Det går bra nu...

...för Sverige. Idag skriver statsminister, finansminister, utrikesminister och biståndsministern på DN Debatt inför det ekonomiska toppmötet i Davos. "Krisdrabbade länder blickar nu mot Sverige för att lära av oss. Förutom hörnstenarna för ekonomin är det reformpolitiken för fler i arbete som väcker intresse" skriver de fyra ministrarna.

Bilden av ett land med världsmästartiteln i skattetryck för låg- och medelinkomsttagare, en stelbent arbetsmarknad och socialförsäkringssystem som slussade ut människor i sjukskrivning och förtidspension håller på att förändras. Det är en ny bild av Sverige som växer fram.

Men utmaningar saknas inte. "Fortsatta reformer ska bidra till varaktigt hög sysselsättning, främja hög produktivitetstillväxt och stärka Sveriges konkurrenskraft." På liknande tema skrev jag själv i Kvällsposten i måndags. Framför allt behöver vi öka ansträngningarna för landets företag. Målet måste vara att även bli ett europeiskt föredöme för vår näringspolitik.

Intresset för Sverige bland världsledarena i Davos är stort. "Intresset är så stort att mötet med Fredrik Reinfeldt är fulltecknat" skriver Johan Schück på DN:s Davosbloggen. Följ gärna bloggen här.

Det går inte så bra nu...

...för socialdemokraterna. Att skriva här om alla turer och intriger i socialdemokratin just nu blir alldeles för långt för ett enkelt blogg-inlägg. Men jag kan ändå inte låta bli att kommentera den artikel min riksdagskollega Hans Hoff (S) idag skriver på Aftonbladet Debatt.

Han är rejält förbannad över att Aftonbladet skriver så mycket negativt om socialdemokratin och än mer förbannad på tidningens politiske chefredaktör Karin Pettersson. Samma Karin Pettersson som fram till 1 oktober var kommunikationschef för socialdemokraterna och därmed en av de ansvariga för partiets valrörelse.

"Eftersom Karin Pettersson skriver ledare efter ledare om att utkräva personligt ansvar för socialdemokratins misslyckande i valrörelsen 2010 hänger en ”förbjuden fråga” i luften som ingen ska få svaret på eller ens få ställa frågan om. Det gäller Karin Petterssons egen roll i kampanjen och medansvar för vårt rekorddåliga valresultat", dundrar Hoff. Aftonbladet borde sluta med sina negativa artiklar och skriva mer positivt om socialdemokratins kommande ledarskap, menar han.

Karin Pettersson svarar direkt i tidningen att Aftonbladet varken tar eller i framtiden kommer att ta order från socialdemokraternas partistyrelse om hur man ska skriva.

Läs också mitt blogginlägg från den 27 oktober om Petterssons ledare där hon skriver om det misslyckade rödgröna samarbetet. Om det är ett försök till eftervalsanalys, självrannsakan eller något annat vet jag inte, men intressant är det!

När två blir ett

Dagens reklamannons kommer varken från tidningen QX eller KomUT, utan från Svenskt Näringslivs medlemstidning 'entreprenör'. Det är Mekaniska Verkstädernas Riksförbund och Plåtslageriernas Riksförbund som nu går samman och bildar Entrprenörföretagen.

Kul, modig och ett tecken så viktigt som något på att tiderna förändras. Eller som de själva skriver: "Nu omfamnar vi ett nytt sekel!".

Nu står ett starkt Sverige redo

Igår skrev jag i Kvällsposten om Sveriges goda läge. När stora delar av Europa demonstrerar mot nedskärningar, när länder blir ekonomiskt beroende av andras välvilja och när regeringar nås av avgångskrav för hanteringen av de offentliga finanserna, så är situationen i Sverige en annan.

Det goda läget innebär inte att vi står utan utmaningar. Under krisåren gäller det främst att försvara de anställningar som finns, när konjunkturen nu vänder gäller det att skapa förutsättningar för att jobben blir fler.

Regeringens jobbskatteavdrag har visat sig vara den enskilt viktigaste åtgärden för att få fler i arbete. Att det nu finns en alliansöverenskommelse om ett femte jobbskatteavdrag är därför välkommet. Till detta måste också läggas insatser för fler och enklare karriärvägar för den som redan finns på arbetsmarknaden. Detta gäller inte minst våra välfärdsverksamheter.

