I onsdags bjöd vi moderater i kulturutskottet in Svenska Dagbladets Carl Otto Werkelid. Syftet var inget annat än ett förutsättningslöst samtal om vart kulturpolitiken är på väg och varför. Den här typen av möten sker alldeles för sällan. Det är både nyttigt, befriande och ibland bekräftande att träffas och få höra varandras perspektiv.
Den här gången blev det ett i mitt tycke väldigt bra samtal. Det tyckte uppenbarligen även Carl Otto som skrev en krönika om det hela i söndagens SvD. Lite pikant blev det i slutet av vårt möte när frågan kom upp om kulturpolitikers synlighet i media. Ni borde gå ut mer, synas mer i debatten, tyckte Carl Otto. Men var då, undrade vi.
Hur många politiker har inte knackat på kulturredaktionernas dörrar men i bästa fall mötts av vänligt ointresse? Kultursidorna är ofta lite för fina för politiker - andra debattsidor är lite för fina för kulturpolitik.
Nåja, här finns nog en hel del att lära för både politiker och redaktörer. Efter onsdagen känner åtminstone jag mig motiverad att höja ambitionsnivån ytterligare. Det är ju en sak att som politiker sitta och föra spännande samtal om vad man vill göra - det viktiga är att göra det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar