Flera tidningar, bland annat Sydsvenskan, rapporterar idag om att Kockums nu helt lämnar Malmö. Även om det kanske egentligen inte är så förvånande (det har skramlats ganska länge om flytt) så är det ändå en epok som går i graven.
Det Malmö jag växte upp i var präglat av Kockums. Den stora bockkranen var den främsta symbolen för staden och det var svårt att tänka sig Malmö utan Kockums. Samtidigt tillhör jag de som inte bara tyckte det var vemodigt när kranen skeppades iväg, utan som också såg framtiden an med spänning.
Idag blomstrar det gamla varvsområdet. Trots finanskris är det byggarbetsplatser överallt. Fler jobbar idag i Västra Hamnen än under Kockums storhetstid. I de gamla varvsbyggnaderna växer nu nya kreativa industrier fram. Staden har äntligen funnit havet.
Jag tänker ofta på hur snabbt förvandlingen ändå gått. Det är inte ens tio år sedan som bomässan Bo01 genomfördes, innan dess fanns det i princip inga bostäder i Västra Hamnen. Själv bor jag nu på Dockan. Den gamla fartygsdockan har blivit marina. Fortfarande finns spår kvar i form av pollare och annat som bevarats.
Att få bo och leva i hjärtat av det som en gång var stadens främsta symbol ger perspektiv. Så även om det är lite vemodigt när Kockums slutligen lämnar staden helt, så känner jag samma pirriga förväntan på vad som kommer framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar