Öresundsvoteringen avgjord

Regeringen förlorade som väntat voteringen om banavgifter på Öresundsbron. Mina tankar kring detta finns utvecklade nedan. Jag har tidigare sagt att detta var ett av de tuffare besluten att fatta, i gengäld är förlusten en av de lättare att bära.

Nu mot julledighet och i januari fortsätter vi arbetet. Det den senaste tidens debatt och diskussion har visat är att vi behöver jobba än hårdare med att hävda Öresundsregionen, dess potential och dess möjligheter i den politiska debatten.

Därför trycker jag trots allt på regeringsknappen

Jag får ganska ofta frågan: Håller du verkligen med om allt regeringen gör? Och jag brukar svara: Nej. Absolut inte. Det finns delar i alliansregeringens politik som jag gärna hade sett annorlunda. Det exempel jag brukar välja är vårdnadsbidraget. Personligen tror jag inte att föräldrars valfrihet avgörs av ett vårdnadsbidrag, istället tror jag det kan bidra till att göra det ännu svårarer för många kvinnor att göra karriär.

Men jag brukar samtidigt förklara att politik handlar om förhandlingar. Både inom partier och mellan partier. Ibland får man precis som man vill. Ibland får man igenom en del. Ibland går det inte alls ens väg. Trots det kommer man till en punkt där förhandlingen är slut och det är dags att fatta beslut. Det innebär i värsta fall att man får köpa en lösning som man inte riktigt gillar.

Mitt viktigaste ansvar som moderat riksdagsledamot är att se till att vi kan genomföra den politik vi gick till val på. Det innebär att vi har en stark alliansregering, även om man inte alltid är överförtjust i den regeringens beslut.

Arbetet i en riksdagsgrupp är en ständig förhandling. Under förra mandatperioden tror jag att vi åtminstone någon gång varje månad tvingades fatta beslut som var oerhört svårt för en del ledamöter. Några exempel: trängselskatten i Stockholm, FRA, IPRED, nedläggning av vissa länsrätter, könsneutrala äktenskap.

Idag är det min tur att gå med något tunga steg till kammaren när det blir dags att fatta beslut om banavgifter på Öresundsbron. Jag har jobbat stenhårt för att få ut förslaget, jag har också jobbat stenhårt för att skärpa det ytterligare. Det har inte gått. Däremot har vi faktiskt förbättrat förslag, och det ganska rejält i förhållande till de skrämselargument som förs fram i debatten.

Några "chockhöjningar" kommer inte att ske. Följande gäller:

1) Det finns ingenting i beslutet överhuvudtaget om biljettpriset. Bara att det är Trafikverket och inte riksdagen som ska fatta beslut om kostnad för tågen. En i grunden bra princip.

2) Region Skåne sätter priserna på bron. Skånetrafiken är den MINST subventionerade kollektivtrafiken i hela landet. Att lägga över betalningsansvaret för kollektivtrafiken på passagerarna har varit en medveten politisk strategi för regionen - det kan jag respektera. Men givetvis har det också konsekvenser på resandet.

3) SKULLE Region Skåne ta ut hela summan på passagerarna så handlar det med dagens beslut om 3 kronor och 20 öre per passagerare för en biljett Malmö-Köpenhamn.

4) Till beslutet idag ligger ett skarpt tillkännagivande om att Riksdagen kräver en konsekvensanalys denna höjning. Infrastrukturministern har i debatten gjort klart att så kommer att ske och såväl hon som trafikutskottets vice ordförande har tydliggjort att inga ytterligare höjningar kommer göras innan den konsekvensanalysen är klar. (Dessutom har Trafikverket själv föreslagit just en sådan analys).

Innebär detta att allt nu är frid och fröjd? Nej, naturligtvis inte. Jag tycker man borde lyft ut ärendet idag. Jag tycker man borde göra en konsekvensanalys innan beslutet. Jag tycker att analysen kunde formulerats genom ett tuffare direktiv till Trafikverket.

Det är inte alltid man når hela vägen fram, men ibland når man en bit på vägen. Vi har fått in en hel del bromsar och jag tycker att många frågetecken faktiskt rätats ut i debatten idag. Därför kommer jag trots allt rösta för regeringens förslag. Säkert kommer många bli förbannade, säkert kommer jag av någon kallas för svikare. Jag får ändå inse att jag för stunden faktiskt inte når längre.

Oavsett hur det går i kammaren vid eftermiddagens votering så kommer jag oförtrutet arbeta vidare med Öresundsfrågorna. För färre hinder, minskat krångel och bättre villkor för alla oss som lever, bor och arbetar här.

Mer om dagens beslut: Sydsvenskan, Skånskan, Kvällsposten

Om Öresund, biljettpriser och banavgifter

Imorgon är det dags för riksdagen att fatta beslut om nästa års budget. Ett av förslagen handlar om banavgifterna på Öresundsbron. Enligt förslaget ska Trafikverket själv få besluta om banavgifter - inte riksdagen. Förslaget innehåller inte någonting om hur mycket det ska kosta att åka över bron.

Det är viktigt att komma ihåg just detta, att ärendet inte handlar om vilka priser som passagerarna på bron ska betala. De priserna sätts inte av riksdagen. Priserna sätts av Skånetrafiken och Region Skåne. Ärendet handlar om hur kostnaderna för varje tåg ska betalas och av vem.

Grunden för riksdagsbeslutet är att det inte är riksdagen som ska sätta priser för vad det kostar att köra på våra järnvägar, utan det ska Trafikverket göra. I grunden tycker jag att det är en bra princip. Men de konsekvenser som pekas på från Region Skåne är oroande.

I det fall Trafikverket väljer att höja avgifterna landar frågan hos Skånetrafiken och Region Skåne. Jag är lite bekymrad över att den enda signalen därifrån är att det är passagerarna som ska betala. Särskilt när man ser att kollektivtrafiken i Skåne är den i landet som har i särklass lägst andel skattesubventioner.

Endast 37,8% av kollektivtrafiken i Skåne är skattesubventionerad, att jämföra exempelvis 52,8% i Västra Götalandsregionen och 50,7% i Stockholm. Snittet för riket är 50,2%.

I det fall Region Skåne trots allt väljer att lägga hela kostnaden på passagerarna finns det olika uppgifter om hur mycket det skulle innebära. Enligt Trafikverket skulle den första höjningen innebära en höjning av biljettpriset med 3 kronor och 20 öre för en enkelbiljett mellan Malmö och Köpenhamn. På lång sikt skulle det handla om en höjning på drygt 13 kronor. Däremot skulle priset för ett månadskort höjas på lång sikt med flera hundra kronor. Det tycker jag är orimligt.

Även om det inte finns något som säger att det är passagerarna som ska betala en eventuell höjning, så kan det inte uteslutas att det blir så. Även en begränsad höjning riskerar att slå mot Öresundsintegrationen. Att integrationen över sundet fungerar och ökar är inte bara en lokal eller regional fråga. Det är en fråga av nationellt intresse. Därför har även staten ett klart intresse av att priserna på Öresundsbron hålls nere.

Jag hade givetvis helst sett att regeringen hade lyft ut den här frågan helt. Effekterna på integrationen över sundet – inte minst den psykologiska aspekten – riskerar att bli betydligt större än de eventuella vinster man gör. Därför har jag både jobbat, och jobbar fortfarande, för att den här frågan ska lösas innan den når riksdagens kammare.

När Trafikutskottet behandlade det här ärendet så skärpte de beslutet så att Trafikverket och regeringen åläggs göra en rejäl konsekvensanalys. Man vill helt enkelt veta hur de större prishöjningarna kommer att påverka utvecklingen i Öresundsregionen.

Det är givetvis bra, men jag tycker att man borde skärpa detta ytterligare och säga att inga större höjningar får göras innan den analysen är gjord. Då rider vi spärr mot de "chockhöjningar" som nu diskuteras. Jag hoppas och utgår från att infrastrukturministern kommer att vara tydlig i kammaren i den här frågan.

Jag tror inte att någon som följt mitt arbete i riksdagen kan tveka om mitt engagemang i Öresundsfrågan. Det har också inneburit att vi de senaste fyra åren har kunnat ta flera viktiga steg mot ökad integration och färre gränshinder. I ett sådant arbete når man ibland hela vägen fram, ibland inte. Nu lägger jag all kraft på att vi ska ha ett bättre beslutsunderlag i riksdagen på tisdag.

Filmcensuren avskaffad!

Äntligen! Idag har riksdagen äntligen avskaffat filmcensuren! Nu är det bara Kuba kvar som klipper i filmrullarna. Under förra mandatperioden jobbade jag aktivt för ett svenskt avskaffande. Idag har det äntligen blivit verklighet.

Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten. Den enda svenska myndighet som haft rätt att göra detta är Statens biografbyrå. Detta är världens äldsta filmcensurorgan, instiftat 1911. Byråns syfte var till en början att klippa bort de delar i en film som ansågs vara obehaglig, moraliskt stötande och sätta åldersgränser. Sedan 1996 råder dock ett principbeslut att man koncentrerar sig på att bestämma åldergränserna för film. Den senaste film att censureras i Sverige var Casino 1995. Icke desto mindre är Sverige fram till idag ett av få länder i världen där en myndighet haft rätt att totalförbjuda ett filmverk.

Censurens öde har under lång tid varit föremål för diskussion och omfattande kritik, inte minst under det senaste årtiondet. Till de mer talande exemplen hör att myndighetens tidigare direktör, Gunnel Arrbäck, länge arbetat för ett avskaffande av censuren. Precis som Arrbäck anser jag och många andra i riksdagen att filmcensuren är förlegad och att den rent principiellt inte har någon legitimitet i ett land med den starka yttrandefrihetstradition som Sverige har.

Det finns en farlig inkonsekvens i att särbehandla filmen som konstform. Förhandsgranskning gällande övrig konst och andra medier är av naturliga skäl förbjuden och det är svårt att se varför det skulle vara annorlunda på filmområdet. Systemet strider tydligt mot grundläggande rättigheter som tryck- och yttrandefriheten. Censuren, så som den hittills sett ut, hör kort sagt inte hemma i ett modernt, demokratiskt samhälle, och har utgjort ett genant undantag i vår grundlag.

Biofilmen utgör idag en mycket liten del av den totala mediekonsumtionen. Kabel-TV och DVD är idag i det närmaste självklarheter. Tittande via Internet ökar explosionsartat. Nedladdningen av film – laglig eller olaglig – är omfattande. I skenet av denna tekniska utveckling framstår filmcensuren som än mer hycklande.

En bärande del av dagens beslut gäller ett förstärkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepåverkan. Dagens åldersgränser ska bestå och en ny lag ska reglera förutsättningarna för fastställande av åldersgränserna. Även de nuvarande möjligheterna för barn att se film i vuxens sällskap behålls. Det innebär vissa undantag att i sällskap med vuxen se en film med en högre åldersgräns än man själv uppnått. 15-årsgränsen fortsätter dock vara absolut.

Detta är synd! Jag ska inte sticka under stol med att jag helst hade sett en något annorlunda lösning där föräldrarna hade givits ett större ansvar att faktiskt kunna fatta beslut om vilka filmer deras telningar är mogna att se. För mig är det familjen – inte staten – som bäst avgör vad som eventuellt kan vara skadligt och vad som behöver göras för att skydda de egna barnen.

Det är också familjen – inte staten – som möjligen kan styra över barnens möjligheter att se den där 15-årsfilmen när den något år senare visas på TV eller DVD. In i hemmet räcker tack och lov ännu inte statens tentakler.

Att inte föräldrar då fritt kan ta med sig sina barn på bio tycker jag därför är en liten plump i protokollet, men det övergripande beslutet idag är ack så mycket viktigare!

Mina förslag för en bättre trafikpolitik i Malmö

Trängselskatt i Malmö? Jo, så kan det bli om den nya rödgröna koalitionen får bestämma. I deras politiska plattform står att läsa "Vi vill på sikt införa miljöstyrningsavgifter där hundra procent av de pengar som tas in går till att lokalt förbättra kollektivtrafiken." Jaha. Nu är det ju inte riktigt det som ligger bakom. Istället handlar det om att göra det än mer omöjligt att köra bil i Malmö. I Sydsvenskan idag säger det ansvariga kommunalrådet att trängselskatt behövs av två skäl: "Dels finansiera spårvagnar, dels styra trafiken så att bilarnas andel minskar". Man är överens med (S) om den första delen.

Behöver då Malmö trängselskatt? Att det är svårt att komma fram i Malmötrafiken är det ingen som kan säga emot, men frågan är om det verkligen är trafikens fel? Snarare handlar det om en sedan länge bilfientlig politik som har fått igenkorkade gator som konsekvens. Resultatet: Dålig miljö och frustrerade malmöbor.

Malmömoderaterna har redan reagerat genom kommunalrådet Stefan Lindhe (M) som säger att "Biltullar gör inte staden mer attraktiv. Med biltullar blir bilkörning bara något som välbeställda har råd med. /.../ Trängseln i Malmös trafik är till viss del självskapad t.ex. genom dålig genomströmning, många stopp och avsmalnade gator". Jag håller med. Det är väl inte konstigt att man behöver trängselavgifter om man aktivt bygger in trängsel i Malmö?!

Här kommer mina förslag för en bättre trafikpolitik i Malmö:

- De värden som ska prägla Malmös trafikpolitik borde vara flyt i trafiken och framkomlighet.
- Använd inte lokaltrafiken som långsamgående farthinder.
- Bygg inte in gupp i varenda korsning som stannar upp trafiken.
- Satsa på genomfartsgator respektive bussgator.
- Inför "gröna vågen" på Malmös trafikljus.
- Återinför bussfickor så att våra gator inte korkas igen.
- Se till att lokaltrafiken kan komma fram, att cyklarna kan komma fram, att bilarna kan komma fram.
- Ta bort de politiker som står i vägen!

Tre utmaningar för Öresundsregionen

Foto: Eva Frisk

I tisdags deltog jag vid arbetsmarknadskonferensen Job Öresund, arrangerat av Öresundsinstituttet, CrossBorder Öresund och Arbetsförmedlingen. En spännande förmiddag med föredrag av bland andra Rolf Elmér på Svenskt Näringsliv, Johan Roos, rektor på Copenhagen Business School och Karsten Holmegaard, presschef på Femern A/S.

Jag brukar ofta hävda Öresundsfrågornas vikt. Inte ur ett regionalt perspektiv utan ur ett nationellt, måhända med regionala bonusar. Integrationen över sundet är en enorm tillgång för såväl den danska som svenska staten. Ett än starkare engagemang från nationell nivå är därför både önskat efterlängtat, även om det faktiskt har hänt en hel del de senaste fyra åren.

Under seminariet pekade jag på tre utmaningar för en ökad integration:

1) Den svenska utmaningen. Det räcker inte med att den nationella nivån i Stockolm känner till Öresund, de måste förstå Öresund. Här bor 3,7 miljoner invånare och här finns en sysselsättning på 1,9 miljoner. Arbetspendlingen har ökat med 600% sedan år 2000.

Arbetet med gränshindersproblematiken måste fortsätta, men det krävs också ett proaktivt arbete. En nationell Öresundsstrategi som tar hänsyn till gränsperspektivet redan vid planering av infrastruktur, forskning, utbildning, etc. Det behövs en ständig bevakning så att inte nya hinder uppstår.

2) Den danska utmaningen. Danmark måste på allvar engagera sig i Öresundsfrågorna, de är av vital vikt framför allt för huvudstadsregionen. OECD pekade i sin Territorial Review härom året på att det saknas förutsättningar för Köpenhamnsregionen att växa på den danska sidan. Där finns helt enkelt inte den kritiska massa som krävs. Den enda möjligheten är den svenska sidan av Öresund. Tidningen Börsen kunde också för en tid sedan visa på hur internationella huvudkontor nu överger Köpenhamn till förmån för Stockholmsregionen. Ett stort ansvar vilar här givetvis på Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen.

3) Den internationella utmaningen. Faran med regionalism är risken för provinsialism. Den finns även i Öresundsregionen. Det finns en risk att blicken slutar där regionen tar slut. Att viljan att framhäva regionens fördelar i förhållande till andra gör att man bygger murar runt regionen. Man förlorar helt enkelt förmågan att se sin region i ett större perspektiv.

Aktörerna i Öresundsregionen måste våga höja blicken. Se vikten av fungerande förbindelser norrut med Stockholm, Oslo och Helsingfors, respektivs söderut mot Hamburg, Berlin och Gdansk. Det finns gemensamma intressen i fria öppna handelsvägar och bra infratstrukturella förbindelser. Det behövs helt enkelt en vision för Öresund i ett europeiskt perspektiv.

Förbund i partiets tjänst

Kollektivanslutningen har upphört. Ändå sponsrar alla LO-medlemmar det socialdemokratiska partiet med årliga mångmiljonbelopp. Oavsett vad de röstar på är det den socialdemokratiska valrörelsen som pengarna går till. Det är dags att kapa banden. Om detta skriver jag i Sydsvenskan idag.

Gång efter annan visar det sig också att LO sätter partiets intressen före sina medlemmars. Hur ska man annars förklara att Lundby-Wedin aktivt motarbetar den politik som gett hennes egna medlemmar mer än en månadslön mer i plånboken varje år? Genom alliansens jobbskatteavdrag har en undersköterska fått nästan 1 500 kronor mer i månaden efter skatt och en metallarbetare nästan 1 700 kronor. Totalt rör det sig om cirka 30000 kronor om året för en vanlig LO-familj. Vilken avtalsrörelse har gett sådana resultat?

