Hurra! Hurra! Bröllopsdag!

Idag är det fyra år sedan jag och Cristofer gifte oss. Därför är jag inte helt missnöjd med att eftermiddagens votering blev inställd och att jag redan kl 16 kan sätta mig på planet mot Malmö. Sedan blir det skumpa! :D

Vilka kvastar sopar bäst?

Innan jag gick till Timbro i morse såg jag nedan nämnde Johan Staël von Holstein debattera mot tidigare kulturministern Bengt Göransson (s). Lätt deprimerande.

Göransson har blivit någon typ av självutnämnd nestor på kulturpolitikens område. Även om han är en högst intellektuell debattör har jag faktiskt svårt att förstå denna upphöjda roll. I morse inledde han med att insistera på att han inte var någon politiker längre för att sedan ägna all kraft åt att med en gammal sossepolitrucks träliga stämma racka ner på all typ av allianspolitik i svepande och generaliserande termer. Trist.

Då var det mer uppfriskande med Johan. Jag håller sannerligen inte med om allt han sagt och gjort sedan han utnämndes till ledamot av Kulturrådets styrelse, men han vågar ifrågasätta och rör åtminstone om i grytan. I morse fick han tillfälle att nyansera den bild som sats av honom de senaste veckorna och det gjorde han på ett bra sätt.

Framför allt håller jag med honom när han konstaterar att vi måste våga satsa på en större spets i kulturen för att också bredden ska kunna växa.

Timbro, kvantiteten och kvalitén

Så får man skämmas lite... dåligt bloggande på sistone!

Nåväl, inledde dagen med ett oerhört välbesökt seminarium på Timbro där Johanna Nylander presenterade rapporten "Kulturskymning inställd". Namnkunnig publik, bland andra Johan Staël von Holstein, recensionslegendaren Nils-Petter Sundgren och kulturutredningens ordförande Eva Swartz.

Rapporten har ställt frågan om det verkligen är så illa ställt med kulturklimatet i Sverige som det sägs och funnit att så inte är fallet. Den slutsatsen kan diskuteras för i själva verket säger inte rapporten inte något om kulturklimatet. I alla fall inte i termer av vilket klimat det är att verka i som konstnär eller vilket utbud som erbjuds konsumenterna.

Däremot är det en intressant kvantitativ sammanställning av kulturkonsumtionen. Johanna har tittat på allt från litteratur, tidskrifter och magasin, bildkonst, teater och dans till film, populärmusik och datorspel.

På område efter område kan man konstatera att vi konsumerar mer kultur och lägger mer pengar på kultur än någonsin. Detta kan vara bra att ha med sig i den allmänna debatten. Diskussionen efter kom dock att handla om något betydligt viktigare, nämligen just det kvalitativa kulturklimatet.

Visst är det bra att vi läser mer, men vad är det vi läser? Bara för att vi går på bio mer, innebär det att filmen har blivit bättre? Hur tar vi till vara kreativitet och uppmuntrar konstnärskap i Sverige? Detta är betydligt svårare frågor att besvara, men Timbrorapporten visar i alla fall att det finns en stor marknad och girigt intresse från konsumenterna.

Själv har jag börjat fundera allt mer över kulturpolitikens roll i det hela och vad som egentligen är kulturpolitik. Ofta handlar debatten mer om a-kassor och tillgänglighet för publiken. Men är detta egentligen kulturpolitik? Vi har snarare rört samman konsumentpolitik, konstnärspolitik och kulturpolitik i en enda röra.

Vi som arbetar med kulturpolitik borde fokusera mer på hur vi kan värna och uppmuntra konstens utveckling i Sverige. Arbeta mer för att höja kulturens status och för ett mer kreativt klimat att verka i. Och visa ett betydligt större engagemang för det som kanske betraktas som "smalt", men som faktiskt är det som prövar gränser och någonstans är beviset för att vi lever i ett civiliserat och demokratiskt samhälle.

