Perrelli rockade arslet av M-stämman

Så är M-stämman slut för den här gången. Förutom alla debatter och beslut så har nog alla möten med spännande människor varit väl så nyttiga. Lördagen avslutades som sig bör med en brakfest. I år var det Charlotte Perrelli som stod för underhållningen. Och det är bara att erkänna: Hon rockade satan! Idag har jag ont i fötterna...

Västerås, Öresund, Östersjön

En av utställarna på M-stämman i Västerås är Öresundskomiteen. Kul att fokus sätts på Öresundsregionen! I eftermiddag ska jag medverka vid ett mingel för alla ombuden. Förhoppningsvis kan vi öka medvetandet och tilltron till vad som händer i Skandinaviens mest spännande region.

Tidigare i veckan hade jag en debattartikel genom nyhetstjänsten Rapidus om vikten av att inte låsa blicken vid bara Öresund, utan att faktiskt sätta in Öresundsdiskussionen i ett större Östersjöperspektiv. Nytt från Öresund uppmärksammade igår artikeln, som du kan läsa här nedanför:

Debatt: Öresundsregionen behöver fler handelsvägar till kontinenten

Idag tenderar debatten om Öresundsintegrationen att bara handla om Malmö-Köpenhamn. Men potentialen för hela regionen med företagsinvesteringar, tillväxt och forskning sträcker sig betydligt längre än dessa två städer. Risken finns att vi i debatten glömmer bort övriga Östersjöområdet. Det finns en outnyttjad potential med länder runt havet som kan skapa ökad dynamik och spännande handelsrelationer med Öresundsregionen. I september hålls en viktig konferens om EU:s Östersjöstrategi i Stockholm. Nu hoppas vi på att strategin kommer på plats.

Debatten om Öresundsintegrationen blir ofta ensidig och teknisk. Det pratas a-kasseregler eller nivåer i sjukförsäkringen. I tider av ekonomisk oro är det viktigt att tänka långsiktigt och framtidsinriktat. Under EU-ordförandeskapet har Sverige en unik möjlighet att få till stånd ett bättre Östersjösamarbete, inom ramen för Östersjöstrategin.

Största vikt fästs vid att göra regionen ännu mer intressant för investerare, företag, forskare och arbetskraft. Men också för turister. En klar fördel med Östersjöstrategin är att den inte kostar massor med pengar i tider när finansministrar runt om i Europa ligger med grava sömnproblem. Tvärtom, Östersjöstrategin handlar om att samordna de resurser som redan finns, med nationella och europeiska pengar.

Låt oss titta ut över Östersjön. Det är dags att ta bort gränshinder till de andra länderna. Pengar, arbetstillfällen och handelsutbyten finns att hämta i Berlin, Hamburg och Gdansk. Vi måste bara våga. Polen är exempelvis det enda landet i norra Europa som inte är i ekonomisk nedgång.

Hur ska vi då få med dessa stats- och regeringschefer? Samarbeten på makroregional nivå gynnar hela unionen. En grekisk företagare som vill handla i regionen ska inte behöva ha koll på alla ländernas regelverk. För att vi ska få rörlighet mellan länder krävs information och samarbete.

I kärva ekonomiska tider handlar det om att tänka utanför ramarna. Även om mycket återstår att göra för en fullgod Öresundsintegration, finns relativt få skillnader mellan Danmark och Sverige. Låt oss parallellt med Öresundsintegrationen arbeta för fler handelsvägar till kontinenten. Under svenskt ordförandeskap kan det bli möjligt.

Olof Lavesson (M)
Riksdagsledamot från Malmö

Föregångslandet Sverige

Arbetsstämman i Västerås är inledd med Fredrik Reinfeldts anförande. I detta första anförande (han håller även ett på söndag) var det den ideologiska linjen, synen på människan och synen på Sverige som slogs fast. Det var faktiskt ett strålande bra tal!

Fredrik inledde med att konstatera att han var typisk svensk: "Min farfars far var son till en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde". Och precis så är det ju. Det är impulser utifrån som format det land vi idag kan vara så stolta över. Ord som präglar Sverige och som vi ska vara stolta över är öppenhet, frihet, välstånd, tolerans och ansvarstagande. Detta har vi inte uppnått själva utan genom att människor kommit hit och berikat vårt land och genom att vi har varit en röst i världen.