Vid LO-kongressen förra året fattade ombuden beslut om att ”LO skall arbeta för att fler fackliga medlemmar ges möjlighet att diskutera ideologi så att det politiska engagemanget bättre tas tillvara. Målet är att fler LO-förbundsmedlemmar skall bli medlemmar i partiet”. Får LO-karriäristerna bestämma finns det bara två sorters medlemmar. Socialdemokrater och blivande socialdemokrater. Ur led är tiden.

Läs hela artikeln här

Inför nystartszoner i Malmö

Alliansregeringen har på fyra år genomfört över 170 åtgärder för att stärka företagsklimatet. Skatter, avgifter och administrativa kostnader har sänkts med 50 miljarder. Regeringen gav härom veckan klartecken i budgeten för något helt nytt: en utredning av nystartszoner i Sverige.

Jag är övertygad om att företagsetableringar i Malmöområdet skulle stimuleras om arbetsgivaravgifter och moms sänks eller slopas helt för den som arbetar eller bor utanförskapsområden. Det har testats med framgång i Frankrike och fler tar efter.

Malmö borde ta chansen att bli först med att driva kravet på nystartszoner i kommunen. Om detta skriver jag i Kvällsposten idag.

Läs artikeln här

Fortsätt förnyelsen!

Idag skriver jag och kollegan Maria Abrahamsson på Sidan 4 i Expressen om en moderna familjepolitik. Vi välkomnar den omdefinierade och öppnare inställningen till nya familjebildningar som Kristdemokraternas Göran Hägglund gav uttryck för till TT härom dagen. Han sade då: "Vi vet lika väl som andra att familjer ser olika ut, det är familjer som spricker, det kommer in nya vuxna, det kan vara föräldrar av samma kön. Familjer ska ha lika bra förutsättningar oavsett hur de ser ut". Men vi ställer också krav på vårt eget parti att fortsätta förnyelsen av politiken.

I artikeln, liksom i den riksdagsmotion vi lämnat in, pekar vi framför allt på tre områden där det idag finns hinder för familjebildningar och där förändringar behöver ske. 1) Öppna upp för surrogatmödraskap i Sverige. 2) Gör det möjligt även för ensamstående kvinnor att insemineras. 3) Modernisera lagstiftningen kring transpersoners rättigheter.

Jag är övertygad om att Moderaternas fortsatta förnyelse är en ödesfråga för partiet. Sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde som partiledare har det hänt väldigt mycket. Många har hört mig säga att det var först när "Nya Moderaterna" gjorde entré som jag verkligen kände mig hemma i partiet.

Förnyelse är dock inget man genomgår och sedan slår sig till ro med, det måste ske hela tiden. På samma sätt som samhället utvecklas och går vidare, måste vi som parti kunna göra det.

En kommunikationschef ryter ifrån

Igår kom det väntade beskedet. Det rödgröna samarbetet läggs på is. Nu behöver samtliga partier tid för att utveckla sin egen politik. Gott så. De enda som inte riktigt vill inse detta är Vänsterpartiet. Förståeligt eftersom det är Vänstern som har mest att förlora på att oppositionen splittras. Den korta tiden i maktens salonger är över. Nu återgår man till att bli ett ytterlighetsparti i riksdagen.

Den största utmaningen framöver är dock Socialdemokraternas. Partiet är idag djupt splittrat. Vänsterflygeln vill gå åt vänster, högerflygeln åt höger. Pragmatiker slåss mot ideologer. Valrörelsens debatt om butlern och pigan var talande. Under ett allt mindre tak ska allt fler åsikter och inriktningar rymmas.

Att det inte varit en helt enkel valrörelse förstår man när man läser gårdagens ledare i Aftonbladet. "Säg att det är slut, Sahlin" skrev Karin Pettersson. Det är samma Karin Pettersson som under valrörelsen var kommunikationschef för socialdemokraterna. Hon som hade till uppgift att fixa fasaden, hålla samman bilden av en rödgrön opposition på väg mot valseger.

Gårdagens ledare måste ses, inte bara som ett försök till eftervalsanalys, utan också som en glimt in i hur diskussionen gick i Socialdemokraterna före valet. "Från början var samarbetet tänkt att omfatta Socialdemokraterna och ett vacklande Miljöparti, som på så sätt skulle knytas upp stadigt till vänster", skriver Pettersson och förklarar att (S) genom (MP) ville få gratis förtroendekapital i den viktiga klimatfrågan.

"Sedan kom Vänsterpartiet in i bilden. Det var ju inte Sahlins avsikt, vilket har märkts. Dels på själva processen – formandet av samarbetet gick från att framstå som kontrollerat och smart, till att bli en berättelse om sjabbel och 'vem tar vem'. Från att ha haft en tydlig politisk och strategisk idé, blev de rödgröna en dålig kopia av alliansen, med den viktiga skillnaden att varken partimedlemmar eller väljare egentligen efterfrågat något samarbete."

Tydligare kan det knappast sägas. Hur ska man kunna vinna val när man inte själv tror på konceptet? Och vad hade skett om man verkligen vunnit? Minns att det enda försöket till skarp gemensam politik presenterades så sent som den 2 maj i den gemensamma budgetreservationen. Mindre än ett halvår är samma plattform helt avförd från den politiska agendan.

Efter ett valnederlag kommer en kort period av sammanhållning, den lider nu mot sitt slut. Direkt efter valet slöt alla upp bakom Mona Sahlin. Partiledaren kunde inte lastas för felet, det är politiken som behöver omvärderas, hette det. Problemet är bara att när skiten hamnar i den politiska fläkten så träffar den betydligt fler än om man kan kasta den på den politiska ledningen. Därför kommer nu kritiken mot Sahlin att växa. Aftonbladet har ringt runt till de 26 partidistrikten och det är inte nådiga svar man får.

Trots detta tror jag att Sahlin har goda förutsättningar att sitta kvar, kanske ända över nästa val. Varför? Jo, val vinner man inte på vem man avsätter utan på vem man tillsätter. Detta är idag socialdemokratins stora ledarskapskris. Det finns någon att avsätta, men ingen att tillsätta.

Sahlins sits är osäker. Wetterstrand och Eriksson byts ut till våren. Ohly har aviserat att han tänker sitta kvar, vilket torde innebära att han byts ut (Ohly är för övrigt den ende som fortfarande förnekar att någon tryckt på paus-knappen). Det rödgröna projektet som vi känner det får därmed anses nedlagt. Inför nästa val lär vi åter se någon form av samlad opposition. Om inget drastiskt händer är dock risken stor att man kommer upprepa misstagen från förra gången, om än med nya ansikten.

Ansvar. Arbete. Sammanhållning.

Ansvarstagande, arbete och sammanhållning. Det var tre ord som präglade finansminister Anders Borgs budgetpresentation. Kurvorna pekar i rätt riktning, men samtidigt utfärdas varningstecken för kommande kriser. Klokt. Vändningen kan förväntas redan innevarande mandatperiod. "Anders Borg gör klokt i att hålla hårt, mycket hårt, i plånboken" uppmanade Sydsvenskan. Det gör han.

På sedvanligt sätt var Anders tydlig med att det nu gäller att samla i ladorna och återställa finanserna innan nästa kris. 2013 ska överskotten vara på plats. Skönt är också att vi kommer kunna genomföra alla skarpa löften från valplattformen. Läget har förbättrats avsevärt sedan Vårpropositionen. Det skapar också goda förhoppningar för de reformambitioner som också fanns i valplattformen. Som t ex det femte jobbskatteavdraget och den halverade restaurangmomsen.

"Alliansregeringen har fått stärkt mandat, men inte det mandat vi önskade oss" sade Anders. Det är nu en minoritetsregering som styr Sverige och budgetdebatten kom därför att präglas av utsträckta händer. Miljöpartiet har nu även nämnt näringspolitiken som ett tänkbart samarbetsområde och det tror jag är bra. Särskilt intressant blir det i så fall för mig som sitter i Näringsutskottet där Maria Wetterstrand är vald till vice ordförande.

I mina minnesanteckningar har jag skrivit "Östros:" för att kunna sammanfatta vad oppositionen ville. Därefter är det tomt. Det märktes att Östros inte riktigt förberett sig, varken för fyra år till i opposition, eller för det parlamentariska läget. Inte många utsträckta händer där inte. Till skillnad från exempelvis Miljöpartiet som öppnade fler dörrar än man stängde.

Dock ska Östros, liksom de andra debattörerna, ha credd för hanteringen av Sverigedemokraterna. Genom en lugn och sansad debatt med SD så blev det också tydligt hur naket partiet är. Det finns inga beräkningar som håller, bara svarta hål. Fördomar om invandringens kostnader och bortseende från dess fördelar har skapat ett virrvarr av lösa trådar utan sammanhang.

Det blev kanske allra tydligast när SD förklarar att man är mot arbetskraftsinvandring eftersom vi inte behöver fler arbetslösa. Men för att kunna arbetskraftsinvandra måste man ju ha ett jobb. Jobbigt, det där med ansvar!

Riksdagens öppnande

Igår var det storslaget öppnande av årets riksmöte. Här lite bilder från min horisont.

Gudstjänst i Storkyrkan - detta innan Sverigedemokraterna gjorde bort sig

Inpassering i Riksdagen via Stora trapphallen i det gamla riksdagshuset.

Vi ledamöter försöker samla oss i kammaren innan det är dags för det formella öppnandet.

H M Konungen förklarar riksmötet öppnat

Statsministern läser upp regeringsförklaringen. Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria lyssnar intresserat, trots att det var en av de längre regeringsförklaringarna.

Kvällen avslutade med festkonsert på Konserthuset, bland annat med fantastiska Elin Rombo.

Foto: Melker Dahlstrand / Riksdagen

Jag och C.

Velkommen til!

Ett stycke Köpenhamn öppnar snart i Stockholm. Lycka!

Ny Partipamp i Nya Moderaterna

Titta på bilden - så ser en partipamp ut i Nya Moderaterna! Stort grattis till bästa Sofia som idag utnämnts till ny partisekreterare efter Per Schlingmann. Jag ska ärligen säga att Sofia inte fanns med i mina egna gissningar, men det kan nog mer skyllas på dålig fantasi. Sofia var en glad överraskning och ett utmärkt val som också bekräftar partiets förnyelse.

Ett annat utmärkt val är Gunilla Sjöberg som blivit biträdande partisekreterare. Få har så stor samlad kunskap om Moderaterna som parti än Gunilla, dessutom är en oslagbar analytiker.

Extra kul är att mitt nya arbetsrum ligger granne med Gunillas och bara ett stenkast från Sofias. Således har jag redan hunnit gratulera dem båda! :)

Tack för förtroendet att leda Sverige under de kommande fyra åren. Vi kommer nu att ta ansvar för hela Sverige och alla väljare.

Vi sätter jobben först och vi fortsätter att ta ansvar för den ekonomiska återhämtningen.

Vi vill gärna bli fler. Bli medlem i nya moderaterna och hjälp oss att utveckla Sverige till ett ännu bättre land.

Bli medlem genom att klicka här

När det sunda förnuftet offras på den politiska kompromissens altare

Fem av riksdagens partier är för betyg från årskurs sex. Allianspartierna har en överenskommelse sedan förra perioden, och Socialdemokraterna har sedan tidigare ett stämmobeslut i frågan. Totalt är alltså 285 av riksdagens 349 ledamöter för reformen.

Ändå riskerar den att stjälpas. Den rödgröna överenskommelsen - ni vet den där som väljarna röstade nej till - är viktigare än partiernas ståndpunkter. Enligt direktiv från V och Mp är det betyg från sexan som gäller. Trots att dessa partier egentligen inte vill ha några betyg alls. Socialdemokraterna fogar sig och gör därmed Sverigedemokraterna till vågmästare.

Således riskerar vi nu få ett betygssystem som inget parti i riksdagen egentligen vill ha (möjligen med undantag av SD). Så kan det bli när det sunda förnuftet offras på den politiska kompromissens altare. Betyg: Icke godkänd.

Eftervalstribunal på Publicistklubben

PK Södra debatt: Valtribunal by PK Södra

I måndags deltog jag i Publicistklubben Södras "Eftervalstribunal". En debatt med ombytta roller, utformad som en tribunal där politikerna fick representera de kärande och mediarepresentanter fick vara svarande. De tre åtalspunkterna var följande:

- Otillbörligt gynnande

- Trolöshet mot huvudman

- Förargelseväckande beteende

Var det så att media gynnade den ena sidan framför den andra? Gavs SD för stort utrymme? Fanns det en "Mosa Mona"-kampanj? Fick medborgarna svar på sina frågor? Blev det för mycket fjanterier och events?

De kärande:

Allan Widman, riksdagsledamot för Folkpartiet

Julia Janiec, Malmö Stads stabschef, Socialdemokraterna

Olof Lavesson, riksdagsledamot för Moderaterna

Hillevi Larsson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna

Lari Pitkä-Kangas, kommunalråd för Miljöpartiet

De åtalade:

Heidi Avellan, politisk chefredaktör, Sydsvenskan

Robert Olsson, Beställare för samhälle och nyheter, SVT

Mattias Lundell, editionschef, Expressen

Domstolssekreterare: Per Svensson

Nu kan du lyssna på hela debatten ovan!

Att värpa innan man kacklar

"Man ska värpa innan man kacklar". Det är Conni Jonssons, VD för EQT, motto och nog lever han som han lär. Wallenbergägda EQT är Nordens största riskkapitalbolag och Rapidus frukostmöte blev en spännande resa, dels i hur EQT arbetar, men också vem Conni Jonsson själv är. Något han annars är ganska privat med.

Politiken var också något som kom upp med jämna mellanrum. Conni är närmaste infödd i Center-rörelsen och har själv en bakgrund i CUF (kanske är det ingen slump att alla fyra brödernas namn börjar på C?).

Själv drogs jag också upp på scen ett ögonblick för att kommentera Sverigedemokraternas framgångar i valet. Min fråga till Jan Wifstrand om varför ingen granskat SD's syn på svenskt näringslivsklimat förblev dock obesvarad. Istället fick jag ett par önskemål med mig från Conni Jonsson.

Men så brukar det ju vara på Rapidus, man vet aldrig riktigt vad som kommer hända ;)

Smickrande ;)

Sydsvenskan föreslår idag mig till kulturminister i nästa regering. Föga troligt, men ack så smickrande! ;)

Socialdemokratins fall. Och möjliga uppgång.

Igår deltog jag i en "Eftervals-Tribunal" arrangerad av Publicistklubben Södra. En av de frågor som diskuterades var medias opartiskhet, eller möjliga otillbörliga gynnande av endera sidan. Har det funnits en "Mosa Mona"-kampanj? Kent Asp, professor i journalistik, har i vanlig ordning räknat förstasidor och artiklar och kommit fram till att bland andra Expressen har skrivit starkt negativt om Mona Sahlin.

Att detta skulle vara en politisk kampanj har jag svårt att hålla med om. Generellt gäller för politiska partier att om det skrivs negativt om det egna partiet anses media vara partiska, medan positiva skriverier visar på medias opartiskhet. Sanningen är att medias rapportering för det mesta motsvarar de stämningar som finns i samhället och ibland i det egna partiet.

Att socialdemokratin var på väg mot sitt sämsta val sedan 1914 stod klart ganska tidigt i valrörelsen, likaså att förtroendet för Mona Sahlin var på fryspunktsnivå. När dessutom den ena avdankade socialdemokraten efter den andra kritiserar sin partiledare öppet vore det tjänstefel att inte skriva om det. Moderaterna upplevde detta inför katastrofvalet 2002. Det var inte kul, men det är svårt att säga att det var medias fel. Däremot kan media möjligen anklagas för att förstärka trender och nedåtgående (och ibland uppåtgående) spiraler.

Det finns två saker som är intressanta i rapporteringen om Sahlin. För det första: Före valet spekulerade de flesta i om ett katastrofval skulle leda till Sahlins avgång. Sahlin skulle omöjligt kunna sitta kvar ansågs det. Flera gånger fick hon svara på huruvida hon tänkte avgå vid en valförlust. Valnatten hann dock inte lida mot sitt slut innan analysen blev den omvända. Socialdemokratins problem sitter inte i Sahlin, heter det det nu. Istället måste partiet se över sin politik i grunden, Sahlin kan mycket väl bli den som leder omvändelsen.

Var fanns denna analys före valet?

Det andra (och här kan man möjligen prata om oberättigade artiklar) är Expressens repris av Toblerone-affären bara åtta dagar före valet. Som en "upplysning" om du händelsevis missat den. Att Sahlin tidigare har haft problem när det gäller sin ekonomi är välkänt. Hon har fått svara på frågor om detta i 15 år. Att publicera ett sammandrag av gamla artiklar så nära ett val är verkligen tveksamt.

Problemet för socialdemokratin går inte att isolera till ledarskapet, även om strutsmentaliteten i partiledningen ibland är påtaglig. Istället behöver man se över sin affärsidé i grunden. Varför finns socialdemokratin? Vilka är de grundläggande idéerna? Vilken är samhällsuppgiften? Och framför allt hur formulerar vi detta för 2010-talets Sverige?

"Innan socialdemokratin börjar formulera lösningar – förnyade eller nygamla – skall rörelsen ge sig tid att tänka och göra klart för sig hur den ser på samhälle och samhällsutveckling i ett större perspektiv" skriver Anne-Marie Lindgren (S), utredningschef vid Arbetarrörelsens Tankesmedja, i Sydsvenskan. Ursula Berge, tidigare chef för Agora, skriver i samma tidning att "Morgondagens socialdemokrati kan inte handla om att bekämpa verkligheten, utan om att designa ett samhällssystem på ett sätt som ökar jämlikheten, utan att begränsa friheten, om det så handlar om skolpeng, rutavdrag, sjukförsäkringar, a-kassa eller skatter."

Likaså måste man se över och uppdatera sin kritik av alliansbygget och Moderaterna. Istället för att se det grundläggande arbete som gjordes inom Moderaterna efter katastrofvalet 2002, valde (S) att blunda och sätta sin tro till enkla förklaringar. "Man trampade helt fel när man trodde att nya moderaterna och alliansen bara var en kampanj. Bara affischer. Bara slogans. Bara ett pr-trick helt enkelt", skriver Ulrica Schenström i senaste Fokus. Att erkänna huvudmotståndarens förändring, skulle ju sätta ljuset på det egna tillkortakommandet.

Persongalleriet är bekymrande. Det märktes under valrörelsen. Som Lotta Gröning skriver:"Thomas Östros som ständigt skällde som en bandhund gör inga reflektioner, Ylva Johansson som inte var trovärdig i välfärdsfrågor och inte ens lyckades locka de utförsäkrade med sin politik, Thomas Bodström som svassade runt och vill bli minister på distans från USA, Wanja Lundby Wedin som inte ens kunde användas i valrörelsen på grund av diverse skandaler. Å så Mona Sahlin som i för sig har gjort en stark insats utifrån alla påhopp och förödande kritik, men som aldrig lyckades vända misstron mot henne."

Slutligen måste kopplingen till fackföreningsrörelsen utvärderas. Både ur fackets och socialdemokratins synvinkel. Igår skrev Ulf Öfverberg, tidigare talskrivare till Sture Nordh (TCO) på DN Debatt: "LO:s och TCO:s bindning till Socialdemokratin hind rar fackföreningsrörelsen att utveckla och renodla sin framtida roll. /.../ Bindningen till Socialdemokraterna är också ett demokratiskt problem eftersom allt färre LO- och TCO-medlemmar röstar på partiet i valen."

Detta har redan skett i Danmark där danska LO inte längre har den tydliga partikoppling som fortfarande finns i Sverige. Man arbetar i medlemmarnas tjänst - inte "Partiets". I Sverige fick partikopplingen rent löjeväckande konsekvenser under valrörelsen när Hotell- och Restaurangs Ella Niia först sågade Alliansens löfte om halverad restaurangmoms, för att en vecka senare hylla samma förslag när det kom från oppositionen.

Socialdemokratins glansdagar är över. Åtminstone som det allsmäktigt dominerande partiet i svensk politik. När Moderaterna vid Norra Bantorget firade det bästa valet sedan rösträtten infördes, satt socialdemokraterna i sorg på Gärdet. Glorian har fallit. Sammanbrottet är ett faktum. Frågan är nu om något nytt, likt en Fågel Fenix, ska resa sig ur ruinerna och hur detta "nya" i så fall ska se ut och formuleras.

Är Mona Sahlin den som ska leda detta arbete och kommer vi att få se henne i ytterligare en valrörelse? Ja, se det får framtiden utvisa!

Den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge. Lite låg aktivitet på bloggen för tillfället. Batterier laddas - hösten förbereds. Nästa vecka kör vi igång igen, bland annat med lite eftervalsanalyser. Så håll ut!

Stort tack!

T A C K ! ! ! Tack alla ni som har stötta, supportat, jobbat, facebookat, twittrat, skickat mail, sms, med mera, med mera! Alla ni som gett er röst och ert förtroende för Alliansen, Moderaterna och för mig personligen.

Jag har kört en stenhård valrörelse och jag har orkat det tack vare alla er, alla uppmuntrande mail och alla som dragit sitt strå till stacken.

Det gick bra! Moderaterna har gjort sitt bästa valresultat sedan allmän rösträtt infördes. Men det har också gått lite tveksamt. Vi har inte den klara majoritet vi önskade.

Mitt löfte är dock följande: Jag tänker jobba stenhårt i riksdagen de nästkommande fyra åren för ett bättre Sverige - ett Sverige som jobbar - ett Sverige som tar ansvar - en svensk ekonomi i ordning och reda - och framför allt, för ett friare och mer tolerant samhälle.

Än en gång tack. NU KÖR VI!

Sista rycket för en stark alliansregering

De fyra alliansledarna inledde slutspurten i Malmö. Alla är supertaggade och det är nödvändigt, för det är nu det gäller. Som förutspått så visar dagens opinionsmätningar på att gapet mellan blocken minskar något. Därför kommer vi nu kampanja ända till vallokalerna stänger imorgon kl 20.

Det här valet handlar om mer än om regeringen ska vara borgerlig eller rödgrön. Det handlar framför allt om vi ska ha en stark och stabil regering. Det är tack vare att vi haft en majoritetsregering som vi idag har en av Europas starkaste ekonomier.

Så gå nu och rösta! Tala med dina vänner och bekanta. Berätta för dem att en röst på Alliansen är en röst för en fortsatt stabil regeringsmakt. Det är så vi tar ansvar för Sverige!

Rödgrön politik för hopplöshet

Idag skriver jag på Politikerbloggen om det rödgröna hotet mot Sveriges unga. För att mildra krisens effekter för unga har en våra viktigaste insatser varit att halvera arbetsgivaravgifterna för alla under 26 år. De rödgrönas löfte att nu dubblera arbetsgivaravgiften är ett av de allvarligaste hoten mot alla som fått in en fot på arbetsmarknaden, eller som försöker ta sig in där.

Förutom chockhöjningen av arbetsgivaravgiften vill de rödgröna dra ned matchningsstödet med 2 miljarder kronor fram till 2012 för att finansiera sina A-kassehöjningar. Samtliga externa jobbcoacher ska bort och den kommande etableringslotsen, som ska arbeta med nyanlända från och med november, kommer med de rödgröna aldrig se dagens ljus.

Kontrasten mellan de två regeringsalternativen är tydlig. Ser man till de rödgrönas samlade satsningar i sin budgetmotion lägger de mer på A-kassa än på hela sin jobb- och utbildningssatsning fram till 2012. Skiljelinjen mellan arbetslinjen och bidragslinjen har sällan varit tydligare. Läs hela artikeln här

En god vän slogs ner

Igår slogs en god vän till mig ner. Igen. Fredrick Federley ligger idag på sjukhus med kraftig hjärnskakning och en fraktur på näsbenet sedan fyra unga män slog ner honom utanför hans port igår kväll. Varför vet vi ännu inte. Fredrick har tidigare berättat i media om hot och att det har vidtagits säkerhetsåtgärder runt honom. Lena Mellin skriver idag om politikers utsatthet i Aftonbladet.

Oavsett vad som ligger bakom är det fullständigt oacceptabelt att någon blir nedslagen och rånad utanför sin port. Ingen förtjänar att bli nedslagen och ingen har rätt att slå ner någon. Detta hände dessutom i ett i övrigt lugnt område en tidig och fortfarande ljus kväll. Att det finns en koppling till att Fredrick är en offentlig person, och ibland en ganska kontroversiell sådan, är därför inte särskilt otroligt.

Fredrick har blivit nedslagen tidigare. Då med tydlig koppling till att han är homosexuell. Den gången (2007) skrev jag en artikel i Kvällsposten om händelsen. Även om vi inte vet om hans sexuella läggning spelade in den här gången så är artikeln fortfarande högaktuell. Du kan läsa den här nedan.

Vem är det som avviker?

Härom kvällen blev en god vän till mig misshandlad i centrala Stockholm. Min första tanke var att det kunde varit jag.

Flertalet tidningar rapporterade kring händelsen med rubriker som ”Fredrick Federley slogs ner för att han är homosexuell”. Något som gjorde både mig och flera av mina vänner såväl irriterade som förbannade. Som en vän konstaterade: ”Fredrick blev inte nedslagen för att han är bög, han blev nedslagen för att han träffade ett antal idioter”!

I det här fallet stannade misshandeln vid några rejäla snytingar. Så är inte alltid fallet. En augustikväll år 2000 slogs Mark Levengood ner i Mora. Kvällen slutade med spräckt läpp, spricka i tån och en värkande höft. I Borås blev handbollsdomaren Peter Mattias Jansson brutalt slagen över magen, ryggen och benen med ett tillhygge medan någon skrek ”bögjävel”. Medvetslös fördes han till Borås sjukhus.

16-årige Kristian Kabelacs har blivit mobbad och slagen under större delen av sin skolgång. För Per Skogsberg, Jonas Östman, Bengt Janson, Josef Ben Meddour, 15-årige Anton och flera andra har det slutat på kyrkogården.

Tänk om vi åtminstone i teorin kunde stoppa allt våld mot homosexuella. Bara för en vecka. Gör det de sex, sju killarna som knackade bög på Drottninggatan till bättre, klokare och mer toleranta människor? Knappast. Troligen hade någon annan som köpt korv väckt deras irritation. En invandrare? Någon med konstiga kläder? En överviktig person eller kanske någon med för långt hår?

Som så ofta vid den här typen av händelser blir fokus i rapporteringen fel. Även om det förmodligen inte är illa menat. Vi måste sluta behandla våld mot homosexuella, invandrare, kvinnor, eller vem det vara månde, som om problemet är att människor avviker från det vi valt att kalla norm.

Problemet är i stället att det finns alltför många små, fega huliganer som anser sig ha rätt att i grupp ge sig på någon annan och med slag och sparkar misshandla den personen. Slynglar som tappat all respekt för människovärde.

Missförstå mig inte – givetvis är det oerhört viktigt att våld mot oss homosexuella uppmärksammas. Förhoppningsvis kan det leda till att fler reagerar. Men rubriker av den typ som nämns ovan gör också att det sitter ett antal personer vid sina köksbord och funderar över om inte Fredrick Federley, Mark Levengood, Kristian Kabelacs, eller för den delen jag själv, kunde vara lite försiktigare. ”De behöver ju inte vara så utagerande, det förstår man ju att det retar folk…”

Men vem är det egentligen är som avviker? Den som tar sig en korv vid en kiosk på Drottninggatan på väg hem från krogen, eller den som saknar spärrar och ser det som sin rätt att slå ner sina medmänniskor?

Olof Lavesson

Riksdagsledamot (m), Malmö

Publicerad i Kvällsposten den 12 december 2007

Debatterar ungdomsarbetslöshet i SR P4

Igår debatterade jag och Luciano Astudillo (S) ungdomsarbetslöshet. Platsen var Kastrup där många unga malmöbor arbetar och debatten direktsändes i P4 Malmöhus.

Ungdomsarbetslösheten har seglat upp som en av valets viktigaste frågor. I samband med det har det också avsaknaden av politik hos de rödgröna blivit allt klarare. De rödgrönas löfte att nu dubblera arbetsgivaravgiften är ett av de allvarligaste hoten mot alla som fått in en fot på arbetsmarknaden, eller som försöker ta sig in där.

Enligt finansdepartementet blir den kortsiktiga effekten av oppositionens förslag att 14 000 jobb försvinner. Skulle arbetsgivarna kompensera de höjda arbetsgivaravgifterna med uppsägningar handlar det, enligt Socialförsäkringsutskottets beräkningar, om 30 000 färre ungdomar i arbete.

Läs mer och hör hela debatten här!

Debatt med Hillevi Larsson (S)

Debatterar gängkriminalitet på SVT Youtube med Hillevi Larsson

Alliansen drar ifrån

För sex dagar sedan gjorde jag en snabba sammanställning om hur opinionsläget är mellan blocken enligt de olika instituten. Mycket har dock hänt sedan dess och som jag skrev i söndags är det viktiga valet nu mellan en borgerlig majoritetsregering, eller möjligen en minoritetsregering med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Här kommer därför en uppdaterad redovisning av ställningen mellan blocken. Skillnad sedan förra onsdagen inom parentes:

UnitedMinds 7,8% (+5,4%)

Synovate 8,3% (+4,8%)

Novus 6,5% (+1,0%)

Skop 9,3% (+4,0%)

Sifo 9,7% (+3,3%)

Demoskop 7,8% (+1,2%)

Olof i Sydnytt om skottlossningarna

Är med i kvällens Sydnytt/Rapport och kommenterar den senaste tidens skottlossningar i Malmö. Under de fyra år som gått har Alliansen som utlovat utökat antalet poliser till 20 000. Nu handlar det om att polisen ska ha så effektiva verktyg som möjligt och att de ska få ägna sig åt polisarbete istället för sådant som ska utföras av administrativ personal. Utrednings- och handläggningstider behöver kortas och större resurser läggas på utredning av organiserad brottslighet.

Se gärna inslaget ovan och läs mer här

Full fart i valstugan

Full fart i valstugan hela dagen. Många malmöbor som kommit förbi med uppmuntrande ord och det märks även på media att temperaturen stiger. På bilden intervjuas jag av Sydnytt om gängkriminalitet och lite senare kom Radio RFSL förbi och ville prata HBT-frågor. Snart hem och förbereda morgondagens debatt i P4 om ungdomsarbetslöshet.

"Ja, det borde vi ha tänkt på..."

Hade tänkt skriva något långt om herr Eriksson, men låter bli. Det här klippet från DN talar alldeles utmärkt för sig själv.

Helt nytt läge i valrörelsen

En vecka kvar och helt nytt läge i valrörelsen. Det började klarna i fredagens mätning från Synovate där Alliansen nu utökat försprånget till 8,3 procent. Detta bekräftades i dagens SIFO där försprånget nu är hela 9,7 procent. Det innebär att valet nu börjar handla om något mer än vilket block som vinner. Istället handlar det om huruvida vi vill se en handlingskraftig regering eller inte.

Till TT säger statsvetaren Henrik Oscarsson att det nu finns två huvudalternativ i valrörelsen. Antingen en borgerlig alternativt rödgrön minoritetsregering, eller också blir det en majoritetsregering ledd av Alliansen. Att de rödgröna på en vecka skulle skrapa ihop över 50 procent och därmed egen majoritet blir allt mer otroligt.

Igår skrev också Björn Isberg (fd socialdemokrat) om detta på Newsmill. "Jag är socialdemokrat i hjärtat. Men i likhet med många andra har jag blivit besviken genom åren på svikna ideal, okunskap, halvkorruption, inkompetent ledarskap och vänsterpartiets fåniga kommunistiska dogmatism" skriver han som förklaring till varför han redan i förra valet lade sin röst på Alliansen och fortsätter: "Om de rödgröna mot förmodan skulle vinna valet skulle det framstå som ett rent mirakel om de tillsammans skulle nå över 50% och få egen majoritet. Därmed leder en röst på vänstern idag direkt till en vågmästarposition för Sverigedemokraterna."

Mätningar från i princip samtliga institut visar att opinionen har skiftat från att ha visat på jämnt läge mellan blocken, till att nu istället visa på en klar ledning för en Allians som ligger och pendlar på gränsen för egen majoritet. Samma mätningar visar också att det Sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i riksdagen.

I SvD så tror också statsvetarna Peter Esaiasson och Jenny Madestam att en del av Alliansens framgång i opinionen kan bero på att folk inte vill se SD som tungan på vågen. En majoritetsregering ser omöjlig ut att nå för de rödgröna, men är klart uppnåeligt för alliansen, menar de.

Valrörelsen handlar därför nu inte bara om en strid mellan Allianspartier och rödgröna, utan minst lika mycket vilket inflytande man vill ge Sverigedemokraterna.Frågan är om vi vill se ett stabilt regeringsunderlag som kan fortsätta föra Sverige i rätt riktning, eller om vi vill se fyra år där villkoren riskerar dikteras av ett fyraprocents-parti med uniformsbruna traditioner.

En rödgrön röst riskerar att bli en lika stark röst för SD som vågmästare. Något att tänka på inför valdagen!

"It's incredible what they make us do"

Dagen började med frukostmöte hos Rapidus, där hovets informationschef Nina Eldh utfrågades av Jan Wifstrand. Som alltid ett både spännande och trevligt samtal. Vi har världens mest öppna och tillgängliga kungahus förklarade Nina Eldh och beskrev hur hennes arbete är upplagt. Varje vecka tar Kungen och Drottningen själva ställning till varje inbjudan och åtagande och det är ganska mycket som man tackar ja till - dock har Nina aldrig hört Kungen sucka över detta. Endast en gång lär han ha citerat Prins Charles: "It's incredible what they make us do..."

Ett offentliggörande blev det också. För första gången berättade Nina Eldh officiellt att hon har beslutat sig för att lämna sin tjänst när femårskontraktet går ut vid årsskiftet. Detta trots att Kungen gärna sett henne fortsätta. Vad som står på agendan framöver är ännu inte klart. Sydsvenskan, Aftonbladet, DN, Expressen, m fl var snabba att sprida nyheten.

Nåja, går det åt pipan i valet så vet jag åtminstone ett jobb jag gärna tagit över! ;)

Till dig som tidigare röstat (S)

Idag går vi ut i en ny annonskampanj riktad till dig som tidigare röstat (S). Det är Anders Borg som nu vänder sig direkt till alla er med följande brev:

"Hej!