Läs hela artikeln här

Historierevisionismen lever

Då och då blommar debatten upp om vilka ord som är ok och inte ok att använda i litteraturen. Språk förändras. Det är tur det. Ord färgas av vilka associationer vi gör. Det som en gång var socialt accepterat kan uppfattas som kränkande idag, framför allt när det handlar om beskrivningar av individer eller grupper. Andra begrepp går i andra riktningen. Ta bara ordet "bög". En gång gravt nedsättande, men har återtagits av gaykollektivet och är för det mesta ganska avdramatiserat idag.

Att vi tar ansvar för vårt språk idag innebär dock inte att vi kan förändra och förneka vår språkliga historia. Nyligen diskuterades Tom Sawyer och Huckleberry Finn där ordet "neger" nu ersatts med ordet "slav". Idag skriver Sydsvenskan om Ture Sventon där Sveriges författarförbund, som via en fond förvaltar Ture Sventon-böckerna, har sagt nej till Rabén & Sjögren som vill stryka n-ordet i en planerad återutgivning.

Sydsvenskans ledarsida skriver idag klokt i frågan: "Att retuschera det förflutna är också att dölja detta förflutnas rasistiska drag, en förvanskning av sanningen. Dagens fördomar försvinner inte för att gårdagens fördomar sopas under mattan." Läs gärna hela den läsvärda ledaren här!

För övrigt kan jag konstatera att det inte bara är själva ordet som är intressant. Det är också vem som uttalar det och i vilket sammanhang. När det lilla barnet står och rulla negerbollar hemma är det ganska oskyldigt. När sverigedemokrater står i riksdagens cafeteria och demonstrativt ber om NEGERBOLLAR är det jäkligt obehagligt!

Stjernkvist "revansch" gick sådär

Det där med att ta ut segern i förskottet är lätt hänt, men ack så farligt! Den 9 januari gick förre partisekreteraren, tillika kommunalrådet i Norrköping, Lars Stjernkvist (S), ut i Aftonbladet och meddelade stolt att de rödgröna nu tar majoriteten i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Han hade ett antal skäl till varför detta var oerhört viktigt.

1) Det behövdes som plåster på såren efter det usla valresultatet. SKL-majoriteten var beviset för att den ryktet om "den storka starka socialdemokratins död" är aningen överdrivet. Partistrategiskt var det också bra för stämningen i partiet.

2) Det skulle borga för att man fick in socialdemokrater från olika delar av landet i SKL-ledningen i Stockholm.

3) Socialdemokratin skulle få makten över utredningstjänsten på SKL - ca 400 tjänstemän. Stjernkvist skriver att dessa "säkert är lika professionella och lojala som kommunernas tjänstemän och statsförvaltningens" men att de kan "användas för att påverka, om än inte regeringen Reinfeldt, så i alla fall opinionen och därmed på sikt samhällsklimatet i stort".

4) Det ökar möjligheterna för socialdemokraterna att dominera det politiska samtalet. "Trots att SKL egentligen är en ganska politiskt ointressant organisation så kan de rödgrönas revansch i SKL-valet visa sig mycket viktigare än man kan tro."

Ja, det låter ju hoppingivande för landets socialdemokrater. Problemet var bara att Stjernkvist var lite väl snabb i vändningarna. Han skrev och skickade in artikeln till Aftonbladet innan den slutliga sammanräkningen av mandaten till SKL var avgjord.

Mindre än ett dygn efter Stjernkvists artikel visade det sig att Alliansen behåller majoriteten i SKL. Ingen större dramatik i detta, vi har trots allt styrt SKL de senaste fyra åren. Traditionellt sett är också samtalet över blockgränsen god i SKL.

Men det var ju trist för Lars... Om majoriteten i SKL var så avgörande för punkterna ovan, hur ska det då gå nu? Finns det någon reservplan i Stjernkvists skrivbordslåda?

Det kanske mest intressanta i Stjernkvists artikel handlar dock inte om SKL. Det är när han fastslår att "Socialdemokratins styrka har aldrig varit de vackra och långsiktiga visionerna. Nej, styrkan har varit förmågan att hitta praktiska lösningar på människors problem här och nu. Kort sagt, vi har varit duktiga politiska hantverkare."

Kanske är det just detta som verkligen är det stora problemet? Kanske är det brist i såväl analys som hantverk som gjort att väljarna vänder socialdemokratin i allt större utsträckning? Kanske är det just de långsiktiga visionerna man behöver hitta fram till? Mitt tips till Lars Stjernkvist: Skriv en debattartikel om detta istället!