Ordförandeskapet flipp eller flopp?

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Året är snart till ända och därmed också Sveriges EU-ordförandeskap. Som riksdagsledamot har man märkt att inrikespolitiken gått lite på lågvarv det senaste halvåret. Fokus har legat på Europafrågorna, statsråden har haft fler länder än Sverige att ta ansvar för.

Nu börjar det också bli dags att summera och se hur Sverige har klarat av uppgiften. Socialdemokraterna letat varje tänkbart tillfälle att klanka ner på det Fredrik Reinfeldts ordförandeskap. Lågvattenmärket stod (som så ofta annars) Marita Ulvskog för när Fredrik presenterade det svenska ordförandeskapets prioriteringar i Strasbourg.

Ordning och reda i finanserna kallade hon "att sätta anorektiska ekonomier på svältkur" och hänvisade till Reinfeldts "inrikespolitiska tillkortakommanden", enligt SvD. Att Ulvskog kackar i galen tunna blev ganska tydligt när en annan socialdemokrat, Margot Wallström, i samma veva gav regeringen beröm och tyckte den borgerliga alliansen gjort bättre ifrån sig i EU än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde.

Ulvkog till trots så är nog den allmänna bilden att Sverige har skött sig bra. Tidningen Fokus har låtit åtta europeiska EU-kännare utvärdera hur det gått och betyget är i de flesta fall översvallande. Längst går italienske Marco Incerti, forskare på Centre for European Policy Studies i Bryssel. Han ger Sverige betyget 5 av 5 och säger att det är ett av de starkaste ordförandeskapen EU har haft.

På frågan om vad som skiljer Sveriges första ordförandeskap 2001 från detta, svarar den tjeckiske frilansreportern Tomas Sniegon: "Det här är betydligt nyktrare, man är inte så nöjd med sig själv offentligt utan nu snarare jobbade man hela tiden."

Enligt bl a DN och Expressen har även EU-parlamentarikerna överöst Sverige och Fredrik Reinfeldt med beröm. Ordförandeskapet kallades "modigt och effektivt" och "hederligt och ansvarsfullt". Kommissionsordförande Barroso säger till och med att det är det bästa av de elva ordförandeskap han arbetat med.

Nu lackar det mot jul och nyår. 2010 står för dörren, ordförandeskapet är avslutat och vi går in i ett valår. Det innebär också att det nu är inrikespolitiken som står i fokus. Som riksdagsledamot känns det rätt skönt. Allvarligt talat, nu är jag riktigt sugen på att ta fighten med vänsterkoalitionen om Sveriges framtid!

Fan ska vara Öresundsriksdagsman

Om man är riksdagsman och representerar Malmö och Skåne är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte samtidigt ha ett Öresundsperspektiv. Själv känner jag mig mer och mer som Öresundsmedborgare och del av en huvudstadsregion.

Idag skriver Lars Klint en amper krönika i Kvällsposten om en motion som jag och mina kollegor på Skånebänken har skrivit.

När jag kom in i riksdagen bestämde jag mig därför tämligen omgående för att ha Öresundsfrågorna i fokus. En nödvändighet för att lyckas med detta är att man träffar människor som lever, bor och verkar i Öresundsregionen.

Detta är dock lättare sagt än gjort med det regelverk som idag gäller. I riksdagen är nämligen fortfarande nationsgränsen genom Öresund knivskarp. Till exempel är det idag inte möjligt för en ledamot av att ta tåget eller bilen över Öresundsbron för studiebesök, möten eller konferenser. Detta då ett sådant besökär att betrakta som utrikes tjänsteresa och särskilt beslut från talmannen erfordras. Istället får man smyga över lite inofficiellt.

Detta är inte av sparsamhet om de offentliga finanserna, utan rena principskäl. En ledamot beslutar själv om inrikes tjänsteresor och vilket färdsätt som är lämpligast. Om jag i uppdraget vill besöka en verksamheti Kiruna så är det upp till mig själv att besluta om såväl dyr flygbiljett som eventuell övernattning. Att göra en resa över Öresund för att besöka företagare, politiska kollegor eller intresseorganisationer kostar 105 kronor och kräver talmannens godkännande. Jag får inte ens besöka Öresundskommitteen som är ett halvsvenskt organ, utan att det kallas utrikes resa.

Ett undantag finns dock när det gäller reseförbudet över sundet. Det är numera möjligt för riksdagsledamöter att under vissa omständigheter flyga via Kastrup. Detta gäller DOCK endast om startpunkt och slutmål för resan är inom Sveriges gränser. Det vill säga det räknas då som "inrikes" resa. Gör jag en sådan får jag inte kliva av på Kastrup och träffa danskar, utan ska illa kvickt ta mig över sundet och tryggt landa på den svenska sidan.

Jag har nu i höst fått med mig mina m-kollegor på Skånebänken till en gemensam motion om en översyn av riksdagens regelverk, vi får väl se om den får gehör!

Lars Klints krönika hittar du här!

Jag har kapitulerat!

Jo, så är det. "Våga vägra Twitter" var länge mitt motto. Tyckte helt enkelt inte det behövdes mer snuttifiering i samhället. Jag var inte heller så jätteintresserad (och är fortfarande inte) av vad folk just nu äter till lunch, om de ser en blomma eller vad de gör på toaletten.

Och går det verkligen att få in något vettigt på 140 tecken? Ja, det återstår att se! För nu finns även jag i twitter-djungeln. För samtidigt är det ju rasande smidigt att genom ett kort meddelande tipsas om olika nyheter och få ta del av människors synpunkter, tankar och spännande funderingar. För att inte tala om interaktionen med alla andra sociala medier.

Så nu kör vi! Ha tålamod med mig, för det kommer säkert gå lite sådär i början, men övning ger färdighet. :)

Ja, just det. Kanske ska meddela mitt namn på Twitter också - oloflavesson. Logiskt, va? Följ mig genom att klicka i menyn till höger!