KD-veto i äktenskapsfrågan?

Blev lite trött när jag slog upp söndagens SvD. På brännpunkt läser jag ytterligare en "jag är inte rasist men..."-artikel. Den här gången dock riktad mot samkönade äktenskap.

Vad som ändå gjorde artikeln intressant var att den var undertecknad av Kristdemokraternas partiledare socialminister Göran Hägglund tillsammans med partiets gruppledare i riksdagen, Stefan Attefall.

Argumentationen var den vanliga. Något äktenskap behövs inte, partnerskap räcker bra eftersom det ger samma juridiska skydd. Man oroar sig för vad nästa steg blir om bögar får gifta sig. Gruppgifte kanske? Författarna har givetvis inget emot bögar, men är bekymrade för frågor som faderskapspresumtion etc.

Just det sista argumentet tycker jag är särskilt roligt. "Hur ska man förhålla sig till den frågan om ett barn föds inom ett äktenskap bestående av två kvinnor?" frågar sig herrar Hägglund och Attefall. Ja... hör ni... spontant skulle jag väl säga att ingen av dem kan vara far till barnet...? Men jag hade å andra sidan bara fyra i biologi och utvecklingen går ju så fort...

Det skulle vara intressant om författarna kunde förklara hur faderskapspresumtionen för ett heterosexuellt par förändras för att bögar och flator får gifta sig. Skulle det bli svårare att gissa pappan då?

I Brännpunkt-artikeln konstaterar man att det viktigaste argumentet i debatten är det om äktenskapets sociala roll och betydelse. Detta menar man har missats i den svenska debatten, medan det istället blivit bärande i en fransk utredning som konstaterar att ”Kravet på att utvidga äktenskapet härrör från ett annat resonemang: det handlar om att, genom bekräftelsen av alla pars lika rättigheter, erhålla ett slags socialt erkännande.”

Den franska utredningen landar i att man ska behålla äktenskapet i dess nuvarande form och Frankrike framhålls nu som föredöme på äktenskapsområdet av den kristna högern i Sverige. Jag antar att det betyder att man också delar den franska synen på äktenskapet i övriga delar, synen på otrohet, älskare och älskarinnor. Don't ask - don't tell?

Om det nu enligt Hägglund och Attefall bara är symbolvärdet som talar för en samkönad äktenskapsbalk, kan man faktiskt också vända på hela diskussionen och konstatera att det nu bara är symbolvärdet som talar emot. Helt plötsligt faller tidigare argument om juridisk skillnad, juridiskt skydd för barn, etc. Istället handlar det om att man helt enkelt inte vill att bögar och lesbiska ska få gifta sig eftersom man känner att det skulle förminska det egna äktenskapets värde.

Hägglund och Attefall efterlyser ett annat tonläge i debatten och större respekt för andras åsikter. Jag håller med. Och tro det eller ej så hyser jag den största respekt för att Kristdemokraterna har en annan synpunkt än övriga partier i den här frågan, även om jag inte delar den.

Det intressanta blir dock hur man ska hantera detta i den politiska processen. Är det rimligt att Kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?

Jag hoppas att man kommer fram till en lösning där Kristdemokraternas ges respekt för sin uppfattning och tillåts rösta efter den i kammaren. Men att Kristdemokraterna också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.

Det skulle innebära precis det tonläge och den respekt som Göran Hägglund och Stefan Attefall efterlyser...