Om tiden, döden, pengarna och Tranströmer

Tillbaka i Malmö inledde jag dagen med Rotaryklubbens traditionella julbön i Sjömanskyrkan. Det är inte så ofta jag går i kyrkan men sjömanspräst Jan Bergendorf är lite utöver det vanliga. Det brukar vara hårda, men tänkvärda ord.

Det här året handlade det om den eviga jakten efter tid och pengar. En dag stannar vi upp och inser att tiden håller på att rinna ut och den där högen med pengar vi samlat på oss kommer vi ändå inte hinna göra av med. En klubbkamrat berättade att när Bergendorf håller i begravningar brukar han krasst berätta att svepningen inte har några fickor.

Den här morgonen citerade han ett stycke av Tomas Tranströmer som i en dikt konstaterar att

Begravningarna kommer tätare och tätare
som vägskyltarna när man närmar sig en stad.

Missförstå mig rätt. Jag är den förste att sjunga konsumtionens lov och kommer inom några dagar kasta mig in i julkommersens underbara virrvarr. Men ibland är det nyttigt att stanna upp och bara vara tacksam. Tacksam för den tid man har till sitt förfogande och de vänner som finns runt en.

Min slutsats blir i alla fall: Njut av tiden medan du har den till ditt förfogande, men var ödmjuk inför det som kommer sedan.

Jag avslutar med ytterligare ett av morgonens Tranströmer-citat

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.