Partiledardebatt med höjt tempo

Valårets första partiledardebatt är avklarad och det var en stärkt statsminister som gjorde en rivstart i inrikespolitiken. Bra tempo med tydliga skillnader mellan blocken.

Oavsett vem som vann på retoriska tasksparkar så hade Fredrik det starkaste och mest relevanta budskapet. Det är fortsatt jobblinjen som gäller. Ett av vallöftena var att det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Det har vi genomfört med kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Vikten av att förbättre anställningsbarheten. Att satsa på utbildning, men också att man får ta steget ut på arbetsmarknaden genom lärlingsjobb, arbetspraktik, etc. Att det måste bli lättare att anställa och att vi behöver bli bättre på att bejaka entreprenörskap och företagande.

En viktig poäng var att regeringen faktiskt redan gjort det betydligt billigare att anställa yngre, äldre, långtidsarbetslösa och nyanlända flyktingar. Grupper där utanförskapet annars lätt biter sig fast.

Jobben, tillsammans med satsningar på välfärden och ett intensivare arbete för att motverka våld och droger var Fredriks huvudlinjer. Detta förutsätter dock (och det är här skillnaden mot oppositionen blir så tydlig) att det är ordning och reda i de offentliga finanserna. Man kan inte lova allt till alla och skjuta skulden på framtiden.

Förslagen från den rödgröna oppositionen framstår allt mer som ofinansierade önskelistor. Det är väldigt mycket prat om minsta gemensamma nämnare, och väldigt lite konkreta förslag om vad man faktiskt vill göra. Nu verkar de vara någorlunda överens om att återgå till den sjukförsäkringspolitik som slussade ut 140 svenskar i förtidspension varje dag.

Relevanta frågor som ställdes både från Fredrik och Maud Olofsson var hur skattechocker mot företag och anställda ska kunna skapa fler jobb. På detta fanns inga svar.

Ett av debattens lågvattenmärken var när Mona Sahlin läxar upp Maud Olofsson med att hon minsann suttit i riksdagen 25 år och dessutom i ett otaliga regeringar. Så Maud skulle minsann inte tro att hon kunde komma här och lära Mona något. Jag funderade på vad som hade hänt om Göran Persson hade yttrat samma ord. Ett praktfullt exempel på manlig härskarteknik?

Slutsatsen efter att lyssnat på debatten blir att med en rödgrön regeringen blir det väldigt mycket snack, men jäkligt lite hockey!

Mer om debatten:
DN, Expressens opinionsblogg, Aftonbladet, Lena Mellin

Ordförandeskapet flipp eller flopp?

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Året är snart till ända och därmed också Sveriges EU-ordförandeskap. Som riksdagsledamot har man märkt att inrikespolitiken gått lite på lågvarv det senaste halvåret. Fokus har legat på Europafrågorna, statsråden har haft fler länder än Sverige att ta ansvar för.

Nu börjar det också bli dags att summera och se hur Sverige har klarat av uppgiften. Socialdemokraterna letat varje tänkbart tillfälle att klanka ner på det Fredrik Reinfeldts ordförandeskap. Lågvattenmärket stod (som så ofta annars) Marita Ulvskog för när Fredrik presenterade det svenska ordförandeskapets prioriteringar i Strasbourg.

Ordning och reda i finanserna kallade hon "att sätta anorektiska ekonomier på svältkur" och hänvisade till Reinfeldts "inrikespolitiska tillkortakommanden", enligt SvD. Att Ulvskog kackar i galen tunna blev ganska tydligt när en annan socialdemokrat, Margot Wallström, i samma veva gav regeringen beröm och tyckte den borgerliga alliansen gjort bättre ifrån sig i EU än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde.

Ulvkog till trots så är nog den allmänna bilden att Sverige har skött sig bra. Tidningen Fokus har låtit åtta europeiska EU-kännare utvärdera hur det gått och betyget är i de flesta fall översvallande. Längst går italienske Marco Incerti, forskare på Centre for European Policy Studies i Bryssel. Han ger Sverige betyget 5 av 5 och säger att det är ett av de starkaste ordförandeskapen EU har haft.

