får man nog i sanningens namn inse att loppet nog är kört när det gäller en återuppöppning.
Dels ligger det inte i dagens överenskommelse. Där sägs rakt ut att taket även i fortsättningen ska ligga på tio reaktorer och att det nu handlar om att kunna byta ut gamla reaktorer mot nya. Och dels har redan avvecklingen av Barsebäck kommit så långt att det är tveksamt om en återuppöppning är ekonomiskt försvarbar.
Istället får man glädjas åt att Sverige nu även i fortsättningen har goda förutsättningar för en tryggad energiförsörjning med låga utsläpp. Även om reaktorerna inte finns i Skåne.
PRESS: Använd EU-ordförandeskapet för att bryta gränshinder i Öresund
I hopp om att tillvarata EU-ordförandeskapet för att bryta integrationshinder i Öresundsregionen har Olof Lavesson (M) agerat genom att skicka en interpellation till nordiska samarbetsministern Christina Husmark Pehrsson (M).
Cristina Husmark Pehrsson (m), nordisk samarbetsminister, har tidigare meddelat att regeringen nu tänker lyfta gränshinderfrågorna även till EU-nivå.
- Det är positivt att integrationshindren i öresundsregionen nu även tas upp på EU-nivå, säger Olof Lavesson.
- EU har som grundläggande uppgift är att främja fri rörlighet. De hinder vi ser i Europas gränsregioner går stick i stäv med detta, EU har därför ett ansvar att bidra till att dessa gränshinder undanröjs, fortsätter han.
- Den 1 juli börjar Sveriges EU-ordförandeskap. Med min interpellation vill jag väcka frågan om hur vi kan använda ordförandeskapet för att bryta gränshinder i Öresundsregionen, avslutar han.
Interpellationen: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=63&dok_id=GW10310
Cristina Husmark Pehrsson (m), nordisk samarbetsminister, har tidigare meddelat att regeringen nu tänker lyfta gränshinderfrågorna även till EU-nivå.
- Det är positivt att integrationshindren i öresundsregionen nu även tas upp på EU-nivå, säger Olof Lavesson.
- EU har som grundläggande uppgift är att främja fri rörlighet. De hinder vi ser i Europas gränsregioner går stick i stäv med detta, EU har därför ett ansvar att bidra till att dessa gränshinder undanröjs, fortsätter han.
- Den 1 juli börjar Sveriges EU-ordförandeskap. Med min interpellation vill jag väcka frågan om hur vi kan använda ordförandeskapet för att bryta gränshinder i Öresundsregionen, avslutar han.
Interpellationen: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=63&dok_id=GW10310
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)