Nya tider, nya sidor!

Nu är det slutbloggat. Åtminstone för ett tag framöver :)

Som jag tidigare skrivit, och som ju märkts här, så har jag sedan en tid lämnat det traditionella bloggandet. Jag tycker helt enkelt det finns tillräckligt med politiker som bloggar om allt mellan himmel och jord. Och förr var det ju så. Alla skulle ha en blogg.

Men bloggandet har utvecklats och andra kanaler har tillkommit. Själv använder jag i stor utsträckning sociala medier som Facebook och Twitter för att kommunicera med omvärlden. Jag tror helt enkelt att det är bättre att jag finns där andra människor är, än att andra ska behöva söka upp mig.

Därför kommer det inte att hända mer på http://lavesson.blogspot.com/. Istället kan du besöka min hemsida http://www.lavesson.net/. Den kommer successivt byggas ut med info om mig, möjligen en och annan längre text, och framför allt länkar till de kanaler och medier som jag medverkar i.

Du kan dock vara säker på att jag även i fortsättningen kommer dela med mig av personliga tankar och reflektioner om vad som händer i politiken och i synnerhet kring mitt riksdagsuppdrag.

Så väl mött på lavesson.net eller följ mig på Facebook och Twitter!

Skäms och skärp er!

Följer rapporteringen om Engelholms FBC och förfasas. Vi kan arbeta för ökad jämställdhet i skola, på arbetsplatserna och i andra miljöer. Vi kan lagstifta mot diskriminering. Vi kan sätta in insatser för att stötta unga tjejer och killar som har det tufft. Vi kan arbeta för att bryta ner strukturer som hindrar människor på grund av deras kön och vi kan slå sönder glastak.

Men vad hjälper detta mot fullständig omdömeslöshet? Att beklaga om "någon uppfattade det som kränkande" när man till unga killar lär ut modeller med ord som "i sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan. Ju mer energi desto bättre!", är banne mig sanslöst.

Det finns inga ursäkter - skäms och skärp er!

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2678375/pojklaget-uppmanas-att-tafsa-pa-sofia

Kom med i matchen, Reepalu!

Sitter på andra sidan Atlanten i New York och följer allt som händer i mitt Malmö. Skräms av vad som sker på Malmös gator och berörs av alla de goda krafter som nu samlas mot våldet. Gör därför också ett kort upplivningsförsök av bloggandet.

Så läser jag intervjun med Ilmar Reepalu i dagens SvD. Förbluffas, men förvånas knappast. När alla andra går samman mot våldet fortsätter Reepalu veva på om att allt är alla andras fel.

Efter att i 16 år ha styrt ett Malmö som slits isär av arbetslöshet och utanförskap ser han inte något han kunde gjort annorlunda. Han bryr sig inte ens om att ta reda på vad arbetsmarknadsministern heter.

När regeringen tar fram åtgärd efter åtgärd för att minska våldet, öka polisens möjligheter och få bort olagliga vapen, är Reepalus enda svar att inget görs och att han själv inget mer kan göra.

Ja, mer behöver göras! Mycket mer! All hjälp behövs - från alla nivåer! Så Ilmar, ta fram en agenda för vad DU kan bidra med! Och lägg för guds skull ner den "Reepalogik" där fel alltid är något som andra gör, och ansvar är något andra ska ta!

Passar samtidigt på att skicka en eloge till Reepalus betydligt klokare partikamrat, Luciano Astudillo. Ett fantastiskt initiativ som samlat krafter från politik, offentlighet och det privata. Från höger till vänster. Något att lära av, Ilmar!

Läs SvD-intervjun här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ask-maste-tillsatta-en-kriskommission_6754725.svd

Jag svarar Juholt

I måndags skrev Håkan Juholt en lång debattartikel på Sydsvenskans kultursidor efter att ha sett Les Misérables på Malmö Opera. På ett ganska enögt sätt omsatte han det han såg på scen till dagens samhälle. Han drar friskt paralleller mellan den franska revolution som gått snett och vår egen ”valfrihetsrevolution som förfelats”. Det gemensamma samhällsbygget nedmonteras och kvar står vi ”blottade och ensamma”. Han förfasar sig över ett samhälle där de ”gemensamma förbättringsplanerna” ställs in och där solidariteten gröps ur.

Idag svarar jag Juholt på samma sidor. Som moderat är jag övertygad om att det är varje människas inre styrka som lägger grunden för det gemensamma samhällsbygget. Ingen kraft är starkare än den vi alla besitter, en inre förmåga att utvecklas som bara kan komma till sin rätt genom frihet. Friheten att få vara sig själv, att ta ansvar för sina egna val och värnandet av andras frihet genom att respektera deras val och sätt att vara.