Visst har Socialdemokraterna spelat en viktig roll för Sverige. De har drivit på för viktiga väldfärdsreformer och värnat full sysselsättning. Men nu är det annorlunda. De rödgröna har ingen idé om hur de vill ta ansvar för hela Sverige.

Idag är det Moderaterna som står upp för ansvar, ordning och reda i statsfinanserna och som inte ger sig i kampen för full sysselsättning. Vi är övertygade om att det bara är arbete som kan bygga Sverige starkt. Med din röst i höstens val kan vi få en stark regering och utveckla Sverige till ett föregångsland.

Hälsningar från

Anders Borg"

Mätningar, mätningar, mätningar...

Tycker du det varit för opinionsmätningar? Håll i dig, för nu blir det värre. Bara idag presenteras tre mätningar från Synovate, Novus och UnitedMinds. När det gäller UnitedMinds så kommer deras mätningar nu publiceras dagligen i Aftonbladet.

Även om mätningarna skiljer en del inom blocken är de faktiskt ganska överens när det gäller blockskillnaden. Med några procents skillnad så pekar samtliga på ett övertag för Alliansen. Marginalen är dock såpass liten att det mycket väl kan svänga innan valdagen den 19 september.

Idag ser blockskillnaden ut som följer:

UnitedMinds 2,4%

Synovate 3,5%

Novus 5,5%

Skop 5,3%

Sifo 6,4%

Demoskop 6,5%

Instituten mäter lite olika, de har lite olika urvalsgrupper och de viktar sitt resultat på lite olika sätt. Det enda vi vet är förmodligen inget av dem har hundra procent rätt. Det ständiga och lite tråkiga svaret är att den största och viktigaste opinionsmätningen är röstsammanräkningen den 19 september.

En sak som dock diskuterats ganska lite när det gäller mätningarna är huruvida de har en opinionsbildande effekt. Hur många ansluter sig till en vinnare respektive överger en förlorare? Det ska bli intressant att se den eftervalsanalys som granskar opinionsmätningarna - för tro mig, den kommer!

Rör inte RUT

Tack vare RUT jobbar idag 11000 människor med hushållsnära tjänster. Hur många är det efter den 19 september? Besök Rör inte RUT du också!

När det lackar...

Inte utan att man längtar lite till jul ;)

Valdebatt M vs MP i Din Gata

Idag var det dags för valdebatt i SR-kanalen Din Gata. För er som inte är från Skåne så är Din Gata en av Sveriges Radios kanaler som sänder på 100,6 MHz över Malmöområdet. Resten av landet kan följa kanalen på sverigesradio.se/dingata.

Dagens program var en valdebatt mellan mig och Karolina Skoog som är politisk sekreterare för Miljöpartiet i Malmö (kul eftersom mitt gamla jobb var att vara politisk sekreterare för Moderaterna i Malmö).

Debatten handlade om jobben, bostäderna, skolan och tryggheten. En bra diskussion som både visade var vi är överens och var det skiljer sig åt. Efteråt fick en panel kommentera hur vi hade skött oss. Du kan höra hela sändningen här (bra musik var det också).

Dagens SIFO

Ja, vad säger man? Inte där än, men definitivt inom räckhåll. Hjälp till och dra ditt strå till stacken! :)

Dagens SIFO hittar du här

"Du har bara inte träffat en RIKTIG kvinna!"

Allt är inte partipolitik och tur är väl det. Idag skriver jag på Aktuella frågor i Sydsvenskan tillsammans med Karin Tingstedt som driver reklambyrån Made in Malmö och har skrivit boken Vi som älskar kvinnor.

Under rubriken Lite hyfs skulle inte skada skriver vi om det uppenbara intresse som finns kring homo- och bisexuellas sexliv och hur vissa anser sig att ha rätt att klampa in och ställa hur närgångna frågor som helst.

Män frågar inte andra män om sex. Inte så ofta i alla fall. Däremot händer det mer än en gång att en lätt överförfriskad kvinnlig bekantskap ogenerat vill veta ”hur man gör” eller ”vem som är mannen eller kvinnan”. Dessutom anser hon sig ofta vara den kvinna som kan stå för omvändelsen "du har bara inte träffat en RIKTIG kvinna!". Själv anser hon sig gärna vara en RIKTIG kvinna och så kan lilla handen komma. Hon gillar däremot inte alls om man istället ställer intrikata frågor om hennes och hennes mans sexliv. Konstigt.

Nej, jag är varken prins eller prinsessa på ärten, men lite hyfs skulle faktiskt inte skada. Det finns viktigare frågor att diskutera på HBT-området och det finns faktiskt saker som man gärna vill behålla för sig själv. :)

Läs vår artikel här och besök gärna bloggen Lust och liv som kommenterar vår artikel. Karins bok köper du här!

Sahlins kappvändningar. Alla citaten. Alla turerna?

I en debattartikel i Kvällsposten i mars ställde jag ett antal frågor till socialdemokraterna. Bland andra: "Vilka arbetare får plats i det förra arbetarpartiet? Varför är det fint att bygga bilar, men fult att hjälpa människor i hemmet?" De fick naturligtvis stå svarslösa. Idag skulle man kunna lägga till frågan varför Mona Sahlin vill se ett Sverige där butlern är finare än pigan och där RUTGER är mer värd än RUT.

För vad vill Sahlin egentligen? Det är lika lätt att veta som att spika upp en brylépudding på väggen. Det har onekligen varit några turer för Sahlin.

I boken "Med mina ord" från 1996 skrev hon:
"Att skattesuventionera en byggnadsarbetare som bygger om köket är helt okej. Men att suventionera (hjälpa) ett företag som anställer en städerska att städa i samma kök är förkastligt. Jag har aldrig hört någon kalla byggnadskillen för dräng. Men städerskan blir alltid piga."

Sedan blev hon partiledare, den arbetarrörelse som hyllar industrijobb men hånar tjänstejobb satte ner foten och vänstern kom in i det rödgröna samarbetet. Den socialdemokratiska kongressen hösten 2009 beslutade att RUT-avdragen skulle slopas. Men så sent som i februari i år ville ändå Sahlin har kvar avdraget i någon form. Till SvD sade hon då "Vi kommer att förändra det. /.../ Den ena [frågan] är om man bör göra det konjunkturanpassat. Den andra är att kan man rikta delar av det till exempelvis de äldre".

Lars Ohly gick som vanligt i taket och Sahlin fogade sig. I mars 2010 kallade Sahlin RUT-jobben för en "ynklig liten fråga" i Expressen och konstaterade att "Vi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har under alla åren i opposition motionerat om att vi vill avskaffa avdraget. /.../ Nu sätter vi ned foten. Nu har vi bestämt oss och då står partiet bakom detta."


Så kom då dråpslaget i gårdagens Aktuellt. Först ställdes RUT-jobben mot "faktiska jobb" i skolan och sedan tycker Sahlin att de som jobbar i RUT-sektorn kanske behöver bättre bidrag "så att de kan leva på ett värdigt sätt".

"Har jag ett val mellan skattesubventionerade jobb som ändå växer och faktiska jobb åt lärare i skolan, då är det valet mitt."

"Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba, det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av, de kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt, det finns andra sätt än att städa hos varann"

RIDÅ!

---

PS: Läs gärna den debattartikel som Lilia Botvalde Brandt skrev på Newsmill i mars på temat "Mona Sahlin sviker oss invandrade städerskor". "Jag har startat min verksamhet under kristiden och fick städa själv i tio månader för att komma igång. Nu har jag åtta duktiga medarbetare. Alla är vi invandrarkvinnor. Vår framtid hänger på RUT-avdraget."

Sahlins förakt för RUT-jobben i Aktuellt

Här behövs inga ytterligare kommentarer. Citaten står för sig själv när Sahlin ikväll i Aktuellt gick till generalangrepp mot alla de som fått jobb genom RUT. Först ställer hon RUT-jobben mot "faktiska jobb" och sedan tycker hon att det är bättre att de som nu har fått jobb istället går på bidrag. Skäms!

"Har jag ett val mellan skattesubventionerade jobb som ändå växer och faktiska jobb åt lärare i skolan, då är det valet mitt"

"Det kanske finns andra sektorer där de kan jobba, det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av, de kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt, det finns andra sätt än att städa hos varann"

Här är länken om du själv vill höra de bevingade orden

På Allianskontoret med Cristina Husmark Pehrsson

Ella Niia - damen som alltid sätter partiet först

Foto: Johan Jeppsson

Själv började jag min bana i det yrkesverksamma livet som nattportier. Det fackförbund som då skulle försvara mina intressen var Hotell och Restaurang. Ett fackförbunds uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen, inte tillvarata ett partis intressen på bekostnad av medlemmarna. När jag läser förbundsordförande Ella Niias uttalanden nedan är jag glad att jag aldrig hann gå med. Damen som alltid sätter partiet först!

