fredag 19 juni 2009

Nationell strategi för frivillig återvandring

Det finns stora skillnader mellan hur kommuner arbetar med frivillig återvandring, enligt en utredning från Riksdagens utredningstjänst (RUT). Migrationsverket har som uppdrag att hjälpa invandrare att frivilligt återvända till sina hemländer. Men ansvaret ligger idag på kommunerna. Regeringen och migrationsministern bör ta initiativ till en nationell strategi för frivillig återvandring. Det skriver jag idag i en debattartikel i Sydsvenskan.

Jag har låtit RUT utreda hur ett antal utvalda kommuner arbetar med frivillig återvandring. Ser man på de kommuner som tagit emot flest nyanlända, det vill säga Stockholm, Göteborg, Malmö och Södertälje, pekar utredningen på stora skillnader. Stockholm och Göteborg har båda ambitiösa program. I Malmö har inget hänt sedan 2003 och i Södertälje har frågan inte ens behandlats politiskt.

En human flyktingpolitik måste också ta hänsyn till viljan att återvandra till sitt hemland. Rätten till hjälp och stöd har blivit ett lotteri där kommuntillhörigheten är avgörande för utgången. Konsekvenserna för den enskilde blir orimliga.

Regeringen och migrationsminister Tobias Billström bör införa en nationell strategi för frivillig återvandring. Kommunerna bör åläggas att ha en aktiv plan för hjälp till frivillig återvandring. Rätten till individuell handlingsplan bör slås fast, likaså rätten till sekretess. Idag avstår många från att undersöka förutsättningarna för återvandring av rädsla för att uppehållstillståndet i så fall ska dras in.

Länk till artikeln

onsdag 17 juni 2009

Trams, Ewa Larsson!

Idag slår flera tidningar upp hur tidigare riksdagsledamoten Ewa Larsson (MP) igår greps i riksdagen eftersom hon utförde en demonstration på riksdagsläktaren när vi skulle votera om det framtida användandet av kärnkraft. Larsson och hennes kompisar i "Gröna qvinnor" ställde sig upp och visade sina t-shirtar med "Atomkraft, nej tack". Alla former av opinionsyttringar från läktaren är strikt förbjudna. Det är en av grundreglerna för att säkra den demokratiska beslutsprocessen. Det vet Ewa Larsson.

Jag har stor respekt för att alla inte håller med om alla beslut som fattas i riksdagen. Också att man vill manifestera detta motstånd. Det är också en fundamental del av demokratin. Ibland händer det också att en och annan åskådare i affekt inte kan dölja sin glädje eller upprördhet över vissa beslut. Även om det som sagt är förbjudet så kan jag ändå ha viss förståelse, särskilt när det är personer som är personligt berörda. Men inte att en f d riksdagsledamot gör det, som vet spelreglerna.

Sedan blir det rent av tramsigt när man läser Ewa Larssons kommentarer till Expressen. Hon säger att de reste sig upp i bänkraderna för att "se bättre". Att det inte var menat som en demonstration och att "ingen i riksdagen sett dem". Det är ju löjligt. Sedan Larsson lämnade riksdagen 2002 är kammaren ombyggd med glasväggar ner mot ledamöterna så att alla verkligen kan se allt. Och det där med att ingen såg stämmer kanske om man undantar 349 ledamöter, talmanspresidium och diverse tjänstemän. Nej, stå upp för din aktion, Ewa! Ta ditt ansvar, och sluta med tramset!