Politiken, betonade Fredrik, måste dock inse att människan är kapabel men bräcklig. Många delar inte den positiva bilden av Sverige utan lever i fattigdom och utanförskap. Ibland har vi svårt att inse att människor är olika. Då byts respekt, tolerans och öppenhet mot misstänksamhet och alienering.

Om vi som parti vill att alla ska komma till sin rätt så är det fem punkter som måste gälla, slog Fredrik fast:

1) Vi ska vara en kraft för människans okränkbara värde

2) Vi ska fullfölja arbetslinjen för att bryta utanförskapets bojor

3) Vi ska stärka kvaliteten i den gemensamt finansierade välfärden så att vi får valuta för våra skattepengar och öka tryggheten i samhället.

4) Vi ska ha ett uthålligt och klimatneutralt samhälle

5) Vi ska vara pragmatiska. Vi tror inte på revolution som arbetssätt.

Det är dessa fem punkter som ska känneteckna Föregångslandet Sverige.

Fredrik avslutade sitt tal med att konstatera att det är dags att vi erbjuder väljarna ett långvarigt statsbärande regeringsalternativ. Förnyelsen av moderaterna måste därför fortsätta och samhällsalternativet uppdateras. "Den som söker förtroende i Sverige måste tro på Sverige. Gnällspikar blir inga politiska ledare"!

Två bra one-liners ur talet:

Apropå en ansvarstagande regering i finanskrisens spår: "Vi ska bryta nacken på krisen utan att bryta ryggraden på ekonomin."

Apropå tryggheten i rättssamhället: "Alla ska vara lika inför lagen och lagen ska gälla lika för alla i hela landet."

Mer om Reinfeldts tal: SvD, Aftonbladet

Svar till Hanne

När jag debatterade könsneutrala äktenskap i riksdagen i våras tog jag upp Hanne Gorton Lindblad från Malmö. Hon hade då gjort en utställning i Malmö om regnbågsbarn. Hanne var och besökte mig tillsammans med sin klass från S:t Petri i Malmö (f ö min gamla skola). Senare skickade hon följande fråga och bad mig svara på bloggen, so here we go!

”Hej Lavesson. Du citerade mig i plenisalen när det kom till frågan om könsneutrala äktenskap, vilket var kul att du gjorde och jag kände att även jag som är arton år och kvinna kan påverka i detta land. Jag var och besökte Rosenbad och du guidade mig runt genom plenisalen och andra rum några månader innan citatet. Vi hade en liten frågestund och vi kom in på vad som anses att vara en vårdad klädsel. Du sa att det var en självklarhet att kvinnor kan bära byxor eller att man har en t-tröja så länge det såg stiligt ut. Jag frågade då om ni hade reagerat på om en biologisk man hade haft en stilig kjol istället. Du sa att det nog inte var någon större risk (även om ni har manliga transpersoner som ledarmöter)och fortsatte med att säga "hur skulle det egentligen se ut" sedan skrattade du och många från min skolklass men lång ifrån alla. Särskilt inte de som identifierar sig som HBT i min klass. Jag undrar om du minns detta och hur du tänkte när du svarade på min fråga. Svara gärna på bloggen, jag kollar på samma inlägg. Mvh/ Hanne”


Hej Hanne!

Jo, visst minns jag. Både besöket och din fråga. Kanske minns jag inte riktigt min reaktion, men kanske visar det samtidigt att oavsett hur toleranta, öppna och vidsynta vi själva tror att vi är, så reagerar vi ibland på ett sätt vi inte menar och som kan såra andra.

I riksdagens ordningsregler för kammaren står:

”Som allmänna förhållningsregler kan /…/ sägas att klädseln bör vara vårdad. Ytterkläder är inte godtagbart. Män bör ha kavaj.”

