Deltog idag i ett panelsamtal om sponsring och barnkultur vid den pågågende scenkonstbiennalen för barn och unga, bibu.se, i Lund. I panelen satt även Stina Oscarsson från Orionteatern, Frida Röhl från Teater Tribunalen och Helena Faxgård från Svensk Scenkonst.
Det var ett bra samtal, även om vi kanske inte riktigt hade samma uppfattning
Själv är jag övertygad om att sponsring kan vara ett viktigt komplement till den offentliga finansieringen. Det privata och offentliga måste kunna fungera sida vid sida. Vi behöver därför öppna upp för fler finansieringsvägar in i kultursektorn genom ökade möjligheter till sponsring och donationer, såväl från företag som från privatpersoner, stiftelser och ideella organisationer.
Däremot blir jag alltid lite småskrämd av de argument som kom upp här och var under den efterföljande diskussionen. Kultursektorn är nog den enda jag vet där man ibland verkar mäta graden av frihet i nivån av hur mycket bidrag man får. Ju mer offentliga bidrag - desto större frihet. Ju mer stöd man får från den privata sektorn - desto mer ofri är man. Det här tycker jag är bekymmersamt. Då har man inte bara satt likhetstecken mellan konsten och kulturpolitiken. Det är dessutom djupt fördomsfullt mot ens omvärld och hela civilsamhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar