söndag 31 oktober 2010

Fortsätt förnyelsen!


Idag skriver jag och kollegan Maria AbrahamssonSidan 4 i Expressen om en moderna familjepolitik. Vi välkomnar den omdefinierade och öppnare inställningen till nya familjebildningar som Kristdemokraternas Göran Hägglund gav uttryck för till TT härom dagen. Han sade då: "Vi vet lika väl som andra att familjer ser olika ut, det är familjer som spricker, det kommer in nya vuxna, det kan vara föräldrar av samma kön. Familjer ska ha lika bra förutsättningar oavsett hur de ser ut". Men vi ställer också krav på vårt eget parti att fortsätta förnyelsen av politiken.

I artikeln, liksom i den riksdagsmotion vi lämnat in, pekar vi framför allt på tre områden där det idag finns hinder för familjebildningar och där förändringar behöver ske. 1) Öppna upp för surrogatmödraskap i Sverige. 2) Gör det möjligt även för ensamstående kvinnor att insemineras. 3) Modernisera lagstiftningen kring transpersoners rättigheter.

Jag är övertygad om att Moderaternas fortsatta förnyelse är en ödesfråga för partiet. Sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde som partiledare har det hänt väldigt mycket. Många har hört mig säga att det var först när "Nya Moderaterna" gjorde entré som jag verkligen kände mig hemma i partiet.

Förnyelse är dock inget man genomgår och sedan slår sig till ro med, det måste ske hela tiden. På samma sätt som samhället utvecklas och går vidare, måste vi som parti kunna göra det.

onsdag 27 oktober 2010

En kommunikationschef ryter ifrån

Igår kom det väntade beskedet. Det rödgröna samarbetet läggs på is. Nu behöver samtliga partier tid för att utveckla sin egen politik. Gott så. De enda som inte riktigt vill inse detta är Vänsterpartiet. Förståeligt eftersom det är Vänstern som har mest att förlora på att oppositionen splittras. Den korta tiden i maktens salonger är över. Nu återgår man till att bli ett ytterlighetsparti i riksdagen.

Den största utmaningen framöver är dock Socialdemokraternas. Partiet är idag djupt splittrat. Vänsterflygeln vill gå åt vänster, högerflygeln åt höger. Pragmatiker slåss mot ideologer. Valrörelsens debatt om butlern och pigan var talande. Under ett allt mindre tak ska allt fler åsikter och inriktningar rymmas.

Att det inte varit en helt enkel valrörelse förstår man när man läser gårdagens ledare i Aftonbladet. "Säg att det är slut, Sahlin" skrev Karin Pettersson. Det är samma Karin Pettersson som under valrörelsen var kommunikationschef för socialdemokraterna. Hon som hade till uppgift att fixa fasaden, hålla samman bilden av en rödgrön opposition på väg mot valseger.

Gårdagens ledare måste ses, inte bara som ett försök till eftervalsanalys, utan också som en glimt in i hur diskussionen gick i Socialdemokraterna före valet. "Från början var samarbetet tänkt att omfatta Socialdemokraterna och ett vacklande Miljöparti, som på så sätt skulle knytas upp stadigt till vänster", skriver Pettersson och förklarar att (S) genom (MP) ville få gratis förtroendekapital i den viktiga klimatfrågan.

"Sedan kom Vänsterpartiet in i bilden. Det var ju inte Sahlins avsikt, vilket har märkts. Dels på själva processen – formandet av samarbetet gick från att framstå som kontrollerat och smart, till att bli en berättelse om sjabbel och 'vem tar vem'. Från att ha haft en tydlig politisk och strategisk idé, blev de rödgröna en dålig kopia av alliansen, med den viktiga skillnaden att varken partimedlemmar eller väljare egentligen efterfrågat något samarbete."

Tydligare kan det knappast sägas. Hur ska man kunna vinna val när man inte själv tror på konceptet? Och vad hade skett om man verkligen vunnit? Minns att det enda försöket till skarp gemensam politik presenterades så sent som den 2 maj i den gemensamma budgetreservationen. Mindre än ett halvår är samma plattform helt avförd från den politiska agendan.

Efter ett valnederlag kommer en kort period av sammanhållning, den lider nu mot sitt slut. Direkt efter valet slöt alla upp bakom Mona Sahlin. Partiledaren kunde inte lastas för felet, det är politiken som behöver omvärderas, hette det. Problemet är bara att när skiten hamnar i den politiska fläkten så träffar den betydligt fler än om man kan kasta den på den politiska ledningen. Därför kommer nu kritiken mot Sahlin att växa. Aftonbladet har ringt runt till de 26 partidistrikten och det är inte nådiga svar man får.

Trots detta tror jag att Sahlin har goda förutsättningar att sitta kvar, kanske ända över nästa val. Varför? Jo, val vinner man inte på vem man avsätter utan på vem man tillsätter. Detta är idag socialdemokratins stora ledarskapskris. Det finns någon att avsätta, men ingen att tillsätta.