På frågan om vad som skiljer Sveriges första ordförandeskap 2001 från detta, svarar den tjeckiske frilansreportern Tomas Sniegon: "Det här är betydligt nyktrare, man är inte så nöjd med sig själv offentligt utan nu snarare jobbade man hela tiden."

Enligt bl a DN och Expressen har även EU-parlamentarikerna överöst Sverige och Fredrik Reinfeldt med beröm. Ordförandeskapet kallades "modigt och effektivt" och "hederligt och ansvarsfullt". Kommissionsordförande Barroso säger till och med att det är det bästa av de elva ordförandeskap han arbetat med.

Nu lackar det mot jul och nyår. 2010 står för dörren, ordförandeskapet är avslutat och vi går in i ett valår. Det innebär också att det nu är inrikespolitiken som står i fokus. Som riksdagsledamot känns det rätt skönt. Allvarligt talat, nu är jag riktigt sugen på att ta fighten med vänsterkoalitionen om Sveriges framtid!

Föregångslandet Sverige

Arbetsstämman i Västerås är inledd med Fredrik Reinfeldts anförande. I detta första anförande (han håller även ett på söndag) var det den ideologiska linjen, synen på människan och synen på Sverige som slogs fast. Det var faktiskt ett strålande bra tal!

Fredrik inledde med att konstatera att han var typisk svensk: "Min farfars far var son till en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde". Och precis så är det ju. Det är impulser utifrån som format det land vi idag kan vara så stolta över. Ord som präglar Sverige och som vi ska vara stolta över är öppenhet, frihet, välstånd, tolerans och ansvarstagande. Detta har vi inte uppnått själva utan genom att människor kommit hit och berikat vårt land och genom att vi har varit en röst i världen.

Politiken, betonade Fredrik, måste dock inse att människan är kapabel men bräcklig. Många delar inte den positiva bilden av Sverige utan lever i fattigdom och utanförskap. Ibland har vi svårt att inse att människor är olika. Då byts respekt, tolerans och öppenhet mot misstänksamhet och alienering.

Om vi som parti vill att alla ska komma till sin rätt så är det fem punkter som måste gälla, slog Fredrik fast:

1) Vi ska vara en kraft för människans okränkbara värde

2) Vi ska fullfölja arbetslinjen för att bryta utanförskapets bojor

3) Vi ska stärka kvaliteten i den gemensamt finansierade välfärden så att vi får valuta för våra skattepengar och öka tryggheten i samhället.

4) Vi ska ha ett uthålligt och klimatneutralt samhälle

5) Vi ska vara pragmatiska. Vi tror inte på revolution som arbetssätt.

Det är dessa fem punkter som ska känneteckna Föregångslandet Sverige.

Fredrik avslutade sitt tal med att konstatera att det är dags att vi erbjuder väljarna ett långvarigt statsbärande regeringsalternativ. Förnyelsen av moderaterna måste därför fortsätta och samhällsalternativet uppdateras. "Den som söker förtroende i Sverige måste tro på Sverige. Gnällspikar blir inga politiska ledare"!

Två bra one-liners ur talet:

Apropå en ansvarstagande regering i finanskrisens spår: "Vi ska bryta nacken på krisen utan att bryta ryggraden på ekonomin."

Apropå tryggheten i rättssamhället: "Alla ska vara lika inför lagen och lagen ska gälla lika för alla i hela landet."

Mer om Reinfeldts tal: SvD, Aftonbladet

EU-debatt i riksdagen

Idag var det partiledardebatt i riksdagen med anledning av EU-valet. Fredrik Reinfeldt hade två huvudpunkter inför valet: Klimatet och ekonomin. Sverige är till stora delar en exportekonomi. Det spelar därför roll för Sverige hur övriga EU väljer att hantera finanskrisen. Vi är beroende av vad som sker i Storbritannien, Tyskland, etc. Därför behövs en samordnad ansvarsfull ekonomisk politik även i EU. Att tuta på som socialdemokraterna gör i Sverige och Wania Lundby-Wedin gör genom sitt uppdrag i Europafacket och förespråka fritt blås i de offentliga finanserna är inte försvarbart i Sverige och inte eller är det försvarbart i EU.

Han tog också upp klimatnationalismen i vänsterblocket. Om vi tror att vi kan lösa klimatproblemet på hemmaplan är vi fel ute. Om så hela OECD stryper sina utsläpp helt så räcker inte detta så länge inga förändringar sker i utvecklingsländerna. Därför måste vi ta ansvar även globalt. Dessutom pekade Fredrik på möjligheterna som finns i en ökad svensk export av el. Genom att exportera ren och klimatvänlig el, tvingar vi tillbaka användandet av fossila bränslen i våra grannländer. Samtidigt får vi fler arbetstillfällen i Sverige. Varför motsätter sig oppositionen detta?

Opposition på villovägar

I en fråga var Fredrik och Mona överens i dagens partiledardebatt. "Det finns ingen militär lösning på konflikten i Gaza" sade statsministern. "För varje bomb ligger en tvåstadslösning längre bort" kompletterade Sahlin. Sedan var det inte mycket man var överens om.

Jag förstår att Mona Sahlin är arg. Det är hennes jobb. Hon är oppositionsledare och ska kritisera regeringen. Det är bara så synd att hon inte har mer på fötterna. Idag blev det nästan parodiskt när hon först säger att regeringen bidrar till växande budgetunderskott när hon samtidigt lovar reform efter reform av ofinansierade förslag.

Vi är en enig rödgrön allians och ett tydligt alternativ, påstod hon idag. Hur det är med den tydligheten blev ganska klart när statsministern kontrade med att nämna inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, fastighetsavgiften och bensinskatten som områden där de tre oppositionspartierna står miljarder ifrån varandra. Något löfte om att man skulle ena sig på de här områdena fick han aldrig från Sahlin. Inte blev det tydligare när Maud Olofsson tog upp utrikes- och säkerhetspolitiken som ytterligare ett område där vänstersplittringen är total.

Jag tycker att Fredrik har helt rätt när han om och om igen betonar vikten av att nu inte släppa på stabiliteten i statsfinanserna. Förutom att det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lösa globala problem med nationella verktyg, kommer rekylen bli ack så mycket värre för de som redan har det svårt när man tvingas skära i välfärden och höja skatterna för vanligt folk för att finansiera de rödgröna "krispaketen".

"Det finns ingen mirakelkur mot krisen", sade statministern och konstaterade att oppositionen nu bara lägger ofinansierade populistiska förslag, som dels ger väldigt liten effekt för de berörda, men framför allt skjuter de offentliga finanserna i sank. Jag håller med!

Mer om partiledardebatten: Sydsvenskan, DN, SvD

Kommentar med anledning av statsministerns besked om en könsneutral äktenskapsbalk

- Ett utmärkt besked som Fredrik Reinfeldt lämnade i Ekot om könsneutrala äktenskap. Nu får frågan äntligen en lösning som en bred majoritet i riksdagen kan ställa sig bakom.

- Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. Fredrik Reinfeldts besked idag visar att vi nu står för detta och redan till den 1 maj 2009 får en könsneutral äktenskapsbalk på plats. Det innebär att vi får en lagstiftning som faktiskt svarar mot de familjebildningar som är reella i Sverige idag.

- Jag har tidigare uttryckt respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag också föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens och att kristdemokraterna tillåts reservera sig i regeringen. Detta har inte visat sig vara en framkomlig väg och därför är den lösning som nu presenterats den bästa. Den innebär att kristdemokraterna kan stå fast vid sin ståndpunkt, men att vi också respekterar den breda majoritet som finns i riksdagen.

