söndag 21 december 2008

Snabbaste och bästa sherrysillen

Julen närmar sig! Granen är klädd, skinkan står i ugnen och tre sillar är redan inlagda. För er som inte är ute i lika god tid delar jag här med mig av ett av mina favoritrecept på Sherrysill. Den här gjorde alltid min mor och det är en given tradition på julbordet! (Det bästa med den är att den endast behöver stå fyra timmar innan den är färdig att servera).

Blanda följande till lagen:
2 msk ättika (12%)
2 msk olja
3/4 dl socker
2 dl tomatjuice
2 msk sherry
grovmalen svartpeppar

Skär ner 4-5 matjesfiléer i en glasburk. Häll över lagen, en skivad rödlök och en knippa hackad dill. Låt stå i fyra timmar - klart!

torsdag 18 december 2008

Rejält skärpta straff för grova våldsbrott

Regeringen vill skärpa straffen rejält för de grövsta våldsbrotten. Maxstraffet höjs till 18 års fängelse för mord, samtidigt som möjligheten att utdöma livstids fängelse kvarstår. Den som är under 21 år och döms för mord ska kunna dömas till 14 års fängelse istället för dagens 10 år. Igår aviserade statsministern i sitt jultal att polisen ska kunna utreda brott, även om förövaren är under 15 år.

Säkerligen börjar nu en intensiv debatt om det är längre inlåsningstider som behövs eller om det är andra vårdinsatser som är viktigare. Själv tycker jag att det är bra att regeringen tar det här initiativet. Eller som Beatrice Ask säger till SvD: "Tanken är att domstolarna bättre ska kunna utnyttja straffskalan, men också att samhället markerar allvaret i det grövsta brott man kan begå, det att ta en annan människas liv."

"Afrikas Hitler" dömd till livstid

Förra veckan träffade jag Paul Rusesabagina och fick berättat för mig hans version av filmen Hotell Rwanda, som baseras på hans insatser under folkmordet. Idag läser jag i DN att den påstådda hjärnan bakom slakten på 800.000 människor i Rwanda 1994, Théoneste Bagosora, döms till livstids fängelse för folkmord. Enligt tidningen ska han ha lett armén och den beryktade hutu-nationalistiska Interahamwe-milisen, som stod för det huvudsakliga dödandet.

Det är inte ofta som domar faller mot de som har så många människoliv på sitt samvete. De flesta diktatorer och krigsförbrytare klarar sig undan rättvisan. Så inte i det här fallet. Det känns på sätt och vis skönt, men att en man döms förändrar inte tragiken för alla de som mist nära och kära under 100-dagarskriget i Rwanda.

tisdag 9 december 2008

Hotell Rwanda i riksdagen


Idag fick jag möjlighet till ett starkt möte. Paul Rusesabagina besökte riksdagen och vi var några ledamöter som fick tillfälle att sätta oss ner och samtala med honom. För den stora allmänheten är nog Paul mest känd som den person Don Cheadle porträtterar i den prisbelönta filmen Hotel Rwanda. Under folkmordet i Rwanda 1994 räddade han livet på över 1 200 människor och har belönats för detta med bl a US Presidental Medal of Freedom av George W Bush och Wallenberg Endowment Medal.


Filmen är en av de starkaste jag sett, men samtidigt är det slående att vi här ofta ser omvärlden genom Hollywoods kameralins. Att själv höra Paul beskriva kvällen som startade inbördeskriget där hutumilisen, Interhamwe, genomför ett folkmord på ca 800 000 människor, är något helt annat. Han befann sig den kvällen på Hôtel des Diplomates i huvudstaden Kigali, där han var general manager, och bjöd sin bror och hans hustru på middag för att fira att svägerskan fått ett nytt arbete. Plötsligt ringer Pauls hustru hemifrån och berättar att hon hört hur missilerna träffat presidentens plan som störtat och ber Paul att omedelbart komma hem. Han tar farväl av sin bror och svägerska utanför hotellet och ser dem sedan aldrig mer igen. Efter kriget, precis som visas i filmen, hittar han dock broderns barn och uppfostrar dem i dag som sina egna.

Han beskrev sedan hur han och de han skyddade i sitt hem tvingas fly till lyxhotellet Hôtel des Mille Collines, där han under inbördeskriget kämpar med alla tillgängliga medel för att rädda livet på de flyktingar som tar sin tillflyktsort dit. Utan vatten får de använda swimmingpoolen som vattenreserv och han berättar hur de dagligen kunde följa vattennivån sjunka.

En natt vaknar han av att milisen har trängt in i hotellet och håller en pistol mot hans tinning samtidigt som de beordrar honom att omedelbart slänga ut flyktingarna från hotellet. När han försöker medla och undra vart de som inte har någonstans att gå ska ta vägen får han svaret att ”tell those cocheroaches to go the same way as they came”.

Efter kriget lämnade inte Paul Rusesabagina Rwanda som i filmen, utan återvände till Mille Collines där han arbetade ytterligare två år. Idag är han kritisk mot hur Rwanda styrs av en liten elit från Uganda. Som exempel beskriver han hur franska numera är förbjudet som officiellt språk till förmån för engelskan. Eftersom 99 % av befolkningen talar just franska som andraspråk har man därigenom effektivt utestängt stora delar av landets befolkning från att nå högre poster i samhället. Risken finns nu att milisgrupper växer sig starka i södra delarna av landet och att vi framöver kommer se en utveckling som påminner om den före inbördeskriget.

Paul Rusesabagina har startat ”Hotel Rwanda Rusesabagina Foundation – empowering survivors”. Stiftelsen arbetar dels för att förbättra livet för de överlevande som föräldralösa och änkor, bland annat genom hjälp till utbildning. Men man arbetar också med att skapa möten över hela världen för att skapa större förståelse människor emellan och förebygga situationer som leder till hat, våld och förföljelse.

Bloggen tillbaka!

Ibland drabbas man av blogg-torka! Detta hände även mig, men nu ska jag försöka bättra mig. Från och med idag börjar jag åter skriva om stort och smått. Jag börjar med ett längre inlägg om morgonens möte med Paul Rusesabagina, se ovan!