Mina förslag för en bättre trafikpolitik i Malmö

Trängselskatt i Malmö? Jo, så kan det bli om den nya rödgröna koalitionen får bestämma. I deras politiska plattform står att läsa "Vi vill på sikt införa miljöstyrningsavgifter där hundra procent av de pengar som tas in går till att lokalt förbättra kollektivtrafiken." Jaha. Nu är det ju inte riktigt det som ligger bakom. Istället handlar det om att göra det än mer omöjligt att köra bil i Malmö. I Sydsvenskan idag säger det ansvariga kommunalrådet att trängselskatt behövs av två skäl: "Dels finansiera spårvagnar, dels styra trafiken så att bilarnas andel minskar". Man är överens med (S) om den första delen.

Behöver då Malmö trängselskatt? Att det är svårt att komma fram i Malmötrafiken är det ingen som kan säga emot, men frågan är om det verkligen är trafikens fel? Snarare handlar det om en sedan länge bilfientlig politik som har fått igenkorkade gator som konsekvens. Resultatet: Dålig miljö och frustrerade malmöbor.

Malmömoderaterna har redan reagerat genom kommunalrådet Stefan Lindhe (M) som säger att "Biltullar gör inte staden mer attraktiv. Med biltullar blir bilkörning bara något som välbeställda har råd med. /.../ Trängseln i Malmös trafik är till viss del självskapad t.ex. genom dålig genomströmning, många stopp och avsmalnade gator". Jag håller med. Det är väl inte konstigt att man behöver trängselavgifter om man aktivt bygger in trängsel i Malmö?!

Här kommer mina förslag för en bättre trafikpolitik i Malmö:

- De värden som ska prägla Malmös trafikpolitik borde vara flyt i trafiken och framkomlighet.
- Använd inte lokaltrafiken som långsamgående farthinder.
- Bygg inte in gupp i varenda korsning som stannar upp trafiken.
- Satsa på genomfartsgator respektive bussgator.
- Inför "gröna vågen" på Malmös trafikljus.
- Återinför bussfickor så att våra gator inte korkas igen.
- Se till att lokaltrafiken kan komma fram, att cyklarna kan komma fram, att bilarna kan komma fram.
- Ta bort de politiker som står i vägen!

Tre utmaningar för Öresundsregionen

Foto: Eva Frisk

I tisdags deltog jag vid arbetsmarknadskonferensen Job Öresund, arrangerat av Öresundsinstituttet, CrossBorder Öresund och Arbetsförmedlingen. En spännande förmiddag med föredrag av bland andra Rolf Elmér på Svenskt Näringsliv, Johan Roos, rektor på Copenhagen Business School och Karsten Holmegaard, presschef på Femern A/S.

Jag brukar ofta hävda Öresundsfrågornas vikt. Inte ur ett regionalt perspektiv utan ur ett nationellt, måhända med regionala bonusar. Integrationen över sundet är en enorm tillgång för såväl den danska som svenska staten. Ett än starkare engagemang från nationell nivå är därför både önskat efterlängtat, även om det faktiskt har hänt en hel del de senaste fyra åren.

Under seminariet pekade jag på tre utmaningar för en ökad integration:

1) Den svenska utmaningen. Det räcker inte med att den nationella nivån i Stockolm känner till Öresund, de måste förstå Öresund. Här bor 3,7 miljoner invånare och här finns en sysselsättning på 1,9 miljoner. Arbetspendlingen har ökat med 600% sedan år 2000.

Arbetet med gränshindersproblematiken måste fortsätta, men det krävs också ett proaktivt arbete. En nationell Öresundsstrategi som tar hänsyn till gränsperspektivet redan vid planering av infrastruktur, forskning, utbildning, etc. Det behövs en ständig bevakning så att inte nya hinder uppstår.

2) Den danska utmaningen. Danmark måste på allvar engagera sig i Öresundsfrågorna, de är av vital vikt framför allt för huvudstadsregionen. OECD pekade i sin Territorial Review härom året på att det saknas förutsättningar för Köpenhamnsregionen att växa på den danska sidan. Där finns helt enkelt inte den kritiska massa som krävs. Den enda möjligheten är den svenska sidan av Öresund. Tidningen Börsen kunde också för en tid sedan visa på hur internationella huvudkontor nu överger Köpenhamn till förmån för Stockholmsregionen. Ett stort ansvar vilar här givetvis på Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen.

3) Den internationella utmaningen. Faran med regionalism är risken för provinsialism. Den finns även i Öresundsregionen. Det finns en risk att blicken slutar där regionen tar slut. Att viljan att framhäva regionens fördelar i förhållande till andra gör att man bygger murar runt regionen. Man förlorar helt enkelt förmågan att se sin region i ett större perspektiv.

Aktörerna i Öresundsregionen måste våga höja blicken. Se vikten av fungerande förbindelser norrut med Stockholm, Oslo och Helsingfors, respektivs söderut mot Hamburg, Berlin och Gdansk. Det finns gemensamma intressen i fria öppna handelsvägar och bra infratstrukturella förbindelser. Det behövs helt enkelt en vision för Öresund i ett europeiskt perspektiv.

Förbund i partiets tjänst

Kollektivanslutningen har upphört. Ändå sponsrar alla LO-medlemmar det socialdemokratiska partiet med årliga mångmiljonbelopp. Oavsett vad de röstar på är det den socialdemokratiska valrörelsen som pengarna går till. Det är dags att kapa banden. Om detta skriver jag i Sydsvenskan idag.

Gång efter annan visar det sig också att LO sätter partiets intressen före sina medlemmars. Hur ska man annars förklara att Lundby-Wedin aktivt motarbetar den politik som gett hennes egna medlemmar mer än en månadslön mer i plånboken varje år? Genom alliansens jobbskatteavdrag har en undersköterska fått nästan 1 500 kronor mer i månaden efter skatt och en metallarbetare nästan 1 700 kronor. Totalt rör det sig om cirka 30000 kronor om året för en vanlig LO-familj. Vilken avtalsrörelse har gett sådana resultat?

Vid LO-kongressen förra året fattade ombuden beslut om att ”LO skall arbeta för att fler fackliga medlemmar ges möjlighet att diskutera ideologi så att det politiska engagemanget bättre tas tillvara. Målet är att fler LO-förbundsmedlemmar skall bli medlemmar i partiet”. Får LO-karriäristerna bestämma finns det bara två sorters medlemmar. Socialdemokrater och blivande socialdemokrater. Ur led är tiden.

Läs hela artikeln här

Inför nystartszoner i Malmö

Alliansregeringen har på fyra år genomfört över 170 åtgärder för att stärka företagsklimatet. Skatter, avgifter och administrativa kostnader har sänkts med 50 miljarder. Regeringen gav härom veckan klartecken i budgeten för något helt nytt: en utredning av nystartszoner i Sverige.

Jag är övertygad om att företagsetableringar i Malmöområdet skulle stimuleras om arbetsgivaravgifter och moms sänks eller slopas helt för den som arbetar eller bor utanförskapsområden. Det har testats med framgång i Frankrike och fler tar efter.

Malmö borde ta chansen att bli först med att driva kravet på nystartszoner i kommunen. Om detta skriver jag i Kvällsposten idag.

Läs artikeln här