Detta är frågor som sällan eller aldrig diskuteras i en vidare samhällsdebatt. Det ligger helt enkelt inte för oss svenskar, är inte en del av vår tradition. Eller som DN:s Barbro Hedvall konstaterade i morse: "Kulturen har helt enkelt ingen status i Sverige". Detta blir allas vår huvuduppgift att ändra på!

Fy skäms, Enochson!

Idag presenterar SvD en opinionsundersökning gjord av SIFO som visar det jag själv misstänkte, dock med en ännu mer överväldigande majoritet. Mer än var sjunde svensk säger ja till könsneutrala äktenskap. Det betyder att majoritetsförhållandet i riksdagen i stort sett speglar uppfattningen hos folket.

Vad undersökningen inte svarar på är hur viktig svenska folket tycker att frågan är. Jag tror nämligen inte man tycker det. Istället, vilket i så fall är utmärkt, tycker man att det egentligen är ganska självklart att staten inte gör skillnad på människors kärlek och sätter sig till doms över familjelivet. Endast kristdemokraternas väljare är emot könsneutrala äktenskap. Inte heller detta är så förvånande och får respekteras.

Vad som däremot inte förtjänar respekt är den groda, nej megapadda, som hoppar ur riksdagskvinnan Annelie Enochsons (kd) mun. I artikeln visar hon på tre krav som äktenskapslagstiftningen ställer idag:

– En far får inte gifta sig med sin dotter, hur mycket han än älskar henne. En kvinna får inte gifta sig med fyra män, hur mycket hon än älskar sina män. Och en 23-årig man får inte gifta sig med en 14-åring.

Och hon fortsätter när det gäller könsneutrala äktenskap:

– Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl.

Fy skäms, Annelie! Vilken rätt har du att jämföra min kärlek med rena övergrepp som barnäktenskap eller incest?

Tack och lov är inte Enochsons uttalanden representativa för kristdemokraterna i riksdagen. Tvärtom för jag ofta utmärkta samtal med mina kristdemokratiska kollegor. Samtal som präglas av respekt för olika uppfattningar. Jag hoppas verkligen att Enochson tas i örat av sina partikamrater. Det är nämligen precis den sorts uttalanden som sänker diskussionen om könsneutrala äktenskap till en smutsig, ovärdig och oetisk nivå!

Länk till artikeln: Svenska Dagbladet

Så skönt!

Så skönt! En underbar dag utan några måsten!

Nu njuter jag och C av en härlig havsabborre i vitvinssås. Champagne har det också blivit. Ibland är det skönt att bara "vara"! Den här helgen tänker jag bara ägna åt make och vovve. På måndag morgon bär det av mot Sthlm och den hårda verkligheten igen...

På väg hem...

Veckan börjar lida mot sitt slut och jag är på väg hem. Det har varit ett intensivt program, men också oerhört bra. Ett av direktiven inför den här resan var att vi ville träffa oppositionella, journalister, författare och konstnärer. Detta kombinerat med de kontakter vi haft med officiella institutioner, regering och parlament, har gett oss en fördjupad bild av det verkliga tillståndet i Egypten. Landet brottas med stora problem när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen verkar dessutom gå i helt fel riktning. Problemet är att västvärlden inte reagerar så länge Mubarak håller islamisterna i schack och det råder stabilitet i regionen. Under tiden är det det egyptiska folket som drabbas. Nu tar jag med mig alla intryck till Sverige. Och, snälla... Håll tummarna för att jag kan landa på Kastrup trots den annalkande stormen!

Homosexuell i Egypten

En av de frågor jag själv funderat över och som diskuterats flitigt inför besöket är situationen för homosexuella i Egypten. På en rak fråga till generalsekreteraren för National Council for Human Rights (NCHR) säger han att det inte finns några lagar som förbjuder homosexualitet eller homosexuella i Egypten. Däremot finns det lagar som reglerar vad som får ske på offentlig plats.

