onsdag 28 september 2011

Jag svarar Juholt



I måndags skrev Håkan Juholt en lång debattartikel på Sydsvenskans kultursidor efter att ha sett Les Misérables på Malmö Opera. På ett ganska enögt sätt omsatte han det han såg på scen till dagens samhälle. Han drar friskt paralleller mellan den franska revolution som gått snett och vår egen ”valfrihetsrevolution som förfelats”. Det gemensamma samhällsbygget nedmonteras och kvar står vi ”blottade och ensamma”. Han förfasar sig över ett samhälle där de ”gemensamma förbättringsplanerna” ställs in och där solidariteten gröps ur.

Idag svarar jag Juholt på samma sidor. Som moderat är jag övertygad om att det är varje människas inre styrka som lägger grunden för det gemensamma samhällsbygget. Ingen kraft är starkare än den vi alla besitter, en inre förmåga att utvecklas som bara kan komma till sin rätt genom frihet. Friheten att få vara sig själv, att ta ansvar för sina egna val och värnandet av andras frihet genom att respektera deras val och sätt att vara.

Ur detta föds trygghet och självkänsla. Trygghet i att veta att man klarar sin försörjning och har tak över huvudet. Att veta att man genom eget arbete kan påverka sin livssituation, att man kan sörja för sig och de sina. Det är när vi tar ansvar för varandra i vardagen, när vi värnar de våra och när vi öppnar vår famn för andra, som vi bygger samhället starkt.

Detta ser inte Juholt. Hans samhälle byggs inte underifrån av människors frihetslängtan och inre styrka, utan ovanifrån genom fördelning av resurser. Tryggheten begränsas till det som samhället kan och bör erbjuda. Rättvisa blir vad som beslutas av politiska församlingar. Civilsamhället är satt på undantag. Det är en snäv och olycklig syn på samhällsbygget. Framför allt visar det att man inte riktigt har följt med sin tid. Istället visar Juholt en gång för alla att den svenska politikens mest reaktionära kraft idag heter Socialdemokraterna.

Läs hela artikeln här!