- Nu gäller det att ta vara på den beredningsprocess som har pågått i justitiedepartementet sedan Hans Regnér presenterade sin utredning. Ett kommande förslag bör utformas i enlighet med utredningen och dessutom sträva efter ett så snabbt genomförande som möjligt. Det är också viktigt att formuleringarna blir sådana att de kan stödjas av en bred majoritet i riksdagen.

Mer om frågan kan du läsa i DN, SvD, Sydsvenskan, QX

När ljuset vänds mot oppositionen

Partiledardebatten är i full gång och jag kommer precis från kammaren. Det är en ny debatt. Alternativ ställs mot varandra. När det visar sig att regeringspolitiken faktiskt fungerar blir det allt svårare att bara falla tillbaka på gamla klyschor för oppositionen. Det vassaste Sahlin kunde komma på i morgonens debatt var det vanliga tugget om att regeringen "medvetet ökar orättvisorna". Hur trovärdigt är det? Är det verkligen någon som tror att det finns politiker som "medvetet" gör vad den kan för att öka orättvisorna? Och detta påstås i tider när det, trots lågkonjunktur, finns fler i arbete än det gjort på väldigt, väldigt länge.

Det är många som är oroliga nu och det finns det visst fog för. En global finanskris råder. Vi är inne i en lågkonjunktur. Varsel hänger över mångas huvuden. Låt oss för ett ögonblick fundera över var vi hade stått om (s) vunnit valet senast.

Genom de reformer regeringen har genomfört och som (s) röstat emot har 70 000 svenskar fått arbete. Totalt har utanförskapet minskat med 180 000 personer sedan valet. Skulle förslagen i (s) senaste budgetreservation genomföras skulle det innebära att 60 000 jobb försvann. På vilket sätt blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

När (s) styrde stod 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Idag är det 40 000 färre. Nu vill (s) höja arbetsgivaravgiften på unga med 10 miljarder. Tror du det blir fler eller färre unga i utanförskap då? Hur blir Sverige tryggare och rättvisare av det?

Genom skatteavdrag på hushållsnära tjänster har vi lyckats göra svarta jobb vita, samtidigt som många som stått långt från arbetsmarknaden har fått riktiga jobb att gå till. Det avdraget vill (s) ta bort. Hur skapar detta trygghet och rättvisa?

I ett läge där varslen duggar tätt och finanskrisen ligger över oss vill (s) återinföra förmögenhetsskatten och på så sätt driva kapital och arbetstillfällen ur landet. Tror de verkligen att tryggheten och rättvisan blir större då?

Har man ambitionen att styra landet räcker det inte med klyschor. Då krävs det raka besked, ansvarstagande och en långsiktig politik för en stabil ekonomi och fler arbetstillfällen. Det blir tillbaka till ritbordet för Sahlin.

"Jag ser fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm" sade Pär Nuder när han lämnade uppdraget som ekonomisk talesman. Idag stod de båda och tasslade vid väggen längst bak i kammaren. De såg med rätta bekymrade ut.

Mer om partiledardebatten: SvD, DN, Expressen.

Jag är så jäkla besviken på oppositionen!

Men inte förvånad. Så här mitt i "superveckan" blir jag ruskigt påmind om hur det var att sitta i opposition under 90-talet. Man blir ifrågasatt. För allt. Regeringsalternativ granskas med rätta. Vad får vi istället? Kan ni hålla sams? I början av 2000-talet var det fortfarande så, men vi lärde oss och vi levererade.

Vi gjorde vår läxa, men varför har inte den nuvarande oppositionen lärt av våra misstag??

Mona Sahlins agerande de senaste veckorna är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig i opposition och ett rakt plagiat av borgerlighetens alla misstag under 90-talet. Det var extra tydligt under söndagens partiledardebatt i SVT och det upprepades i kvällens duell i KGB's program.