Förr stod det att män bör ha kavaj eller kavajliknande kofta. Det senare har tydligen utgått. ;) Jag tycker att det är bra att vårdad klädsel råder i kammaren. Alla vi som är ledamöter representerar var och en ett stort antal svenska medborgare. Genom våra beslut stiftar vi lagar som påverkar hela svenska folket. Jag tycker man ska visa respekt för det uppdraget, och då också klä sig på ett vårdat sätt.

Sedan är det ju det där vad som är vårdad klädsel. Och vad som är jämlikt. Som exempel kan nämnas att en manlig ledamot förra året fick en reprimand för att han haft en tenniströja på sig under en votering. Dagen efter såg jag en kvinnlig ledamot debattera iförd en likadan tröja – det var tydligen okej.

Jag funderade faktiskt en hel del på din frågeställning efteråt. Hade det varit ok för en man att komma i kjol eller klänning till kammaren? Jag är rätt säker på att det hade väckt reaktioner. Om man vänder på frågeställningen och ställer den kanske ännu viktigare frågan: hur skulle det mottagas med en öppen transperson i riksdagen? Det tror jag faktiskt inte hade varit några större problem, den personen hade givetvis då också fått klä sig på ett sätt som kändes rätt utifrån personens könsidentitet.

Det kanske lite trista svaret på din fråga är att begreppet ”vårdad” definieras någonstans mellan vad man själv tycker och hur de man möter upplever det. Precis på samma sätt vad som kan betecknas som ett hyfsat uppträdande, hänsyn, etc.

Att kränka någon för den personens könsidentitet, ursprung eller sexuella läggning är dock aldrig ett vårdat uppträdande, oavsett hur mycket ”kavaj eller kavajliknande kofta” man bär.

Hoppas du känner att du fått ett lite bättre svar nu :)

//Olof

Sossar vilse i storstaden

"Medelklassen i Stockholm lever med en stark tilltro till sin egen och Stockholms förmåga att klara framtidens utmaningar. Men också med en ständig stress över den egna ekonomin, skolans kvalitet och hur familjeliv och yrkeskarriär ska gå ihop. /.../ En industriarbetare i en mindre stad har mer pengar kvar i plånboken och högre marginaler än en tjänsteman i Stockholm. Så suddas klassbegreppet ut."

Det skrev fyra tunga socialdemokratiska politiker från Stockholmsområdet i en artikel på gårdagens DN debatt. Slutsatsen: Socialdemokratin behöver omgående en ny politik.

Jo, jakten på ny politik har vi kunnat följa ända sedan valnederlaget 2006. Än så länge verkar det dock saknas såväl karta som kompass. Rådslagen som tillsattes har mest mottagits med en gäspning. Bland socialdemokrater i riksdagskorridorerna viskas det fortfarande om det orättvisa i den borgerliga valsegern. Fortfarande anser man att socialdemokratin har den moraliska rätten till makten i nationen.

Om trenden håller i sig går socialdemokraterna mot ett katastrofval i Stockholm. Som DN idag skriver så har partiet under de senaste 30 åren förlorat 30% av sina väljare i huvudstaden. I EU-valet blev socialdemokraterna fjärde (!) största parti. Förutom att detta allvarligt minimerar chanserna att även vinna makten i riket så är det också en politisk käftsmäll för Mona Sahlin.

Sahlin har länge försökt få (S) att framstå som det nya storstadspartiet. När andra turnérar land och rike runt har hon turnérat i Stockholms förorter. Sitt första sommartal höll hon i Botkyrka. Kritiken jäser i landet mot stockholmscentreringen. Då gäller det att satsningen ger resultat, nu ser det ut att bli tvärtom. Årets sommartal hölls i blåa Nacka. Bussar hade hyrts in för att köra glada sossar till Nacka. Enligt SvD stod det tomma bussar kvar i väntan på passagerare. Då hade Sahlin redan hunnit avsluta sitt tal.

Tillbaka till gårdagens artikel. Idag följer DN's ledarsida upp med ett antal handfasta tips och råd för hur en ny socialdemokratisk politik kan utformas. Är det inte lite illa att det är den stora liberala tidningen klarar det som det forna stora arbetarepartiet inte förmår?