Det är rätt mycket som kan anses upprörande, kan jag konstatera. I praktiken är det omöjligt att leva ut sin homosexualitet i Egypten. Landet bygger på en "don't ask, don't tell"-princip. Ungefär som amerikanska militären. Det är ok att vara bög så länge du inte berättar det. Då åker du ut.

Rapporten om statens övergrepp mot homosexuella är många. Jag bifogar här ett klipp från QX som citerar Cairo Times om den s k Queen Boat-händelsen. Queen Boat är en flodbåt och har ett rykte som träffpunkt för homosexuella i Kairo. Den råkar dessutom ligga rakt utanför mitt hotells grindar.

Generalsekreteraren för NCHR tog själv upp Queen Boat som ett problem, men konstaterade också att acceptansen för homosexualitet hos den egyptiska befolkningen är låg. Jag tycker dock själv den verkar än mindre hos de egyptiska myndigheterna. Tyvärr är händelsen på Queen Boat ganska kännetecknande för vad som sker här.

55 män arresterade vid gayfest i Kairo

KAIRO Den 10 maj genomförde polisen i Kairo en razzia mot en gayfest på båten ”The Queen Boat”. Det uppger engelskspråkiga Cairo Times på sin nätupplaga.

Totalt arresterades 55 män som var på theQueen Boat den 10 maj. Efter att tagits till polisstationen har de 55 männen förhörts i två dagar, uppger Cairo Times. Männen riskerar fängelsestraff upp till fem år.
Enligt ögonvittnen skall tio civilklädda poliser ha deltagit i razzian. Den genomfördes en torsdagskväll då the Queen Boat har ”gaykväll”. Båtens ägare Mamdouh Eleiwa berättar för Cario Times att två män, en ”kirurg” och en ”professor vid Kario Universitets medicinska fakultet” fick örfilar av poliserna som även kränkte dem genom att använda nedsättande ord för homosexuella.
Ingen av de utländska medborgare som var på båten blev arresterade. Inte heller båtens ägare har arresterats eller står anklagade för något brott.
Polisen uppger till egyptisk media att de anklagade ”praktiserade depraverade ritualer och arrangerade en fest där de praktiserade gruppsex och abnorma aktiviteter.”
De 55 männen anklagas officiellt för att vara medlemmar i en satanssekt och det är enligt en religiös lag som männen nu sitter anhållna. Egypten saknar lagförbud mot homosexuella aktiviteter och bedömare i Egypten tror att polisen hittat på svepskäl för att arrestera männen.

Källa: Cairo Times

QX.se
16/5 2001, 19.47

Mänskliga rättigheter i Egypten?

Många av våra diskussioner här har rört mänskliga rättigheter. Jag kommer skriva mer om detta när jag kommer hem, men det är helt klart att vi inte har samma värderingar när det kommer till mänskliga rättigheter som Egypten.

Idag besökte vi National Human Council for Human Rights (NHCR) och träffade dess generalsekreterare, ambassadör Mokhless Kotb. NHCR är rådgivande organ och inte exekutivt. Det är i viss mån oberoende, men som generalsekreteraren sade så är fullt oberoende inte helt förenligt med landets lagstiftning. Rådet får därför mycket kritik från allmänhet och organisationer för att vara marionetter till regeringen och en fasad för omvärlden.

Även om kritiken enligt in egen uppfattning nog är berättigad så åstadkommer man trots allt en del. Varje år produceras en tydlig rapport som tar upp hur mänskliga rättigheter efterlevs i Egypten. Man ligger på regeringen om förändringar och försöker fånga upp klagomål från allmänheten. Problemet är, vilket rådet medger, att regeringen inte är skyldig att följa rapporten eller klagomålen.

De stora problemet är enligt generalsekreteraren att stora delar av arabvärlden saknar en "culture of human rights". Stora delar av befolkningen har värderingar som säger att du är bättre för att du är man, muslim, eller vit. I det klimatet, menar han, är det väldigt svårt att påverka i frågor om mänskliga rättigheter.