Ikväll valde hon den aggressiva linjen. Efter att blivit ovän med sitt parti i veckan som gått försökte hon ikväll spela sin klassiska roll av "arg sosse". Det gick sådär. För det duger ju inte att vara arg retoriker om man har ambitionen att leda en regeringen. Det duger inte heller att ständigt stöta sig med sina tilltänkta regeringskamrater och det duger definitivt inte att totalt ducka varenda möjlighet att ge besked om politikens innehåll.

Fredrik har sedan mandatperiodens början ställt tre relevanta frågor till Mona. 1) Vad vill du göra? 2) Hur vill du åstadkomma det? 3) Med vem ska du göra det? Det enda rimliga borde vara att börja med politikens innehåll, men Mona valde förra veckan konstigt nog att istället försöka svara på frågan 'med vem'. Det gick åt pipan.

Den bästa beskrivningen av vänsterblockets försök till "samling" gavs ikväll vid ett möte i eftermiddag när vi i riksdagen hade en träff med alla alliansledamöter. Anders Borg mindes hur man som liten lekte "Hela havet stormar". Det är tre som leker, men bara två stolar. När musiken tystnar får man se vem som hamnar utanför. Ibland är det miljöpartiet och ibland sossarna. Just nu är det Lars Ohly som inte får vara med.

Och precis så är det ju i oppositionen just nu: Hela havet stormar!

Mer om kvällens duell hittar du på SvD och DN.

Partiledardebatt del 2

Så fick vi då åtminstone två tydliga besked under förmiddagens partiledardebatt:

1) Klyftan mellan LO och (s) är milsvid när det gäller nivån i a-kassan. Sahlin klargjorde idag att några 90% i ersättningsnivå blir det inte tal om. Sedan beklagade hon sig över att inte statsministern prioriterat möten med Wania Lundby Wedin högre. Kanske vore bättre om Sahlin var ute och träffade de LO-medlemmar hon tänker höja skatten för, istället för att sitta och fika med Wania på partistyrelsemöten.

2) Skulle (s) vinna nästa val får landets unga hålla i sig. De 10 miljarder regeringen har satsat på att halvera arbetsgivaravgifterna för unga tänker Sahlin ta tillbaka. Det innebär att arbetsgivaravgifterna fördubblas i förhållande till dagens nivå. Tror ni att det innebär att blir lättare eller svårare att anställa ungdomar då?

PS. Socialdemokraterna vill ju trots allt också satsa 200 miljoner för att unga ska få jobb. Hmm... låt se... satsa 200 miljoner och samtidigt dra in 10 000 miljoner? Låter inte som guldregn i mina öron.

Just nu: Partiledardebatt

Nu pågår vårens sista partiledardebatt. Fredrik är riktigt bra och inledde med att väcka den retoriska frågan om vem som egentligen är bäst när det gäller att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Man kan konstatera att det enda som förenar vänsterblocket är en allmän utgiftshysteri. Höjda bidrag ska finansieras med höjda skatter. Har vi hört det förut? Fredrik konstaterade att det är jobben som avgör. Den som kan ge möjlighet för fler att komma i arbete kan också fixa bäst välfärd. I så fall har Mona och socialdemokraterna mycket kvar att bevisa!

Fredrik i KU

Idag var jag på plats vid konstitutionsutskottets utfrågning av statsministern. På agendan stod bland annat försäljning av statliga bolag och rekrytering av generaldirektör för Banverket, men i fokus var givetvis krishanteringen i statsrådsberedningen och turerna kring den berömda krogkvällen i oktober som ledde till att Ulrica Schenström fick avgå.

Jag har inte tidigare kommenterat Ulrica här eftersom hon är en väldigt nära vän till mig och jag tycker inte man ska recensera sina vänner på bloggar på nätet. Det tänker jag inte göra nu heller.

Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska tänka efter att ha lyssnat till utfrågningen av statsministern. Vice ordförande Per Bill tvingades påpeka att syftet med en muntlig utfrågning i KU är att KU ska få en heltäckande bild av vad som skett, inte en bestraffning av den som blir kallad. Den uppfattningen verkar inte delas av alla. Istället får man en känsla av socialdemokratiskt korsförhör där målet är att den utfrågade någon gång ska göra en tankevurpa och stupa i den politiska farstun.