Rosengård, del 2

"Våldsromantikerna bakom Reclaim lyckades överträffa alla fördomar om aningslösa, modemedvetna aktivister genom sina nya, märkliga kamrater. Efter lördagen är det tydligt att deras engagemang för Herrgården styrs av retoriken ”min fiendes fiende är min vän”. Så mycket för konstruktiva lösningar på Herrgårdens problem."

Läs Rakel Chukris (kulturchef på Sydsvenskan) briljanta krönika om hur machismon var den enda som blev reclaimad på Rosengård

Helgen då Rosengård röt ifrån!

Återigen har vänsterextrema försökt ockupera Rosengård. Resultatet blev som väntat. Stenkastning, bränder, förstörelse. Men den här gången fanns det också en ljus sida. För den här gången röt Rosengård tillbaka!

Två citat i Sydsvenskan från upprörda Rosengårdsbor: "De kommer hit och ställer till problem och vi vill inte ha dem här. Det blir bara en massa våldsamheter som ger Rosengård dåligt rykte. De kan väl ha sina fester hemma i Limhamn" och "De vill bara sabba och förstöra. Jag hoppas aldrig att de kommer hit igen. Vi vill ha det lugnt och vi är glada för att polisen är här".

Ilmar Reepalu brukar säga att Rosengårds problem bara kan lösas i Rosengård. Och jag håller med. Inte på så sätt att Rosengård ska lämnas åt sitt öde, utan att en förändring är omöjlig om inte Rosengårdsborna själva går först. Och det gör de. Att de bortskämda slynglar som ställer till med bråk inte är de smartaste killarna och tjejerna blir skrattretande tydligt när de dessutom väljer att genomföra aktionen mitt under ramadan - fredens månad.

Förhoppningsvis kan Rosengårdsbornas "motaktion" bli början på en ny tid av starkare engagemang för Rosengårds framtid. Kanske lär sig också tomtarna i tokvänstern något av sin misslyckade aktion!

Lästips: Sydsvenskans ledarsida - Rosengård kan själv

Filmcensuren på väg bort

Före sommaren mottog regeringen en utredning som föreslår ett avskaffande av den svenska filmcensuren. Det är sannerligen på tiden!

Den svenska filmcensuren är äldst i världen och har funnits sedan 1911. När den infördes var tanken att utifrån någon slags gemensam grundsyn på etik och moral skulle skydda folket från stötande material. Censur som princip är något som de flesta förknippar med diktatur och förtryck. Sverige är i dag en av de sista demokratierna i världen som har kvar en statlig censur.

Filmcensuren är en tydlig symbolfråga för demokrati. Inte sedan 1995 har statens biografbyrå klippt i någon film. Systemet är förlegat och flera partier har pragmatiskt svängt i frågan. Vänsterpartiet är däremot av ideologiska skäl fortfarande varma anhängare och enligt tidningen Riksdag & departement, har de stämmobeslut på att behålla filmcensuren.

Att staten via sina myndigheter ska inskränka yttrandefriheten genom censur hör inte hemma i en modern demokrati 2009. Om detta skrev jag även i Kvällsposten den 28 juli. Du kan läsa hela artikeln här: http://www.kvp.se/nyheter/1.1653390/debatt-nu-skrotar-vi-filmcensuren

Blogg-comeback efter sommaren!

Sommaren börjar lida mot sitt slut, det är dags att på allvar kavla upp ärmarna och även bloggen gör nu comeback! Från och med idag är jag tillbaka med dagliga (eller i alla fall nästan dagliga) inlägg om smått och gott, om politik, riksdagen, livet, kärleken och döden.

Även om det faktiskt hunnits med en hel del vila och väldigt många vänner i sommar, har det också varit en ganska bra politisk aktivitet. Jag kommer återkomma i framtida blogginlägg till detta.

Närmast på agendan står moderaternas arbetsstämma i Västerås. Torsdag till fredag samlas några hundra moderater för att diskutera och slå fast partiets inriktning de kommande åren. Själv är jag inte ombud, men tänker ändå vara på plats, delta i debatten och träffa partikollegor.

Jag hoppas att även din sommar varit skön och avkopplande. Nu kör vi!