Ella Niia 2010-08-24 i Dagens Industri om halverad restaurangmoms i alliansens valplattform:

"Vi fattar ju att det kostar pengar, och vi ser inte att varifrån vi ska ta pengarna från om vi sänker momsen till 12 procent, säger hon.
Andra finansieringar eller en höjning av momsen i affärerna kan vara aktuell, menar Niia.
Hon är inte heller säker på att sänkningen kommer att leda till sänkta priser - och det skulle betyda att det inte blir några fler jobb, menar hon."

Ella Niia 2010-08-31 i pressmeddelande om halverad restaurangmoms i den rödgröna valplattformen:

"Det finns en logik i att det är samma skattesats när du slår dig ner på en restaurang och äter som när du köper med dig maten hem. Därför har vi länge sagt att vi tycker att skattesatserna ska harmoniseras. Det måste finnas en logik i skattesystemet, säger Ella Niia, förbundsordförande för Hotell- och restaurangfacket."

Rödgrönt antiklimax eller politisk walkover?

"Ett rödgrönt antiklimax". Så beskriver Expressens opinionsblogg det rödgröna valmanifestet. Och visst känns det lite märkligt när den största nyheten är allt som saknas i manifestet.

Det här var ju det vi alla väntade på! Äntligen skulle motståndare formera sig - nu skulle alternativen tydliggöras. Och vad blev det? Ett enda litet "jaha". Är det detta som ska få rödgröna väljare att gå man ur huse? I viss mån är det föståeligt att Aftonbladets läsare tycker att de rödgröna nu lämnat walkover.

På DN konstaterar Henrik Brors att det är Vänsterpartiet som har fått ge efter mest i förhandlingarna, men även Miljöpartiet. Han tycker det är märkligt att det inte finns ett ord om kvoterad föräldraförsäkring, fast alla tre partierna har det på sin agenda.

SvDs Göran Eriksson tycker att manifestet förvånar och efterlyser flera områden "Man har ingen gemensam rättspolitik, ingen gemensam migrationspolitik och det finns fortfarande inget definitivt besked om förmögenhetsskatten och om villor ska ingå i den".

Just detta tycker jag själv är allra märkligast. Någon rimlighet finns det väl ändå i att människor ska kunna se konsekvenserna för den egna ekonomin?! Det är ganska många som bott ett långt liv i ett hus som successivt stigit i värde. Även om lönen eller pensionen är liten så kanske taxeringsvärdet ändå är högt. På det här sättet har du ingen aning om du är förmögen eller inte, det svaret kommer som en kalldusch efter valet.

En röst på de rödgröna blir ett hasardspel, där du spelar med din egen kassa som insats.

Det som ringer i öronen när man läser "regeringsplattformen" är Fredrik Reinfeldts ord nu på eftermiddagen. "Det är inte ett dokument för hur man ska regera Sverige".

Öresundsdebatt

Bild: Öresundskomiteen

Igår var det Öresundsdebatt i regi av pendlarföreningen Öresundsborger. Vi var representanter från samtliga riksdagspartier som stötte och blötte Öresundsintegrationen under en dryg timmes tid. Som de flesta rapporterar så var vi ganska överens om vilka behov som finns. Och det kanske inte är så konstigt. En ökad integration över Öresund är ju inte någon ideologiskt skiljaktig fråga, utan det handlar snara om den pragmatiska frågan hur vi kommer dit.

Leif Jakobsson var vänlig nog att inte upprepa det lätt absurda påståendet från Aktuella frågor i Sydsvenskan att Öresundsintegrationen i mångt och mycket skulle vara ett socialdemokratiskt projekt. Tur det.

Faktum är att det är först under innevarande mandatperiod som det börjat hända lite när det gäller gränshindersproblematiken. Ett tjugotal gränshinder är avskaffade och stora informationsinsatser har gjorts, bland annat genom Socialförsäkringsportalen.

Mycket är dock kvar att göra. En av de frågor jag lyfte i debatten var vikten av en proaktiv Öresundsstrategi hos de båda regeringarna. I takt med att allt fler gränshinder försvinner behövs det en strategi för hur nya ska undvikas och hur man ska kunna ta hänsyn till gränsregioner när de olika länderna planerar vårdreformer, infrastruktursatsningar, forskningsprogram etc.

Läs mer om debatten här: Sydsvenskan, Nytt från Öresund, Öresundskomiteen

Debatt om ungdomsarbetslösheten

Debatterar på SVTs youtubekanal, Valet2010, med Hillevi Larsson. Frågan från Kent var hur vi vill effektivisera "betongmyndigheten" Arbetsförmedlingen som hindrar ungdomar från att få jobb.

Om gamla tecken är att lita på

"Helgen bjuder på en del solchanser och svaga vindar, om SMHI spår rätt. Och alliansen vinner valet, om gamla tecken är att lita på". Så inleder Heidi Avellan dagens krönika i Sydsvenskan. Vissa spår i kaffesump, andra tittar på abborrens fenor. Tidigare i augusti förutspådde bläckfisken Melvin alliansseger. I Sverige har vi dessutom Sören Holmberg.

Det var i förra veckan han i Malmö konstaterade att ”Sifo har mätt 13 val. Och det block som har lett i denna söndags augustimätning har vunnit 13 gånger”. Så kanske det är. Och för ett par år sedan när Alliansen låg under med 20 procent konstaterade samme Holmberg att "Regeringen Reinfeldt är rökt". Inget block hade någonsin tidigare lyckats hämta upp ett sådant försprång. Nåja, gick ju sådär.

Vi skriver idag den 27 augusti och med undantag för några utlandsröster har inte en enda svensk röstat än. I den absolut största opinionsundersökningen av alla, det vill säga den som sker på valdagen, har ännu i princip ingen svarat på hur de röstar. Detta är viktigt att komma ihåg.

Nu finns det två alternativ. Antingen lita på kaffesumpen, bläckfisken Melvin eller Sören Holmberg och därmed ge upp eller ta valsegern för given. Eller så kämpar vi ända in i kaklet. För min del har jag den enkla övertygelsen att den som har roligast också vinner. I så fall bådar det gott för fortsatt alliansregering.

Bättre fly än illa fäkta?

Just nu sitter man på Sveavägen 68 och håller alla tummar man har för att valrörelsen inte ska handla om rättspolitik. Det vore en katastrof för de rödgröna. De har nämligen ingen rättspolitik.

Det blir inget rättspolitiskt program före valet aviserade vänsterns Alice Åström i veckan. Oenigheten är för stor och Åström konstaterade att detta inte lämpar sig för populism. Det är ett märkligt uttalande. Att inte ha kunnat komma överens på fyra år handlar väl knappast och fara för populism? Kanske menade hon att det inte är ett ämna som är lämpat för Thomas Bodström undrade SvD:s P J Anders Linder.

Och visst är oenigheten stor. En fråga är om poliserna blir färre med de rödgröna. Förra gången de rödgröna styrde så stängde de ner hela polisutbildningen i fem år. Vänstern har de senaste fyra åren velat skära ner kraftigt på polisen. Andra frågor är om de kommer sänka straffen för våldsbrott? Eller återinföra halvtidsfrigivningen?

Idag nås vi så av nyheten att deras tilltänkta justitieminister har schappat helt och befinner sig i USA istället för i valrörelsen. Möjligen har Bodström förstått att det helt enkelt är ett slag som inte kan vinnas och att det då är bättre att fly än illa fäkta.

Och på Sveavägen vrider de sina händer...

Uppdaterade affischer!

När Anders Borg kom till Expressens valstuga idag hade han med sig en ny affisch. Sedan (s) lät trycka sin valaffisch har mycket hänt. Sverige går åt rätt håll och socialdemokraterna hänger som vanligt inte med.

Idag står det en post-it-lapp på Anders affisch "sedan juni har 51000 fått rycka in tack vare Alliansens politik". Men affischen kan komma att uppdateras igen före valet. "Min målsättning är att vi får sätta upp en post it -lapp med en ny siffra", säger Anders till Expressen.

Gör som Lenin, Göring och Bin Laden!

Kolla på det här, sade C och sträckte SvD över frukostbordet. Köp din kostym på PUB, det gjorde Lenin redan 1917! Ok, jag gillar kreativ marknadsföring, men det här är faktiskt att ge aningslösheten ett ansikte. "PUB har alltid varit bra på att hålla stilen". Det gäller möjligen fram till augusti 2010 för att marknadsföra sig med en diktators och massmördares besök kan knappast kallas stilfullt.

Trots det kan jag inte låta bli att fundera över om detta kan öppna upp för fler kreativa initiativ för att sätta Sverige på kartan. Här är några förslag:

Ta in på hotell Bristol, det gjorde Stalin redan 1906!

Gör som Usama bin Ladin! Handla på Bürens i Falun!

Och Malmö stad kan ju alltid köra: Bo på Ön! Här arbetade Hermann Göring!

Fler förslag, någon?