Det absoluta botten nåddes under Morgan Johanssons (s) frågor om vad som hände den aktuella kvällen i oktober. Efter att Fredrik nogsamt förklarat hur direktiv och ansvarsfördelning ser ut i statsrådsberedningen, bemöts han med frågor som "Hade du talat om för henne att man inte vara berusad under jouren?" och påståenden som "...när du gav henne i uppdrag att gå på krogen med Anders Pihlblad".

Det sistnämnda kom ur att statsministern tidigare uppgivit att han blivit underrättad om att hans statssekreterare skulle föra bakgrundssamtal med olika journalister inför den moderata partistämman och att han inte hade några invändningar mot detta.

Slutligen visade Morgan Johansson sin fullständiga okunnighet om hur krisövningar går till när han ställer frågor som "Ledde hon och var ansvarig för planering och förberedelse av den krisövningen eller satt hon även då bara som passiv åskådare?" Som om en övning, vilken det än vara månde, bara bestod av en övningsledare och ett gäng passiva åskådare!

Möjligen kan okunnigheten bero på det Fredrik nämnde i sin inledning - att den förra regeringen under alla sina tolv år vid makten endast genomförde ett par krisövningar där regeringen deltog medan alliansregeringen sedan valet redan genomfört fyra. Huruvida Morgan Johansson under sin tid som socialminister deltagit i någon krisövning alls har jag ingen aning om.

På riksdagens hemsida beskrivs Konstitutionsutskottets uppdrag så här:

"Konstitutionsutskottet (KU) bereder ärenden om grundlagarna och
riksdagsordningen samt om lagstiftning i andra konstitutionella och allmänt
förvaltningsrättsliga ämnen och lagstiftning om radio och television. /.../
Konstitutionsutskottet har också uppgiften att granska regeringens och
statsrådens arbete samt meddela riksdagen resultatet av sin granskning."

Det finns nog anledning att påminna KU-ledamöterna om detta.

Mer om utfrågningen finns hos SvD och DN

Fredrik presenterade ytterligare jobbavdrag!

Fredrik avslutade rikskonferensen med ett i mitt tycke lysande tal. Det märks att han nu har siktet inställt på 2010 och är fast besluten att vår politik ska ha fått ett sådant genomslag att vi går mot ytterligare en valseger.

En nyhet levererades. Alliansen gick till val på att sänka inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare och de två stegen i jobbavdraget är nu genomförda. Fredrik aviserade att han nu avser gå vidare med ett tredje steg för att ytterligare sänka inkomstskatterna. Fortfarande med fokus på låg- och medelinkomsttagare, men också riktat mot de stora grupper, framför allt kvinnor, som har en lång utbildning bakom sig och lagt stora resurser på detta. Då är det framför allt via den statliga inkomsskatten förändringar ska ske.

Fredriks huvudlinje var att prioriteringsordningen ligger fast. Det innebär att först kommer jobben och ordning och reda i statsfinanserna. Det ger resurser som är nödvändiga för att utveckla välfärden och först därefter kommer skattesänkningarna. Genom att vi lyckats med jobben och ökat intäkterna har vi ändå lyckats sänka det totala skattetrycket så att vi i år tar oss under 47 procent. "Jag fyller 45 vid tiden för nästa val, vi får se om skattetrycket hinner före!" sade statsministern.

Han hade en viktig poäng när han påminde om den fräna kritik våra skattesänkningar tidigare fått. Enligt (s) skulle ekonomin fallera och välfärden raseras om skattetrycket sjönk. Nu kan vi konstatera att trots rejäla skattesänkningar för de grupper som behöver det mest så tillförs miljarder till välfärden, ekonomin går för högtryck och arbetsmarknaden blomstrar. Bidragssamhället finansierades genom höga skatter, nu finansierar istället de nya jobben vår ökade välfärd. "Den socialdemokratiska inrikespolitiken har rasat samman som ett korthus!"