Sahlins sits är osäker. Wetterstrand och Eriksson byts ut till våren. Ohly har aviserat att han tänker sitta kvar, vilket torde innebära att han byts ut (Ohly är för övrigt den ende som fortfarande förnekar att någon tryckt på paus-knappen). Det rödgröna projektet som vi känner det får därmed anses nedlagt. Inför nästa val lär vi åter se någon form av samlad opposition. Om inget drastiskt händer är dock risken stor att man kommer upprepa misstagen från förra gången, om än med nya ansikten.

onsdag 13 oktober 2010

Ansvar. Arbete. Sammanhållning.


Ansvarstagande, arbete och sammanhållning. Det var tre ord som präglade finansminister Anders Borgs budgetpresentation. Kurvorna pekar i rätt riktning, men samtidigt utfärdas varningstecken för kommande kriser. Klokt. Vändningen kan förväntas redan innevarande mandatperiod. "Anders Borg gör klokt i att hålla hårt, mycket hårt, i plånboken" uppmanade Sydsvenskan. Det gör han.

På sedvanligt sätt var Anders tydlig med att det nu gäller att samla i ladorna och återställa finanserna innan nästa kris. 2013 ska överskotten vara på plats. Skönt är också att vi kommer kunna genomföra alla skarpa löften från valplattformen. Läget har förbättrats avsevärt sedan Vårpropositionen. Det skapar också goda förhoppningar för de reformambitioner som också fanns i valplattformen. Som t ex det femte jobbskatteavdraget och den halverade restaurangmomsen.

"Alliansregeringen har fått stärkt mandat, men inte det mandat vi önskade oss" sade Anders. Det är nu en minoritetsregering som styr Sverige och budgetdebatten kom därför att präglas av utsträckta händer. Miljöpartiet har nu även nämnt näringspolitiken som ett tänkbart samarbetsområde och det tror jag är bra. Särskilt intressant blir det i så fall för mig som sitter i Näringsutskottet där Maria Wetterstrand är vald till vice ordförande.

I mina minnesanteckningar har jag skrivit "Östros:" för att kunna sammanfatta vad oppositionen ville. Därefter är det tomt. Det märktes att Östros inte riktigt förberett sig, varken för fyra år till i opposition, eller för det parlamentariska läget. Inte många utsträckta händer där inte. Till skillnad från exempelvis Miljöpartiet som öppnade fler dörrar än man stängde.

Dock ska Östros, liksom de andra debattörerna, ha credd för hanteringen av Sverigedemokraterna. Genom en lugn och sansad debatt med SD så blev det också tydligt hur naket partiet är. Det finns inga beräkningar som håller, bara svarta hål. Fördomar om invandringens kostnader och bortseende från dess fördelar har skapat ett virrvarr av lösa trådar utan sammanhang.

Det blev kanske allra tydligast när SD förklarar att man är mot arbetskraftsinvandring eftersom vi inte behöver fler arbetslösa. Men för att kunna arbetskraftsinvandra måste man ju ha ett jobb. Jobbigt, det där med ansvar!

onsdag 6 oktober 2010

Riksdagens öppnande


Igår var det storslaget öppnande av årets riksmöte. Här lite bilder från min horisont.
Gudstjänst i Storkyrkan - detta innan Sverigedemokraterna gjorde bort sig

Inpassering i Riksdagen via Stora trapphallen i det gamla riksdagshuset.

Vi ledamöter försöker samla oss i kammaren innan det är dags för det formella öppnandet.

H M Konungen förklarar riksmötet öppnat

Statsministern läser upp regeringsförklaringen. Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria lyssnar intresserat, trots att det var en av de längre regeringsförklaringarna.

Kvällen avslutade med festkonsert på Konserthuset, bland annat med fantastiska Elin Rombo.
Foto: Melker Dahlstrand / Riksdagen
Jag och C.

lördag 2 oktober 2010

fredag 1 oktober 2010

Ny Partipamp i Nya Moderaterna


Titta på bilden - så ser en partipamp ut i Nya Moderaterna! Stort grattis till bästa Sofia som idag utnämnts till ny partisekreterare efter Per Schlingmann. Jag ska ärligen säga att Sofia inte fanns med i mina egna gissningar, men det kan nog mer skyllas på dålig fantasi. Sofia var en glad överraskning och ett utmärkt val som också bekräftar partiets förnyelse.

Ett annat utmärkt val är Gunilla Sjöberg som blivit biträdande partisekreterare. Få har så stor samlad kunskap om Moderaterna som parti än Gunilla, dessutom är en oslagbar analytiker.

Extra kul är att mitt nya arbetsrum ligger granne med Gunillas och bara ett stenkast från Sofias. Således har jag redan hunnit gratulera dem båda! :)

Tack för förtroendet att leda Sverige under de kommande fyra åren. Vi kommer nu att ta ansvar för hela Sverige och alla väljare.

Vi sätter jobben först och vi fortsätter att ta ansvar för den ekonomiska återhämtningen.

Vi vill gärna bli fler. Bli medlem i nya moderaterna och hjälp oss att utveckla Sverige till ett ännu bättre land.