Ur detta föds trygghet och självkänsla. Trygghet i att veta att man klarar sin försörjning och har tak över huvudet. Att veta att man genom eget arbete kan påverka sin livssituation, att man kan sörja för sig och de sina. Det är när vi tar ansvar för varandra i vardagen, när vi värnar de våra och när vi öppnar vår famn för andra, som vi bygger samhället starkt.

Detta ser inte Juholt. Hans samhälle byggs inte underifrån av människors frihetslängtan och inre styrka, utan ovanifrån genom fördelning av resurser. Tryggheten begränsas till det som samhället kan och bör erbjuda. Rättvisa blir vad som beslutas av politiska församlingar. Civilsamhället är satt på undantag. Det är en snäv och olycklig syn på samhällsbygget. Framför allt visar det att man inte riktigt har följt med sin tid. Istället visar Juholt en gång för alla att den svenska politikens mest reaktionära kraft idag heter Socialdemokraterna.

Läs hela artikeln här!

Retorisk särskrivning eller politisk parentes?

Håkan Juholt gjorde entré med att lansera begreppet social demokrati. Social demokrati eller socialdemokrati - vad är skillnaden? Ingenting. Att Juholt ger sken av politisk nystart med en särskrivningstwist sammanfattar Socialdemokraternas politikutveckling. Stor i orden - liten på jorden.

I dag möts Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt för första gången i en debatt. Om detta skriver jag i Kvällsposten. Det är dags att Håkan Juholt lämnar besked i en rad frågor. Det handlar om ungdomsarbetslösheten, om tjänstesektorn, om företagandet och om våra utanförskapsområden.

Socialdemokraterna är inne på sin tredje partiledare sedan jag tillträdde som riksdagsledamot. Men aldrig har förvirringen varit större än nu. Nu behöver Håkan Juholt ge konkreta besked. Annars riskerar mannen med de retoriska särskrivningarna att sluta som politisk parentes.

Läs hela artikeln här!

Lavesson 2.0

Bloggar jag fortfarande?! En högst berättigad fråga om man ser på den senaste tidens bloggfrekvens. Svaret på frågan får för tillfället bli "Nja". Jag funderar just nu på hur jag bäst kan kommunicera med omvärlden. Blogg? Facebook? Twitter? Hemsida? Flickr? Youtube?

Min slutsats är att jag kommer hålla upp med det traditionella bloggandet ett tag (vilket ju redan märkts). Det känns ibland som att det finns tillräckligt många politiker som bloggar om ditten och datten, och om man inte gör det riktigt bra så finns det bättre kanaler. Dessutom tror jag att föreningslokaler på nätet är ungefär lika ute som föreningslokaler på stan. Bättre att jag tar mig dit där människor är, än att jag sitter och väntar på att de ska söka upp mig. :)

Vill du följa mina dagsaktuella kommentarer gör du det för tillfället bäst på Twitter eller, om du känner mig, genom att vi är vänner på Facebook.

Den här sidan kommer att leva kvar, men förmodligen få en lite annan roll. En tanke är att den mer och mer bli ett referensbibliotek för vem Olof är. Möjligen kommer du hitta lite längre analyser då och då. Länkar till debattartiklar och intervjuer. Motioner. Vem vet... Detta ska jag fundera på under sommaren.

En sak kan du dock vara säker på: Även i fortsättningen kommer det finnas goda möjligheter att följa mig och få mina personliga tankar och reflektioner över politiken i allmänhet och mitt uppdrag i synnerhet. Interaktionen kommer inte heller att minska, utan snarare öka.

Nu vill jag ha din hjälp! Hur tycker du att en riksdagsledamot ska kommunicera via nätet? Vilka förväntningar och krav tycker du att man som väljare, medborgare, eller journalist för den delen, kan ställa? Hur tror du kommunikationen kommer att utvecklas framöver?

Alla tips, tankar och idéer mottages med tacksamhet! Hör av dig till mig på olof.lavesson@riksdagen.se!

Juholts svek mot Sveriges unga

Idag skriver jag på Politikerbloggen om Håkan Juholt och Socialdemokraterna. I vårpropositionen presenteras fortsatta reformer för fler i arbete och fler och växande företag. En viktig jobbskapande insats är lägre moms för restaurang- och cateringtjänster. Det sänker trösklarna in på arbetsmarknaden, inte minst för unga och utlandsfödda. Socialdemokraternas nya partiordförande Håkan Juholt har dock sågat förslaget vid fotknölarna.

När Socialdemokraterna nu överger sitt vallöfte om sänkt moms för restaurangnäringen, samtidigt som man vill dubblera arbetsgivaravgiften för alla under 26 år, är det ett stort svek mot Sveriges unga och ett allvarligt hot mot en av våra viktigaste tillväxtbranscher.

Läs hela artikeln här