Ett av rådets huvudpunkter är kritik mot den undantagslagstiftning som rått i Egypten de senaste 26 åren. Den ger vidsträckta möjligheter till omhändertagande och fängsling utan möjligheter till rättegång eller annan prövning. Nu diskuteras att denna ska ersättas av en "antiterrorismlagstiftning". Rådet arbetar nu för att detta inte bara ska bli samma problem i en ny förpackning. Enligt många andra är det dock precis vad som håller på att hända.

Äktenskap viktigare än politisk prestige

Äntligen kommer jag slippa att behöva ljuga när jag säger att jag är gift med Cristofer! Detta sedan det igår kom besked från regeringen om att en proposition kommer att läggas om könsneutrala äktenskap. Ett tydligt och efterlängtat besked för många som arbetat för en förändring.

När jag kandiderade till riksdagen var en könsneutral äktenskapslagstiftning en av mina huvudfrågor. Mona Sahlin har gjort tafatta försök att vara unik talesman i HBT-frågor. De tidigare socialdemokratiska regeringarna hade över ett årtionde på sig att driva igenom en könsneutral äktenskapsbalk. Något man helt misslyckades med. Därför är det också svårt att ta deras rop på en snabbare handläggning på allvar. Jag utgår ifrån att man lägger partipolitisk prestige åt sidan och istället medverkar till att det blir en bred majoritet i riksdagen.

Det är viktigt att den kommande lagstiftningen utformas på ett långsiktigt och bra sätt – därför förutsätter jag att socialdemokraterna drar tillbaka sitt utskottsförslag. Något annat vore både oärligt och populistiskt!

Luxor och konungarnas dal

Denna dag har i princip helt vikts åt det historiska Egypten. Besök har gjorts i konungarnas dal och bland annat har Tutankhamons och Ramses IV gravar beskådats. Den mest intressanta graven var dock en av arbetarnas gravar, dvs en av de som arbetade med faraonernas gravtempel. Deras egna gravar är väldigt små och ligger en bit bort, men denna var oerhört vacker. Inga bilder fick tas inne i gravarna men nedan lite olika bilder från besöken. Vi besökte även templen i Luxor och Karnak.


När vi för några dagar sedan träffade ordförande och ledningen för Nationalförsamlingens kulturutskott diskuterades just det forna Egypten och alla de föremål som nu är spridda över världen. En av huvudpunkterna för Nationalförsamlingen är att först och främst få tillbaka de föremål som tagits olagligen ur landet, genom stöld, etc. Man vill också gärna få möjlighet att låna tillbaka annat som finns framför allt på Louvren och British Museum i London. Bara Louvren har 90000 egyptiska föremål.


Trots allt så uppskattar man att endast 25% av allt har hittats. Tre fjärdedelar återstår alltså att gräva ut. Även för detta söker man omvärldens stöd.


Drottning Hatschepsuts tempel


Detalj från Hatschepsuts tempel



Templen i Karnak


Templet i Luxor

Dags att visa korten, kd!

Även om man är i en annan världsdel så gäller det att arbeta för det som är viktigt hemma också. Detta är tankar från en sen kväll i Luxor.

När jag kandiderade till riksdagen var en av mina huvudfrågor den om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag tycker uppriktigt sagt att det är förnedrande att jag och Cristofer i lagens mening betraktas som "registrerade". För oss har det alltid varit fråga om att ingå äktenskap och gifta sig. Oavsett vad lagen säger så är det så det känns. Jag går helt enkelt inte och "registrerar" mig. Registrering är något som passar i en annan tid och som sällan på den tiden var självvalt...

Därför var det befriande för mig och många andra när moderaternas partistämma äntligen tog ställning för könsneutrala äktenskap i höstas. Ett av de första krav jag då ställde på regeringen, var att en proposition kommer i frågan. Det kravet kvarstår!