Receptet för valseger 2010 är enligt Fredrik fortsatt förnyelse av moderaterna, ett starkt regeringsalternativ genom alliansen och att jobb och kvalitet i välfärden går före bidragsökningar. "Väljarna vet redan att vi är bäst på jobb och ekonomi. Nu ska vi också bli de bästa på att utveckla välfärden!" utropade Reinfeldt.

Nu är politiska möten, seminarier, brandtal och moderata firmafester slut för den här gången. Jag sitter på ett Öresundståg mot Malmö. Solen skiner, våren är på väg, och ikväll ska jag glömma all politik för att helt ägna mig åt man, vänner och schlager!

Utmärkt om pensionerna, Fredrik!

Enligt Rapport visar det sig att riksdagsledamöter (ja, uppenbarligen jag själv också) och höga statstjänstemän har rätt till jobbavdrag på sina pensioner. Detta trots att inte vanliga pensionärer har det. Givetvis är det orimligt! Här har jag suttit och försvarat jobbavdraget för besvikna pensionärer med motiveringen att det faktiskt har ett enda syfte, det vill säga att stimulera till arbete. Det innebär att det är ett extra avdrag för just den som väljer att arbeta.

Så visar det sig att det trots allt finns de som får jobbavdrag på att inte arbeta, dvs vissa som har pensionsavtal i riksdagen och statsförvaltningen. Självklart är det inte rimligt. Eller som Fredrik Reinfeldt säger till Rapport:

"Det går på tvärs med vad vi sade. Det måste löna sig att arbeta och skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta ska växa"

För mig är det här en trovärdighetsfråga. Det går inte att ha olika principer för vanliga pensionärer och de som har särskild "riksdagspension". Jobbavdrag på pensionsavtal är en förmån jag gärna avstår ifrån!

Ledarskap inställt

Gång efter annan anklagar Mona Sahlin regeringen i allmänhet, och statsministern i synnerhet, för att visa dåligt ledarskap. Senast igår, när det efterlängtade beskedet kom att förslaget om minskningsregel i sjukförsäkringen dras tillbaka, var hon snabbt ute och kallade regeringen för oansvarig.

Mona Sahlin är oppositionsledare och jag utgår från att hon har ambitionen att bli Sveriges statsminister efter valet 2010. Då borde hon också fundera över vad politiskt ledarskap egentligen handlar om. Fredrik Reinfeldt envisas med att upprepa tre frågor till Sahlin; Vad vill du göra, hur ska du göra det och med vem ska du göra det? Hon borde åtminstone kunna svara på en av dem.

Är det något alliansregeringen har och har haft så är det ett tydligt fokus, ett övergripande mål, en gemensam riktning. Vi måste få Sverige i arbete. Valrörelsen handlade om jobben och jobben får också genomslag i det mesta vi gör. Säga vad man vill om Göran Persson, men nog visste han vad han ville. Han visste det så till den milda grad att han körde över såväl expertis som partikollegor.

Där Persson åtminstone var tydlig är det nu bara tomt. För Sahlin verkar begreppet oppositionspolitik uteslutande handla om regeringskritik. Och visst är kritik en viktig del av oppositionsarbetet, men man kan inte leda ett land genom att bara kritisera andra.

Den sista frågan om vem Sahlin ska göra det med lär bli den svåraste att besvara. Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar turas om att kasta skit på varandra. Socialdemokraterna står tysta i mitten.

Skönaste killen är dock Lars Ohly i SvD idag. Motsägelsefull som alltid. Han är övertygad om att socialdemokraterna kommer att gå till val på en samlingsregering, och det blir v och mp som de vill ha med. Men själv tänker han då inte medverka till någon gemensam plattform. Tvärtom avvisar han alla förhandlingar och kompromisser före ett val. "Det skulle innebära att vi suddar ut vår profil."

Innan Sahlin siktar på att leda landet, är det nog bra om hon börjar med att försöka leda oppositionen...

Ohly-intervjun i SvD