Det enda parti som än så länge är motståndare till en könsneutral äktenskapslagstiftning är Kristdemokraterna. Om detta har jag skrivit tidigare på bloggen. Strax före jul gick så två medlemmar ur kristdemokraternas partistyrelse ut och tyckte partiet borde ändra sig. Nyheten exploderade i media först igår och som av en händelse går idag remisstiden ut för den äktenskapsutredning Hans Regnér gjort.

Nu är det upp till bevis som gäller för Kd. Tänker man lägga veto i äktenskapsfrågan? Är det så att man verkligen är beredd att äventyra ett regeringssamarbete? Jag varken hoppas eller tror att så är fallet.

Om detta skriver jag i dagens upplaga av Sydsvenskan tillsammans med min kollega Tomas Tobé. Läs gärna vår artikel här: Sydsvenskan - Aktuella frågor

The real Egypt...

På eftermiddagen träffade vi några av de som kämpar för ett friare Egypten. Samtalet bekräftade mycket av det vi sett och hört av mindre positiv karaktär. Rent ut sagt blir det allt mer uppenbart att hur landet är starkt uppdelat mellan regimen, de politiska islamisterna och det intellektuella, fria och liberala Egypten.

One party - one government - no change, är en allt för vanlig bild som ges här. Det finns en stor frustration över att ett av de ledande länderna i arabvärlden tillåts ha en så auktoritär regim som Egypten har, utan att omvärlden reagerar.

Ämnen för diskussionen var yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Rätten att demonstrera, att bilda partier, att organisera sig och att överhuvudtaget få skriva och uttrycka sig fritt. Det är uppenbart att mycket har hänt i Egypten vad gäller bland annat pressfrihet. Men det är också uppenbart att friheten ges med regimens goda minne. Opposition till en viss nivå är ok, men den dag någon utgör ett verkligt hot finns det medel att sätta in.

Den officiella politiska striden i dagens Egypten står mellan regimen och de islamistiska politiska krafterna. Gränsdragningen är hård och man är visar sig gärna duktig att styra upp extremismen. Omvärlden stöttar regeringen, ofta av rädsla för vad som skall komma i dess ställa av religiös politisk extremism.

Men få diskuterar den tredje kraften. Det traditionella Egypten. Det som är byggt på fria och liberala värderingar. Officiellt har Egypten ett valdeltagande på 26%. Enligt de flesta vi har träffat är det mycket lägre än så. Desto fler knyter näven i fickan.

Bara för att återge ett perspektiv på besvikelsen över omvärlden så gjordes en parallell med de totalitära regimerna i det forna Östeuropa. Där stöttade omvärlden folket och tog avstånd från regimerna, här stöttar omvärlden regimen och struntar i folket.

Och för att citera en av de regimkritiker vi träffade: "It's nice to have a president who listen to the west, it would be nicer to have one that listen to the people".

St Makarios Kloster

Tisdagen har huvudsakligen ägnats åt det kristna Egypten. Ungefär 10% av befolkningen är kopter. Man ska komma ihåg att Egypten från början varken är muslimskt eller arabiskt. Tvärtom härstammar många av våra kristna traditioner härifrån.

Först besökte vi St Makarios kloster i Wadi Natrun. Klostret är ett av flera koptiska kloster, men också ett av de mer isolerade. Vi blev varmt mottagna av en av munkarna som visade oss runt i klostrets fyra olika kyrkor.

Munkarna här lever ett väldigt isolerat liv. De lämnar aldrig klostret om det inte är absolut nödvändigt, t ex för akut läkarvård. Annars är de helt självförsörjande med stora odlingar av apelsiner, mango, dadlar, oliver, m m.

Klostret innehåller många reliker. Bland annat i de 49 martyernas kyrka till minne av berbernas massaker i klostret. Johannes Döparens spelar en viktig roll för munkarna här. Hans kvarlevor flyttades hit från Jerusalem till en grav som upptäcktes för bara 30 år sedan. Fortfarande finns kvarlevorna kvar i skrinet nedan.



Efter besöket i klostret fortsatte vi mot Anafora-stiftelsen där vi träffade Biskop Thomas. Biskopen är en sann Sverigevän. Förutom sin roll i den koptiska kyrkan har han varit med och startat Anafora, dit vem som helst kan söka sig bara för att finnas till och hitta sig själv.




Biskopen talade länge och väl om vikten av att bara stanna upp och vara. Att inte alltid sortera in människor efter olika epitet och ramar utan att förbehållslöst träffa nya människor. Något som i stora stycken får betraktas förlorat i det Egypten vi hittills har träffat på.

Vi har gått från att vara "human beings" till att bli "human doings" menade Biskop Thomas. Jag måste medge att biskopen är en av de personer som gjort starkast intryck på¨mig. Ett besök och några övernattningar Anafora är något jag skulle rekommendera alla som besöker Egypten. Att bara vara sig själv och träffa andra helt förbehållslöst under ett par dagar i en extremt fridfull miljö är något vi nog alla skulle behöva då och då...

Anrika platser

Vi bor vackert på anrika Cecil Hotel. Hotellet lär vara byggt på samma plats som Kleopatra begick självmord med hjälp av en giftorm. Före revolutionen har det varit hemvist för många av de författare som dragits hit som Churchill, Somerset Maugham och Noel Coward. Vid horisonten syns Qait Bey-fästningen. Byggd på samma plats, och med stenar från, Faros fyrtorn. Då 150 m högt och ett av världens sju underverk.

Biblioteket i Alexandria

Eftermiddagen har spenderats i det nya Biblioteca Alexandrina, ritat av det nordska arkitektkontoret Snøhetta och uppfört på samma plats som den antika världens största bibliotek, grundat på 200-talet f Kr. Från att i Kairo diskuterat krockar mellan olika religioner kom besöket här att handla om Alexandrias tradition som smältdegel. Dr Mohamed Awad gav spännande exempel på hur olika religioner och såväl egyptisk som grekisk och romersk kultur präglat stadens framväxt. Det var inte svårt att dra paralleller till gårdagens samtal om de olika bilderna av islamiseringen av det egyptiska samhället. I Alexandria menar man att man alltid kunnat samexistera tidigare, så varför inte nu? Eller som Dr Awad avslutade "Does it have to be 'either or'? Why not 'this and that'?"

Middag hos ambassadör Elvemar

Officiell middag på svenska residenset hos ambassadör Stig Elvemar med representanter från politiken och det egyptiska kulturlivet. Till bordet hade jag Mrs Ekbal Baktara, ordförande i egyptiska pen-klubben och vid bordet också konstnären Mohamed Abla, stor Sverigevän. Tillsammans med kompositören och tidigare chefen för Kairo-operan, Dr Tarek Ali Hassan, hade jag en väldigt spännande diskussion om det egyptiska kulturklimatet. Man inser snabbt hur mycket vi kan lära oss i den svenska integrationsdebatten. Nu sömn och sedan tidig uppstigning för vidare färd mot Alexandria!

al-Azharmoskén

Efter universitetet åkte vi till al-Azharmoskén, grundad 970 e Kr. Moskén är centrum för världens sunnimuslimer och främsta uttolkare av hur Koranen ska reciteras korrekt. Idag var den full av studenter som satt och memorerade Koranens textor inför kommande tentor.

al-Azharuniversitetet

Dagen började med besök på al-Azharuniversitetet. Hit kommer muslimer från hela världen för att studera islamisk rätt, Koranen och många andra traditionella ämnen. Universitetet är världens största muslimska universitet och det mest ärofyllda i den sunnimuslimska världen.

Vi träffade Mr Gafaar Abdo Salaam, generalsekreterare för the Islamic Universities League som är en sammanslutning av ungefär 150 universitet världen över med muslimska eller arabiska fakulteter. Samtalet kom till stora delar att handla om olika syn och olika kulturer, dels mellan islam och andra religioner och dels mellan väst och arabvärlden.

Mr Salaam ville betona islam som fredlig religion och att han arbetar mycket aktivt mot den politiska islamismen och den extremism som följer i dess spår. "Jihad is a matter of defence, not aggression".

När det gäller mänskliga rättigheter menade han att det inte är någon större skillnad i synen mellan olika religioner, däremot kan det finnas det i olika länders lagstiftning.

Under de samtal jag haft här hittills med personer utanför de officiella institutionerna framgår det väldigt tydligt att de skillnaderna är väldigt stora. Såväl vad gäller MR som synen på pressfrihet, frihet att organisera sig och rätten att ställa upp i öppna val.

Kejserligt boende

Vi bor på Cairo Marriott. Hotellet byggdes till Suezkanalens invigning 1869 som palats åt franska kejsarinnan Eugénie, gift med Napoleon III. Allén utanför anlades också då för kejsarinnans pyramidbesök. Idag är hotellets nybyggda höga tvillingtorn stadsdelen Zamaleks mest kända siluett. (Jag bor högst upp i det ena... )

Tomten hälsar välkommen till Kairo

Har nu landat i Egypten för ett veckolångt besök med kulturutskottet. På agendan står möten med parlamentariker, religiösa företrädare, organisationer, samt besök i Alexandria och Luxor. De lastar bussar på ett något udda sätt men namnet på firman verkar välvalt... ;)

Stockholms skyskrapor

Läste i morgontidningen om Stockholms nya skyskrapor som det är sådant liv om. Det visar sig att de flesta "skraporna" är ca 16 våningar höga. Mycket skrik för lite ull, sa kärringen och klippte grisen...

Studio Ett om fria entréer på statliga museer

Jag medverkade i eftermiddags i radions Studio Ett och debatterade fri entré-reform på de statliga museerna med min kulturutskottskollega Cecilia Wikström (fp) som nu har bytt fot och är för fria entréer.

Det är viktigt att komma ihåg att frågan gäller 19 statliga museer av totalt ca 800 museer i Sverige. Sexton av muséerna ligger i Stockholm. När det gäller besökarna som kom var ca en fjärdedel utländska turister. Ytterligare 40 procent var boende i Stockholmsregionen. Någon stor reform för kultur i hela landet var det alltså inte frågan om.

I själva sakfrågan tycker jag egentligen att det är rätt självklart att man betalar en liten avgift för att gå på museum. Det kostar ca 50-70 kronor i entré. Det innebär att entrén redan är hårt subventionerad. Samtidigt har vi sedan valet sänkt skatten för låg- och mellaninkomsttagare med ca 1000:- i månaden.

Vi har valt att behålla fri entré för barn och unga upp till 19 år. Dessutom har vi faktiskt kunna satsa 50 extra miljoner på att bevara och utveckla kulturarvet. Det känns faktiskt mer relevant för mig och även, tror jag, för de som kommer och besöker museerna.

När det gäller den så kallade splittringen i alliansen är jag inte så orolig. Det var en helt enig regering som lade förslag om att ta bort de fria entréerna för vuxna. Det var en helt enig allians i riksdagen som röstade igenom det hela, inklusive Cecilia Wikström. Nu har Folkpartiet haft landsmöte och det finns uppenbarligen lite olika uppfattningar i partiet om det hela. Det tycker jag man kan ha respekt för.

För den som vill höra debatten går det bra här: Studio Ett

Enparti(s)taten Sverige?

En av de lite märkligare motionerna från riksdagens allmänna motionsperiod i höstas är skriven av socialdemokraterna Bo Bernhardsson och Margareta Persson. De är rasande upprörda över att den borgerliga regeringen genomför sina vallöften och nu går vidare med försäljningen av statliga företag. Därför vill de att det statliga ägandet ska skyddas i grundlagen. De otäcka borgarna ska inte få förstöra vad de tagit de goda och fina socialdemokraterna så många år att bygga upp. De vill helt enkelt grundlagskydda socialdemokratisk politik.


Vad de missar är att grundlagen är folkets skydd från politiken, inte politikernas skydd från folket. Den politisk ideologin hos ett visst parti kan aldrig bli en grundlagsfråga, utan måste vara en fråga för folk att ta ställning till i öppna val. Kan man inte få folket att stödja sin politik får man acceptera detta.


I gårdagens Barometern har jag och min riksdagskollega Jan R Andersson en debattartikel om detta. Artikeln kan läsas här: Barometern
Läs sossemotionen här: Skydd för gemensam egendom

Mer om fildelning

Idag skriver jag tillsammans med åtta av mina moderata riksdagskollegor på SvD Brännpunkt om fildelning. I god liberal anda bör vi värna den intellektuella äganderätten i stället för att utropa Sverige till frihamn för pirater skriver vi bland annat. Läs artikeln här: SvD Brännpunkt



Artikeln är ett svar på de artiklar som skrivits i Expressen av andra moderata riksdagskollegor. Du hittar de artiklarna här: Expressen 3/1 och Expressen 8/1. Läs även gärna Horace Engdahls m fl svar i Expressen 6/1.

M-splittring om fildelning

De senaste dagarna har präglats av diskussioner om moderaternas ställningstagande i fildelningsfrågan. Klart är att det finns väldigt skilda synpunkter i frågan. Officiellt har partiet inte tagit klar ställning. Det hoppas jag att vi gör snart, men inte på det sätt som några av mina moderata riksdagskollegor skriver på Expressens debattsida där de helt vill avkriminalisera fildelning.



Med all ursäkt är deras argumentation ganska naiv och de har inte tänkt igenom frågan ordentligt. Inte heller jag tycker det är kul när skivbolag jagar stackars 15-åringar eller när it-bolag ska kunna snoka runt i våra datorer. Men en avkriminalisering av fildelning skulle vara att samtidigt säga farväl till såväl ägande- som upphovsrätt.


Vill man att fler ska kunna leva på sitt arbete, kan man inte godtyckligt rycka produkten av deras arbete ur händerna på dem. Kort sagt så innebär fildelningen klara problem för kulturskapare i Sverige att överleva på sitt arbete och idéer. Musikartister, skådespelare, författare och andra som dagligen arbetar med kultur i olika former har ofta svåra villkor och förhållanden redan från början.

Moderaterna är ett parti som alltid värnat företagande och entreprenörskap. Varför ska entreprenörer inom den kreativa sektorn behandlas annorlunda än någon annan? Har inte de samma rätt till det de skapar och hur det sedan ska spridas? Vilket material ska vara ok att fildela? Bara musik, film och dataspel? Eller gäller det alla filer? Blir spridandet av en fil eller en produkt legitim bara för att den görs över internet? Jag vill se mina kära riksdagskollegor skriva långa debattartiklar om rätten att sprida t ex läkemedelspatent via internet.

En av de främsta frågorna för oss som arbetar med kulturfrågor i moderaterna är hur fler ska kunna försörja sig på sitt skapande. Lösningen är definitivt inte ett avskaffande av ägande- och upphovsrätten.

Tillbaka!

Dåligt bloggande under helgerna... men total utloggning från mail, telefon, blogg, etc var välbehövligt. Nu blir det desto mer intensivare. På lördag åker jag till Egypten en vecka med riksdagens kulturutskott. Kolla in den här sidan för reserapporter!

Nyårsdag i Barcelona

Nyår firades i Barcelona! 15 grader varmt och solsken. Efter bilden togs så satt vi fyra timmar och lunchade på ostron och champagne i fyra timmar. Livet är hårt ibland... ;)

På bilden förutom maken (i mitten) även vännerna Eva och Anders.